Så vad tjänar bönen till när de kärlekslösa får sina önskningar uppfyllda utan att ens be, medan de kärleksfulla inte får sina önskningar uppfyllda trots mycken osjälvisk bön?
Frågan alltså: Vad tjänar bönen till?
Den här uppfattingen att Gud är någon slags anden-i-flaskan och bönen en outsinlig källa av önskningar tror jag är... tja, om inte modern, så i alla fall okristen. Det är ju inte den sortens bön som avses i NT t.ex.
Herrens bön kan ju gott stå som modell för övriga, hemsnickrade böner. Vad innebär den? Vad är det man ber om? Inte mera sex, prylar och berömmelse i alla fall. Personligen tror jag inte ens meningen med något så konkret som "vårt dagliga bröd" syftar på att vi inte ska gå hungriga, utan snarare att var och en ska få det som tillkommer honom, varje dag. Låt det som ska komma, typ. "Ske din vilja", fast i magens egna ord.
Frågan borde inte vara vad bönen tjänar till, utan om bönen tjänar. Är syftet med bönen att tjäna Gud, eller sig själv? Ungefär som att man skickar en önskelista till tomten? Jag är inte muslim, men jag tror inte det är så muslimer tänker 5 gånger om dagen när de vänder sig mot Mecka. Fråga inte vad din Gud kan göra för dig, utan vad du kan göra för din Gud, typ. Då blir du bönhörd.
Haditherna skrev:I am as my servant thinks I am...If he draws near to Me a hand's span, I draw near to him an arms length; and if he draws near to Me an arm's length, I draw near to him a fathom's length. And if he comes walking, I go to him at speed.
