Meningen med livet, min teori

[Okunnig]

mening med livet är att på något sätt klura ut hur man återigen skall sluta existera

Hmm, jag får känslan av att det finns enormt mycket mer visdom bakom det påståendet än du erkänner. Jag skulle gärna vilja höra en utläggning av varför du anser detta. Vad får dig att tro att meningen med livet är att förstå sitt eget slut?

[Okunnig]

Okunnig


du är den bäste här på FF att förmedla naturvetenskap.
frågan om meningen med livet vill jag vända på till


vilken mening livet upplever med mig

Oj, vilket smicker, man tackar och bockar och bugar Nästan så jag rodnar faktiskt här, så silly

Jag undrar dock vilken symbolik du menar med "vilken mening livet upplever med mig" då folk vanligtvis inte definierar ordet "mening" som så att det kan uppleva något. Men kanske du tänker på samma sak som jag gör, dvs att meningen med livet inte handlar om individer, utan om fenomenet liv. Att vi är blott och enbart en del av livet, och har potentialen, om än så liten, att vara en avgörande faktor för livets fortsatta överlevnad.

Låt mig förtydliga:

Man kan fråga sig varför vi människor har fått medvetande. Min tanke är att det kan vara en del i livets försöka att öka sina överlevnadschanser. Än så länge har jorden upplevt hela 5 massutrotningar. Vi har haft turen att vissa arter har överlevt varje utrotning, men vad säger att varje utrotningsorsak är överlevnadsbar enbart för att livet är mångfaldigt? Om en tillräckligt stor klump faller ner till jorden kan hela jorden splittras och inget liv har möjligheten att överleva. Såvida inte...

Såvida inte en art har medvetenhet nog att komma på tekniska lösningar för att omdirigera katastrofen. Kanske....bara kanske, är vårt medvetande blott en extra försäkring för att livet på jorden ska kunna överleva de mesta hemska av katastrofer, genom att använda sitt medvetna till att se till att en sådan katastrof aldrig inträffar.

Kanske vårt unika egenskap, medvetande, blott är en förlängning av livets vilja att överleva. Kanske vi blott är en extra försäkring i livets försäkringsbolag.

Kanske, bara kanske, kommer vår unika egenskap aldrig att behövas, utan blott finns för att vara "på säkra sidan".

På det sättet kanske livet som fenomen har en mening med oss som människor....att finnas ifall livets överlevnad någon gång behöver teknologi för att överleva...

Kan detta vara i närheten av vad du antydde?

[Okunnig]

Jag tycker att det du beskriver mer är livets mening istället för meningen med livet. Din teori berör inte direkt varför vi är här utan snarare vad vi bör göra nu när vi är här.

Kan din teori verkligen visa att det är "ont" att utrotar djur eller att rasism är fel? Om det finns ett djur som utrotar flera olika djurarter så borde det väl vara det rationella beslutet att utrota den djurarten i mångfaldens namn. Den moderna människan är som en cancersvulst på naturen och jag tycker att jag kan använda din "mening med livet" för att rättfärdiga utrotningen av människor på jorden, vilket inte helt går ihop med att vara snälla mot varandra.

Jag tycker inte att principerna om överlevnad - av en individ, djurart eller livet i sig - ska användas i på ett civiliserat samhälle. Djungelns lagar hör bäst hemma i djungeln.

/Sydman

Jag ser ingen skillnad mellan livets mening och meningen med livet....kan du förtydliga vad du menar här?

Du har dock rätt i att min teori ligger som grund för en objektiv moral, dvs, vad ska vi göra när vi nu finns här. Det var trots allt mitt intresse i moral som ledde mig in på frågan om meningen med livet. Men det är just det som ger frågan sin betydelse. Om meningen med livet inte skulle påverka våra val här och nu, vilket värde skulle det då ha?

Jag tror faktiskt att min teori kan bevisa att utrotning av livsformer rent generellt är fel. Observera här att jag använder mig av ordet "generellt" för jag anser blott att det gäller i de flesta fall. I några få fall så kan utrotningen av en art faktiskt gynna mångfalden. En av jordens massutrotningar var orsakad av en obalans, skapad av en form av liv som spydde ut vätesulfid i jordens hav, vilket skapade en massutrotning både bland havs- och lands-levande djur. Du kan läsa mer om det här:

http://en.wikipedia.org/wiki/Mass_extin ... m_the_seas

Detta är ett exempel på hur en, eller flera arter, kan direkt motverka livets mångfald, och därmed borde utrotas. Jag tror man gör ett misstag om man tror att livets mångfald är beroende på alla arters överlevnad, för vissa arter kan ha större skadepåverkan än vad dess egen existens gynnar mångfalden. Dock måste man vara VÄÄÄÄLDIGT försiktig med att påpeka detta, då det lätt kan tas som argument för etnisk rensning, och det är inte alls vad jag förespråkar. Jag är övertygad om att vissa arter kan vara direkt farliga för livets ( som fenomen ) överlevnad, men jag påstår mig absolut inte veta vilka dessa arter är. Och man ska vara OTROLIGT försiktig innan man gör en sådan bedömning. Som tex med mänskligheten:

Jag läste en artikel som påstod att 7 av 10 biologer tror att en ny massutrotningsperiod redan är påbörjad, denna gången skapad av människan. Mitt minne kan vara opålitlig, med även om jag har fel så måste vi ändå erkänna att arten "människa" inte tillför något gott till naturen. Visst, vi försöker minska skadorna, men minskade skador är fortfarande skador. Utifrån enbart detta känner man ju sig lockad att tro att mänskligheten borde bli utrotad. Dock måste man komma ihåg att vi har något som inget annat liv har: Teknologi.

Teknologin har än så länge straffat naturen, visst, men nån gång i framtiden kan samma teknologi möjlig-göra att vi kan omdirigera en enorm himlakropp från att krascha in i jorden. Vårt medvetna och vår teknologi har inte gynnat jorden ännu, men i framtiden kanske det kan bli den avgörande faktorn för att rädda hela biosfären från total utrotning. Eller så får vi aldrig chansen att gottgöra våra skador genom att omdirigera en enorm asteroid. Kanske vi blott är en extra försäkring, och att den utrotning vi må skapa pga vårt eget bristande intellekt, kan vara en acceptabel kostnad för att få en framtid med teknologi nog att omdirigera världshotande himlakroppar, och därmed skydda jordens liv från de mest horribla av möjliga katastrofer.

Kanske man blott kan nöja sig med att påstå att människans medvetna och teknologi är unik på denna planet, och leva med förhoppningen om att denna unika egenskap kan ge oss en chans att gottgöra att den skada vi hitintills har åsamkat.

Kanske, bara kanske, får vi chansen att rädda denna jord från en himlakropp som utan teknologi hade splittrat den till varje beståndsdel och totalt omöjlig-gjort livets fortsatta överlevnad....

Om inte så kommer vi ha ett evigt dåligt samvete.....

[Okunnig]

Ifall evolutionen skapat mig,
upplever då evolutionen mera mening med
Obamas skapelse än med
min skapelse???

jag tror det beror helt på de konsekvenser som Obama orsakar, jämfört med de du skapar. Även goda människor kan orsaka tragedier, men skillnaden ligger nog i att Obamas misstag orsakar lidande för många fler, än vad dina misstag kan göra. Men förhoppningsvis gör han inga grova misstag, och då blir ju resultatet att konsekvenserna av hans makt blir mycket mer påtagliga för många fler, än vad dina positiva konsekvenser har rimlighet att göra.

Det handlar nog inte om vem som är viktigast, utan vem som orsakar störst konsekvenser. Eller för att citera Spiderman filmen: "With great power comes great responsibility".

Hade du velat vara i Obamas skor? Jag hade inte velat ha det ansvaret på mina axlar, det kan jag lugnt säga....

[Okunnig]

Meningen med livet är att skapa, bl.a.  för att uppleva varandras liv genom varandras skapelser. Mångfald, inte enfald är livets mening. Närma sig oändligheten...

/Algotezza

Oooh, mitt i prick! Fast, ajo, jag måste erkänna att jag blir imponerad enbart för att din åsikt sammanfaller med min....och då jag är partisk, som alla människor, så är det kanske föga bevis att jag blir imponerad av din "träffsäkerhet". Men jag är ändock mycket imponerad, oavsett om du skyller det på partiskt tänkande eller egoism

Jag är helt med på ditt spår! Jorden har än så länge upplevt hela FEM massutrotningar. Men efter varje massutrotning så har mångfalden ökat enormt. Jag tror på evolution och är övertygad om att vi är alla släkt med varandra, vare sig det är du och jag, jag och en apa, eller ens vi och en planta. Men jag undrar ändå om evolutionen kan förklara varför livet som fenomen så uppenbarligen strävar efter mångfald efter varje massutrotning. Varför finns det bakterier som lever enbart genom att äta berg tex? Med en strålande sol som ger energi, verkar det då inte konstigt att livet utvecklas till varelser som vägrar solljus? För mig verkar det som att livet försöker försäkra sig om att överleva katastrofer.....som när vi människor tecknar en brandförsäkring, trots att vi inte vet om vår lägenhet någonsin kommer att brinna.

Kanske det finns en ytterligare kraft som motiverar evolutionen att sprida livet till alla nischer? Gud? Naturlig omedveten kraft? Personligen har jag ingen aning, men en sak verkar säker: Livet längtar efter mångfald. Och det är enbart pga av denna mångfaltsökande tendens som liv ens finns på jorden idag. För om mångfalden inte hade ökat ifrån en massutrotning till en annan...och en annan osv, så hade livet idag inte haft en chans att existera.

Dock är jag tveksam om "att skapa" är ett bra ordval för meningen av livet, för det skulle lätt kunna uppfattas som att det är okej att skapa vapen som kan döda allt liv på jorden, bara för att ta ett exempel. Jag tror då att ett bättre ordval är att meningen med livet är "Att säkra dess fortsatta existens", så man minskar risken att nyfikna vetenskapsmän uppfinner något som inte borde uppfinnas.

Vad tycker du?

[sydman]

Jag ser ingen skillnad mellan livets mening och meningen med livet....kan du förtydliga vad du menar här?

Meningen med livet = Vad är det för mening med att livet existerar?
Livets mening = En mening som ligger i livet
Meningen med livet är mer en fråga om varför vi är här. Exempel: Meningen med livet är för gud att få sig ett gott skratt
Livets mening är en fråga om vad det är för mening till livet. Exempel: Meningen med livet är att leva ett gott liv.

Det jag ser som fel i ditt resonemang är följande:
Du påstår att livets mening är X
Du tolkar X och kommer fram till ett antal fina slutsatser
Sedan påstår du att livets mening är X eftersom det leder till så många fina slutsatser.

Jag kan dock tolka ur X att det vore bra att utrota mänskligheten, vilket du håller med om att man kan göra, men inte ska. Som jag ser det är alla moraliska följder av din mening med livet enbart något som du tolkat och inte en följd av meningen i sig. Alltså så är din mening med livet mer eller mindre reducerad till något i stil med bibeln. Tolkar man den på ett sätt så kan man påstå att den står för att man ska vara snäll och vänligt mot alla. Tolkar man den på ett annat sätt så ska man döda alla bögar.

[Okunnig]

Okej, som ni flesta säkert har förstått vid detta laget så har jag läst igenom alla inlägg och svarat dem så fort jag har läst dem. Därför är mina förra inlägg positiva, men nu börjar jag bli mer negativ. Helt enkelt för att jag, sedan mitt senaste svar, har blivit medveten om ert begynnande gnabb om huvudsakligen två frågor. För att lugna ner denna forumtråd, och förmedla nya rön, skriver jag detta inlägg, och jag hoppas att ni mer hetlevrade forumsvarare läser detta:

Det första gnabbet avser evolutionen: Det är sant att evolutionsteorin tills nyligen har fokuserat sig på individer, och hur individens överlevnadsmöjligheter påverkar den fortsatta genetiska utvecklingen. Dock bör det tilläggas här att den synen på evolution inte har kunnat svara för grupp beteende, så som tex varningsläten, trots att de individer som varnar sin flock om närmande rovdjur löper statistiskt sett större risk att bli uppmärksammade av rovdjuret och därmed uppätna. Den äldre synen på evolution, dvs att varje individs överlevnad är i främsta rummet, kunde inte förklara hur ett sådant beteende utvecklades. Dock har evolutionsteorin fått tillskott i form av "grupp urval" teorin, som är väldigt färsk.

Jag måste erkänna att jag ännu inte riktigt förstår hur denna teori ter sig, men tanken är ändå klar. Tanken är att grupper av individer kan påverka vilka individer som har bra chans att föröka sig. Och därmed bidrar det till att beteende som riskerar individens liv, men gynnar flockens liv, ändå överlever och frodas i framtida generationer.

Om jag inte visste bättre så skulle jag kalla detta en "djurens kultur och uppfattning av moral" men då jag "vet" att enbart människan har kultur och uppfattning av moral så kan detta självfallet inte vara sant

OBSERVERA: Jag skämtar med det sista såklart!!! Jag är helt övertygad om att vissa djur har en egen kultur och uppfattning av moral! Just kidding!!


Det andra gnabbet verkar cirkulera runt ordet "mening". För mig verkar det som att vissa av er menar ordet "mening" som något som måste ha varit planerat och resultatet av en medvetenhet. Medan andra anser att ordet "mening" inte behöver vara planerat på samma sätt. Jag tror att ni helt enkelt har missförstått varandra, och att ni helt enkelt talar om olika saker utan att vara medvetna om det. Det är troligtvis därför båda parter tycker att den andra parten är dum och korkad.

Sanningen är att det inte finns en enskild etablerad definition av ordet "mening". Med andra ord, det kan betyda "något planerat" och det kan också betyda "något oplanerat". Lösningen ligger i att fråga motpartern om vilket definition de använder sig av, och sedan bemöta dem utifrån deras definition.

På så sätt minskas risken för missförstånd och alla blir mer glada

[Okunnig]

Jag ser ingen skillnad mellan livets mening och meningen med livet....kan du förtydliga vad du menar här?

Meningen med livet = Vad är det för mening med att livet existerar?
Livets mening = En mening som ligger i livet
Meningen med livet är mer en fråga om varför vi är här. Exempel: Meningen med livet är för gud att få sig ett gott skratt
Livets mening är en fråga om vad det är för mening till livet. Exempel: Meningen med livet är att leva ett gott liv.

Det jag ser som fel i ditt resonemang är följande:
Du påstår att livets mening är X
Du tolkar X och kommer fram till ett antal fina slutsatser
Sedan påstår du att livets mening är X eftersom det leder till så många fina slutsatser.

Jag kan dock tolka ur X att det vore bra att utrota mänskligheten, vilket du håller med om att man kan göra, men inte ska. Som jag ser det är alla moraliska följder av din mening med livet enbart något som du tolkat och inte en följd av meningen i sig. Alltså så är din mening med livet mer eller mindre reducerad till något i stil med bibeln. Tolkar man den på ett sätt så kan man påstå att den står för att man ska vara snäll och vänligt mot alla. Tolkar man den på ett annat sätt så ska man döda alla bögar.

Njae, nära, men inte riktigt...Jag påstår inte enbart att meningen med livet är att livet ska existera, enbart för att det har positiva praktiska egenskaper för oss. Visst, det är ett av mina argument, men inte det enda. Det andra av mina argument för detta är att det är troligt att det finns flera meningar med livet, inte bara ett enda. Men om man måste prioritera bland alla dessa möjliga meningar med livet ( vilka jag inte känner till ) verkar det ändå troligast att själva existensen i sig själv är den viktigaste meningen med livet, helt enkelt för att utan livets existens, skulle livet aldrig kunna uppfylla de andra möjliga meningarna det har med sig självt.

Självfallet inget fullkomligt bevis, men ändå ett trovärdigt sådant om du frågar mig. För varför skulle livet enbart ha en enda mening? Skulle inte det vara mer otroligt än att livet har två...eller tre...eller nån annan siffra meningar med sig självt än just siffran "1"?

Jag tror inte frågan "Vad är meningEN med livet" kräver att det enbart finns en enda mening, utan snarare att frågan söker sig efter den viktigaste meningen med livet. Om om man väljer att tyda frågan som sådan, så är det väl inte orimligt att tro att av alla möjliga mål, så är existens det viktigaste?

Eller?

Jag försöker undvika att tolka eller tyda mer av detta. Men med tanke på att jorden har upplevt hela FEM massutrotningar så långt, måste man inse att verkligheten är farlig. Och det bästa sättet att öka livets överlevnadschanser är genom att skapa mångfald, så att nån överlever nästa massutrotning. Och all arkeologisk vetenskap vittnar om att livet har, efter varje massutrotning, snabbt ökat livets mångfald. Verkar inte detta besynnerligt om det inte fanns en kraft som orsakade ett sådant nästan desperat behov av mångfald?

Så utifrån den kunskapen, hur ska du kunna försvara etnisk rensning, eller artutrotning? Idag är mänskligheten ett stort hot mot naturen, men imorgon kan samma medvetenhet och teknologi som hotar livet, vara den enda förmågan som kan omdirigera en dödligt stor astroid från att träffa vår planet. Visst, än så länge är vi bara en belastning för naturen, men om du sträcker dig till framtida möjligheter kanske du kan hålla med mig om att vår unika medvetenhet, oavsett hur plågsam den var för naturen att föda, kan vara den enda som står emellan en planetkrossande asteroid och jorden. Och den individ som kläcker den nödvändiga lösningen kan mycket väl vara....en bög.

Idag är vi iglar...Förhoppningsvis kan vi gottgöra för det i framtiden. Kanske det tillochmed kräver den erfarenhet som enbart en bög kan få, för att kunna inspireras till denna lösning.

[Micantical]

Vad är det som säger att det finns en mening med livet? Eftersom det inte verkar ett definitivt svar på frågan så är väl det mest logiska att det inte finns någon mening med livet? Livet är inget annat än den tillvaro vi existerar i, det finns ingen "mening" med det. Detta är det enda "rätta" tills motsatsen är bevisad, och den går inte att bevisa.

Enligt mig så är det en ganska dum fråga som inte är värd ett svar. Det är lite som att fråga: "Vad är meningen med atomer?". De flesta som tror på vetenskap skulle nog säga att det inte finns någon mening, de är atomer och de finns där så, i alla fall som vi uppfattar det. Enligt fysiken är vi inget annat än materia och energi, och det är bevisat. Om vi är något ytterligare så har det inte bevisats än, men det är mindre viktigt. För det kan inte motbevisas heller, och därför finns det en ärlig chans att det finns mer.

Men om det fanns någon mening med livet så skulle det automatiskt betyda att någon slags intelligens bestämde att vi skulle existera, något som menade att vi skulle existera av en anledning vi inte kan förstå. Det kanske är meningen att vi ska kolonisera denna planet, att det redan finns människor  därute i tidsrymden som ville breda ut sig. Det kan ha varit ett högre väsen som skapade oss för att ha något att titta på. Vad än svaret är, även om det finns en mening med livet så spelar det ingen roll. För vi gör ändå som vi själva vill, och om det är meningen att meningen med livet ska avslöjas så kommer den att avslöjas

[sydman]

Så utifrån den kunskapen, hur ska du kunna försvara etnisk rensning, eller artutrotning? Idag är mänskligheten ett stort hot mot naturen, men imorgon kan samma medvetenhet och teknologi som hotar livet, vara den enda förmågan som kan omdirigera en dödligt stor astroid från att träffa vår planet. Visst, än så länge är vi bara en belastning för naturen, men om du sträcker dig till framtida möjligheter kanske du kan hålla med mig om att vår unika medvetenhet, oavsett hur plågsam den var för naturen att föda, kan vara den enda som står emellan en planetkrossande asteroid och jorden. Och den individ som kläcker den nödvändiga lösningen kan mycket väl vara....en bög.

Det du gjort här är att visa att din "mening med livet" kan användas för att försvara artutrotning. Du beskriver detta med ett fint litet dilemma.

Vi har två alternativ.
1. Låta människan fortsätta utrota arter i hopp om att människans teknologi kommer rädda fler arter i framtiden.
resultat: människan utrotar arter men det kan förbises.

2. Vi utrotar människan för att rädda arter som den utrotar
resultat: människan utrotas men det kan förbises.

Vi står alltså i ett val om vilka arter som ska utrotas och både 1 och 2 kan försvaras med din "mening med livet". Förstår du mitt problem?

Angående en eller flera meningar med livet, skulle det inte kunna vara så att det inte finns någon mening med livet?

Jag vet inte om du är någon expert på evolution. Jag vet ungefär det jag lärde mig på naturinriktning på gymnasiet, men jag har för mig att evolution i allra högsta grad förklarar livets mångfald. Darwins bok hette ju Arternas uppkomst trots allt och beskriver väl stegen från en encellig organism till dagens mångfald av liv.

[Okunnig]

Så utifrån den kunskapen, hur ska du kunna försvara etnisk rensning, eller artutrotning? Idag är mänskligheten ett stort hot mot naturen, men imorgon kan samma medvetenhet och teknologi som hotar livet, vara den enda förmågan som kan omdirigera en dödligt stor astroid från att träffa vår planet. Visst, än så länge är vi bara en belastning för naturen, men om du sträcker dig till framtida möjligheter kanske du kan hålla med mig om att vår unika medvetenhet, oavsett hur plågsam den var för naturen att föda, kan vara den enda som står emellan en planetkrossande asteroid och jorden. Och den individ som kläcker den nödvändiga lösningen kan mycket väl vara....en bög.

Det du gjort här är att visa att din "mening med livet" kan användas för att försvara artutrotning. Du beskriver detta med ett fint litet dilemma.

Vi har två alternativ.
1. Låta människan fortsätta utrota arter i hopp om att människans teknologi kommer rädda fler arter i framtiden.
resultat: människan utrotar arter men det kan förbises.

2. Vi utrotar människan för att rädda arter som den utrotar
resultat: människan utrotas men det kan förbises.

Vi står alltså i ett val om vilka arter som ska utrotas och både 1 och 2 kan försvaras med din "mening med livet". Förstår du mitt problem?

Angående en eller flera meningar med livet, skulle det inte kunna vara så att det inte finns någon mening med livet?

Jag vet inte om du är någon expert på evolution. Jag vet ungefär det jag lärde mig på naturinriktning på gymnasiet, men jag har för mig att evolution i allra högsta grad förklarar livets mångfald. Darwins bok hette ju Arternas uppkomst trots allt och beskriver väl stegen från en encellig organism till dagens mångfald av liv.

Det är sant att evolutionen svarar på frågan, hur kom dagens livsformer till existens ( förutom, märk väl, den första livsformen ). Men mig veterligen svarar det inte på frågan varför livet (som  fenomen) verkar eftersträva sådan stor mångfald, och så snabbt. Detta kan naturligtvis vara pga min egen begränsade förståelse av evolutionsteori, men jag tvivlar på det. Om du dock finner ett logiskt bevis för hur evolutionen påtvingar en sådan snabb mångfalds utveckling, så är jag mycket angelägen att höra dina tankar!

Angående möjligheten att en mening med livet inte existerar: Det är helt klart en möjlighet. Inte enbart en möjlighet, utan en trolighet. Men som den enda resonerande arten på denna jord finner vi möjligheten att utforska vad en mening av livet skulle kunna innebära ( även om den inte finns ännu ). Inte bara vad som är av nytta för oss, utan vad som är av nytta för allt liv. Vi har möjligheten att bestämma en mening med livet, och då föreslår jag att "livet ska fortsätta existera" är ett ypperligt bra förslag till meningen med livet, som gynnar allt liv, även om vi så måste "skapa" en mening med livet. Inte en perfekt fantasi, det erkänner jag, men påminner dig om att detta scenario utgår ifrån att en mening med livet inte ännu existerar. Och med det som utgångspunkt anser jag att mitt teoretiska svar vore mycket gynnsamt för allt liv.

Angående dilemmat:

Idag har vi inte den mentala kapaciteten för att ens förstå de fulla konsekvenserna av vårt eget beteende. Därmed vore det orättvist att begära av mänskligheten att den skulle förstå sig på konsekvenserna av sin egen existens. Men märk att detta enbart görs gällande idag, och att vår kunskap, och även våra egenskaper, är inte statiska, utan förändras. Därmed öppnas möjligheten upp för att vi någon gång i framtiden blir så pass medvetna om konsekvenserna av vårt handlande, att vi kan förutspå, men någorlunda säkerhet, hur vi påverkar framtiden. Om vi utvecklas till en sådan art, så kommer vi finna möjligheten att förutspå framtiden, men rimlig noggrannhet, och därmed kunna förutspå vilket beteende som är gott, och vilket som är dåligt.

För att förtydliga:

Ja, idag är vi människor för korkade för att fatta vår egen påverkan på omgivningen fullt ut. Men det är idag. Då inget djur, inte ens människan, kan helt isolera sig från de evulotionerade krafterna, kan vi ej heller påstå hur vi kommer tänka 100 år från nu. Kanske vi har en större uppfattningsförmåga av de konsekvenser våra handlingar för med sig. Kanske inte. Framtiden är ( än så länge ) för svår att förutspå. Kanske vi kommer nyttja livet på jorden, kanske vi kommer oavsiktligt utrota allt liv på jorden....

Medvetandet är en risk, helt klart. Speciellt då medvetande inte är en on/off switch, utan utvecklas gradvis. Med andra ord är alla livsformer som har som mål att utveckla medvetenhet dömda till att genomgå en gråzon, där medvetandet är tillräckligt för att skapa destruktiva maskiner, men ändå inte tillräckligt utvecklad för att fullt ut förstå alla konsekvenser av dessa maskiner som det skapar. Men trots detta är det en oundviklig del ( såvida du inte tror på gudomligt ingripande ) av medvetandes utveckling. Det positiva är dock att i slutet av denna medvetna utveckling så *kan* det resultera i en naturvänlig och tom existensberoende närvaro av medvetande.

Är det mänskligheten som kommer bli denna livsgynnade närvaro? Eller någon annan livsform som utvecklats långt nog, miljoner år efter att vi har dödat varandra? Vem vet?

Det skulle kunna vara vi...eller nån annan livsform efter miljoner år. Valet är egentligen upp till oss, för oavsett vad framtiden bär sig, lever vi idag, och idag har vi den största makten över världen. Frågan är dock....hur använder vi den makten?

Kommer vi lyckas inse hur den makten ska styras för att vi, människor, ska kunna bli framtidens hjältar? Eller kommer vi bli historiens största monster? Ingen vet....och det är väl det som är min huvudpoäng: Människan kan tyckas vara nedrig idag, men framtiden kan tydas annorlunda. Och om vi inte vet vad konsekvenserna av en livsform blir, är det bättre att låta leva, än att utrota för säkerhets skull. För en sådan utrotning skulle då innebära en minskning av mångfald,.

Only time will tell....

Men för att verkligen tydliggöra kopplingen till din fråga:

Hur vet vi att mänskligheten kommer bli livets räddare, eller livets bödel?
Den trista sanningen är att vi inte kan veta detta, då det är omöjligt att se in i framtiden. Vi kan troligtvis se att mänskligheten som grupp inte MEDVETET kommer orsaka livets utrotning, men det betyder inte speciellt mycket. Många goda människor har råkat åsamka stora skador, trots att de "ville så väl". På samma sätt kan mänskligheten visa sig vara en bödel, även om vi inte medvetet antog den rollen.

Det är helt enkelt upp till oss med eget medvetande. Är vi mer intresserad av personlig tidsfördriv, som att skriva inlägg på ett filosofiforum? Eller är vi mer intresserade av att ändra oss själva för att bli bättre förebilder?

Idag tror jag tyvärr att majoriteten av människor inte ens når upp till någon av dessa två alternativ.

Men framtiden kan förvåna, och det är därför jag fortfarande har hopp.

[kort]

Evolutionen är inte teleologisk, den saknar finalitet och målinriktning.

Är inte det precis samma sak som att säga att ett företag saknar målinriktning?

Nej, jag räknade upp tre (3) begrepp: 1) teleologi; 2) finalitet; och 3) målinriktning. Fenomenet evolution saknar samtliga, men företag kan sägas besitta en målinriktad verksamhet eftersom det leds av en styrelse och en vd som tar medvetna beslut. Evolutionen saknar nämligen sin board of directors.

Jag förstår vad du menar, verkligen, men jag vill visa att man precis likaväl kan se det på ett annat sätt, jag kan tänka mig att evolution kan besitta de tre begreppen. Alla arbetare kanske inte heller följer ledningens beslut, och det är definitivt inte säkert att det blir som ledningen tänkt. Det kan vara farligt att ta ett begrepp som 'evolution' och använda det så, där man inte tar någon hänsyn till helhetens delar, för mig tycks det deterministiskt, förutbestämt?

Så länge det finns valmöjligheter så finns det mening och även om evolutionen har ett slutgiltigt mål så behöver inte detta vara bestämt, det kan finnas andra mål som leder till det slutgiltiga.

Pannkaka. Två helsnurriga påståenden. För det första -- för att tala om "valmöjligheter" måste du utgå från att evolutionen har ett medvetande. Släpp tanken. För det andra visar påståendet därefter -- "ett slutgiltigt mål inte behöver vara bestämt" -- att du inte ägnat detta någon vidare eftertanke. Med teleologi avses att det är bestämt på förhand och att riktningen bara är transportsträckan mellan dig och målet.

Kanske har världen ett medvetande, eftersom varje människa har val och världen är sammankopplad.

Där har du missuppfattat, det behöver inte vara en transportsträcka, det är mer: Nu ska vi försöka att fira en så lycklig julafton som möjligt, det kan bli hur som helst, vad som helst kan hända, och det är upp till oss om vi lyckas eller inte, för vi kan misslyckas.

När man talar om evolution, förändring, så måste man ju tala om den, och utgå från individnivå, med den fria viljan, om vi inte förutsätter att det finns en gud som styr hur saker sker. Borde det inte förresten bara heta: den som överlever överlever.

Absolut dravel. Evolutionen är en process som pågår över eoner och har inte det minsta med individuella val att göra. Förlika det inte med förändring, oavsett vad din synonymordlista rekommenderar.

"Evolutionen är en process som pågår över eoner och har inte det minsta med individuella val att göra." Kan du förklara detta närmare?

[sydman]

Idag har vi inte den mentala kapaciteten för att ens förstå de fulla konsekvenserna av vårt eget beteende. Därmed vore det orättvist att begära av mänskligheten att den skulle förstå sig på konsekvenserna av sin egen existens. Men märk att detta enbart görs gällande idag, och att vår kunskap, och även våra egenskaper, är inte statiska, utan förändras. Därmed öppnas möjligheten upp för att vi någon gång i framtiden blir så pass medvetna om konsekvenserna av vårt handlande, att vi kan förutspå, men någorlunda säkerhet, hur vi påverkar framtiden. Om vi utvecklas till en sådan art, så kommer vi finna möjligheten att förutspå framtiden, men rimlig noggrannhet, och därmed kunna förutspå vilket beteende som är gott, och vilket som är dåligt.

Det krävs inte så stor mental kapacitet för att förstå att skövling av regnskog skadar den biologiska mångfalden. Att bygga dammar är en annan sak bland väldigt många andra som vi vet skadar den biologiska mångfalden. Tycker du att det är fel att säga att vi skadar den biologiska mångfalden när vi river ner en skog och gör pappersmassa av den. Bara för att vi inte har en exakt förståelse om vad som kommer hända när vi dödar massa liv så är inte det en ursäkt.

Angående om det finns någon biologisk förklaring till varför den biologiska mångfalden ökar så snabbt, framför allt efter en massutrotning. Först så måste vi förstå hur detta kan ske snabbt. Jag gissar att du har hört talas om geometriska serier inom matematiken. Observera bilden http://www.utexas.edu/features/graphics/2008/tree/tree3.jpg

Som du ser så är det många ställen där en art delar på sig och blir två, om detta sker för alla arter på jorden samtidigt så har vi med ens dubblat alla arter på jorden. Om samma sak skulle ske 10 gånger så har vi ökat antalet arter på jorden med 1024 gånger vilket idag skulle vara näst intill omöjligt. Det skulle vara omöjligt just därför att andra arter som redan existerar inte ger plats till nya arter i den omfattningen. Om du där emot har en massutrotning som t.ex. när i princip alla dinosaurier utrotades lämnades plats åt däggdjuren som snabbt fyllde ut tomrummet.

För att du ska kunna få en bred biologisk mångfald krävs även många olika omgivningar. Det är ganska lätt att se att regnskog är en plats där liv frodas, till skillnad från öknen där endast ett fåtal djurarter kan leva. Att förstöra den bästa delen på land där liv kan frodas förstår man att i längden faktiskt är skadligt för den biologiska mångfalden.

[Gassendi]

Evolutionen är inte teleologisk, den saknar finalitet och målinriktning.

Är inte det precis samma sak som att säga att ett företag saknar målinriktning?

Nej, jag räknade upp tre (3) begrepp: 1) teleologi; 2) finalitet; och 3) målinriktning. Fenomenet evolution saknar samtliga, men företag kan sägas besitta en målinriktad verksamhet eftersom det leds av en styrelse och en vd som tar medvetna beslut. Evolutionen saknar nämligen sin board of directors.

Jag förstår vad du menar, verkligen, men jag vill visa att man precis likaväl kan se det på ett annat sätt, jag kan tänka mig att evolution kan besitta de tre begreppen.

Nej. Du verkar inte förstå att det inte handlar om åsikter. Evolutionen -- summan av diverse biologiska och genetiska mekanismer och processer -- saknar finalitet och målinriktning.

Det står dig fritt att vara religiös eller teleologisk, men du kan inte hävda dessa trossatser jämte evolutionen. Om du föreställer dig en "evolution" med inneboende finalitet och målinriktning, så har den redan per definition upphört vara den förändringsprocess som går under synekdoken evolution.

... för mig tycks det deterministiskt, förutbestämt?

Snacka om att få det om bakfoten. Teleologin, finaliteten, målinriktningen -- dessa är fatalistiska scheman som står i konflikt med evolutionen. Mekanismerna och processerna som determinerar skeendet i vår verklighet (naturligt urval, mutation, genetisk drift m.m.) ska inte förväxlas med fantasins hägringar.

Kanske har världen ett medvetande, eftersom varje människa har val och världen är sammankopplad.

Noll samband. (Såvida du inte hävdar en tro; då upplöses nämligen alla demonstrativa krav.)

När man talar om evolution, förändring, så måste man ju tala om den, och utgå från individnivå, med den fria viljan, om vi inte förutsätter att det finns en gud som styr hur saker sker. Borde det inte förresten bara heta: den som överlever överlever.

Absolut dravel. Evolutionen är en process som pågår över eoner och har inte det minsta med individuella val att göra. Förlika det inte med förändring, oavsett vad din synonymordlista rekommenderar.

"Evolutionen är en process som pågår över eoner och har inte det minsta med individuella val att göra." Kan du förklara detta närmare?

Why certainly, squire. Courtesy of the New Scientist Magazine. (Bliss is one click away.)

[Algotezza]

Meningen med livet är att skapa, bl.a.  för att uppleva varandras liv genom varandras skapelser. Mångfald, inte enfald är livets mening. Närma sig oändligheten...

/Algotezza

Oooh, mitt i prick! Fast, ajo, jag måste erkänna att jag blir imponerad enbart för att din åsikt sammanfaller med min....och då jag är partisk, som alla människor, så är det kanske föga bevis att jag blir imponerad av din "träffsäkerhet". Men jag är ändock mycket imponerad, oavsett om du skyller det på partiskt tänkande eller egoism

Jag är helt med på ditt spår! Jorden har än så länge upplevt hela FEM massutrotningar. Men efter varje massutrotning så har mångfalden ökat enormt. Jag tror på evolution och är övertygad om att vi är alla släkt med varandra, vare sig det är du och jag, jag och en apa, eller ens vi och en planta. Men jag undrar ändå om evolutionen kan förklara varför livet som fenomen så uppenbarligen strävar efter mångfald efter varje massutrotning. Varför finns det bakterier som lever enbart genom att äta berg tex? Med en strålande sol som ger energi, verkar det då inte konstigt att livet utvecklas till varelser som vägrar solljus? För mig verkar det som att livet försöker försäkra sig om att överleva katastrofer.....som när vi människor tecknar en brandförsäkring, trots att vi inte vet om vår lägenhet någonsin kommer att brinna.

Kanske det finns en ytterligare kraft som motiverar evolutionen att sprida livet till alla nischer? Gud? Naturlig omedveten kraft? Personligen har jag ingen aning, men en sak verkar säker: Livet längtar efter mångfald. Och det är enbart pga av denna mångfaltsökande tendens som liv ens finns på jorden idag. För om mångfalden inte hade ökat ifrån en massutrotning till en annan...och en annan osv, så hade livet idag inte haft en chans att existera.

Dock är jag tveksam om "att skapa" är ett bra ordval för meningen av livet, för det skulle lätt kunna uppfattas som att det är okej att skapa vapen som kan döda allt liv på jorden, bara för att ta ett exempel. Jag tror då att ett bättre ordval är att meningen med livet är "Att säkra dess fortsatta existens", så man minskar risken att nyfikna vetenskapsmän uppfinner något som inte borde uppfinnas.

Vad tycker du?

Utan att uppleva följderna av skapande som innebär lidande, kan man inte inse varför man måsta skapa i motsatt riktning. Dock handlar det  inte om destruktion och  konstruktion, ty du kan inte bygga upp något nytt,  utan att samtidigt riva ner något annat. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapelseprocessen, men oftast betonas bara konstruktionen. Enda sättet att bara skapa utan att bryta ner något är via skapelse ur/av intet, creatio ex nihilo, men det fixar ingen människa. Fixar Gud det?

Utan att skörda konsekvenserna av det lidande man påfört andra, kommer man aldrig att sluta med det, om det tjänar ens egna intressen, och man sätter eget välbefinnande, som andra får dyrt betala för, högre än andras lycka/ möjligheter att slippa lidande och smärta.

Även om  det vi skapar innebär skit/lidande för andra, har det gett  mening åt en, oim det tilflredsställer ett behov man har. Med tiden får man skörda konsekvenserna av sitt skapande och komemr då att ge det en mer human inirktning. Förhoppningsvis. Detta är dock bara möjligt om vi utgår från att livet utvecklas enligt reinkarnationsprincipen.

Annars... finns det ingenting som spelar någon roll... utom att  försökar må så bra man kan den tid man lever - men man upptäcker snart att det inte är så lätt om andra mår skit pga ens sätt att leva... Men för fullblodsegoisten är det förstås inget problem att andra får betala priset för ens välmåga...

/Algotezza