Finns Gud?

[Antic]

Men vi har ju redan konstaterat att den frågan lika gärna kan ställas om Gud, men då har du och många andra hittat på att Gud är evig, vilket man i så fall lika gärna kan hitta på om allt annat, dvs verkligheten utan Gud.

Gick inte jag igenom det med dig förut?

För att följa logik måste Gud vara utan början om han skall kunna vara upphov till allt annat.

Annars bryter vi allt vad logik heter och får börja ta fram omöjligheter på löpande band.

Exempel

Vem skapade Gud?
Vem skapade den som skapade Gud?
Vem skapade den som skapade den som skapade Gud?

Osv osv i all evighet utan att någonsin komma till någon som skapat allt. Vi fastnar med andra ord i en omöjlig evighetsloop som bryter allt vad logik heter och får ingen början på skapelsen eftersom det inte finns någon då alla skapat alla utan någon början.

Den ende som inte får ha någon början eller upphov är den som är upphov till allt annat. Och vad är det som säger att allt måste ha en början? Finns inget logik som hindrar att någon kan vara utan upphov och början. Däremot måste allt annat ha en början och ett upphov.

[freddemalte]

På vilket sätt är det ologiskt att existensen av allt inte har en början bara för att fenomen i existensen verkar ha en början och ett slut? Vad är det som säger att något måste ha skapat verkligheten för att det ska existera bara för att vissa fenomen i vardagen måsten skapas av människor? Jag känner till problematiken med den oändliga regressen av skapande gudar, av den anledningen faller Guds-argumentet, eftersom då själva verkligheten (utan Gud) lika gärna kan ha existerat i evighet eller som kosmologerna föreslår genom sina observationer att tiden helt enkelt startade i samband med rummets utvidgning från singularitet i noll dimensioner till det Universum vi ser idag. Det känns kanske mindre intuitivt än en skapade varelse, men det beror nog mer på människans vilja att antropomorfisera och förenkla tillvaron omkring sig samt förklaringar kring denna.

[Antic]

Du glömmer fortfarande liv, logik och ett ordnat universum. Varken vi, naturlagar eller universum är en ren skär slump.

Men dit får du gå utan en Gud som skapare.

Frågan är väl om du ens ser en intelligens bakom allt. Gör du inte det kanske du borde ta dig en funderare.

[Antic]

Finns det någon här som inte ser en intelligens bakom allt?

Dvs att...

Att naturlagarna fungerar som de gör, är en ren och skär slump
Att vi bygger upplevelsen av universum, är en ren och skär slump det också
Att universum ser ut som det gör, är en ren och skär slump

Att vi logiskt kan sätta ihop allt från en praktiskt taget oändlig kedja av händelser, är en ren och skär slump

osv osv

Är det verkligen någon som ser saker på det viset? På fullt allvar?

[freddemalte]

Du glömmer fortfarande liv, logik och ett ordnat universum. Varken vi, naturlagar eller universum är en ren skär slump.

Men dit får du gå utan en Gud som skapare.

Frågan är väl om du ens ser en intelligens bakom allt. Gör du inte det kanske du borde ta dig en funderare.

Har ej glömt det men finner det oproblematiskt i sammanhanget.

[Antic]

Nu var du åtminstone ärlig freddemalte.

Ren och skär slump plus en massa tur är när...

Du hamrar på tangentbordet helt random och hoppas få en bok på 300 sidor skriven, utan ett stavfel.

Ännu tuffare situation. En planet där liv pga en massa tur plötsligt bildas utan att ens sinnen skulle vara inblandade, och då anta att universum skulle fungera precis likadant som när sinnen upplever det.

Men inget i universum fungerar på det viset och är hur ordnat som helst in i minsta detalj. Att intelligens ligger bakom allting borde inte vara alltför svårt att räkna ut. Från naturkrafter till sinnen har ingenting med slump att göra.

[freddemalte]

Nu var du åtminstone ärlig freddemalte.

Ren och skär slump plus en massa tur är när...

Du hamrar på tangentbordet helt random och hoppas få en bok på 300 sidor skriven, utan ett stavfel.

Ännu tuffare situation. En planet där liv pga en massa tur plötsligt bildas utan att ens sinnen skulle vara inblandade, och då anta att universum skulle fungera precis likadant som när sinnen upplever det.

Men inget i universum fungerar på det viset och är hur ordnat som helst in i minsta detalj. Att intelligens ligger bakom allting borde inte vara alltför svårt att räkna ut. Från naturkrafter till sinnen har ingenting med slump att göra.

Så har Gud tänkt ut sig själv då eller är det en ren slum att Gud är sådan att Gud kan skapa verkligheten? Ser du inte hur bristfälligt resonemanget är? Visst har du rätt i att det förefaller omöjligt att vissa processer kan ske utan att andra föregår dem - t ex att en bil bildas utan att en människa är inblandad etc, men av det följer inte med nödvändighet att det gäller för verklighetens med allt vad den utgör och innehåller (t ex det du kallar liv, dvs materia i en viss konfiguration).

[reflex]

Nej, det finns ingen Gud. Det är jag helt säker på. Som barn är man mera mottaglig för auktoritetsargument, därför var benägenheten att följa med strömmen större på den tiden. Nästan alla människor "trodde på Gud" och då måste det väl vara så, tänkte jag? Men så var det inte. Om man betraktar en oljemålning på nära håll ser det mest ut som kladd men om man ser den på lite avstånd så framträder mönstret och man ser lättare hur allt hänger ihop. så förhåller det sig också när det gäller religionen.
Problemet med de religiösa är att de saknar förmågan att se sammanhangen. De fokuserar istället på detaljer och förblindas därav. Det finns ingen möjlighet att få grepp om verkligheten om man är alltför "närsynt".

Och var kommer vi och allt annat ifrån i så fall hade du tänkt dig?

Och om du tror dig veta. Är du lika säker på det också?

Ingen vet hur evolutionen (livsprocessen) startade men eftersom jag inte tror på slumpen så förmodar jag att omständigheterna var de rätta för att processen skulle gå igång (ett slags självantändning). När detta väl inträffat så rullar den på och söker sig nya vägar enligt mönster som vi känner till mer och mer om.

[Antic]

Ingen vet hur evolutionen (livsprocessen) startade men eftersom jag inte tror på slumpen så förmodar jag att omständigheterna var de rätta för att processen skulle gå igång (ett slags självantändning). När detta väl inträffat så rullar den på och söker sig nya vägar enligt mönster som vi känner till mer och mer om.

Och hur skulle det gått till utan sinnen som kunde bygga upplevelsen av universum?

Utan sinnen finns varken rum, tid eller ens rörelse i universum.

Skall bli intressant att höra hur du hade tänkt dig det hela.

Eller antar du att universum fungerar precis likadant när ingen kan uppleva det?

I så fall, hur?

[Antic]

Så har Gud tänkt ut sig själv då eller är det en ren slum att Gud är sådan att Gud kan skapa verkligheten? Ser du inte hur bristfälligt resonemanget är? Visst har du rätt i att det förefaller omöjligt att vissa processer kan ske utan att andra föregår dem - t ex att en bil bildas utan att en människa är inblandad etc, men av det följer inte med nödvändighet att det gäller för verklighetens med allt vad den utgör och innehåller (t ex det du kallar liv, dvs materia i en viss konfiguration).

Hur skulle någon kunna tänkt ut sig själv, som jämt funnits och inte har någon början? Däremot kan denna tänka ut allt annat.

När det gäller verkligheten så finns det många fler än bara en. Det finns inte ens två människor som upplever världen precis likadant. Den enes verklighet är något helt annat än den andres beroende på vilket liv man lever och vilken man är. Så har du den inre verkligheten där vi producerar upplevelser direkt från minnet. Läser man Bibeln så har inte ens Gud samma tidsuppfattning som vi. Och om du menar det fysiska universum som helhet så är det bara en av skapelserna, den senaste.

[freddemalte]

Så har Gud tänkt ut sig själv då eller är det en ren slum att Gud är sådan att Gud kan skapa verkligheten? Ser du inte hur bristfälligt resonemanget är? Visst har du rätt i att det förefaller omöjligt att vissa processer kan ske utan att andra föregår dem - t ex att en bil bildas utan att en människa är inblandad etc, men av det följer inte med nödvändighet att det gäller för verklighetens med allt vad den utgör och innehåller (t ex det du kallar liv, dvs materia i en viss konfiguration).

Hur skulle någon kunna tänkt ut sig själv, som jämt funnits och inte har någon början? Däremot kan denna tänka ut allt annat.

När det gäller verkligheten så finns det många fler än bara en. Det finns inte ens två människor som upplever världen precis likadant. Den enes verklighet är något helt annat än den andres beroende på vilket liv man lever och vilken man är. Så har du den inre verkligheten där vi producerar upplevelser direkt från minnet. Läser man Bibeln så har inte ens Gud samma tidsuppfattning som vi. Och om du menar det fysiska universum som helhet så är det bara en av skapelserna, den senaste.

Precis, du har inget vettig svar på varför Gud är som Gud är med de kvaliteter Gud har, t ex att kunna skapa verkligheten, så då är vi på ruta ett igen - dvs att vi helt enkelt inte kan få svar på sådant: Varför är verkligheten som den är etc. Vad gäller vår upplevelse, så är det det enda vi kan utgå ifrån - allt annat är metafysik - dva påståenden om sådan vi inte har någon vetskap om. Gissningar helt enkelt.

[förstår mig själv]

Så har Gud tänkt ut sig själv då eller är det en ren slum att Gud är sådan att Gud kan skapa verkligheten? Ser du inte hur bristfälligt resonemanget är? Visst har du rätt i att det förefaller omöjligt att vissa processer kan ske utan att andra föregår dem - t ex att en bil bildas utan att en människa är inblandad etc, men av det följer inte med nödvändighet att det gäller för verklighetens med allt vad den utgör och innehåller (t ex det du kallar liv, dvs materia i en viss konfiguration).

Hur skulle någon kunna tänkt ut sig själv, som jämt funnits och inte har någon början? Däremot kan denna tänka ut allt annat.

När det gäller verkligheten så finns det många fler än bara en. Det finns inte ens två människor som upplever världen precis likadant. Den enes verklighet är något helt annat än den andres beroende på vilket liv man lever och vilken man är. Så har du den inre verkligheten där vi producerar upplevelser direkt från minnet. Läser man Bibeln så har inte ens Gud samma tidsuppfattning som vi. Och om du menar det fysiska universum som helhet så är det bara en av skapelserna, den senaste.

Precis, du har inget vettig svar på varför Gud är som Gud är med de kvaliteter Gud har, t ex att skapa verkligheten, så då är vi på ruta ett igen - dvs att vi helt enkelt inte kan få svar på sådant: Varför är verkligheten som den är etc. Vad gäller vår upplevelse, så är det det enda vi kan utgå ifrån - allt annat är metafysik - dva påståenden om sådan vi inte har någon vetskap om. Gissningar helt enkelt.

Om vi har en sekvens karraktäriserad av "ingenting" dvs inga atribut.En konstant alltså. Hur ska man förstå ur denna sekvens att den ska ge upphov till existens. En sekvens "ingenting" alltså kan inte vara "argument" till något existerande, en sekvens av ingenting kan inte helt plötsligt ge upphov till något detta måste vara ologiskt och strida mot förnuftet. Dvs ingenting kan inte vara orsak.(ja detta ingenting måste vara orsak till allting, det är orimligt att tro, känns motbjudande).

[Pilatus]

Om vi har en sekvens karraktäriserad av "ingenting" dvs inga atribut. En konstant alltså. Hur ska man förstå ur denna sekvens att den ska ge upphov till existens.

Varifrån har du fått föreställningen att någon har hävdat något sådant?

En sekvens "ingenting" alltså kan inte vara "argument" till något existerande, en sekvens av ingenting kan inte helt plötsligt ge upphov till något detta måste vara ologiskt och strida mot förnuftet. Dvs ingenting kan inte vara orsak.(ja detta ingenting måste vara orsak till allting, det är orimligt att tro, känns motbjudande).

Du har kanske hittat på det själv?

[reflex]

Ingen vet hur evolutionen (livsprocessen) startade men eftersom jag inte tror på slumpen så förmodar jag att omständigheterna var de rätta för att processen skulle gå igång (ett slags självantändning). När detta väl inträffat så rullar den på och söker sig nya vägar enligt mönster som vi känner till mer och mer om.

Och hur skulle det gått till utan sinnen som kunde bygga upplevelsen av universum?

Utan sinnen finns varken rum, tid eller ens rörelse i universum.

Skall bli intressant att höra hur du hade tänkt dig det hela.

Eller antar du att universum fungerar precis likadant när ingen kan uppleva det?

I så fall, hur?

Lite oklart vad du menar med "sinnen" här.
Människans existens är inte viktig i sammanhanget. Det kunde ha gått lika för oss som det gjorde med dinosaurierna (det kanske det gör snart förresten).
Universum är bara fysik, (som allt annat) Vår inverkan på vad som sker är 0. Vi ska bara vara tacksamma att vi får snurra med.

[freddemalte]

Hur skulle någon kunna tänkt ut sig själv, som jämt funnits och inte har någon början? Däremot kan denna tänka ut allt annat.

När det gäller verkligheten så finns det många fler än bara en. Det finns inte ens två människor som upplever världen precis likadant. Den enes verklighet är något helt annat än den andres beroende på vilket liv man lever och vilken man är. Så har du den inre verkligheten där vi producerar upplevelser direkt från minnet. Läser man Bibeln så har inte ens Gud samma tidsuppfattning som vi. Och om du menar det fysiska universum som helhet så är det bara en av skapelserna, den senaste.

Precis, du har inget vettig svar på varför Gud är som Gud är med de kvaliteter Gud har, t ex att skapa verkligheten, så då är vi på ruta ett igen - dvs att vi helt enkelt inte kan få svar på sådant: Varför är verkligheten som den är etc. Vad gäller vår upplevelse, så är det det enda vi kan utgå ifrån - allt annat är metafysik - dva påståenden om sådan vi inte har någon vetskap om. Gissningar helt enkelt.

Om vi har en sekvens karraktäriserad av "ingenting" dvs inga atribut.En konstant alltså. Hur ska man förstå ur denna sekvens att den ska ge upphov till existens. En sekvens "ingenting" alltså kan inte vara "argument" till något existerande, en sekvens av ingenting kan inte helt plötsligt ge upphov till något detta måste vara ologiskt och strida mot förnuftet. Dvs ingenting kan inte vara orsak.(ja detta ingenting måste vara orsak till allting, det är orimligt att tro, känns motbjudande).

Berätta lite om vad du avser med begreppet ingenting i detta sammanhang, dvs vad begreppet denoterar (eller Konnoterar om det är lättare). Vidare påstår du att inget kan uppstå ur ingenting? Menar du att de finns sådana regler i det du kallar ingenting? Sedan skriver du att det känns motbjudande? På vad sätt har det med saken att göra?