Vad är Kärlek (för dig)?

[Esther]

Kanske borde du ändå spotta i nävarna och ta mod till dig för att slippa betrakta livet på distans.

Det är en väldigt vanlig missuppfattning, när det gäller mig. Folk tror att jag är rädd, men det handlar om en ovilja. Jag mår dåligt av att göra saker mot min vilja. Jag kan må jättedåligt bara av tankar på att göra saker mot min vilja.

Bra för dig om du vill ha kärlek på distans och bara i din hjärna och föreställning. Det är också ett sätt. Alla sätt är väl bra utom de dåliga - som de brukar säga.
...det är ju ytterst din ensak.
Däremot framstår det du säger som en motsägelse till viss del - även om det finns en slags koherens i att du är en betraktare och en som föreställer dig saker istället för att konkretisera dem och veta.
För många är det ju en bekväm plats att leva i vad man föreställer sig istället för verkligheten i detta i sak.

[klorofyll]

Däremot framstår det du säger som en motsägelse till viss del - även om det finns en slags koherens i att du är en betraktare och en som föreställer dig saker istället för att konkretisera dem och veta.

Jag skulle nog säga att det är värre för mig med typ meningslöshet än verkliga faror. Och på något så ska människan styras av sin fria vilja. Exempelvis ifall någon säger, om du gör det här för mig, så får du det här och det här... Då gör jag inte det.. För jag vill inte vara en astrolog ungefär.

För många är det ju en bekväm plats att leva i vad man föreställer sig istället för verkligheten i detta i sak.

Ja men det är också en bekväm plats att alla är som en själv..

[Esther]

1. Exempelvis ifall någon säger, om du gör det här för mig, så får du det här och det här... Då gör jag inte det.. För jag vill inte vara en astrolog ungefär.


Ja men det är också en bekväm plats att alla är som en själv..

1. Ok, så du jobbar aldrig eller har arbeten där man måste göra vissa saker för att om A så händer B och för detta får du en lön?

2. Vem är som du? Jag har nog sällan träffat människor som är sådana. För mig är det mycket svårt att fatta det du skriver och säger - även om jag respekterar det du säger för det måste ju fungera för dig.

[Anders]

Kanske borde du ändå spotta i nävarna och ta mod till dig för att slippa betrakta livet på distans.

Det är en väldigt vanlig missuppfattning, när det gäller mig. Folk tror att jag är rädd, men det handlar om en ovilja. Jag mår dåligt av att göra saker mot min vilja. Jag kan må jättedåligt bara av tankar på att göra saker mot min vilja.

Skönt att höra från en som inte verkat ha växt upp i herrans tukt och förmaning. Jag skulle kunna vara hur overksam som helst men hela min barndoms omgivning marinerade mig i att arbeta i mitt anletes svett så det gör jag. Bara för det.

[Esther]

Det är en väldigt vanlig missuppfattning, när det gäller mig.

OM jag skulle säga något om dig såsom du framstår i forumet så har du en överskattad bild av dig själv och din förmåga till både tänkande och kunskap inom det mesta som gäller sak i detta forum - du chattar och har en mycket medelmåttig förmåga till förståelse som du ger prov på.
...däremot ser du dig själv och beskriver dig själv som oerhört intelligent och över medel kunnig - som du aldrig ger prov på att du är.

Mycket av det du skriver är svårt att deciffera och du verkar alltid prata om saker som andra skulle fatta men du inte förklarar så att man kan förstå. Det ska liksom ligga underförstått - som alla kunde läsa dina tankar. Det kan normalt inte människor ...

[klorofyll]

1. Ok, så du jobbar aldrig eller har arbeten där man måste göra vissa saker för att om A så händer B och för detta får du en lön?

Enligt mig så behöver man inte tänka så... Jag hade ett jobb och jag pratade med min arbetskamrat. Han menade att jag arbetade för att jag ville ha lön, jag stod fast vid att jag inte brydde mig om lönen, jag arbetar därför att jag vill göra gott, sedan får man en lön så att man skall kunna fortsätta göra samma över tid, inte för att jag ska använda lönen i rent egoistiska syften.

2. Vem är som du? Jag har nog sällan träffat människor som är sådana. För mig är det mycket svårt att fatta det du skriver och säger - även om jag respekterar det du säger för det måste ju fungera för dig.

Jag kan inte säga att det fungerar för mig. Jag vet inte om jag är så annorlunda... Kolla det klipp, 1 av 4.. https://youtube.com/watch?v=EZgmJ0WTByw

[klorofyll]

Anledningen till att jag valde det klippet är att han lyfter fram ARBETETS höghet!

[Anne]

Min relation till Gud är baserad på den tillit jag har fått känna och den närhet jag fått känna i förhållande till Honom - den är inte kravlös från min sida. Jag ber om saker för andra och mig... stöd, hjälp eller att få utveckla just Kärleken till mig och andra.
Man kan inte älska andra när man inte ens älskar sig själv - eller om man har en missriktad egenkärlek där man bara vill ha utan att ge.

Vad händer med din kärlek till Gud om han inte tillmötesgår dina krav?

[Anne]

Den renaste kärleken är villkorslös. Älskar man någon släpper man denne fri och behandlar inte henne/ honom som en ägodel. Väljer han/ hon komma tillbaks/ stanna är det kärlek. Kärlek är den starkaste kraften. Mars har inte en chans.

[Draken]

Kärlek är annat än emotioner.
Åtrå är inte kärlek - det är ett kroppsligt behov som kanaliseras ut i begär efter en annan individ. Det går över. Åtrå är fysiskt begär efter en annan persons kropp - inte dess väsen. Man är blind när man känner detta.
Kärlek går inte över. OM man besitter förmågan till kärlek (alla människor gör inte det)

Nej som jag sa "kärlek" är ett tämligen meningslöst begrepp och beskrivs bättre med andra komponenter så som t.ex. Åtrå och omsorg... du hakar upp dig på enbart "åtrå" och verkar också ha en väldet snäv syn på just det begreppet. I övrigt får du gärna förklara begreppet "väsen" vilket jag finner oerhört luddigt.

Att det sista är rätt vet alla som har barn - man slutar inte älska sina barn bara. Oavsett vad de gör eller hur de är - älskar man dem. När och om man har den förmågan i sig.
Alla människor har inte den förmågan. Men alla kan få den.

Och vad är det för riktighet du har för dina barn utöver åtrå och omsorg?

[Esther]

Min relation till Gud är baserad på den tillit jag har fått känna och den närhet jag fått känna i förhållande till Honom - den är inte kravlös från min sida. Jag ber om saker för andra och mig... stöd, hjälp eller att få utveckla just Kärleken till mig och andra.
Man kan inte älska andra när man inte ens älskar sig själv - eller om man har en missriktad egenkärlek där man bara vill ha utan att ge.

Vad händer med din kärlek till Gud om han inte tillmötesgår dina krav?

Det händer inte något alls. Eftersom jag redan inledningsvis är medveten om och vet att det jag ber om är kanske inte alls till den andres bästa - fast jag tror det... så jag ber i alla fall - och det som blir är därmed bättre för motparten enligt den som vet allt - Gud.

[Esther]

Kärlek är annat än emotioner.
Åtrå är inte kärlek - det är ett kroppsligt behov som kanaliseras ut i begär efter en annan individ. Det går över. Åtrå är fysiskt begär efter en annan persons kropp - inte dess väsen. Man är blind när man känner detta.
Kärlek går inte över. OM man besitter förmågan till kärlek (alla människor gör inte det)

Nej som jag sa "kärlek" är ett tämligen meningslöst begrepp och beskrivs bättre med andra komponenter så som t.ex. Åtrå och omsorg... du hakar upp dig på enbart "åtrå" och verkar också ha en väldet snäv syn på just det begreppet. I övrigt får du gärna förklara begreppet "väsen" vilket jag finner oerhört luddigt.

Att det sista är rätt vet alla som har barn - man slutar inte älska sina barn bara. Oavsett vad de gör eller hur de är - älskar man dem. När och om man har den förmågan i sig.
Alla människor har inte den förmågan. Men alla kan få den.

Och vad är det för riktighet du har för dina barn utöver åtrå och omsorg?

Har aldrig känt åtrå till mina barn.
Inte över huvudtaget någonsin - inte till kvinnor heller. Jag bara inte tänder på barn eller kvinnor.
Punkt.

[Esther]

För att oreserverad spegling mellan minst två medvetna sinnen ska äga rum, krävs att individerna, var för sig o i dialog förverkligat filosofin. Dvs kommit till insikt o förståelse av den situation allt levande ingår i samt det allmängiltiga o 100%:iga beroende allt levande delar i skapelsen. För att etablera ett ostört förhållande är människan ställda mot varandra för att ounvikligen avgöra, vem som är underordnad/överordnad. Där fastnar hon så länge människan inte är artbestämnd o avgjort vilken ordning hon är inordnad i o att den ordningen utgår från ett levande väsen, dvs Gud. Så länge det inte är avgjort vem som är initiativtagare o råder över skapelsen, är det fritt fram för vem (vilka) som helst att försöka råda över den, bli gud/gudinna. I samma ögonblick släcker man möjligheten till ostörd, oreserverad spegling i likasinnade. Differentiering o makt blir aktuellt i förhållande till varandra o skapelsen.

Upprepar denna definition för den är oändligt intressant.

[Esther]

I övrigt får du gärna förklara begreppet "väsen" vilket jag finner oerhört luddigt.

Väsen kan du googla. Hade du gjort detta - hade du hittat det här: Väsen, filosofiskt begrepp, nära knutet till begreppen essens, det eviga och varande. Ett väsen är något som en varelse inte kan mista utan att upphöra vara sig själv. Ett exempel på detta brukar förnuftet för människan sägas vara, då människan definieras som en förnuftig varelse.

Väsensbetingade egenskaper är eviga i motsats till tidsbundna sådana (fenomen). Skolastikerna skilde mellan väsen och existens.

[Anne]

Gör dig själv en tjänst och sluta göm dig bakom andras ord, Esther. Medge istället I stand corrected.