vad ÄR - DÖDEN??

[cogito]

Svar till Krokodilka (återanvänt):

Joahn skrev så här, citat:

"Tänk er att jag dör i morgon. Jag har nu massor av utmärkande egenskaper och ett speciellt utseende. Det är just denna kombination av minnen, tänkesätt, intryck, medvetenhet, funderingar, åsikter och allt vad det heter som är jag. Så dör jag. Och återföds. Låt säga att jag återföds i Saudiarabien. "Jag" har ett helt annat utseende, växer upp med helt andra värderingar, får helt andra minnen etc etc. Jaha? Vad är det som gör att detta är en reinkarnation av mig? Är det generna? Eller är det den där själen som spökar nu igen?"


Kanske man kan säga att det du beskriver ovan som "jag" är personligheten. Då skulle jag hålla med om att denna inte återföds.

Men om man tänker sig att personligheten (engångslivet) är ett sätt för en andlig entitet att födas till jorden, att bli en personlighet - då skulle rätt beteckning inte vara "återfödelse" utan snarare "nyfödelse".

Entiteten (högre jaget?) är då den/det som är lik en idé som vill förverkligas. Upprepande gånger via olika personligheter för att småningenom utveckla den personligheten som motsvara idén.

Personligheterna har var sin egen biografi och entiteten står för den röda tråden, livsplanen.

I litteraturen knyts personligheten till begreppet själ eller substans, som har att följa karmalagen. Anden (essensen, entiteten ovan) knyts till reinkarnationslagen och kroppen till ärftlighetslagen.

De arabiska drag i ditt exempel ovan skulle då följa generna, dina personliga erfarenheter skulle då omvandlad till färdigheter/svagheter vara delvis "medfödda" enligt karmalagen och din livsplan, det du vill göra här i livet, återföds - och borde i viss mån kunna kännas igen genom jämförelse med de olika biografierna genom tiderna).

vad sägs?
cogito

[* KYREUS *]

Jag, Kadmoz, ställde ursprungsfrågan: - Vad ÄR - döden? Dags nu att jag själv ger lite svar på samma fråga. Talar här om min personliga syn. Skall ta svaret i lite olika steg. Börjar med en princip-förklaring:

>> DÖDEN ÄR EN GIGANTISK MÖJLIGHET* Kadmoz<<<<


/To be continued!/

[* KYREUS *]

För mig personligen är Döden en gigantisk möjlighet: att dö är att gå genom dörren till en helt ny och fantastisk värld. Hur den verkligen ter sig skall jag återkomma till. Den fortsättningen kommer självklart inte bygga på vad vi här och nu i den mänskliga skepnaden kallar - ren kunskap. Nej, något helt annat....och mera om detta senare.

Här och nu vill jag istället lyfta fram vad jag menar är underbart inspirerande EXISTENTIELLA ERFARENHETER hos oerhört många människor jag själv mött i mitt 62-åriga jordeliv, och jag citerar.
Citatet gäller inte den döde primärt i sig (även om man inte kan utesluta sammanhang), nej citat gäller oss andra - efterlevande här och nu:

"Döden betyder ingenting. Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum. Jag är jag och du är du. Allt vi var för varandra.
Det är vi fortfarande.
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade. Ändra inte tonfall.
Håll sorgen borta från din röst.
Skratta tillsammans med mig.
Le med mig. Tänk på mig.
Låt mitt namn få fortsätta att vara en del av din vardag.
Livet betyder detsamma.
Ingenting har skett som förändrar det.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap."

/Källa okänd: Texten speglar ju en levande människas
levande kommunikation med en kär avliden./

VETENSKAPLIGA BEVIS: detta citat är inget vetenskapligt bevis; det är många tänkande människors existentiella verklighet.

* KADMOZ

[SOL]

Goda tankar här inne....

Döden är en möjlighet...så ser jag också det... en revolutionerande nystart.... en total möjlighet.....

Jag är så förenad med döden att jag är nyfiken...utan att ha bråttom *ler*...

Ty även om jag inte VET om reinkarnation är ett faktum, och själen återföds i samma artbestånd eller ej. Detta har ännu inte bevisats för just mig...

MEN pga av andra erfarenheter jag gjort på det andliga planet, som fullständigt kastat min sylvassa kritiska logik och spirituella tvivel käpp rätt åt skogen...så bejakar istället dessa möten med mig själv... möjligheten i detta fenomen...

För jag tycker mig se visdomen i det... skapelsens förunderliga skönhet som är större och mer mystiskt än vi kan föreställa oss...
Mer magi än hollywood någonsin kan producera...det är bara det att VI inte ser det ännu...

Jag TROR av hela mitt hjärta på reinkarnation... jag finner den som mest logisk, precis som alla andra naturliga fenomen som omger oss...

Vidare om man skall vända reinkarnation mot Religionernas one-life teorier så kan man ju nästan inte annat än beklaga människor som väljer att tro på detta.

Ty till vilken Gud vänder sig en människa som tror att de bara får en enda chans?

Frågar sig inte en sådan människa hur Gud kan vara så infernalistiskt penalistisk *ler*.... ?

För hur man än vänder och vrider på det.... så inser vi alla med våra empatiska förmågor att ALLA människor får inte samma chans i detta LIV!

Eller hur?

Ett barn som bara blir slaget under hela sin uppväxt.... kan Gud dömma denne individ om han/hon tappar alla perspektiv? Skulle en kärleksfull far/mor dömma oss för våra svagheter...?

Nej.... GUD/ ENERGIN whatever.... är betydligt större än sådana bizarra överväganden.... det är endast människan som kan komma på en så jävla korkad GUD...

Det enda vi kan bli dömda för....det är om vi själva inte söker förändring... och gör vi inte detta så är det endast vi själva som dömmer oss till lidande...

En annan sak.... jag faktiskt hört om någon florerande hemlig del av Bibeln (någon annan som har mer info?) som talar om att Jesus .... sade att vi alla reinkarneras... samt vidare att ingen kyrka skulle byggas....

Det 5:e evangeliet tror jag det kallas...skall finnas i vatikan biblioteket...


Oviktigt i och för sig..... men om ett sådant manifest dykt upp.... så skulle människan än tydligare kanske inse vidden av det andliga bedrägeri som kyrkorna runt om i världen gjort sig skyldiga till...

Klara ni sådana här diskussioner inne på filosofiforumet?

Nåväl DÖDEN DÖDEN....

Det ÄR bara ett enkelt konstaterande...man behöver inte digga djupare i det egentligen.... för det viktiga är att inse att döden är början på något nytt.... OCH DU.... DU...

Är inte där ännu....

Detta är den stora visheten som döden blandannat ger oss... gåvan och möjligheten att faktiskt inse att vi lever och andas....

Det är så förbannat lätt att glömma bort dessa stora förunderliga ting... vi är organiska varelser som via en perfekt evolutiopn färädlats fram till det vi är nu....

ELLER....

Är vi skapelsens stora blunder? *skratt*...

Döden skänker oss liv...... desto mer jag lärt innan den kommer och tar mig för denna gång..innan det stora jävla supprise partyt.....måtte jag hinna lära mig mycket om vem jag själv är... och den högre kärleken som guidar oss alla.....


kram.... flum idag?

[deep]

Döden.
Döden är ett tillstånd utan utveckling och skapande.
Många människor kan vara döda.
Fast de lever.
T ex människor som aldrig reflekterar över sin livssituation, människor som bara hänger med i en trall. Som har hamnat i någon konstig roll.
Döden är stagnation, stillastående.
Döden kan också vara något alldeless underbart vackert, då döden kan upplevas som en brytpunkt, något slocknar för att på så vis ge uttrymme åt något annat.
Döden är en dela av en rytm. död. liv död, liv osv. och det fins mycket skönhet i döden också.

[ClubberCal]

Död för mig är när medvetandet* lämnar vår kropp och raderas/försvinner. Kroppen i sig dör inte, den upplöses och dess atomer blir byggstenar till något annat.

*Om vi nu har ett självständigt medvetande dvs.

[* KYREUS *]

Du anför att döden är när medvetandet lämnar kroppen och förstörs. - hur vet du att det förstörs? Tänk om medvetandet och själen fortsätter att existera i en annan form. Det tror jag!

Bästa hälsningar, Kadmoz