de besudlade fröna

[Marko]

De besudlade fröna.
Varför sår vi ett frö som vi vet är dåligt?
Vi sätter det i vår jord, låter den näras och bilda en grodd. Grodden skjuter skott, stammen tar sin form och grenarna breder ut sig. Bladen tittar fram, men trädet bär inga frukter.
Kanske har plantan till och med börjat bli attackerad av bladlöss. Ett bladlöst träd vissnar med tiden, det vittnar om en förestående bortgång.
Det vi ser idag kan liknas vid det vissnande trädet

Vilka barn och vilka tankar är besudlade ?
Om jag sår ett frö av en tanke, så är det enligt mig negativt som kan utvecklas fel, det personliga valet är viktigast.

Tycker jag något är fel, så säger jag att det är fel. Jag säger inte att du eller andra ska tycka att det är fel.
genom personligt ansvar så tror jag på att vi kan bygga upp världen. Bär inte ett träd frukt, så bär den inget med sig till andra.. men det är inte min syn, alla träd bär frukt på ett eller annat vis, det är min övertygelse.

Jag har som sagt känt många olika typer av människor, mött många olika ideer.  De som varit dåliga frukter har blivit guld värda för många andra, man vet inte på förhand vad som är bra eller dåligt. Så vi ska heller inte stämpla det som bra eller dåligt. Det vi inte tycker om ska vi givetvis prata om och se vad man kan göra åt.

jag tror att vi har olika syn på detta, eller så tolkar jag dig bara fel.

[Harald Davidsson]

De besudlade fröna.
Varför sår vi ett frö som vi vet är dåligt?
Vi sätter det i vår jord, låter den näras och bilda en grodd. Grodden skjuter skott, stammen tar sin form och grenarna breder ut sig. Bladen tittar fram, men trädet bär inga frukter.
Kanske har plantan till och med börjat bli attackerad av bladlöss. Ett bladlöst träd vissnar med tiden, det vittnar om en förestående bortgång.
Det vi ser idag kan liknas vid det vissnande trädet. Vi planterade, satte i vår dyrbara jord, frön som visa sig vara manipulerade. Ett träd som vissnat och dött faller ner och förmultnar i vår jord. Det finns gott om frön, och urvalet är stort. Att välja ett frö med omsorg torde vara att göra rätt för sig. Skärskåda dess hölje och försök se vad som döljer sig innanför det. Skåda in i dess innersta djup och se om det döljer någonting ovisst. När vi med största nogsamhet har undersökt fröna som finns att tillgå, är det dags för oss att välja.
Antingen väljer vi att beskåda ytterhöljet, och faller med ens för dess glans och lockelse, eller så väljer vi att tränga oss djupare in i fröet. Det visar sig hos flera frön att den yttre ytan misslett oss och fått oss till att tro att det är ett frö av god sort.
Istället så var det de frön av ringa anseende, med ett mer eller mindre tilltalande yttre, som visade sig slå rot väl och bilda träd med riklig avkastning.
Människan verkar ha tappat sin omdömesförmåga. Vi ser inte längre till de små handlingar som sker i kärlek, utan har börjat stirra oss blinda på världens hat och förgrymmelse. Vi ser till de idéer och handlingsakter som ämnar utöka våra visthus, och de oskuldsfulla tankar om ett liv i frid återstår bara som ett blekt minne i vårt inre. Eftersom ingen verkar gå helt fri ifrån denna oförmåga, så har de felaktiga målen varit för starka och fått ett för stort gehör, vilket har hindrat utloppet av våra kärleksfulla företaganden.
Målen som vi idag ser uppsatta på mänsklighetens agenda går inte fria ifrån klander. De har skapats under pressade stunder i mörka tider. Människans skratt är inte längre hjärtligt, utan känns krystat och påtvingat. Målen är berövade från dygd eftersom dygden inte längre står att finna hos vårt släkte. Man har skapat något som man tror är av betydelse, utifrån människans timliga förvärv som har tillfallit oss genom ihärdig utåtsträvan.
Dock har arbetet visat sig vara förgäves. Där vi tidigare såg harmoni och värme, ser vi nu hur människor bråkar och förtärs inombords. Det för längesedan svunna landet syns bara hos en handfull individer, och då träder det inte fram i sin fulla glans. Istället är det som att stå vid havets strand och blicka ut över ett ändlöst hav med otaliga skepp som är på väg att försvinna ur vårt synfält. Världshaven är många, men vi kan inte låta alla skepp försvinna ur vår åsyn. Somliga måste stanna kvar hos oss, de är vårt sista hopp och till dem sätter vi vår förtröstan. Seglen måste hissas och pirens ljus tändas för de kringfarande skeppen som inte hittar hem.
Barnen gråter högljutt och de vuxnas ansikten rodnar av skam vid blotta förnimmelsen av renhetens närvaro.
Närvaron av de mest grundläggande idéer, vilka banar väg för vårt inre mot de himmelska höjderna, är förknippade med skuld och osäkerhet. Hur ska denna arma människa, som under alla dessa år har levat i förtryck och varit fången i sina illusoriska tankar, med upprätt mod kunna se henne i ansiktet? Hennes anletsdrag är inte längre bekanta, de känns främmande och väcker oro hos oss.
Hur ska de som sökt finna sin mening, och skapa sitt namn genom dialektisk tro, kunna kasta masken ifrån sig och öppna upp för det inre flödet?
Kan skapelsens grunder åter läggas på sin plats i denna förvridna tidsålder?
Fröna finns där. Fröna som kan ge oss vad vi, i våra ångestfyllda stunder, har lidit kval för att inte kunna ge uttryck för. Idéflödet kan åter släppas löst, och fördämningarna i människans inre luckras upp. Vattnet börjar sina igenom, tar sin rätta riktning och vattnar de små fröna som satts i vår dyrbara jord.
Årstiderna inbringar sina förväntningar hos oss. Våren vittnar om en kommande sommar, sommaren välkomnar oss med öppna armar och bär oss i sin famn genom grönskande lundar. Vid dess slut bjuder den på skördefester i mängd, för att sedan överlåta lyckan av frukternas drypande saft åt hösten. Färgerna visar oss livets praktspel, och den annalkande vintern knackar otåligt på dörren.
Snön lägger sig stillsamt på en bar mark, och allt vänder åter till sin vila. Människan drar sig tillbaks och avlägsnar sig från världen, i syfte att ånyo samla sina krafter och låta de djupaste tankar få formas i det heligaste rummet av gudomligt ljus och närvaro.

åk ner till de Brahminska prästerna i Indien,
och bli medveten om dina chakran, sen kommer du förstå