Harald Davidsson skrev:Oblivion skrev:Nu tror jag iofs att de flesta människorna i Indien i stort har ungefär lika skeva bilder av verkligheten som vi svenskar har.
Vem kan lura sig själv till skönast orgasm liksom? I min mening behöver det nödvändigtvis inte innebära något positivt att kunna lura sig själv bättre än vad andra kan.
Fast nånting säger mig ändå att du har en poäng och att folk i allmänhet faktiskt är lyckligare i Indien, om vi nu bortser från de mest fattiga. Känns som att de har "förstått" lite mer vad livet bör gå ut på.. eller rättare sagt, de har blivit uppfostrade att tänka på ett sätt som faktiskt är lite mer "right on track" jämfört med det allmänt rådande synsättet bland svenskar.
Är man bland svenskar och råkar säga att oj vad molnen är vackra idag, eller om man vid NÅGOT enstaka tillfälle försöker smita in med en kommentar om att det är ganska fantastiskt att leva ändå efter förutsättningarna... så är man ju UTAN TVEKAN en fullfjädrad galning som bör låsas sin asap. DET tycker jag är det galna, och där har jag en känsla av att indier är mer öppna till sinnet för det som faktiskt är det värdefulla i livet.
Har du plats för en till i ditt ashram? Jag tror vi skulle bli en rolig duo du och jag. Demonen och Hanuman.
det var nog lättare att kunna träffa Greta Garbo på den tiden det begav sig,
än att kunna få träffa mig här i Indien,
men för mer än 10 år sen kom det hit två kvinnliga jornalister en dag
och nåt år tidigare var det en svensk kvinna här 2 dar,
det är all kontakt jag haft med svenskar på 20 år,
jag har en liten glugg på FF, det är nog för mig, men den kanske stängs i dag eller i morgon,
det beror på hur jag känner det, se mig som en sagofigur och mitt liv som jag berättat om ett och ett halvt år på FF som en saga, och då jag stänger gluggen kommer ingen någonsin mer att kunna kontakta mig,
i den största öppenheten finns också den största slutenheten,
Det låter värdeladdat för dig. Kanske med all anledning.
Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att komma i kontakt med svenskar "ordentligt" efter 20 år. Börjar själv misstänka att jag hade haft ganska svårt för dem precis som du, även om jag gillar "det svenska" på många sätt. Framförallt kan jag sympatisera med det "rena" tänkandet utan inblandning av religion, "övernaturligheter"/skrock och andra konstigheter. Det är oftast lite mer raka rör, mycket "normalt" och väl genomarbetade tankegångar man har att göra med. Tyvärr ofta stulna tankar och bakom dem finns inte så mycket mer att hurra för men man vet ju vart man har dem, sen om det är mer en fördel än en nackdel låter jag vara osagt.
Fast det gäller väl kanske vilken nationalitet som helst när man hunnit lära känna dem kan jag tänka mig. Det skulle inte förvåna mig. Vi är alla samma skrot och korn. We are all made of shit. Vi har alla våra inbillningar.
Låter kanske burdust, men det råkar ju stämma.