Illusionen skrev:.....Där den transcendenta metafysiken ämnade beskriva världen såsom den faktiskt är oberoende av oss
(= ”universellt perspektiv”), ville Kant inrikta studiet på våra egna begreppsliga ramar
(= ”atomärt perspektiv”) som tolkade (= VXV via MP och DRP) världen åt oss. Det är m a o sambandet
mellan dessa olika perspektiv (”atomära perspektivet” resp. ”universella perspektivet”) som mitt koncept
försöker beskriva. Att mot denna bakgrund förklara och placera Gud som enbart hemmahörande i det
”atomära perspektivet” är inte trovärdigt. Enligt min personliga tro och övertygelse skall Gud därför sökas
”bortom rum-tiden”, men då får vi ej tillämpa våra atomära begrepp, inkl begreppet tid och rum,
och således inte heller vår verklighets ”händelser” i tid och rum. Mot denna bakgrund blir mitt tidigare citat,
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting”, förhoppningsvis lättare att acceptera.
/ Illusionen
Vi har nog talats vid om detta tidigare men jag blir sugen på att skriva när jag ser era tankar
"Spirit trancends and includes all"
-Ken Wilber.
Spinozas tanke är att Gud är existensens essens. (Detta gäller även för Vedanta)
När du skriver att Gud skall sökas bortom rum-tiden tänker jag att det blir som att säga att existensen kan sökas någon annan stans än exakt där den är. Tänker man sig istället att det är existensen som är Gud och försöker förstå existensens natur passar det bättre. Man kan skippa Gud helt och söka existensens natur istället, som Buddhismen gör det är samma sak. Man behöver inse att allt sökande i sig är grundat i en förvirring kring vad det är man söker och hur sökande fungerar då man redan är det som sökes default. En av de andliga fällorna
Existensens natur är inte atomär, den är holistisk. Kunskapen om denna natur kan endast erfaras direkt genom att ha kontakt med att "vara den". Jag ÄR existensens natur och det är där i varandet erfarenheten finns av den, ingen annanstans. Den finns inte i bilder, eller tankar av världen då detta är de glasögon vi har. Den är ETT med psyket och glasögonen men våran inre karta OM världen är inte världen utan glasögonen.
Vår mänskliga erfarenhet finns inom existensen och Gud och vi har tre perspektiv vi erfar saker från. Vårat personliga inre (subjektiva), vårat delade inre (intersubjektiva) och det yttre (naturvetenskapens och våra 5 sinnens perspektiv).
Dessa är då alltså jag-existens, vi-existens och det-existens. Alltså, Jag-gud, vi-gud och det-gud.
Kunskapen, erfarenheten och tolkningen (alltså meningen) vi ger existens är helt avgörande.
För om vi tolkar det som att världen är bortom Gud eller Gud är bortom världen ger vi vår existens en mening som är bortom Gud.
Hela den här förvirringen bygger på att man tar kartan för att vara terrängen. Alltså att vi ger världen en mening genom vårat inre och hur vi fungerar som människor som är SÅ som vi tänker och erfar det. Det ni varit inne på.
Man kan inte plocka av sig dessa glasögon som ni nämner men man skall inte tro att man behöver det. De är perspektivet vi erfar existens genom, SOM existens, från ett holistiskt integrerat perspektiv. Vi är inom en värld där ett inre och ett yttre samtidigt existerar och "mitt inre" är inte mitt eget utan naturens det bör vara självklart men är sällan det.
Jaget som relation med sig självt är ett perspektiv som förhåller vårat psyke till vår subjektiva erfarenhet och det är gott så. Det är inget vi behöver ändra på utan något vi bör inkludera i vår varelse. Däremot är det inte vår essens, alltså vår existens. Det är bilder, koncept, tankar, självbild, minnen, motiv, osv. Dessa är spontant delar av vårat inre precis som organ i kroppen smidigt fungerar fint som de är av sig själva.
Medvetandet är som en punkt vi kan landa i när detta innehåll kan "landa" i oss. Detta kallas meditation. Meditation är vår essens.
”Om du tror att du förstår Gud, har du inte förstått någonting” och om du tror att du inte förstått gud har du heller inte förstått någonting
