Finns Gud?

[Algotezza]

Förstår Jehovas vittnen här. Bibeln säger ingenstans att det är dessa tre som hör ihop. Däremot står det jag och fadern är ett. Den som har sitt mig har också sett fadern säger Jesus i Johannes Evangeliet. Vet inte hur de fått in tolkningen som tre i Gudomen.,

Anden är den anda som råder mellan Fadern och Sonen.

[Anne]

Så anden är inte den andre?

[Strålöga]

Förstår Jehovas vittnen här. Bibeln säger ingenstans att det är dessa tre som hör ihop. Däremot står det jag och fadern är ett. Den som har sitt mig har också sett fadern säger Jesus i Johannes Evangeliet. Vet inte hur de fått in tolkningen som tre i Gudomen.,

Jag tror man ville undvika polyteism. Gud är en, resonerade man. Mötet i Nicaea 325 bestämde sig för tre hypostaser i trosbekännelsen. Det var Tertullianus som gjorde distinktionen mellan Guds enhetliga väsen och de tre existensformerna.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn Matt 28:19
Unitarism och socinianism avvisar läran.

Okey kan ha kommit därifrån. Inte första gången Religionen får en lära som inte kommer ifrån sanningen i boken utan tolkas om till något som inte stod från start.,

[Pilatus]

Jag tror man ville undvika polyteism. Gud är en, resonerade man. Mötet i Nicaea 325 bestämde sig för tre hypostaser i trosbekännelsen. Det var Tertullianus som gjorde distinktionen mellan Guds enhetliga väsen och de tre existensformerna.
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn Matt 28:19
Unitarism och socinianism avvisar läran.

Okey kan ha kommit därifrån. Inte första gången Religionen får en lära som inte kommer ifrån sanningen i boken utan tolkas om till något som inte stod från start.,

En idégivare till läran om kyrkans treenighet är nyplatonisten Plotinos uppfattning om en trefaldig hierarki av verkligheten. De tre primala hypostaserna, sträcker sig från Gud, kallad det Ena eller Enda (To Proton), via Nous, världsförnuftet, ner till Själen. Plotinos levde på 200-talet och har onekligen lämnat sitt inte obetydliga bidrag till kristendomen.

[Strålöga]

Även gamla egyptiska Gudar sågs i antalet tre., Säkert endel därifrån också som inspirerat.,

[Pilatus]

Även gamla egyptiska Gudar sågs i antalet tre., Säkert en del därifrån också som inspirerat.,

Nej, inte vad jag känner till, kulturen var hellenistisk och religionen påverkad av en massa grekisk metafysik som t ex Plotinos lära. Filon, Origenes och Plotinos kom att få stort inflytande på kristendomens utveckling. Bland annat lärde de att det kroppsliga var dåligt och det andliga gott. Och redan vid denna tid läste man Bibeln som en (symbolisk) allegori.

[Illusionen]

Illusionen, att du väljer att kalla det du har en relation till för Gud gör naturligtvis diskussionen problematiskt eftersom det med stor sannolikhet inte är det fenomenet som avses när vi diskuterar den bibliska guden och/eller skaparen etc. Jag kan också tänka mig att kalla verklighetens rörelse, och ständiga pågående framåt för en slags kraft, men aktar mig för att förväxla det med begreppet Gud eftersom det är så starkt förknippat med det som beskrivs i Bibeln. För övrigt måste man få kunna kritisera religionen och troende utan att för den skull anses ha hybris, hybris är väl det omvända - att med säkerhet påstå att man vet att Gud existerar och ett det som står i Bibeln är sanningen.

Att placera Gud i en viss "fålla" är ett mänskligt påfund, som är i grunden fel.
För mig står Gud över samtliga religioner, av flera skäl.
Jag är alltså inte bokstavstrogen Bibeln, eller någon annan bok/lära, över huvud taget.
Det hindrar mig inte från att fascineras av Bibeln, och ta till mig det kristna budskap Bibeln förmedlar.
Bibelns budskap är som jag tidigare skrev, ett "rättesnöre" för hur livet bör levas och förvaltas.

Begreppet Gud har för mig formats av en insikt om att vår tillvaro har sin grund i något mäktigt överordnat
och bakomliggande, vars närvaro mänskligheten är oförmögen att förstå.
Redan detta, att begreppet Gud tolkas olika av olika människor, borde innebära att man inte tar något för givet.
Att som du, underförstått i efterhand begränsa det du hävdar till att gälla innehållet i Bibeln, borde du kanske,
mot ovanstående bakgrund, markera bättre, för att undvika missförstånd.

/ Illusionen

Hur vi än definierar Gud, innebär definitionen just en fålla, ett försöka att försöka "hantera" Gud eller snarare begreppet Gud.
Sedan kan vi ju skapa en mer eller mindre snäv bild av Gud - och var och en skapar en Gudsbild som bäst passar en själv.
Och som man kan inspireras av eller få tröst av, om man behöver det.

En intressant fråga är huruvida man haft upplevelser som man själv tolkar i riktning åt "upplevelser av det gudomliga" och vilken betydelse detta kan ha haft i ens liv. Även om man kan förklara sådana upplevelsers genes rent medicinskt, är genesen en sak men budskapet, det andliga innehållet något annat. Jfr med att veta allt om bokstävers form och utseende - kontra att kunna tolka fram det budskap de förmedlar.

I något tidigare sammanhang har jag beskrivit några få tillfällen i mitt liv, när jag plötsligt under en kort tidsrymd intensivt upplevde något
som dramatiskt skakade om mig inombords. Direkt innan de här tillfällena har jag varit helt i balans. Det rörde sig om något extraordinärt,
kopplat till extrema känslor, som är svåra att beskriva, och som oundvikligt satt sina spår.
Jag har även läst om andra personer som haft liknande erfarenheter och upplevelser.

Då jag känner personer som har psykiska problem/diagnoser, med tillhörande psykoser, har jag misstänkt att jag av någon okänd anledning
tillfälligt drabbats av någon typ av extremt kort (kanske 10 minuter) psykos. Det som talar mot detta är att jag aldrig varit psykiskt sjuk,
och i övrigt uppfattar mig själv som en mycket jordnära person. Hade jag t ex levt på medeltiden, utan tillgång till vår tids information,
kan jag mycket väl tänka mig att jag skulle uppfattat de beskrivna upplevelserna som ”uppenbarelser” av något slag.

Att koppla upplevelserna till något ”gudomligt” vore att gå för långt, men det visar ändå på att vårt medvetande inte helt är att lita på.
Då vår verklighet ofta används som en typ av referens i inläggen här på FF, så är en fråga, föranledd av detta, om det finns ett obestämt
ingenmansland mellan vår ”normala” verklighet och den rena vanföreställningen, och i så fall, är vi alltid medvetna om detta ?

Att härleda/avgöra huruvida orsaken i mitt fall var av ”externt” alternativt ”internt” ursprung förefaller omöjligt, men det var inte mitt
eget ”jag” som höll i taktpinnen. Oavsett orsaken hade upplevelserna påverkan på mitt liv under lång tid därefter.
Upplevelserna i sig glömmer jag sannolikt aldrig.

https://www.youtube.com/watch?v=6PfNnAs6C88

/ Illusionen

[Pilatus]

I något tidigare sammanhang har jag beskrivit några få tillfällen i mitt liv, när jag plötsligt under en kort tidsrymd intensivt upplevde något som dramatiskt skakade om mig inombords. Direkt innan de här tillfällena har jag varit helt i balans. Det rörde sig om något extraordinärt, kopplat till extrema känslor, som är svåra att beskriva, och som oundvikligt satt sina spår. Jag har även läst om andra personer som haft liknande erfarenheter och upplevelser.

Om du har läst Fjodor Dostojevskij, Idioten så beskriver han en del medvetandeförändringar som föregår ett epileptiskt anfall. Det är vanligt att sådana föraningar, medvetandeförändringar, förekommer hos många epileptiker. Jag vill inte koppla detta till din upplevelse på annat sätt än att det händer en del elektrokemiska saker i hjärnan vid flera tillfällen som kan upplevas som extraordinära. Meditation, en del drömtillstånd, uppvaknande ur medvetslöshet, syrebrist, toxiska ämnens påverkan. Ibland religiösa upplevelser, t ex Muhammed, farisén Sauls uppenbarelse på vägen till Damaskus och mycket annat. Kanske medicinskt odramatiskt och inte helt unikt, men en stor händelse för den det träffar.

[Anne]

Ljummet förslag, Pilatus Jag säger: läs Gogol.

[freddemalte]

[klorofyll]

Jag föreslår att ni läser Andra Thessalonikerbrevet 2. Den är negativ men intressant och spännande på sitt sätt, känns som jordens undergång typ. Själv vill jag inte tolka texten bokstavligt eller se den som en absolut sanning, jag tror att det är meningen att vi ska göra vår egen tolkning, det finns förmodligen brister i skriften och i bakomliggande tankar hos författaren, jag tror inte att det är meningen att vi ska ta del av någonting som är fullkomligt.

[Illusionen]

Freddemalte,
du skrev tidigare citat,

”Det är på gränsen till förmätet och fräckt att då komma dragande med en så enkel och tämligen tramsig idé
som Gud bara för att man inte exakt kan beskriva alla förhållanden i tillvaron.
Då är det mer intellektuellt ärligt att konstatera att vi helt enkelt ej ännu har kunskap gällande sakfrågan än att
trycka in en existentiell tomte i ekvationen.”

Du förefaller här vilja ge sken av att vetenskapen inom överskådlig framtid kommer att ha svaren på de stora
fundamentala frågorna inom fysiken. Det är ett rent önsketänkande du ägnar dig åt här enligt min uppfattning.
Jag ska bespara dig min förklaring till hur jag kommit fram till denna slutsats, men det är en omöjlighet.
Jag begär inte att du ska dela min uppfattning, men försök tänka tanken att jag har rätt.
Vad ska då ersätta det uteblivna svaret ?

Du skriver vidare citat,

”Om allt måste ha en orsak måste ju även Gud ha en orsak.
Om man då svarar att Gud är utanför tid och rum blir det ju bara en lek med ord eftersom det blir nonsens,
i kraft av att rummet och tiden är de som utgör verkligheten.”

Att Gud är utanför tid och rum, har stöd i den metafysik som vår verklighet vilar på, men att Gud
skulle behöva en orsak rimmar illa med min syn på Gud, då har du inte förstått det jag skrivit.
Gud i min tappning (det du benämner den ”existentiella tomten” ) kan omöjligt beskrivas via vår verklighets
egenskaper, och är således ingen "tomte" vi kan ha en atomär uppfattning om.

Vår verklighet formas av RUM och TID, så långt tror jag de flesta är överens.
Problemet är att ingen trovärdigt kunnat redogöra för den djupare innebörden av dessa fundamentala begrepp.
Att då skriva, ” i kraft av att rummet och tiden”, kan därför tolkas som ”i kraft av något vi ej behärskar”.
Att dra långtgående slutsatser utifrån något vi inte behärskar, anser jag av lättförklarliga skäl vara fel.

https://www.youtube.com/watch?v=ZfD3yoeIVgg

/ Illusionen

[freddemalte]

Illusionen, Jag menar helt enkelt att man kan säga (acceptera, inse, erkänna) att man inget vet (eller förstår) gällande vissa frågeställningar inom metafysiken istället för att lägga till väsen och figurer som saknar både rim och reson - och inte nog med det - tillskriva dessa väsen mänskliga egenskaper (antropomorfisering) som i olika sammanhang används som makt-, förtryck- eller hotmedel mot de mindre insatta eller mindre begåvade skarorna till den grad att de indoktrineras att tro att världen är så banal och barnsagolik som den framställs i diverse så kallade heliga skrifter.

PS. Jag har aldrig påstått att vetenskapen kan lösa alla frågor inom metafysiken. En del av dem är principiellt omöjliga att lösa i kraft av att det just är metafysik, andra är antagligen nonsensfrågor. DS.

[förstår mig själv]

Om ni antar kausalitet(determinism) så betyder det att exakt allt är exakt så som det är med absolut nödvändighet.
Vi är sannolikt eniga om att människan existerar. Vi vet att det är extremt komplicerat att para sig så att avkomman blir tillräckligt livskraftig att överleva och fortsätta utveckla arten och existera. Men detta är ett FAKTUM. Det har skett.
Varför? Jo det måste finnas (naturlagar, krafter) som med oändlig kraft och nödvändighet tvingar oss att "leva" som vi måste ha gjort.
Det är fullständigt omöjligt att det inte existerar naturlag/kraft/ordningar som med oändlig kraft och styrka nödvändiggör det vi nu är både betraktat som individ och människa.
Denna oändliga ("kraft") är orsaken till allt.
Det "enda" ni behöver göra är att bli medveten om naturens krafter som styr oss så att vi kan existera. Då hittar ni också "min Gud". När man lever och förstår denna oändliga kraft ja då "upptäcker man Gud" helt precis och exakt och fullständigt verklig!
Tänk på att man måste vilja förstå, det går inte att "bestämma" eller vilja att själv styra naturen, då är det FEL, det går inte. Helt omöjligt. Vi måste uppfylla vissa "vilkor"(då vi är det vi är) och krafterna/naturlagarna kommer med absolut säkerhet styra oss att uppnå det som är nödvändigt.
För mig är detta SANNT, jag har sett den flera gånger. Belöningen endast att förstå detta är stor, extremt stor
Om ni tror att ni kan tex med fri vilja eller tro kan styra/upphäva naturlagarna/ordningarna så menar jag att det inte går. Då finner man inte dessa samband utan kommer möta besvär (naturen kommer ju då motverka er "vilja"). Det blir "kämpigt", svårt att leva.
För mig är detta säker sanning. När determinismen kraftfullt och säkert bejakas så är det möjligt att förstå, inte annars. Säger man tex "slump" tur osv ja då är det helt uteslutet att ni hittar/undersöker detta.

[Pilatus]

Om ni antar kausalitet(determinism) så betyder det att exakt allt är exakt så som det är med absolut nödvändighet.

Och hur är allt "exakt så som det är med absolut nödvändighet"? Det borde ju kunna beskrivas. Varför skulle tillvaron vara deterministisk? Vilket experiment har visat att det är just så det förhåller sig?