En egen religion?

[Avantgardet]

I aning att säga har du ingen aning om var vi fattar våra beslut.
Vad menar jag med "fri vilja"? Jo fri syftar till viljans oberoende, dess frihet från påverkan från allt annat. Detta är i sig en omöjlighet. Viljan skulle inte existera om det inte vore för att universum existerade. Med andra ord är det en produkt av universums existens , och precis som ALLT annat så kan den påverkas utifrån. Därmed är viljan inte fri. Den är determinerad. Jga skulle om vi tänker oss scenariot
Laplaces demon så kan jag veta allt som kommer att hända (från en bestämd tidpunkt)  om jag känner till alla naturlager och patikelpositioner. Detta inkluderar även viljan. Den är ingenting annat än en en aspekt av den elektrokemiskt baserade energi som skapar vårt medvetande. Men detta är ju bara ett sätt att sepå saken.

Jag är införstådd i det du ovan drar upp men jag menar fortfarande att det är en begreppslig förvirring. Det frihetsbegrepp du använder dig av är ju, som du själv hävdar, en omöjlighet (på alla plan, inte bara när det gäller dess relation till viljan). Är det inte gagnlöst att nyttja sig av en sådan definition?

[tomtefader]

Undermedvetna aspekter kan vi givetvis ha i åtanke (hö), men jag tror det räcker om vi håller oss till det som är givet för medvetandet. Det är klart att jag kan vilja se universum implodera här och nu, men då har jag antagligen en felaktig förståelse av vad viljan kan åstadkomma. Själv anser jag inte detta vara ett bra argument mot viljans frihet. Istället menar jag att viljan är i fri i den bemärkelse att jag kan handla i enlighet med den, i enlighet med min egen person, och i enlighet med - om man så vill - "illusionen" av "fri vilja". En handling kan nämligen endast förstås tillsammans med en avsikt, och det omvända är precis lika sant. Att göra ett "fritt val" är inget annat än att ha upplevt sig göra det.

Tack för förtydligandet. Jag ser att här blott är fråga om att utgå ifrån antingen en objektiv, obönhörlig kausalitet mot vilken människan står maktlös eller så hennes subjektiva uppfattning av denna kausalitet, vilket kan betyda att hon inte alls känner av den. Du verkar hävda det sistnämnda, nämligen att det som är relevant är hur människan uppfattar den fria viljan (läs: sin fria vilja) och ifall hon då kan anse att hon handlar i samklang med denna (sin) vilja. Där ger jag dig rätt. Att jag är determinist har ingenting att göra med att jag, för att erfara att jag handlar i enlighet med min vilja, ävenledes måste känna att jag gör det. Om mitt subjekt erfar "illusionen" som verkligheten, då är det inte för mig möjligt att skilja dessa två åt.
Metafysiska spekulationer har jag för vana att bara använda som tankeexperiment, ett slags oskyldiga lekar, men i fallet determinism har leken utvecklats sig till en allvarsam en - såsom Söderberg det hade uttryckt - en lek vilket jag valt att se som axiom, även om det strider mot den obundna vilja jag närmast varje sekund erfar mig själv vara herre över.

[archaxe]

Sökande,
Jag har svårt att tro att de som förespråkar en fri vilja definierar det som en omöjlighet, vilket du gör. För att reell oenighet skall förekomma måste man vara överens vad man pratar om, så er oenighet är bara språklig.
Det de förespråkar är inte samma sak som det du förnekar.

[Avantgardet]

Tack för förtydligandet. Jag ser att här blott är fråga om att utgå ifrån antingen en objektiv, obönhörlig kausalitet mot vilken människan står maktlös eller så hennes subjektiva uppfattning av denna kausalitet, vilket kan betyda att hon inte alls känner av den. Du verkar hävda det sistnämnda, nämligen att det som är relevant är hur människan uppfattar den fria viljan (läs: sin fria vilja) och ifall hon då kan anse att hon handlar i samklang med denna (sin) vilja. Där ger jag dig rätt. Att jag är determinist har ingenting att göra med att jag, för att erfara att jag handlar i enlighet med min vilja, ävenledes måste känna att jag gör det. Om mitt subjekt erfar "illusionen" som verkligheten, då är det inte för mig möjligt att skilja dessa två åt.
Metafysiska spekulationer har jag för vana att bara använda som tankeexperiment, ett slags oskyldiga lekar, men i fallet determinism har leken utvecklats sig till en allvarsam en - såsom Söderberg det hade uttryckt - en lek vilket jag valt att se som axiom, även om det strider mot den obundna vilja jag närmast varje sekund erfar mig själv vara herre över.

Just så. Om jag vill göra det som står mig fritt att göra - den betingade sitationen - och är fri att göra vad jag vill - inom densamma (utifrån de ramar som därigenom är givna) - så finns ingen egentlig motsättning mellan determinism och "fri vilja". Tyvärr är min förvanskade Bergsonism oerhört skissartad, men likväl...

[Sökande]

Avantgardet skrev:

Jag är införstådd i det du ovan drar upp men jag menar fortfarande att det är en begreppslig förvirring. Det frihetsbegrepp du använder dig av är ju, som du själv hävdar, en omöjlighet (på alla plan, inte bara när det gäller dess relation till viljan). Är det inte gagnlöst att nyttja sig av en sådan definition?

Sen när stoppade faktumet att en definition är ganlös  oss männsikor från att nytja den? (bara en rent allmän fråga)

För att återgå till saken...
Dessa liertarianer,eller vad man nu kallar dem på svenska, är precis som hårda determinister inkompatibilister. Båda dessa lärar ställer sig alltså på varsin sida av meningen; hård determinism och fri vilja är parvis uteslutande. Får en libertarian ter sig den hårda determinismen precis lika gagnlös. Så vad som tycks som ganglöst nonsens för dig är ett faktum för mig. Det gåt att finna tydliga exemel, däribland inom religionen ex: (Gud finns etc).

http://en.wikipedia.org/wiki/Image:Free ... onomy2.svg