Finns Gud?

[hovnarr]

När man börjar läsa förstår man guds vilja, det blir som en relation.

Och inte bara läsa, utan se och höra i största allmänhet. Skaparens vilja kan ju utläsas ur hela skapelsen, inte bara programkoden!

Men hade de vetat det som vi vet idag så kanske de inte hade gjort det?

Moment 22 - de visste ju inte vad gott och ont var förrän EFTER de ätit äpplet! För dem fanns bara lydnad och icke-lydnad. Och det är en svag grund att stå på när ormen lurar... Men visst, kunskap är en jäkla omväg till lydnad, det måste medges. Men nödvändig, med facit i hand.

Om man ser det så, så är ju gud ganska god och kärleksfull som
1. inte skickade en blixt i huvudet på honom direkt

Vad skulle det tjäna till? Gud vill ju tjäna människan, och önskar att vi skulle göra detsamma tillbaka.

frågan är bara om vi gör som Adam och lyssnar till vår hustru (Rödstrumporna hoppar) eller lyssnar till guds ord.

Jag har funnit att ibland talar även hustrur Guds ord. Och även en blind tupp hittar ibland en höna.

Jag fick gå upp själv, han har ju inga händer med i spelet för tillfället, jag fick jobba med min trista arbetskamrater och ta hand om alla dessa sjuka människor för att guds son har varit upprorisk, jag har syndat så många gånger under dagens lopp att när jag skall gå och lägga mig så skäms jag, tacka gud för vad?

Wow! För att du fick gå upp själv. För tristessen. För att du får möjlighet att hjälpa de sjuka. För att du skäms. Allt detta kan du vara tacksam för. Men VILL du vara tacksam? Pröva - jag testade på att ödmjuka mig i två veckor. Det var mitt senapskorn. Men det är starka grejer, ödmjukhet och tacksamhet. Det förvaras oåtkomligt för vuxna, men inte för barn och mogna.

Det funkar bara med ett trossprång, Tatjana. You have to go first...

[kaktus333]

Paradoxalt nog borde det ytterst vara ifrågasättande som leder till en högre tro. Frågan är om det går att känna till "alltet". Per definition borde det ju inte gå att göra det. Om sanningen ligger i "alltet" är frågan om vi människor någonsin kommer att vara del av det eller förstå begrepp som "tidslöshet" eller "evighet".

Jag ser inte varför det skulle behöva finnas några som helsta motsättningar mellan vetenskap och tro, så vida verkligheten inte är så konfigurerad att det är tron som blir våran sanning eller om sanningen är statisk oberoende av hur vi uppfattar den.

Att söka orsak till det egna jaget är samma sak som att söka Gud enligt min uppfattning.

[hovnarr]

Det låter som ett klangfullt och harmoniskt ackord i mina öron, kaktus333. Vem är du och var kommer du ifrån?

[Tatjana]

Jag ser inte varför det skulle behöva finnas några som helsta motsättningar mellan vetenskap och tro,

Sanningen är sanningen även om man ser den genom ett par spruckna glasögon.
Men risken är att man tappar en vinkel.

så vida verkligheten inte är så konfigurerad att det är tron som blir våran sanning eller om sanningen är statisk oberoende av hur vi uppfattar den.

Jag är övertygad om att sanningen är statisk och totalt frikopplad från ev. uppfattningar.

Att söka orsak till det egna jaget är samma sak som att söka Gud enligt min uppfattning.

Vilket innebär att någon annan känner dig bättre än du gör själv?

[Lilltån]

Detta ämne lämpar ju sig uppenbarligen för ingående filosofiska diskussioner som gärna trevar utanför den fråga som först ställdes av trådstartaren. Tänkte ändå svara på den:

Nej, jag tror inte på Gud, därför att jag tycker att det är dumheter.

[Tractatus]

Lilltån.

Vilket är dummare egentligen, mindre rationellt, mindre logiskt, mindre sunt?

a - Att betvivla någonting man inte vet någoning om?

Eller

b - Att ställa sig osäker till någonting man inte vet om?

Jag tror på a.

För jag utgår från att Du varken, sätt Gud, hört Gud, eller känt på Gud.

[meanman]

Lilltån.

Vilket är dummare egentligen, mindre rationellt, mindre logiskt, mindre sunt?

a - Att betvivla någonting man inte vet någoning om?

Eller

b - Att ställa sig osäker till någonting man inte vet om?

Jag tror på a.

För jag utgår från att Du varken, sätt Gud, hört Gud, eller känt på Gud.

Tractatus/

b - För min del känns det också meningslöst att vara osäker om någonting man inte vet någonting om!

a - att betvivla någontting som man inte fått någon beskrivning av känns tillika meningslöst.
Men oftast brukar 'a' presenteras av intellektuellt troende som något specifikt. Och då känns det också oftast för mig meningsfullt att betvivla just den gudsbilden.
Däremot varken kan eller vill jag betvivla en upplevelse av Gud som sägs vara uppenbarad. För hur skulle jag kunna säga att den personen tar miste på sin egen upplevelse!

[Manolo]

Två snubbar som säger sig ha hittat gud...

Enligt dom så kan dom prata med gud precis som med vilken människa som helst...

http://www.ishwara.com/

http://vijaykumar.com/

De inget snack om att dom är visa, men är det frågan om en Objektiv verklighet?

//M

[Lilltån]

Tractatus,

min åsikt är helt enkelt att det är dumheter att tro på något som är så främmande från hur allt verkligt fungerar i världen. Så långt ifrån allt som är biologiskt och värdsligt och så uppenbart ett foster av den mänskliga fantasin och trygghetsbehovet. (Ska inte ge mig in i långa utläggningar om mina åsikter om Bibelns ursprung.)

Jag har tidigare hört argumentet att det är vi icke-troende som inte kan bevisa att Gud inte finns.

Bevisa att Gud finns då. För han finns inte bara för att en person "har sett" /upplevt eller vad det nu kan vara Gud.

Om jag har sett Snömannen, är det bevis för att han finns?

[hovnarr]

Om jag har sett Snömannen, är det bevis för att han finns?

Vad viktigare är: Är det ett bevis för att du har sett Snömannen?

Jag har sett både kungen och ett (halvt) "spöke" på nära håll. Hur kan det ena vara ett bevis medan det andra inte är det? Jag tror att det är så att frågan om bevis är helt irrelevant - det handlar enbart om tillit. Tror man inte på kungen så tror man inte på mig heller när jag säger att jag sett honom.

/Ringtån

[Tatjana]

Jag tror att många människor tror, men att kalla det de tror på för gud är svårt för dem då det innebär att man måste erkänna något som större och visare än en själv.

[Tatjana]

Bevisa att Gud finns då. För han finns inte bara för att en person "har sett" /upplevt eller vad det nu kan vara Gud.

Har du fått bevis som är "tillräckligt relevanta" för att du skall se det som absolut att saker och ting runt omkring dig existerar?
Troligtvis har du fått ett bevis på att dina vänner tycker om dig, dels genom deras ord dels genom deras handlingar.
Troligtvis har du erfarit att skrivbordet du slår i kanten på varje dag på väg till kaffeautomaten existerar, dels genom din syn och dels genom att du rent fysisk blir påmind dagligen.

Är det folk runt omkring dig som kommer fram till dig och informerar dig om att de finns eller är det så att du själv måste lära känna en person för att bevisa dess personligheter? Är det så att du kan läsa dina medmänniskors tankar och därför bevisa deras kärlek gentemot dig?
Är det så att skrivbordet hoppar på dig varje morgon när du går förbi?
Är boken bra innan du läst den eller efteråt?

Varför väntar du dig då att gud skall komma ner och informera dig om att han existerar? Är det guds uppgift att göra dig övertygad?

Du får kärleken, du får ordet, du får möjligheten till kunskapen, du får gemenskapen, du får den fysiska upplevelsen.
Fast du inte vet vart det kommer ifrån så är du övertygad om att det INTE är från gud.

Varför tror du, : att gud vill att du skall tro på honom? När du inte ens tror att han har skapat dig.

[Lilltån]

Oj vad ni snurrar in er (mig) i filosofiska djup som jag inte upplever att någon här behärskar, inte heller jag.

Jag tror inte på Gud -nej, det räcker inte ens att säga det på det sättet. Det finns ingen gud förutom i människors tankevärldar och hjärtan. Och absolut inte i mig.

Skrivbordet kan jag ta på, se på och veta att den person som står bredvid mig också kan se det och ta på det. Alltså är det verkligt.

Om du har sett kungen så är det din uppfattning. Det kanske inte var kungen -kanske var det Sune från Bromölla som är väldigt lik kungen.
Men det går ändå inte att jämföra med att påstå sig ha sett en gud. Kungen är en erkänd mänsklig existens. Många har sett honom och tagit på honom samtidigt. Men gud/ar är fiktiva varelser. Att en person här och var har upplevt sig se honom? Nej, nej.

Och förresten är jag ingen kaffedrickare

[Lilltån]

Förresten Tatjana.

Jag tror inte att gud vill att jag ska tro på honom. Ett påhittat koncept som gud är har ju ingen egen vilja. Däremot upplever jag att många troende vill förkunna deras så kallade sanning för mig och påföra mig deras vilja. Men jag är inte så lätt snärjd

[Coco]

OK, att man ska kunna uppleva (bevisa) något för att det ska va sant de köper jag…

Men att säga att något icke existerar bara för att jag har lite koll på hur vissa atomer är uppbyggda… (**) är ett strå för mycket för allas skull…

Genom att använda lite enkel logik kan vi enkelt komma fram till lite nya tanke sätt som ger oss lite djupare insikter som jag anser behövs mer av i dagens värld och vetenskap,- som tex. att rätt och fel kan vara rätt och fel samtidigt som fel kan vara rätt och rätt kan vara fel, bla bla

Tydligen så finns både gud och inte finns. I alla fall om du frågar mer än 70% av jordens befolkningen så tror dom på gud.

Jag förstår alla skeptikers verklighet också, gud finns inte, på riktigt alltså. Helt ok. Man ser det man vill se. upp till var och en.

För mig så kan Gud både finnas och inte finnas.

Min fråga till er alla är, varför begränsa sig?

Varför måste gud finnas?
Varför måste gud inte finnas?

Skit samma! Så länge vi inte sabbar för andra!

Peace