"Gudsbevis"/Motbevis?

[Algotezza]

Tankesinne: tanke- minnesförmåga, sinnet för mental sortering, samordning och orientering. Jag räknar de förmågorna som ett sinne, "kroppsverktyg" likt syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Medvetandets egenskaper: förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.

Allt det nämner kallar jag medvetandet. Det du kallar medvetandet är bara en del av medvetandets helhet.

Sedan tror jag vi snarare är speglar som reflekterar varandra än glasskivor.

[Pilatus]

Tankesinne: tanke- minnesförmåga, sinnet för mental sortering, samordning och orientering. Jag räknar de förmågorna som ett sinne, "kroppsverktyg" likt syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Medvetandets egenskaper: förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.

Allt det nämner kallar jag medvetandet. Det du kallar medvetandet är bara en del av medvetandets helhet.
Sedan tror jag vi snarare är speglar som reflekterar varandra än glasskivor.

Jag delar din uppfattning, minne, uppmärksamhet, tanke, orientering och exekutiva funktioner betraktas som kognitiva funktioner.

[Algotezza]

Tankesinne: tanke- minnesförmåga, sinnet för mental sortering, samordning och orientering. Jag räknar de förmågorna som ett sinne, "kroppsverktyg" likt syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Medvetandets egenskaper: förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.

Allt det nämner kallar jag medvetandet. Det du kallar medvetandet är bara en del av medvetandets helhet.
Sedan tror jag vi snarare är speglar som reflekterar varandra än glasskivor.

Jag delar din uppfattning, minne, uppmärksamhet, tanke, orientering och exekutiva funktioner betraktas som kognitiva funktioner.

Att medvetandet bara skulle innebära eller definieras som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov upplever jag som för smal beskrivning och kanske lite väl inspirerat av hur datorer fungerar för min smak.

[531bts]

Definitionen av medvetandet som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov täcker alla levande varelser från minsta amöba till helheten Gud. Det som begränsar vad som faller in på medvetandet är den kroppsliga instrumenteringen, DNA. För människans del begränsas medvetandet av vad sinneserfarenheten , det abstrakta tänkandet och språket tillåter.

[Algotezza]

Definitionen av medvetandet som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov täcker alla levande varelser från minsta amöba till helheten Gud. Det som begränsar vad som faller in på medvetandet är den kroppsliga instrumenteringen, DNA. För människans del begränsas medvetandet av vad sinneserfarenheten , det abstrakta tänkandet och språket tillåter.

Du ger bara en definition som bygger på den principiella formen inte innehållet som sankolikt an variera komplexitet och djup. Det är något organiskt och levande och föränderligt och består av exempelvis kognitiva och emotionella, perceptionella och volativa processer, så det är ingen substans. Det finns inget "rent medvetande, som jag ser det, ett slags tomt och rent medvetande. Utan det står och faller med de processer som det består av. Upphör processerna upplöses medvetandet eftersom det är den synergetiska summan av dessa som det består av. Jag ser medvetande som ett holistiskt fenomen som är mer än den mekaniska summan av delarna. Det kan inte reduceras till det du beskriver.

För att ditt sätt att se skall gå ihop logiskt, måste man ha en världsbild som liknar Berkeley, tycks det.

För mig är mitt medvetande det mest konkreta och nära för det är jag. Inget jag äger utan är. Det är inte en konkretisering av en andlig princip utan medvetandets principiella sida utgår från det konkreta och har konstruerats fram via vår abstraktionsförmåga och logiska analysförmåga.

[531bts]

Medvetandets förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov berörs av allt det som faller in på medvetandet. Beröringen är en ständigt pågående och dynamisk process, som pågår så länge anknytningen finns. De mentala reaktioner, minnen och berättelser som tankesinnet konstruerar av det som faller in på medvetandet kan man göra en oerhört stor och komplicerad cirkus av och hänger ihop med tankesinnets missförstånd om identifieringen av dess innehåll som ett unikt, fint och viktigt "jag". Man identifierar sig som en tänkande varelse framför medveten.

[Algotezza]

Medvetandets förmåga att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov berörs av allt det som faller in på medvetandet. Beröringen är en ständigt pågående och dynamisk process, som pågår så länge anknytningen finns. De mentala reaktioner, minnen och berättelser som tankesinnet konstruerar av det som faller in på medvetandet kan man göra en oerhört stor och komplicerad cirkus av och hänger ihop med tankesinnets missförstånd om identifieringen av dess innehåll som ett unikt, fint och viktigt "jag". Man identifierar sig som en tänkande varelse framför medveten.

Vad är skillnaden? Vi är väl både tänkande och medvetna varelser? Måste man välja endera att identifiera sig med och se som det primära? Båda är lika viktiga och är två sidor av detta att vara en levande varelse.

[531bts]

Ja, så länge medvetandet är anknutet till en kropp har vi syn-, hörsel-, smak-, lukt-, känsel- och tankeförmåga. Så länge vi identifierar oss med tankesinnets ständigt föränderliga innehåll och helt bortser från allt levandes grundidentitet: medvetande, som den oföränderliga förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov, finns inget annat än skillnader, vi blir isolerade individer som ständigt får kompromissa, ändra, förfina egna idéer, verklighetsfrånvända slutsatser för att inte hamna i en förtvivlad ensamhet. Eller odla en ångvältsmentalitet för att köra över andras idéer och övertygelser.
Man blir offer för det egna tankesinnets missförstånd och rundgång. Det mesta som pågår utan perspektiv från ett allmängiltiga medvetande är till 99,9 % skräp och oanvändbart, en belastning.
Fast nu är det knepigt att få inlägget att stämma med trådens rubrik.

[Algotezza]

Ja, så länge medvetandet är anknutet till en kropp har vi syn-, hörsel-, smak-, lukt-, känsel- och tankeförmåga. Så länge vi identifierar oss med tankesinnets ständigt föränderliga innehåll och helt bortser från allt levandes grundidentitet: medvetande, som den oföränderliga förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov, finns inget annat än skillnader, vi blir isolerade individer som ständigt får kompromissa, ändra, förfina egna idéer, verklighetsfrånvända slutsatser för att inte hamna i en förtvivlad ensamhet. Eller odla en ångvältsmentalitet för att köra över andras idéer och övertygelser.
Man blir offer för det egna tankesinnets missförstånd och rundgång. Det mesta som pågår utan perspektiv från ett allmängiltiga medvetande är till 99,9 % skräp och oanvändbart, en belastning.
Fast nu är det knepigt att få inlägget att stämma med trådens rubrik.

Varför leder tänkande och perception alltid fel? Förklara, tack!

Det är klart, mycket av det skriver baseras på din personliga empiri. Kanske vill du rent konkret pch praktiskt med din text visa hur fel det kan bli att just basera sina åsikter och synsätt på empiri...

[531bts]

Algotezza: Bra om du kan hänvisa till alternativ varför mina påståenden är "fel". Ja, det jag påstår om tankesinnet är det som är anknutet till min kropp och medvetande, någon annan möjlighet finns inte. Jag har genom att fråga, observerat att de flesta uttrycker samma fenomen. Exempelvis om jag i gatans vimmel stoppar någon för att fråga om vägen. Vederbörande tittar upp för att orientera sig om var han/hon befinner sig, för att kunna ge en vägvisning. Tankarna var inte förankrade i det närvarande. Eller när du lyssnar på någon som talar en längre tid. Kör bil mm. Möter ett nytt ansikte. Det finns massor av exempel när tankesinnet far iväg från den verklighet som är närvarande. Om du anstränger dig att försöka iaktta dina tankar under, låt säga 5 min, så kanske du står ut 1 min, hur många av dom tankarna hade du kontroll över som verklighets- behovsförankrade och realiserbara?
Vi kanske ska avsluta här, dels för att du menar att det jag påstår bara gäller mig och är fel, dels för att det inte platsar under trådens rubrik

[Algotezza]

Algotezza: Bra om du kan hänvisa till alternativ varför mina påståenden är "fel". Ja, det jag påstår om tankesinnet är det som är anknutet till min kropp och medvetande, någon annan möjlighet finns inte. Jag har genom att fråga, observerat att de flesta uttrycker samma fenomen. Exempelvis om jag i gatans vimmel stoppar någon för att fråga om vägen. Vederbörande tittar upp för att orientera sig om var han/hon befinner sig, för att kunna ge en vägvisning. Tankarna var inte förankrade i det närvarande. Eller när du lyssnar på någon som talar en längre tid. Kör bil mm. Möter ett nytt ansikte. Det finns massor av exempel när tankesinnet far iväg från den verklighet som är närvarande. Om du anstränger dig att försöka iaktta dina tankar under, låt säga 5 min, så kanske du står ut 1 min, hur många av dom tankarna hade du kontroll över som verklighets- behovsförankrade och realiserbara?

Inte fel. Du anlägger ett annat perspektiv än jag. Jag hsr ett annat och därför mynnar det hela ut i illa beskrivningar. Vilket sätt att se på medvetandet beror på vad man hsr för syfte.

[531bts]

Medvetandet har bara syftet att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov. Det ultimata utbytet och behovet för medvetandet, är att spegla sig i en likasinnad. Tankesinnet kan däremot ha oändliga syften så länge det är aktivt utifrån en "jag"-identitet.

[Algotezza]

Medvetandet har bara syftet att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov. Det ultimata utbytet och behovet för medvetandet, är att spegla sig i en likasinnad. Tankesinnet kan däremot ha oändliga syften så länge det är aktivt utifrån en "jag"-identitet.

Urbegäret kallar Martinus det. Det du kallar medvetandet är tillvarons "fasta punkt", som har två dimensioner, fast punkt och urbegär som evigt knyter det levande till energier för att kunna uppleva och omskaåa, handla, göra. Men detta är bara analysbegrepp för försöka förstå verkligheten som är en holistisk organisk helhet. Det innebär att Martinus synsätt och terminologi är ett av många möjliga.

[Hubert]

Det här är nonsens.
Både ur ett evolutionärt perspektiv och vanligt sunt förnuft.
"observation av vad naturen uttrycker, innan egna och andras kommentarer och manipulationer"?
Observation?
Min kritik är att du utgår från ditt JAG och låtsas att det gäller alla, även mig.

Hubert: alla människor föds med en filosofisk förmåga, dvs vår förmåga att erfara sakförhållanden och orsakssammanhang och ställa oss frågorna "hur?" och "varför?".
Vi är "tvingade" av naturen genom tillfredsställelse av de kroppsbevarande behoven, att göra bedömningar av gott och ont om allt det vi möter i livet. Tanken kan skapa sig en syntes, idé, världsbild som antingen har egna preferenser och aversioner som referens eller observation av vad naturen uttrycker, innan egna och andras kommentarer och manipulationer. Jag har valt det senare. Dvs filosofi i sin ursprungliga betydelse. Det jag påstår om medvetandet i mina inlägg, är filosofiska antaganden och som är öppna att ifrågasätta med sakliga och genomtänkta alternativ för dialog.

[Algotezza]

Det här är nonsens.
Både ur ett evolutionärt perspektiv och vanligt sunt förnuft.
"observation av vad naturen uttrycker, innan egna och andras kommentarer och manipulationer"?
Observation?
Min kritik är att du utgår från ditt JAG och låtsas att det gäller alla, även mig.

Hubert: alla människor föds med en filosofisk förmåga, dvs vår förmåga att erfara sakförhållanden och orsakssammanhang och ställa oss frågorna "hur?" och "varför?".
Vi är "tvingade" av naturen genom tillfredsställelse av de kroppsbevarande behoven, att göra bedömningar av gott och ont om allt det vi möter i livet. Tanken kan skapa sig en syntes, idé, världsbild som antingen har egna preferenser och aversioner som referens eller observation av vad naturen uttrycker, innan egna och andras kommentarer och manipulationer. Jag har valt det senare. Dvs filosofi i sin ursprungliga betydelse. Det jag påstår om medvetandet i mina inlägg, är filosofiska antaganden och som är öppna att ifrågasätta med sakliga och genomtänkta alternativ för dialog.

Med en idealistisk världsbild i stil med George Berkeleys subjketiva idealism, är allt subjektivt och det finns därmed inget som kan kallas objektivt, förutom Guds medvetande. Utgår man från detta synsätt finns ingen grund för vetenskap i den mening vi har idag.