Meditation

[Krilles]

Alltså vad jag har väldigt svårt att förlika mig med är ett synsätt där man inte vill kan se skillnad på narcissitiska och nazzistika system som bygger på egoism och självcentrering kontra utåtriktade och innefattande system av tex. humanism och mångkultularism.

Eller hur, detta brukar folk ha svårt att förstå..

[Algotezza]

De båda ingår i medvetandet. Medvetandet finns inte utan sitt innehåll. Därför kan vi aldrig "tömma medvetandet på tankar/känslor". Då skulle det upphöra. Bättre att neutralt bejaka sina tankar/känslor än att aktivt bekämpa dem om man vill nå inre frid.

MVH

Algotezza

Håller med.. att utrota sig själv genom mentalt plågeri (utrota tankar och känslor) är en akt av ego och ger säkerligen inget annat än psykiska besvär..

nej att se varje tanke.. varje känsla.. är hälsosamt. Man måste ha kärlek till sig själv.

Ja skulle säga att i meditation strävar vi efter total kärlek gentemot den egna kroppen.. när detta övergår till att täcka hela cosmos så börjar vi närma oss upplysningen.

Sanningssägaren är alltid ensam

Jag har insett att jag är ganska ensam om att tycka illa om sig själv, vad beror detta på? Hur kommer det sig att nästan alla andra tycker om sig själva? Ni är vidriga och avskyvärda mest hela tiden, men jag gillar er, eftersom jag förlåter mänskliga brister, dock aldrig mina egna.

OK, du vinner etikspelet! Den som berättar att han hatar sig själv måste ju vara den allra rättfärdigastestasteste! Eller en moralisk masochist... som njuter av sitt självhat...

Jag är en människa som är hjälpsam, men aldrig inställsam, jag stannar upp för andra och hjälper folk i nöd, jag kräver aldrig något i gengäld,
jag utnyttjar ingen annan, varken deras ekonomi eller svagheter, det finns ingen som kan påstå att jag varit elak eller slagit eller ens hotat någon under mitt liv, det finns varken vittnen eller offer på grund av mig. Däremot finns det människor som kan intyga att jag gjort bra saker för dem, om de ville. Jag har aldrig lurat någon eller bedragit någon, ej heller varit otrogen. Jag är alltså genomsnäll, omtänksam och genuint uppoffrande, och JAG tål inte mig själv.

Det kan jag förstå. Jag hade inte heller stått ut med sådant självberöm och sådan självgodhet och självrättfärdighet som dina ord uttrycker.

Gåtan hur NI står ut med er själva kan jag inte svaret på?
Ni representerar falskhet, svek lögn och otrohet, misshandel, övergrepp och mord, stöld, elakhet, ondska, ty jag drar er alla över en kam, ni är dem som skapar såväl dödsannonser som svarta rubriker. Ni är dem som frossar i genuint jäkelskap, hagalenhet och sätter det materiellas värde före liv förutom ert eget som ni dyrkar högst av allt. Kärlek är ett okänt begrepp, då ni förväxlat detta med er egen lusta.
Trots det drar jag ett streck över allt, accepterar er och älskar er, vem som helst av er, mer än mig själv.

Jesus, släng dig i väggen, du älskade ju dig själv som alla andra. Här har du din överman!

Det kan inte vara så att självhat föder den bitterhet du ger uttryck åt i det du skriver? Det är väl lika falskt att älska sig själv och hata andra som att hata sig själv och älska andra...

Lär dig älska dig själv också - med all den självrättfärdighet dina ord ger uttryck åt!

Visst, jag kanske har missförstått allt...

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Krilles: Jag läste nyss en artikel i Expressen där en liten pojke som bl.a hade fått sina handflator brända på spisplattor och brännmärken på pungen efter cigaretter, antagligen förorsakade av pojkens mamma. Hur ser du på en sådan händelse i ditt upplysta stadium? Fortfarande acceptans, let it flow liksom? Inget värderande? Förstår du vad jag menar? Det är svårt att omsätta den här zen-teorin i praktiken och jag är väldigt nyfiken på, om du har tid och lust, kan förklara lite närmare hur du menar att du lyckas kombinera det. Jag förstår nämnligen inte alls hur man ska nå detta stadie utan att vinka adjöss till sina känslor, ja, de starkare åtminstone.

[Marksa]

Alltså vad jag har väldigt svårt att förlika mig med är ett synsätt där man inte vill kan se skillnad på narcissitiska och nazzistika system som bygger på egoism och självcentrering kontra utåtriktade och innefattande system av tex. humanism och mångkultularism.

Eller hur, detta brukar folk ha svårt att förstå..

Jag förstår, men har svårt att förlika med den upplyste som sitter och mediterar på höjden av all förkolnad mänsklig aska.


Vad fick munkarna i Burma att röra på sig? Eller var det endast noviserna såsom i ett studentuppror? ett stillsamt uppror mot orätt? Eller ser jag fel, med västerländska ögon.

[Krilles]

Krilles: Jag läste nyss en artikel i Expressen där en liten pojke som bl.a hade fått sina handflator brända på spisplattor och brännmärken på pungen efter cigaretter, antagligen förorsakade av pojkens mamma. Hur ser du på en sådan händelse i ditt upplysta stadium?

Jag förstår exakt vad du menar, folk kan tycka det är känslokallt att inte döma en sån händelse som varken bra eller dålig? Ändrar du händelsen i sig genom ditt tänkande eller är den det samma ändå? Sen finns det alltid två mynt.

Om jag nu är mamman, hur ska jag döma henne? Vad fick henne(mig) att göra denna aktion? Vad är de bakomliggande faktorerna? Säg mig hur jag ska döma mig själv.. Vad ja däremot gör är handlar mot sånt här.

Just det som tas upp här, med att inte döma när det kommer till ondska har jag ej diskuterat med min sensei. Bara läst runt tio böcker som delvis handlat om det. Men när jag blev upplyst ändrades min syn på detta (som står ovan)

[Krilles]

Vad fick munkarna i Burma att röra på sig? Eller var det endast noviserna såsom i ett studentuppror? ett stillsamt uppror mot orätt? Eller ser jag fel, med västerländska ögon.

Nejdå! Jag undrar detsamma. Måste vara nog form av västerländskt tänkande där att agera med uppror.. blev förvånad. Visserligen ska man ju jobba för det goda för mänskligheten..

[Skogsälvan]

Krilles: Jag läste nyss en artikel i Expressen där en liten pojke som bl.a hade fått sina handflator brända på spisplattor och brännmärken på pungen efter cigaretter, antagligen förorsakade av pojkens mamma. Hur ser du på en sådan händelse i ditt upplysta stadium?

Jag förstår exakt vad du menar, folk kan tycka det är känslokallt att inte döma en sån händelse som varken bra eller dålig? Ändrar du händelsen i sig genom ditt tänkande eller är den det samma ändå? Sen finns det alltid två mynt.

Om jag nu är mamman, hur ska jag döma henne? Vad fick henne(mig) att göra denna aktion? Vad är de bakomliggande faktorerna? Säg mig hur jag ska döma mig själv.. Vad ja däremot gör är handlar mot sånt här.

Just det som tas upp här, med att inte döma när det kommer till ondska har jag ej diskuterat med min sensei. Bara läst runt tio böcker som delvis handlat om det. Men när jag blev upplyst ändrades min syn på detta (som står ovan)

Är det inte känslokallt? Nu råkar du prata med en duktigt skruvad kvinna  :)  och jag tror faktiskt att tankar formar vår "verklighet". Det som har skett har redan skett, men framtiden kan vi påverka.

Vad spelar de bakomliggande faktorerna för roll? Hur handlar du mot sånt här? Om du ser dig som Hitler i mörka vrår, kan eller vill du inte ändra dig?

Vad din mentor har för åsikt är förstås också rätt intressant, men nu pratar jag med dig och jag vill höra din åsikt. Behöver man en sensei som upplyst? Varför?

[Krilles]

Är det inte känslokallt? Nu råkar du prata med en duktigt skruvad kvinna  :)  och jag tror faktiskt att tankar formar vår "verklighet". Det som har skett har redan skett, men framtiden kan vi påverka.

Vad spelar de bakomliggande faktorerna för roll? Hur handlar du mot sånt här? Om du ser dig som Hitler i mörka vrår, kan eller vill du inte ändra dig?

Vad din mentor har för åsikt är förstås också rätt intressant, men nu pratar jag med dig och jag vill höra din åsikt. Behöver man en sensei som upplyst? Varför?

Jo man kan tycka det är känslokallt.. men det är så det är. Jag är mer känslosam gällande människor och alla existerande ting dock också av samma anledning. Ja vet inte riktigt men det kan nog vara bra att få lite åsikter av någon som varit med ett tag (angående sensein).

Ja var en av pådrivarna till förslaget att snabba upp problem hos ungdomar snabbt genom mitt förslag till riksdagen.. osv. Ja gör mycket för människor varje dag av samma anledning. Det må låta konstigt men man gör ingen en tjänst över att gräma ner sig över andras problem. Man kan hjälpa dem istället, förebygga osv.

Ja tror största skillnaden mellan dig och mig är att du ser henne som separerad från dig själv, medan jag ser mig som henne fast något blev fel.. man känner sorg åt sig själv på nå sätt.

Här kommer det in att jag gråter när andra gråter och skrattar när andra skrattar..

Folk uppfattar mig inte som känslokall, snarare tvärtom. Hursomhelst, jag handlar istället för dömer.

[Algotezza]

Kan man tänka utan ord? Om så, är detta nirvana?
Sen, nersänkt tbx till verkligheten, hur omsättes detta i verkligheten?

Inga problem. Bilder. Begreppstänkande. Emotioner. Men inte är det nirvana!

Detta tänkande kan materialiseras i form av yttre ord och bilder. Ex-vis.

MVH

Algotezza

Så filosofiläraren menar att begreppstänkandet och emotionerna existerar oberoende av språket?

De samverkar. Vi har känslor och tankar även utan språk men med språk blir de mer påtagliga, "materialiserade". Svårt att förstå? Vi kan utan ord ta oss igenom de ordlösa medvetandeträsken men orden ger oss stenar att gå på som gör det möjligt för oss att ta oss fram effektivare. (Peter Gärdenfors bild)

MVH

Algotezza

Ditt svar här "svårt att förstå?" upplever jag som något nedvärderande. Visst jag heter inte Einstein och jag VET inte hur det ligger till. Däremot har jag dock tragglat känslor i mina psykologistudier rätt många timmar: är språket nödvändigt för känslor? vilket kommer först - tanken eller känslan?

Det var mening att det skulle vara lite nedvärderande. Rätt uppfattat. Jag var trött på att vara Farbror Snäll. Så jag skrev medvetet "von oben" - en stil som är vanlig här, har jag märkt. Man skall ju pröva på olika attityder konkret, anser jag.

MVH

Algotezza

[Skogsälvan]

Är det inte känslokallt? Nu råkar du prata med en duktigt skruvad kvinna  :)  och jag tror faktiskt att tankar formar vår "verklighet". Det som har skett har redan skett, men framtiden kan vi påverka.

Vad spelar de bakomliggande faktorerna för roll? Hur handlar du mot sånt här? Om du ser dig som Hitler i mörka vrår, kan eller vill du inte ändra dig?

Vad din mentor har för åsikt är förstås också rätt intressant, men nu pratar jag med dig och jag vill höra din åsikt. Behöver man en sensei som upplyst? Varför?

Jo man kan tycka det är känslokallt.. men det är så det är. Jag är mer känslosam gällande människor och alla existerande ting dock också av samma anledning. Ja vet inte riktigt men det kan nog vara bra att få lite åsikter av någon som varit med ett tag (angående sensein).

Ja var en av pådrivarna till förslaget att snabba upp problem hos ungdomar snabbt genom mitt förslag till riksdagen.. osv. Ja gör mycket för människor varje dag av samma anledning. Det må låta konstigt men man gör ingen en tjänst över att gräma ner sig över andras problem. Man kan hjälpa dem istället, förebygga osv.

Ja tror största skillnaden mellan dig och mig är att du ser henne som separerad från dig själv, medan jag ser mig som henne fast något blev fel.. man känner sorg åt sig själv på nå sätt.

Här kommer det in att jag gråter när andra gråter och skrattar när andra skrattar..

Folk uppfattar mig inte som känslokall, snarare tvärtom. Hursomhelst, jag handlar istället för dömer.

Tack för svar. Det är väldigt intressant för mig att ha förmånen att få ta del av dina uppfattningar, upplevelser och de slutsatser som du drar genom detta.

Du har helt rätt - jag ser mig inte som henne längre, inte fullt ut som jag gjorde då en period. Då levde jag i en spegelvärld. Allt i mig upplevde jag utom mig. Att du gråter när andra gråter och skrattar när andra skrattar, är det egentligen dina känslor då?

[Skogsälvan]

Kan man tänka utan ord? Om så, är detta nirvana?
Sen, nersänkt tbx till verkligheten, hur omsättes detta i verkligheten?

Inga problem. Bilder. Begreppstänkande. Emotioner. Men inte är det nirvana!

Detta tänkande kan materialiseras i form av yttre ord och bilder. Ex-vis.

MVH

Algotezza

Så filosofiläraren menar att begreppstänkandet och emotionerna existerar oberoende av språket?

De samverkar. Vi har känslor och tankar även utan språk men med språk blir de mer påtagliga, "materialiserade". Svårt att förstå? Vi kan utan ord ta oss igenom de ordlösa medvetandeträsken men orden ger oss stenar att gå på som gör det möjligt för oss att ta oss fram effektivare. (Peter Gärdenfors bild)

MVH

Algotezza

Ditt svar här "svårt att förstå?" upplever jag som något nedvärderande. Visst jag heter inte Einstein och jag VET inte hur det ligger till. Däremot har jag dock tragglat känslor i mina psykologistudier rätt många timmar: är språket nödvändigt för känslor? vilket kommer först - tanken eller känslan?

Det var mening att det skulle vara lite nedvärderande. Rätt uppfattat. Jag var trött på att vara Farbror Snäll. Så jag skrev medvetet "von oben" - en stil som är vanlig här, har jag märkt. Man skall ju pröva på olika attityder konkret, anser jag.

MVH

Algotezza

... ja, nu kan jag inte låta bli att börja fnittra. Jag har ju lite knäpp humor också... Visst har du helt rätt - att testa lite olika attityder och roller är utmärkt för att förstå sig själv och världen bättre. Tycker du gjorde ett gott val i sparkkudde när du valde mig. Boxa på lite du - det mår du nog bra av  :)

Allra vänskapligast
Skogsälvan

[Zokrates]

Jag använde inte ordet hata, att ogilla sig själv, inte tåla sig själv, är inte synonymt med att hata sig själv för i så fall hade jag använt det ordet.

Felet ni gör är att tro att all motsats till kärlek alltid  är hat, vilket givetvis är idiotiskt. Jag har inget begär av att permanent skada mig själv, vilket skulle vara dess korrekta innebörd om jag hatade mig själv.

Så varför använder då Algotezza uttrycket hat?
Om jag inte gillar ärtsoppa, så äter jag det inte, jag springer inte runt i affärerna och förstör alla ärtsoppepaket eller gör jag det? Knappast.

Däremot var du närmast rätt med, Jesus släng dig i väggen!

Det är anser jag den största missuppfattningen i dagens värld, att man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan. Är inte kärlek som så att det bygger på att villkorslöst älska någon? Om jag måste älska mig själv för att kunna älska andra så innefattar det ju ett villkor, därmed kan vi inte prata om äkta kärlek.

[Skogsälvan]

Motsatsen till kärlek är väl likgiltighet? Betraktar du dig själv på ett likgiltigt sätt, Zokrates?

[Krilles]

Allt i mig upplevde jag utom mig. Att du gråter när andra gråter och skrattar när andra skrattar, är det egentligen dina känslor då?

Hehe mer säger jag inte

[Marksa]

Däremot var du närmast rätt med, Jesus släng dig i väggen!

Det är anser jag den största missuppfattningen i dagens värld, att man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan. Är inte kärlek som så att det bygger på att villkorslöst älska någon? Om jag måste älska mig själv för att kunna älska andra så innefattar det ju ett villkor, därmed kan vi inte prata om äkta kärlek.

Nu var det väl så att Jesus predikar kärleksbudet eller gyllene regeln på samma sätt som flera andra. Alltså som ett för människan greppbart sätt, älska din nästa såsom dig själv. Eller gör mot andra som du vill att dom skall göra mot dig. Ett för de flesta människor fattbart sätt att utrycka vad det handlar om när det gäller allas lika rätt mm. mm.

Men självklart är inte detta den största kärleken, altruistiska, utgivande och kravlösa kärleken, detta är något större och viktigare och budskapet kan bätte tas emot när man uppnåt ett större mått av självinsikt och mognad/upplysning. Något i still med de steg som nämns tidigare i tråden.