531bts skrev:Människans grundidentitet medvetande, förmågan att erfara, är anknutet till kroppen, vilken i sin tur står i förbindelse med den omgivande verkligheten via de olika sinnena o kroppsbevarande behov. Den situationen delar människan med de flesta levande varelser i det biologiska skiktet. Det som skiljer människan är den abstrakta tankeförmågan o det heltäckande språket. Dvs att vi kan tänka på vad som helst, när som helst o kommunicera det med ordsymboler uttryckt som ljudfull utandning dvs mänskligt tal. Med de kroppsbevarande behoven; andning, vatten, fast föda, värme, sömn o fortplantning, är människan tvungen att delta i verkligheten. Naturen håller henne i nackskinnet med otillfredsställelse o överlevnad som incitament.
Parallellt med det fysiska, praktiska perspektivet på tillvaron, har människan ett teoretiskt perspektiv på samma tillvaro. Hon är tvungen att värdera, beräkna, minnas sakförhållanden mao etablera kunskap o preferenser. Det skapar problemet med identitet. När tänkandet, omdömet, värderingar, preferenser dvs det teoretiska perspektivet blir grund för identitet, ett unikt, utanför- o enastående "jag". Illusionen om ett fristående, unikt "jag" hamnar i förgrunden, börjar leva sitt egna liv skilt från dess orsak o människans medfödda identitet: medvetande. Det verkliga problemet börjar när den etablerade idén om ett "jag" börjar fråga efter sig själv: vem är jag? Man försöker få en objektiv förståelse till subjektet. Vem frågar efter vem?
Grundidentiten medvetande, förmågan att erfara kan aldrig få ett objektivt förhållande till sig själv. Medvetande som förmåga berörs oavbrutet, livet igenom, av det som dels faller in från den egna kroppen via nervsystemet som förnimmelser dels som sinnesintryck stimulerade av den omgivande verkligheten o dels av det egna tänkandet. Det kan skapa en schizofren situation om identifieringen är knuten till tänkandet. Det är omöjligt att ha ett objektivt förhållande till medvetandet. Det går endast att ha ett objektivt förhållande till medvetandets uttryck: behovsmotiverad aktivitet, rörelse.
Fint skrivet.
Dock det fetade, förr menade man att den stora skiljelinjen mellan människan och andra djur var människans förmåga att använda verktyg.
Användandet av verktyg kräver förmåga till abstrakt tänkande, verktyget är ett abstrakt föremål, finns endast i sinnevärlden, så länge det inte används.
Nu visar det sej att flera olika djur kan använda verktyg, schimpanser använder pinnar som de petar i terminstacken och drar ut proteinrika termiter som schimpansen mumsar i sej med glädje.
Så där sprack den teorin om verktyg som skiljelinje. Och öht. kan man ifrågasätta det abstrakta tänkande som något unikt för människan.
