förstår mig själv skrev:Ja det goda är de bra känslorna, en värld där alla mår mycket bättre är paradiset. De dåliga känslorna dvs lidandet är det onda och det är helvetet. Det är här i verkligheten, i livet det uppstår. Jesus anger framförallt vad vi ska göra. Spinosa anger varför genom att ge information som gör det lättare att förstå och bevisa att det stämmer. Itakt med att vetenskapen gör framsteg så blir allt tydligare och lättare att förstå. En substans, orsak verkan, allt är relativt, medicin, neurologi, evolution,determinism. Allt detta tvingar oss att förstå oss själva.Får hjärnan rätt input så förstår den automatiskt.
Det beror väl på vad det är som får en att må bra. Om man mår bara av att utnyttja och kränka andra är väl inte det ett paradis för den som drabbas. Ingen vill lida. Helt rätt. Då får man också fråga sig varför man lider. Vad man själv orsakat och vad andra ligger bakom. Och om man kan lära sig något av lidandet eller bara skall fly från det till det man mår bra av.
Jag har lärt mig språk, lärt mig spela trombone. Det var mycket övningar om och om igen. Det var på sätt och vis inte kul, inget nöje, alltså ett visst mentalt lidande. Men jag kunde ta mig igenom det då det var vägen till de förmågor jag eftersträvade. Även om det inte finns en poäng med lidandet i sig kan vi använda det konstruktivt och försöka lära oss något av det. Men det är svårt när man är mitt inne i det. Men den som lider lider sällan hela tiden. Också ett helvete kan ha sina ljusglimtar. Min svägerska dog i cancer, led mycket sista tiden av sitt liv, fick mycket morfin. Ändå kunde vi i somras träffas i hennes och min svågers trädgård,fika, snacka och skapa en ljusglimt. Man får vara öppen för det ljus som finns, som kan komma till en som en gåva. Vad hon lärde av sitt lidande vet bara hon själv.
/Algotezza