Livspartikel?
Om man vill leka lite med tankarna kring livet, döden, kroppen, medvetandet, själen etc så skulle man ju kunna tänka sig en fysikalistisk variant av själen på följande sätt (en idé som ursprungligen kommer från Justin Case):
Detta är mitt svar till honom angående hans idé eller tanke:
Justin, jo det är mycket sant att jag tyckte om din liknelse och ditt sätt att framställa din teori och dina tankegångar. Jag ser i sak inga problem med att all information om det som är jag (rent varandemässigt) skulle kunna finnas lagrad i en supersträng eller någon form av elementarpartikel etc. och därmed, så fort denna partikel hamnar i ett system som medger kontakt med omgivande verklighet, utgör "mitt vara" fast i en annan fysisk upplaga. Detta är dock, som du själv påtalar, extremt svårt att påvisa eller bevisa eller ens hitta metoder för att på ett något sånär övertygande sätt forska på. Men visst skulle universum, med dess komponenter (jag och allt annat däri) kunna vara uppbyggt likt ett hologram där alla information om helheten finns i delarna. Jag är inte heller främmande för att universum (eller allt) är uppbyggt likt en evig fraktal där saker och ting upprepar sig i det oändliga utifrån precis alla aspekter, där allt utgör olika former av koordinater i superkomplexa dimensioner, där vi då finner t.ex. dimensionsriktningarna; höger-vänster, upp-ner, fram-tillbaka, nu-då, stor-liten, ut-in, död-levande, etc. Vi har väl en tämligen säkerställd och i de flesta läger accepterad teori om hur den lilla DNA-molekylen innehåller alla information som behövs för att bygga upp en människokropp, så om man extrapolerar detta och abstraherar vidare så känns det inte helt främmande och anti-intuitivt att även våra varan skulle kunna lagras någon stans. Det är dock inte något som ingår i min vardagliga common-sense-världsbild utan handlar mer om ett utanför-boxen-filosofiskt-tänk.
Det intressanta med denna tanke är att den öppnar för "själavandring" fast med en förankring i fysikalismen. Den kroppen "förstörs" och "dör" men livspartikeln fortsätter att existera och kan bli aktiv igen om den åter hamnar i ett passande system (företrädelsevis en ny kropp). Den löser ju dock inte alla frågor gällande identitet etc. men är ändå en sympatisk variant som kanske kan brygga mellan de olika åskådningarna? Spännande frågor dyker ju då upp som t ex om en sådan "varapartikel" är kopatibel med alla former av neurala system eller som den kräver samma system för att vara aktiv?
Ursprunglig tråd!
Det var bara en tanke! Take it or leave it
Hälsar Fredrik