Varför denna negativiteten gentemot religion?

[Marksa]

Svar till JemyM:

Som sagt så täker jag inte fortsätta bibelversers kastandet.
JemyM Du kan välja de citat som styrker dig, och bekräfter det som har satt stopp på din utveckling via det kristna spåret. Jag väljer det som för livet vidare.
Ofta kan man med lite vilja, utbildning och bakgrunds kunskap även använda flera av de bibelställen som verkar svåra till att vara uppbygliga för  människan. Hur skulle annars den kristna traditionen trots allt leva vidare och utvecklas.
När du väljer medvetet de bibelcitat som med lite skruv träffar den svagt troede i tvivlet. Vad vinner du på detta. Att ännu en människa tappar sitt fotfäste och hamnar ur fas. Du räddar ingen från evig förtappelse direkt. Om någon är mogen att lära sig mer, så finns det mycket bättre sätt, och framför allt vet dom det själva.

Dygden att inte äga något och därmed leve enkelt och inte ha något som är i vägen för kontakten med GUD finns i flera traditioner och religioner.
Zakat handlar om en muslims tvigande skattegel (rak skatt) för att rättfärdiga den förmögenhet du har, eller!

[Zarathrustme]

'Alla som gillar religion räck upp en hand! .... Kalle, sätt ner handen din jävel. Du gillar inte religion, du har bara blivit hjärntvättad av all kristet propaganda!'

Vad är det för fel med att ha en relation med Gud? Vad är det för fel med att tro på Gud? Anser "normalt" folk att kristna är ett hippiekollektiv av människor som är ute efter en andligorgasm(?).

Oftast så märker jag att folk som når en "högre" form av intelligens påstår sig vara 'ateister' bara för att det är "inne" att vara ateist. Att tro på Gud är som att tro på Tomten, du är en naiv jävel om du tror på gud!

Håller med dej, det är verkligen patetiskt.
Men förtvivla inte, det är också min erfarenhet är att när dessa högutbildade ateister blivit lite äldre och lite ödmjukare, har en stor procent av dem mognat till agnostiker. De har med andra ord blivit visare.!

Budskapet som kristendomen ( andra religioner också ) bär fram är ett budskap som bordes följas till fullo enligt mig. Däremot borde inte lag och religion gå hand i hand.

Precis. Att lagstadga om religion är farligt. Kristna högern i USA är inne på ett farligt spår.

För att skapa en diskussion, varför ska man inte tro på Gud? Vad är nackdelarna ?

Tack för mig!

Det finns i bibeln flera olika ord för ordet "tro" som visar på de olika nyanserna av ordet.

När bibeln talar om "tro" så handlar det i första hand om "pístis"-förtroende, denna tro kan inte uppstå utan ett möte med Gud.

Ur detta möte med denna varelse och från relationen med densamme växer förtroendet (tron-pístis). När han sen säger något så tror (pisteùô-tro-övertygelse) man av sig självt.  [-o<


T.ex. om min farsa ringer och säger att han vill bjuda mig på en pizza ikväll, så behöver jag inte bygga upp en tro (pisteùô-tro-övertygese) på vad han har sagt genom massa konstiga ritualer, a la hjärntvätt.       Jag tror direkt. Varför?
För att jag känner min farsa och har fått (utifrån vår relation) ett förtroende (pistis) för honom.

På din fråga "varför ska man inte tro på Gud?" svarar jag; därför att man inte mött honom. Om man nu inte har det alltså.

Att försöka bygga upp en tro på Gud, som inte har sin grund i mötet med honom, är extremt farligt och leder till ett perverterat sjukt plagiat av kristendom.

Dessa personer har ingen vila i sin tro. De är som en snubbe som ramlat i en fors och förtvivlat klamrar sig fast i en sten, för att inte försvinna ned i ett vattenfall längre bort. Att ifrågasätta deras tro är som att försöka bända loss deras fingrar som krampaktigt håller fast i stenen. Självklart blir de GALNA.


Zarathustra.

[Plecto]

Zarathrustme

Jag tror att du missförstod mig. Jag talar om tro i form av 'förlita sig på att något finns'. Jag förlitar mig på att Gud finns, jag stödjer denna tes genom hans böcker ( bibeln, koranen etc.). Den tro du talar om är så kallat tillit (du har en tillit till din pappa, och därpå tror det han säger)

Du säger att man inte kan "tro" på Gud förrän man har mött honom. Men blir inte detta en slags pardox i sig. Varför skulle Gud testa människans tro om han uppenbarar sig för oss?

Det är som att ge svaren på ett matteprov till en elev, och sedan testa hans kunskaper. Svaren har uppenbarat sig, vad finns det att testa?

[JemyM]

Som sagt så täker jag inte fortsätta bibelversers kastandet.
JemyM Du kan välja de citat som styrker dig, och bekräfter det som har satt stopp på din utveckling via det kristna spåret. Jag väljer det som för livet vidare.
Ofta kan man med lite vilja, utbildning och bakgrunds kunskap även använda flera av de bibelställen som verkar svåra till att vara uppbygliga för människan. Hur skulle annars den kristna traditionen trots allt leva vidare och utvecklas.
När du väljer medvetet de bibelcitat som med lite skruv träffar den svagt troede i tvivlet. Vad vinner du på detta. Att ännu en människa tappar sitt fotfäste och hamnar ur fas. Du räddar ingen från evig förtappelse direkt. Om någon är mogen att lära sig mer, så finns det mycket bättre sätt, och framför allt vet dom det själva.
Dygden att inte äga något och därmed leve enkelt och inte ha något som är i vägen för kontakten med GUD finns i flera traditioner och religioner. Zakat handlar om en muslims tvigande skattegel (rak skatt) för att rättfärdiga den förmögenhet du har, eller!

Kristendomen har levt vidare för att ingen vågat ifrågasätta den. Vi har under 1900 talet genomgått en kulturell förändring och moralen har utvecklats varefter Kristendomen raskt tappat fotfäste och betydelse. Som en del av den psykologiska massan har du övertygelsen att Kristendomen MÅSTE vara god och därför kan du "låta gå" för även det destruktiva innehållet. Du kanske tänker att lite ont är okej om det leder till något större gott. Detta Marksa, kallas fascism. Fascism är inte det rationella valet att göra fel. Det är den irrationella övertygelsen över att det man gör är rätt och att aktivt bekämpa sitt tvivel. Att blunda för ondska i sin övertygelse över att vad man är med i är gott. Och försök inte med det där "du är bara svag i tron" kortet, jag känner igen hjärntvättsknepen när jag ser dem. Det som är sant och rätt överlever en analys i klart solljus. Det som är falskt och fel vill gärna gömma sig i mörker och göra det till en dygd att inte bli ifrågasatt.

[Marksa]

Kristendomen har levt vidare för att ingen vågat ifrågasätta den. Vi har under 1900 talet genomgått en kulturell förändring och moralen har utvecklats varefter Kristendomen raskt tappat fotfäste och betydelse.

En liten komentar: Och denna vår utveclade 1900 tals moral har frambringat 2 världskrig. Ett antal folkmord under "ism" flag, Flyktingströmmar utan motstycke, Miljöförstöring av alldrig skådat slag, Komunism diktatur, Alla sköna regeringar i Latin amerika.

Som en del av den psykologiska massan har du övertygelsen att Kristendomen MÅSTE vara god och därför kan du "låta gå" för även det destruktiva innehållet. Du kanske tänker att lite ont är okej om det leder till något större gott.

Du läser inte vad jag skriver....Men i stort är min erfarenhet av den kristna gemenskapen god. De flesta människorna jag har mött vill att man skall växa, komma närmare gud. Och innan du skriver det på näsan på mig, Ja det finns fanatiska fundametalistka "kristna" som vill styra över andra människor med tron som medel.

Detta Marksa, kallas fascism. Fascism är inte det rationella valet att göra fel. Det är den irrationella övertygelsen över att det man gör är rätt och att aktivt bekämpa sitt tvivel. Att blunda för ondska i sin övertygelse över att vad man är med i är gott.

Att tvivla och ifrågasätta är en dygd, du vet Thomas...Och att lyssna på allt och behålla det som är gott likaså.
Att försöka fästa en facictstämpel på mig är way over the top. Föresten så förstår jag inte din definition på facicsm. Inte går facisterna runt och blundar för ondskan, han anväder sin totala makt för att göra ont och för att själv må "bättre".

Och försök inte med det där "du är bara svag i tron" kortet, jag känner igen hjärntvättsknepen när jag ser dem.

Inte vet jag vad syftar på här igentligen. Jag har alldrig påstått att du är svag i tron?!?

Det som är sant och rätt överlever en analys i klart solljus. Det som är falskt och fel vill gärna gömma sig i mörker och göra det till en dygd att inte bli ifrågasatt.

För att jag inte vill använda bibeln som tillhygge eller? Det var du som påstod något bergfast, sådant som jag kunde vederlägga efter 10 minuter blädrande.
Ta ut allt i ljuset om det är det du vill, men se till att hela budskapet kommer med. Annars liknar det mest pajkastning. Och inte ärligt sökande.

[Zarathrustme]

Jag tror att du missförstod mig. Jag talar om tro i form av 'förlita sig på att något finns'. Jag förlitar mig på att Gud finns, jag stödjer denna tes genom hans böcker ( bibeln, koranen etc.). Den tro du talar om är så kallat tillit (du har en tillit till din pappa, och därpå tror det han säger)

Du säger att man inte kan "tro" på Gud förrän man har mött honom. Men blir inte detta en slags pardox i sig.

Bibeln är full av paradoxer.

Varför skulle Gud testa människans tro om han uppenbarar sig för oss?

Det är som att ge svaren på ett matteprov till en elev, och sedan testa hans kunskaper. Svaren har uppenbarat sig, vad finns det att testa?

Plecto.

Därför frågan är så mycket större än bara Guds existens.
Är Gud god? Älskar han oss människor...Mig.....? Eller är vi bara grönsaker i hans rabatt. Smakar människor med högre moral bättre. När Gud säger att han älskar oss  - är det som när vi säger att vi älskar jordgubbar?

Jag ÄÄÄLSKAR dej mitt barn. Med vispgrädde.

Det ligger i sakens natur att det är omöjligt för oss att veta. Vi kan bara tro. Det är den tron/tilliten Gud vill pröva.
-Jag älskar dej. Lita på mej.



Om jag skulle börja berätta för någon om mina erfarenheter med Gud, så börjar jag grina. Det känns lite mesigt då jag inte är den känslosamma typen, utan snarare den analytiska och distanserade personen.
Men låt mej säga såhär; Gud är den han säger sig vara.




Zarathrustme.

[JemyM]

En liten komentar: Och denna vår utveclade 1900 tals moral har frambringat 2 världskrig. Ett antal folkmord under "ism" flag, Flyktingströmmar utan motstycke, Miljöförstöring av alldrig skådat slag, Komunism diktatur, Alla sköna regeringar i Latin amerika.

Ta nu en titt på vad som hände före 1900 talet.

Du läser inte vad jag skriver....Men i stort är min erfarenhet av den kristna gemenskapen god. De flesta människorna jag har mött vill att man skall växa, komma närmare gud. Och innan du skriver det på näsan på mig, Ja det finns fanatiska fundametalistka "kristna" som vill styra över andra människor med tron som medel.

Svenska Kyrkan är mer eller mindre välfärdsliberalism med ett kors och inte en stark representant för kristendomen. De konservativa kristna ger en tydligare bild.

Att tvivla och ifrågasätta är en dygd, du vet Thomas...Och att lyssna på allt och behålla det som är gott likaså.

Thomas av Aquino är inte en mytologisk figur. När jag bedömer kristendomen utgår jag inte ifrån vad goda människor gör för gott inom kristendomen utan hur goda människor influeras att göra ont utifrån bibeln.

Att försöka fästa en facictstämpel på mig är way over the top. Föresten så förstår jag inte din definition på facicsm. Inte går facisterna runt och blundar för ondskan, han anväder sin totala makt för att göra ont och för att själv må "bättre".

Det var inte en attack mot dig utan en varning. Att inte stänga sitt sinne i ren övertygelse är viktigt för att undvika destruktiva rörelser. Om något låter knepigt så är det oftare för att de är knepiga än att du är dum. Fascist är inte något du väljer att vara utan snarare något man blir utan att själv veta om det.

För att jag inte vill använda bibeln som tillhygge eller? Det var du som påstod något bergfast, sådant som jag kunde vederlägga efter 10 minuter blädrande. Ta ut allt i ljuset om det är det du vill, men se till att hela budskapet kommer med. Annars liknar det mest pajkastning. Och inte ärligt sökande.

Mitt sökande har pågått ganska länge nu och handlar inte längre om att se världen utifrån en religion. Istället har jag vidgat mig till historia, psykologi och filosofi. De "heliga böckerna" är bara ett avstamp av vad någon hade för värderingar precis när den skrevs. Vi har på många sätt förändrats sen dess allt eftersom vi gjort oss mer öppna att lära oss av världen. När jag läser Nya Testamentet idag så jämför jag med vad jag kan om sociologi och kulturhistoria. När jag tar in dess moral så gör jag det utifrån vad jag hört, läst och tänkt filosofiskt.

Vad jag vill med mina passager är att etablera att Kristendomen inte är ofelbar och en "polerad" version gör inte "Kristendom" mer moralisk. Vi kan hämta positiva ord från Bibeln, men för den delen behöver vi inte kalla oss kristna eller begränsa oss från att också erkänna positiv visdom ur Koranen, Bhagavad Gita, Dhammapada, Aristoteles eller varför inte klassiska och moderna filosofer? Vår värld och kultur är mycket större än en enstaka bok och moralen av idag bygger på modern kunskap. Vi har överlagt att kvinnor står för halva vår potential att förbättra vårat samhälle. Vi har överlagt att homosexualitet inte är så farligt. Vi har problem att ta itu med som inte handlar om tonårsgraviditeter och pornografi. Vi kan lära våra barn att gå direkt på miljöproblemen istället för att bolla frågor om vem Kain hade barn med, varför Gud dränkte alla barnen, om det gjorde ont när romarna avrättade Jesus, om deras husdjur kommer till himmelen eller om Gud kommer att straffa dem för att deras sexualitet kommit igång under puberteten. Sådana frågor är inte ärligt sökande.

En gång i tiden var religion till för att föra samhället vidare till barnen. Att lära dem om deras historia och vilket beteende vi vill att de skall ha. Idag fungerar barnböcker, skola och populärkultur på samma sätt. Denna "nya mytologi" kan genast omformas allt eftersom vi lär oss mer av varandra och oss själva.

[Minded]

Vetskap och tro är hönan och ägget. Att tro är inte att förneka någon rätt, snarare ger tro möjlighet till vetskap. På exakt samma sätt som vetskap ger utökad möjlighet till tro.
Att hävda att du och hela ditt väsen utgår enbart ifrån vetskap och aldrig tro är bara löjligt. Vet du hur allting fungerar? Kan du ens bevisa att du själv verkligen existerar? Nej. Tror du att du vet hur en del saker fungerar? Ja. Det finns inte mycket annat att välja. Dvs du är en person som grundar många av dina beslut på tro. Gör detta i dig till en lägre stående varelse? Inte tron i sig, för vi är alla beroende av den. Det som är farligt är när vi låter oss förblindas av just vår egna tro, vilket ger att vi sluter oss för andras dito. Vilket leder till just detta dömande, att man anser andra vara lägre stående varelser.
Det finns personer som har tagit fasta på detta trosbegrepp och definierat ett fenomen som själva trons ursprung. De kallar det gud.

Min värld genomsyras av behovet att ha goda skäl och välgrundat vetande. Att tro är raka motsatsen, att göra det till en dygd att lita på något trots avsaknaden av goda skäl.

"Vetenskap" är något som följer vissa principer. Dessa principer har jag läst och finner det vara ett gott tillvägagångssätt att komma så nära sanningen som möjligt för att grunda ett gott vetande. Vetenskap bygger inte på sanningsrelativism utan att avgöra sanningshalt baserat på våra bästa tillgängliga verktyg.

Att du har ett behov av att ha välgrundat vetande betyder inte att du faktiskt har detta. Som sagt, majoriteten av de beslut du tar under en vanlig dag gör du i huvudsak av att du tror dem vara relevanta och tillräckligt välgrundade. Eller att du inte ens reflekterar alls över dem, då de är vanor, dvs mönster i ditt sätt att agera som du inte ifrågasätter aktivt.

[JemyM]

Att du har ett behov av att ha välgrundat vetande betyder inte att du faktiskt har detta. Som sagt, majoriteten av de beslut du tar under en vanlig dag gör du i huvudsak av att du tror dem vara relevanta och tillräckligt välgrundade. Eller att du inte ens reflekterar alls över dem, då de är vanor, dvs mönster i ditt sätt att agera som du inte ifrågasätter aktivt.

Det håller jag absolut inte med om. Välgrundat vetande styr definitivt min vardag och mitt liv. Majoriteten av mina vardagsbeslut bygger på mitt välbefinnande vilket bygger på min hälsa. Detta påverkar varje måltid och också vad jag handlar in via min shoppingrunda. Min varsamhet över effekterna av rätt mat och fysisk aktivitet bygger direkt på medicinska rön.
Mina studier bygger på långsiktiga mål och varje gång jag tröttnar på mina böcker så tänker jag på mina mål och får ny kraft. Jag har ett ständigt behov av vetande och enkla samtal väcker ofta frågor som får mig att gå ut på internet för att söka mer kunskap.

Så att påstå att jag tummar på behovet av kunskap för min vardag är naivt, i synnerhet om du försöker jämföra detta med det liv som levs utifrån en färdigpacketerad ideologi.

En av de giftigaste attityderna genom människans historia har varit övertygelse om sin rätt bortom allt rimligt tvivel. Religioner gör denna övertygelse till en dygd och det aktiva förnekandet av tvivel till något fint.

Vår vetenskap och skola bygger på raka motsatsen, att göra kritiskt tänkande och tvivel till en dygd. Detta är för endast det mest välgrundade skall driva våra val. Vår frihet, trygghet och framtid är beroende av detta.

[Minded]

Om jag förstår dig rätt så menar du att du inte har några onödiga vanor i din person, inga beteendemönster som egentligen inte fyller någon funktion? Dvs, du är medveten om allting du gör?


"En av de giftigaste attityderna genom människans historia har varit övertygelse om sin rätt bortom allt rimligt tvivel. Religioner gör denna övertygelse till en dygd och det aktiva förnekandet av tvivel till något fint.

Vår vetenskap och skola bygger på raka motsatsen, att göra kritiskt tänkande och tvivel till en dygd. Detta är för endast det mest välgrundade skall driva våra val. Vår frihet, trygghet och framtid är beroende av detta."

Övertygelsen om sin egen rätt... Intressant. Men du tar bara med en del av sanningen när du tillskriver den religioner och förnekar dess hemvist i vetenskapen och skolan. Övertygelsen om sin egen rätt är det som jag kallar tro. Är överlevnadsinstinkt. Den (oavsett om privatperson eller organisation) som inte är någorlunda övertygad om sin egen rätt har inbördeskrig. Är i krig med sig själv, sin identitet. Detta är självdestruktivitet per definition. Och på tal om behovet av den egna överlevnaden; Du nämner det till och med själv på slutet av dina meningar - ...är beroende av detta.

[JemyM]

Om jag förstår dig rätt så menar du att du inte har några onödiga vanor i din person, inga beteendemönster som egentligen inte fyller någon funktion? Dvs, du är medveten om allting du gör?

Omedvetna beteenden klassar jag inte som medvetna beslut, däremot kan det vara ett medvetet beslut att försöka bli medveten om sina omedvetna beteenden något jag också gör. Vårat samhälle bygger på den tänkande hjärnans uppgift att bli varse om och sublimera oönskat beteende. Hade vi saknat denna funktion hade vi inte kunnat ha ett samhälle, åtminstone inte så vi har dem idag.

Övertygelsen om sin egen rätt... Intressant. Men du tar bara med en del av sanningen när du tillskriver den religioner och förnekar dess hemvist i vetenskapen och skolan. Övertygelsen om sin egen rätt är det som jag kallar tro. Är överlevnadsinstinkt. Den (oavsett om privatperson eller organisation) som inte är någorlunda övertygad om sin egen rätt har inbördeskrig. Är i krig med sig själv, sin identitet. Detta är självdestruktivitet per definition. Du nämner det till och med själv på slutet av dina meningar - ...är beroende av detta.

Övertygelsen om sin rätt är snarare en del av den kognitiva utvecklingen än en  fråga om instutioner och ideologier. Det hör till varje tonåring att ha en svartvit världsyn. Ideologier, vetenskapen och skolan kommer endast in i ett försök att behandla denna syn där vissa ideologier står för "vi och dem" och andra står för "vi".

I samhällsbyggande syfte var myter en gång vårat sätt att förmedla historiekunskap, gemenskap och värderingar till stammens barn samt också stilla den mänskliga nyfikenheten. På sikt har dessa behov ersatts med andra instutioner där vår tids värderingar förmedlas via skola och vår nyfikenhet tillgodoses av vetenskapen. Vår tids myter är barnböcker för barn och filmer till vuxna i vilket viktiga budskap förmedlas i samma lättuggade form som de heliga skrifterna en gång gjorde. Viktiga fundament i dessa är respekten för andra något som ständigt betonas som extra viktiga.

Behovet av respekt går att förklara. Vi ogillar konflikter så ett grundfundament för vårat samhälle är att så väl som möjligt motverka konflikt. Vi har skapat ett utbyte där vår frihet och trygghet hänger på att vår granne respekterar vår frihet och trygghet medans vi respekterar dem. Undan för undan har fler minoriteter bjudits in så som arbetare, kvinnor och homosexuella. I politisk form symboliseras dessa värderingar i demokrati och yttrandefrihet. Globalt, främst 1900 talet. har världen växt samman och den utvecklade världen ser idag sig själv som en enda stor massa som respekterar varandras värderingar och försöker undvika att stöta oss med varann. Vi har idag globala handelsavtal och de flesta länderna erkänner nya fundament som de mänskliga rättigheterna. Gå 200 år tillbaka och vi var runt i Europa och krigade och människor användes som boskap/ägodelar.

Det är i denna värld knepigt att vissa "vi och dem" ideologier skall bemötas med överdriven respekt. Det är som om vi försvarar vår potential att sänka vår värld med attityder vi kämpat så hårt för att sudda bort.

Första Budet: Du skall inga andra Gudar hava jämte mig.
Första Pelaren: Det finns inga Gudar utom Gud, och Muhammed är hans sändebud.

Dessa förstaregler talar direkt emot våra mest viktiga värderingar och det är rent av tragiskt att vi skall delas in i "vi och dem" över vilka böcker våra förfäder lade stark vikt i. Vi har nästan besegrat rasismens segregerande makt under 1900 talet och nu är det dags att inse att dem som kallar sig "kristna" och "muslimer" är samma folk.

[Minded]

Att du har ett behov av att ha välgrundat vetande betyder inte att du faktiskt har detta. Som sagt, majoriteten av de beslut du tar under en vanlig dag gör du i huvudsak av att du tror dem vara relevanta och tillräckligt välgrundade. Eller att du inte ens reflekterar alls över dem, då de är vanor, dvs mönster i ditt sätt att agera som du inte ifrågasätter aktivt.

Välgrundat vetande styr definitivt min vardag och mitt liv. Majoriteten av mina vardagsbeslut bygger på mitt välbefinnande vilket bygger på min hälsa. Detta påverkar varje måltid och också vad jag handlar in via min shoppingrunda. Min varsamhet över effekterna av rätt mat och fysisk aktivitet bygger direkt på medicinska rön. Mina studier bygger på långsiktiga mål och varje gång jag tröttnar på mina böcker så tänker jag på mina mål och får ny kraft. Jag har ett ständigt behov av vetande och enkla samtal väcker ofta frågor som får mig att gå ut på internet för att söka mer kunskap.

Skulle du placera markeringen ur ovanstående citat i kategorin Vetenskap eller kategorin Tro och Hopp? För skojs skull så kan du byta ut 'mina mål' mot något i stil med 'Jehova', och fortfarande hoppas på att bli uppfylld av kraft.

Om jag förstår dig rätt så menar du att du inte har några onödiga vanor i din person, inga beteendemönster som egentligen inte fyller någon funktion? Dvs, du är medveten om allting du gör?

Omedvetna beteenden klassar jag inte som medvetna beslut, däremot kan det vara ett medvetet beslut att försöka bli medveten om sina omedvetna beteenden något jag också gör.

Du erkänner dig alltså ha ovanor och gör därmed saker som inte är relevanta i kontexten verkligheten? Svar ja. Och har du ett, så har du flera.

Då anser jag mig ha rätt i det vi gick igenom tidigare:

Att du har ett behov av att ha välgrundat vetande betyder inte att du faktiskt har detta. Som sagt, majoriteten av de beslut du tar under en vanlig dag gör du i huvudsak av att du tror dem vara relevanta och tillräckligt välgrundade. Eller att du inte ens reflekterar alls över dem, då de är vanor, dvs mönster i ditt sätt att agera som du inte ifrågasätter aktivt.

Vilket i sin tur gör att vi kan gå ännu längre tillbaks i diskussionen:

För att komma tillbaks till tråden.. Motsättningar uppstår när någon hävdar sig veta något, som någon annan inte går med på. Trossystem är skarpa i sitt utformande, just av anledningen att man tror på dem. Tro är det största vi har. Den är intressant.

Uhm. Nej, tron är inte det största vi har. Att "tro" är att förneka rätten att veta.

Vetskap och tro är hönan och ägget. Att tro är inte att förneka någon rätt, snarare ger tro möjlighet till vetskap. På exakt samma sätt som vetskap ger utökad möjlighet till tro.

Att hävda att du och hela ditt väsen utgår enbart ifrån vetskap och aldrig tro är bara löjligt. Vet du hur allting fungerar? Kan du ens bevisa att du själv verkligen existerar? Nej. Tror du att du vet hur en del saker fungerar? Ja. Det finns inte mycket annat att välja. Dvs du är en person som grundar många av dina beslut på tro. Gör detta i dig till en lägre stående varelse? Inte tron i sig, för vi är alla beroende av den. Det som är farligt är när vi låter oss förblindas av just vår egna tro, vilket ger att vi sluter oss för andras dito. Vilket leder till just detta dömande, att man anser andra vara lägre stående varelser.

Dvs du är också en person som grundar majoriteten av dina beslut på just tro. Vad vet du egentligen? Kan du ens bevisa din egna existens på ett övertygande sätt? Nej.

Att låta sig förblindas av sin tro är att börja kalla den för vetskap. Då tror man inte längre. Då är man övertygad. Du sa det själv ganska bra faktiskt:

En av de giftigaste attityderna genom människans historia har varit övertygelse om sin rätt bortom allt rimligt tvivel.

Religioner gör denna övertygelse till en dygd och det aktiva förnekandet av tvivel till något fint.

Den giftiga attityden i dig sitter i din övertygelse om religionens fördärvande av människan. Om trossystemens skadliga påverkan av människan. Oavsett situation. Detta är helt enkelt fel, av anledningar du själv indirekt har förklarat dig stå för. Läs den här posten igen om du missade det.

Och, läs min första post igen:

Motsättningar uppstår när någon hävdar sig veta något, som någon annan inte går med på. Trossystem är skarpa i sitt utformande, just av anledningen att man tror på dem. Tro är det största vi har.

Tro är det största vi har. Eller tyckte du vetskap? Bara om kan du bevisa något så grundläggande som din egen existens. Vad kan du egentligen veta om du inte vet något så självklart som att du själv existerar?

[JemyM]

Skulle du placera markeringen ur ovanstående citat i kategorin Vetenskap eller kategorin Tro och Hopp? För skojs skull så kan du byta ut 'mina mål' mot något i stil med 'Jehova', och fortfarande hoppas på att bli uppfylld av kraft.

Den ena vägen bygger på något jag samlat fram genom aktiva studier ur de mest trovärdiga källor jag fått tag på, ständigt öppen för ny information. Den andra vägen är slutsatsen att en näraliggande instution har rätt om en bok vars historia och alternativ jag helst inte skall läsa enligt instutionen.

Du erkänner dig alltså ha ovanor och gör därmed saker som inte är relevanta i kontexten verkligheten? Svar ja. Och har du ett, så har du flera. Då anser jag mig ha rätt i det vi gick igenom tidigare: Vilket i sin tur gör att vi kan gå ännu längre tillbaks i diskussionen: Uhm. Nej, tron är inte det största vi har. Att "tro" är att förneka rätten att veta.

Tyvärr, jag ser inget samband mellan medveten tro och omedvetna vanor. Försök igen.

Vetskap och tro är hönan och ägget. Att tro är inte att förneka någon rätt, snarare ger tro möjlighet till vetskap. På exakt samma sätt som vetskap ger utökad möjlighet till tro.

Du försöker omskriva begreppet "tro" för att ge vatten på din kvarn. Med "tro" inom sammanhanget pratar jag om "religös tro".

Religiös tro är att utan grund övertyga sig själv och förneka tvivel. Den religiösa tron är ett systematiserat självövertygande att en berättelse håller ett stort värde och tvivel är en svaghet eller ondska.

Vetenskap är en samling principer konstruerade för att maximera pålitlighet. Utgår man från dessa principer följer man istället ett systematiserat tvivel.

Att hävda att du och hela ditt väsen utgår enbart ifrån vetskap och aldrig tro är bara löjligt. Vet du hur allting fungerar? Kan du ens bevisa att du själv verkligen existerar? Nej. Tror du att du vet hur en del saker fungerar? Ja. Det finns inte mycket annat att välja. Dvs du är en person som grundar många av dina beslut på tro. Gör detta i dig till en lägre stående varelse? Inte tron i sig, för vi är alla beroende av den. Det som är farligt är när vi låter oss förblindas av just vår egna tro, vilket ger att vi sluter oss för andras dito. Vilket leder till just detta dömande, att man anser andra vara lägre stående varelser. Dvs du är också en person som grundar majoriteten av dina beslut på just tro. Vad vet du egentligen? Kan du ens bevisa din egna existens på ett övertygande sätt? Nej. Att låta sig förblindas av sin tro är att börja kalla den för vetskap. Då tror man inte längre. Då är man övertygad. Du sa det själv ganska bra faktiskt:

Jag kan förstå dina problem efter din förklaring av vad vetenskap/tro innehåller ovan. Jag bejakar snarare än förnekar mitt tvivel och ser svar som genomgått de vetenskapliga principerna som mest sannolika. Existentiella frågor som "finns jag" ligger inte på samma nivå som att övertyga sig själv om en viss boks innehåll för att någon annan säger att det är gott och dygdigt att göra så.

Den giftiga attityden i dig sitter i din övertygelse om religionens fördärvande av människan. Om trossystemens skadliga påverkan av människan. Oavsett situation. Detta är helt enkelt fel, av anledningar du själv indirekt har förklarat dig stå för. Läs den här posten igen om du missade det.

Mina skäl är styrkta av historia och socialpsykologi och mitt ställningstagande är mer avancerat än din förenklade defination. Jag särskiljer t.ex. inte religioner och politiska ideologier. Den mänskliga förmågan att konstruera "Gud" är inte olik förmågan att konstruera "Patriarket", "Proletariatet" eller "Zionister". Däremot ser jag det allvarligt att de finns dem som klassificerar politiska och religiösa ideologier som särskiljda och dessutom värderar den andra särskiljt från den första.

Fundera på vad paraplybegreppet "religion" innefattar. Religion är samtidigt värdesättandet av den gyllene regeln och övertygelsen att man får en mängd jungfrur i himlen om man dödar sig själv och andra i en bilbomb. Det är samtidigt glädjen av positiva traditioner tillsammans som en total underkastelse till självutnämnda ledare. Det finns en sanktionerad ordning som ordnar herrefolket efter hudfärg. Världens skapare engagerar sig i vad du gör i sovrummet. Kvinnan är en andrahandsvarelse. Du skall icke dräpa. Allt detta ingår under paraplybegreppet "religion".

Begreppet "religion" är lika odefinierat som begreppet "Gud". Det som är gott är gott och det som är ont är ont. Vi tjänar inget på att under paraplybegrepp försvara ont för att något under paraplyt är gott. Jag värderar det som vissa vill klassificera som religion och jag förkastar det som vissa vill klassificera som religion, därmed förkastar jag nyttjandet av begreppet.

Tro är det största vi har. Eller tyckte du vetskap? Bara om kan du bevisa något så grundläggande som din egen existens. Vad kan du egentligen veta om du inte vet något så självklart som att du själv existerar?

Ditt problem är att du ännu inte insett att vissa begrepp i vårat språk är abstrakta och betydligt vidare och otydligare än de första bilderna som kommer in i ditt huvud när du tänker på dem.

[Emergent]

Att tro är inte fel men det problematiska är att det finns alltid någon som talar om för andra vad de skall tro på. Att tro på sig själv och sin egen förmåga är ett hot i nästan alla sammanhang. Varför är det så? Religiösa och politiska samfund är maktstrukturer vars ledare känner sig hotade av avvikare och så har det alltid varit under människans historia. Det är dags att slänga bort dogmatismen och försöka förstå att utan våra vetenskapliga landvinningar är vi intet. Det finns inga högre makter som kan rädda oss från den ena eller andra naturkatastrofen, för det är endast tro på vår egen arts förmåga att bit för bit lära sig att samspela med naturkrafterna, som vi kan  överleva.

Ja citerar mig själv för jag tycker att mitt bidrag i tråden Behovet av att tro, passar in här också. Eller?

[Minded]

JemyM, du tror att du vet.

Allt det vi säger oss veta bottnar sig i anledningar. Du har läst på si och så många ställen, du har studerat i så och så många infallsvinklar. Detta har gett dig en starkare och starkare känsla av övertygelse, en starkare och starkare känsla av tro. Men detta är bundet av dina personliga upplevelser. Hade du upplevt någonting annat så hade din tro vridits åt ett annat håll.

Vetskap är att benämna något som exakt, sterilt och permanent hållbart. Så här Är det. Om det läggs på den nivån, och klarar det, då kan man säga sig Veta något. Annars inte.

Men åter igen, nu har du en stark tro, du känner dig övertygad om ett visst händelseförlopp. Vilket är anledningen till att du upplever dig rättfärdigad till att sprida din syn på saken. Alla andra fungerar på samma sätt också, oavsett om de talar för gud, bilen eller huskurer för att ta bort förkylningar. Det handlar om relevans. Handlar om tro om relevans.

Kort: det handlar om tro.