Inläggav Justin Case » 17 apr 2007 04:10
Gud, om han finns, kan inte vara allsmäktig. Om jag vore allsmäktig, skulle jag välja att vara hela världsalltet, och så skulle jag göra så att jag - världsalltet - var oändligt lycklig för evigt. Jag skulle se till att varenda partikel (eller vad nu den minsta beståndsdelen är) i världsalltet skulle bidra maximalt till min lycka. Då skulle det ju inte finnas några partiklar över som kunde vara något annat än optimalt lyckoframkallande, för alla partiklar skulle ju arbeta för att optimera min lycka. Jag kan inte tänka mig att min lycka skulle optimeras av att några av mina partiklar skulle vara något annat än lyckoframkallande.
Det faktum att det finns lidande på jorden är därför ett bevis för att Gud inte är allsmäktig.
Men han kan mycket väl finnas, och vara _väldigt_ mäktig, bara inte allsmäktig. Han kan till exempel ha full kontroll över precis varenda partikel i hela Vintergatan. Då är han ju fortfarande allsmäktig i förhållande till oss. Han kan i så fall fortfarande göra precis vad han vill med oss, inom ramarna för de resurser som Vintergatan erbjuder honom. Han kan ha motiv att hålla oss olyckliga, för att lära sig förstå något som han kan ha nytta av utanför Vintergatan. Vintergatan är bara något jag drar till med, han kan ha makt över större del av universum än så, eller mindre. Poängen är att han kan vara icke-allsmäktig i förhållande till världsalltet, och ändå ha oändlig makt över oss. Om det är så, gör det ingen skillnad för oss att han inte är allsmäktig ur universums perspektiv. Han är ändå allsmäktig ur vårt perspektiv, i betydelsen att han t.ex. kan välja precis hur mycket eller lite fri vilja vi ska ha, vad vi ska tänka och känna, hur vi ska uppfatta vår omvärld m.m.
Utifrån den teorin är det fullt rimligt att anta att Gud har goda skäl att "pröva" oss så som kristendomen eller någon annan religion lär, och att han, om vi sköter oss, kan ge oss allt vi kan önska (eftersom vad vi önska begränsas av vår begränsade fantasi).
