Finns Gud?

[Anders]

Oj, sidbyte. ref 531 o Illusionen.
Det är väl knappast påbjudet vad man skall känna? Ibland är solnedgången bara jobbig, trots att ögonen registrerar att den är i alla regnbågens färger. Ibland, framför allt då man inte riktigt tänker på den är den fantastisk. Musik, samma sak där, och där är ju smaken delad. Det som får mitt blod att sjuda, som Green Day i sina mer booogiebluestunga låtar, tycker väldigt många är grabbigt och skränigt.

Och även då det är vackert, man uppfattar saker vackert, varför måste det vara nåt magiskt med det? Vad är det som säger att den faktiska tillvaron inte kan vara vacker, utan att den måste vara av karaktären komma för sent till bussen på väg till jobbet? Verkligheten överträffar dikten.

[531bts]

Men inte resonerar du väl från ett hypotetiskt antagande om Guds existens. Det påminner mig om en gammal vän som anser att med antagandet om (tro för den händelse) att Gud existerar så slipper han hamna i ett brinnande helvete.

Universum är väl vad det är. Personligen liknar jag det inte vid ett dött mekaniskt fungerande något. Men jag besjälar det inte heller. Det existerar och jag liksom många andra finner det vackert, speciellt på hösten då kvällarna blir mörka och Vintergatan blir synlig. Vår galax är inte meningslös för oss, vi vill ju förstå hur den utvecklats och vi vill veta något om dess framtid. Vi skulle, som jag förmodar, inte lägga så mycket pengar på forskning om vi fann universum utan mening. Det finns ju fler meningsskapande förhållanden i naturen än att se en styrande hand över tingen.

Det är oundvikligt att se skönheten, ordningen i universum, när man ger den sin fulla uppmärksamhet. Att ta emot o beröras av naturens, universums ordning o skönhet o samtidigt avstå att filosofiskt begrunda o ta ställning i meningsfrågan, är i sig ett ställningstagande. Att beundra solnedgången o sedan med en axelryckning tänka "det är väl vad det är" antyder en naivitet o viss arrogans. Naivitet i meningen att den angenäma beröringen i det medvetna sinnet är "gratis", utan förpliktelser. Det är den med visst förbehåll. Naturen bjuder frikostigt o i överflöd på skönheten i skapelsens ordning så länge du inte gör upplevelsen till "din". Dvs så länge beröringen inte förstärker illusionen av dig själv som en isolerad, unik, utanförstående, oberoende o anonym iakttagare. Identiteten som ett "jag" hänger samman med tanken, omdömet, språket o kroppsliga aktiviteter. Det du tänker om det största får således följder i tal o kroppslig gärning. Så tanken om ett "jag" som reagerar på valda delar i tillvaron som antingen angenäma, neutrala eller motbjudande hamnar i en situation där hon ställs inför en ständig bekräftelse av sitt "själv" i förhållande till skapelsen o medmänniskor. Man delar in mänskligheten i vänner o fiender. Inte ens i vänskapen finns ngn egentlig vila; det måste ständigt avgöras vad/vem som för tillfälligt är referens. Inte sällan som bundsförvanter i förhållande till andra med samma dilemma. Arrogans i meningen att man är oberoende skapelsen, att den saknar mening o står till mitt förfogande för min underhållning o självförverkligande.
Människan står mot varandra så länge hon inte gemensamt avgjort vem som underordnar sig vem. Antingen med självcentrering som utgångspunkt o då med religiösa o politiska hierarkier som sammanhållande faktorer.
Det yttersta målet för ett hållbart optimalt utbyte av mänsklig samlevnad är att med filosofi som verktyg komma fram till en självklar o för förståndet klar Gudsmedvetenhet som stämmer med allas sinneserfarenheter, vetenskapliga rön o som kan kommuniceras klart med det mänskliga språket. Det är i en begriplig klar Gudstro människan får sin allmängiltiga identitet som inordnad, på samma sätt medveten, del i skapelsen o Gud. Där börjar verklig dialog o möjlighet till ett liv i ömsesidig kärlek.

Förhåller det sig verkligen så att,
"Det är oundvikligt att se skönheten, ordningen i universum, när man ger den sin fulla uppmärksamhet." ?

Att försöka få någon, som inte hör det vackra i musiken, och inte uppfattar det sköna i konsten, att förstå att t ex Mozart och
Michelangelo av ”naturen” tilldelats gåvor som var unika, är sannolikt en otacksam uppgift.
På samma sätt tror jag det förhåller sig med vår syn på vad Gud representerar. Vissa tycker sig skönja fascinerande samband
utöver det alldagliga, som krävt mer än mänsklig förmåga, andra inte. Krasst uttryckt tror jag att ateisten saknar förmåga att
uppfatta universums ”skönhet och musik”, och ställa detta i relation till behov och innebörd av begreppet Gud.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

[Esther]

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

Du har så oändligt rätt. Det var Hegel som skrev i sin bok om estetik - att människans skapande är sublimt och naturen är bara vacker. Jag slutade läsa med en gång. Tappade helt intresset för att om detta var det han ville argumentera för - var jag inte intresserad, för att det bara inte stämmer.
Perfektionen och allt som finns kring oss - är i sanningen sublim.
Det vi lyckas åstadkomma är tafflig i jämförelse - samma former: runt, fyrkantig, rakt eller triangel.

Och det samma gäller när man träffar människor som (oavsett om de är katoliker som jag, ber fem eller tjugo gånger om dagen, springer på varje mässa de kan gå på) inte har Gud och de som har Gud.
Man ser det, man vet det, man känner det. Man hör det.
Det är som när man ser en falsk kopia av något - och har sett originalet. Hur bra än förfalskningen är - ser den som vet vad han/hon ska leta efter detta direkt.

[klorofyll]

Haha, okej, jag kan inte detta, men för mig tycks Hegel ha rätt! Det går att förstå vad ett träd är, vad det består av och vilken funktion det fyller.
Det sublima med människan, liksom med alla djur, är att vi har medvetande och en fri vilja.

[Illusionen]

Det är oundvikligt att se skönheten, ordningen i universum, när man ger den sin fulla uppmärksamhet. Att ta emot o beröras av naturens, universums ordning o skönhet o samtidigt avstå att filosofiskt begrunda o ta ställning i meningsfrågan, är i sig ett ställningstagande. Att beundra solnedgången o sedan med en axelryckning tänka "det är väl vad det är" antyder en naivitet o viss arrogans. Naivitet i meningen att den angenäma beröringen i det medvetna sinnet är "gratis", utan förpliktelser. Det är den med visst förbehåll. Naturen bjuder frikostigt o i överflöd på skönheten i skapelsens ordning så länge du inte gör upplevelsen till "din". Dvs så länge beröringen inte förstärker illusionen av dig själv som en isolerad, unik, utanförstående, oberoende o anonym iakttagare. Identiteten som ett "jag" hänger samman med tanken, omdömet, språket o kroppsliga aktiviteter. Det du tänker om det största får således följder i tal o kroppslig gärning. Så tanken om ett "jag" som reagerar på valda delar i tillvaron som antingen angenäma, neutrala eller motbjudande hamnar i en situation där hon ställs inför en ständig bekräftelse av sitt "själv" i förhållande till skapelsen o medmänniskor. Man delar in mänskligheten i vänner o fiender. Inte ens i vänskapen finns ngn egentlig vila; det måste ständigt avgöras vad/vem som för tillfälligt är referens. Inte sällan som bundsförvanter i förhållande till andra med samma dilemma. Arrogans i meningen att man är oberoende skapelsen, att den saknar mening o står till mitt förfogande för min underhållning o självförverkligande.
Människan står mot varandra så länge hon inte gemensamt avgjort vem som underordnar sig vem. Antingen med självcentrering som utgångspunkt o då med religiösa o politiska hierarkier som sammanhållande faktorer.
Det yttersta målet för ett hållbart optimalt utbyte av mänsklig samlevnad är att med filosofi som verktyg komma fram till en självklar o för förståndet klar Gudsmedvetenhet som stämmer med allas sinneserfarenheter, vetenskapliga rön o som kan kommuniceras klart med det mänskliga språket. Det är i en begriplig klar Gudstro människan får sin allmängiltiga identitet som inordnad, på samma sätt medveten, del i skapelsen o Gud. Där börjar verklig dialog o möjlighet till ett liv i ömsesidig kärlek.

Förhåller det sig verkligen så att,
"Det är oundvikligt att se skönheten, ordningen i universum, när man ger den sin fulla uppmärksamhet." ?

Att försöka få någon, som inte hör det vackra i musiken, och inte uppfattar det sköna i konsten, att förstå att t ex Mozart och
Michelangelo av ”naturen” tilldelats gåvor som var unika, är sannolikt en otacksam uppgift.
På samma sätt tror jag det förhåller sig med vår syn på vad Gud representerar. Vissa tycker sig skönja fascinerande samband
utöver det alldagliga, som krävt mer än mänsklig förmåga, andra inte. Krasst uttryckt tror jag att ateisten saknar förmåga att
uppfatta universums ”skönhet och musik”, och ställa detta i relation till behov och innebörd av begreppet Gud.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

Då kan vi kanske sammanfatta vår syn på ateisten, som varande ”tondöv” inför universum ?

/ Illusionen

[Esther]

Haha, okej, jag kan inte detta, men för mig tycks Hegel ha rätt! Det går att förstå vad ett träd är, vad det består av och vilken funktion det fyller.
Det sublima med människan, liksom med alla djur, är att vi har medvetande och en fri vilja.

När man pratar om saker Klorofyll (och detta sagt med respekt) är det ibland som man talar om vädret, och du svarar: ja jag åt äpplen igår.
Det blir HELT galet.

Få se nu - ESTETIK... handlar om konst/konst och allt som har med detta att göra..Estetik (av grekiska: αισθησις, aisthesis, förnimmelse, varseblivning), läran om förnimmandet, i synnerhet förnimmandet av det sköna, läran om det sinnliga, konstens filosofi.

[klorofyll]

Haha, okej, jag kan inte detta, men för mig tycks Hegel ha rätt! Det går att förstå vad ett träd är, vad det består av och vilken funktion det fyller.
Det sublima med människan, liksom med alla djur, är att vi har medvetande och en fri vilja.

När man pratar om saker Klorofyll (och detta sagt med respekt) är det ibland som man talar om vädret, och du svarar: ja jag åt äpplen igår.
Det blir HELT galet.

Få se nu - ESTETIK... handlar om konst/konst och allt som har med detta att göra..Estetik (av grekiska: αισθησις, aisthesis, förnimmelse, varseblivning), läran om förnimmandet, i synnerhet förnimmandet av det sköna, läran om det sinnliga, konstens filosofi.

Men ligger det inte en tanke bakom varje konstverk, har du någonsin träffat ett träd som förställer sig?

[531bts]

Förhåller det sig verkligen så att,
"Det är oundvikligt att se skönheten, ordningen i universum, när man ger den sin fulla uppmärksamhet." ?

Att försöka få någon, som inte hör det vackra i musiken, och inte uppfattar det sköna i konsten, att förstå att t ex Mozart och
Michelangelo av ”naturen” tilldelats gåvor som var unika, är sannolikt en otacksam uppgift.
På samma sätt tror jag det förhåller sig med vår syn på vad Gud representerar. Vissa tycker sig skönja fascinerande samband
utöver det alldagliga, som krävt mer än mänsklig förmåga, andra inte. Krasst uttryckt tror jag att ateisten saknar förmåga att
uppfatta universums ”skönhet och musik”, och ställa detta i relation till behov och innebörd av begreppet Gud.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

Då kan vi kanske sammanfatta vår syn på ateisten, som varande ”tondöv” inför universum ?

/ Illusionen

Ja för att inte säga hänsynslös o igenkorkad av sin egna tanke- o "skapar"-förmåga. Att hon är skapelsens krona!

[Illusionen]

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

Då kan vi kanske sammanfatta vår syn på ateisten, som varande ”tondöv” inför universum ?

/ Illusionen

Ja för att inte säga hänsynslös o igenkorkad av sin egna tanke- o "skapar"-förmåga. Att hon är skapelsens krona!

Jag delar din uppfattning.

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=AE1FzSC8DBs

[Esther]

Haha, okej, jag kan inte detta, men för mig tycks Hegel ha rätt! Det går att förstå vad ett träd är, vad det består av och vilken funktion det fyller.
Det sublima med människan, liksom med alla djur, är att vi har medvetande och en fri vilja.

När man pratar om saker Klorofyll (och detta sagt med respekt) är det ibland som man talar om vädret, och du svarar: ja jag åt äpplen igår.
Det blir HELT galet.

Få se nu - ESTETIK... handlar om konst/konst och allt som har med detta att göra..Estetik (av grekiska: αισθησις, aisthesis, förnimmelse, varseblivning), läran om förnimmandet, i synnerhet förnimmandet av det sköna, läran om det sinnliga, konstens filosofi.

Men ligger det inte en tanke bakom varje konstverk, har du någonsin träffat ett träd som förställer sig?

Nu brukar man prata om inspiration - det vill säga att det är - inte en rationell tanke som när man gör matematik - utan att det liksom (stora konstverk anses vara sådana) är inspirerat... det och en kombination av teknik.. (handens "kunskap")

[Esther]

När man pratar om saker Klorofyll (och detta sagt med respekt) är det ibland som man talar om vädret, och du svarar: ja jag åt äpplen igår.
Det blir HELT galet.

Få se nu - ESTETIK... handlar om konst/konst och allt som har med detta att göra..Estetik (av grekiska: αισθησις, aisthesis, förnimmelse, varseblivning), läran om förnimmandet, i synnerhet förnimmandet av det sköna, läran om det sinnliga, konstens filosofi.

Men ligger det inte en tanke bakom varje konstverk, har du någonsin träffat ett träd som förställer sig?

Nu brukar man prata om inspiration - det vill säga att det är - inte en rationell tanke som när man gör matematik - utan att det liksom (stora konstverk anses vara sådana) är inspirerat... det och en kombination av teknik.. (handens "kunskap")

För att förstå vad ämnet estetik handlar om hittade jag just detta som ligger på det här forumet - du kan läsa lite där: viewtopic.php?t=10470

[xion]

Förhåller det sig verkligen så att,
"Det är oundvikligt att se skönheten, ordningen i universum, när man ger den sin fulla uppmärksamhet." ?

Att försöka få någon, som inte hör det vackra i musiken, och inte uppfattar det sköna i konsten, att förstå att t ex Mozart och
Michelangelo av ”naturen” tilldelats gåvor som var unika, är sannolikt en otacksam uppgift.
På samma sätt tror jag det förhåller sig med vår syn på vad Gud representerar. Vissa tycker sig skönja fascinerande samband
utöver det alldagliga, som krävt mer än mänsklig förmåga, andra inte. Krasst uttryckt tror jag att ateisten saknar förmåga att
uppfatta universums ”skönhet och musik”, och ställa detta i relation till behov och innebörd av begreppet Gud.

/ Illusionen

Pax vobiscum.

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

Då kan vi kanske sammanfatta vår syn på ateisten, som varande ”tondöv” inför universum ?

/ Illusionen

Eller också kan vi sammanfatta det med att du inte vet vad du pratar om
Bara den som är ateist själv vet vad det innebär.

[Esther]

Så länge människan inte ser skillnad på det självklara dvs det som uttrycks av naturen, innan människans kommentarer o manipulationer, o det människan "skapar", kan hon inte dra verklighetsanknutna filosofiska slutsatser om skapelsen. Jussi Björlings tenor hur vacker den än var, kan inte jämföras med näktergalens sång. Ett nyårsfyrverkeri kan inte jämföras med ett norrsken osv. Den moderna människan är så förvirrad o korrumperad att hon inte längre kan se o förhålla sig till det självklara.

Då kan vi kanske sammanfatta vår syn på ateisten, som varande ”tondöv” inför universum ?

/ Illusionen

Eller också kan vi sammanfatta det med att du inte vet vad du pratar om
Bara den som är ateist själv vet vad det innebär.

Men berätta då - hur är det? Vad är det som är så fint och gott och underbart med just ateismen - vad ger den dig, hur tillför en icketro på Gud något till ditt liv och varande - din person, allt du är, dina relationer, ditt inre välmående?

[Esther]

Jag måste bekänna Xion att jag är gediget uppriktigt nyfiken på detta - för själv stod jag inte ut med att vara ateist. Och var det fler år - längre - än jag varit troende.

[xion]

Men berätta då - hur är det? Vad är det som är så fint och gott och underbart med just ateismen - vad ger den dig, hur tillför en icketro på Gud något till ditt liv och varande - din person, allt du är, dina relationer, ditt inre välmående?

Ja, det gör jag gärna även om jag vet att jag talar för döva öron.
Människan föds som ateist men egentligen inte eftersom "vidskepligheten" är en naturlig del av människans natur.
Det är naturligt och viktigt för oss att vara rädda för det vi känner osäkerhet inför.
För att kompensera för denna "rädsla" bygger vi murar av "tro" som ger oss en känsla av trygghet.
Ju mer rädsla och osäkerhet vi känner dess mer behov har vi av vår "tro".
Att vara "ateist" tror jag är få förunnat. En ateist känner ingen rädsla och osäkerhet inför det okända, bara nyfikenhet och förundran.
En ateist vet hur det är att vara människa och inser sin plats i tillvaron.
En ateist vet sig samtidigt vara född till människa med allt vad det innebär av fel och brister.
En ateist inser att jag kan aldrig göra mer än mitt bästa och lyckas jag med detta så är det gott nog. om inte så, "bättre lycka nästa gång".
En ateist vet att livet är en gåva att förvalta så bra man kan, Livet är till för att levas.
Mycket av det som händer dig i livet råder du inte över men du får ta det som det kommer och göra bästa möjliga av det.
En ateist vet att livet är kort och ändligt, men det gäller bara ditt personliga liv, livet som sådant fortsätter dig förutan.
En ateist vet att himmel och helvete är fantasifoster. Vi bestämmer själva om vi vill leva vårt nuvarande liv i Himlen eller i Helvetet. Det är hur vi behandlar varandra som bestämmer vilket det blir.
En ateist känner inget större behov av att övertyga andra men förklarar gärna sin ståndpunkt utan förhoppning om accepterande.