Vad, vem är Gud?

[JemyM]

Kristendomen är inte monoteistisk anser jag. Judendomen och Islam däremot är monoteistiska religioner. Men Judendomen är utan tvivel den främsta.
Man tror inte på Excalibur för att man läst Kung Arthur. Man tror på Excalibur på grund av vad svärdet representerar. En längtan inom var och en av oss att skipa rättvisa. Det finns två typer av läsare. Dom som läser texten och dom som läser innebörden.
Texterna är till för att utveckla en relation till något som har med dig att göra. Det är fel att läsa det som att det bara har något att göra med själva berättelsen.

Eftersom ordet Gud oftast definieras som karaktären i Bibeln och Koranen så tar jag avstånd från ordet trots att det finns andra mindre populära definationer. Om jag ser att kärleken är god så säger jag att kärleken är god och stökar inte till det med att kalla kärleken för Gud.

Monoteism är inget man tror på för att det står att man ska tro så i en bok, utan för att det är en rationell uppfattning. Jag vet inte vad dina Kristna "vänner" berättat för dig men enligt legenden så var det Abraham som kom fram till den uppfattningen helt på egen hand. Enbart behjälpt av sitt frågande och sökande sinnelag och trots att han levde i en polyteistisk kultur så kom han helt själv fram till att monoteism är det enda rationella alternativet. Helt enkelt för att ingen hade utvecklat ett sådant sinnelag förut. Abraham var faktiskt en helt vanlig människa som använde sig av sitt förnuft.

Abraham har aldrig funnits. Han anses som en legend även i många judiska församlingar och har avfärdats av bl.a. universitetet i Tel Aviv. Den verkliga arkeologiska utgrävningen av regionen kring Kanaan pratar om en helt annan bild, inkompatibel med Toran. Toran är ett nationalepos ämnat att stärka folkkänslan under den babylonska fångenskapen. Berättelsen lånar friskt från babylonska, sumeriska och paganska myter.

[amy]

Just naiv är händelsevis också ett ganska bra ord för att beskriva en gudsbild där gud är någonting mer verkligt än ett flygande spaghettimonster, i min mening.

om gud är verklig eller inte beror på vilken gud du pratar om... om du menar guden som sitter på ett moln och sänder folk till ett evigt helvete, så är han förstås inte mer verklig än det där spagettimonstret.

Berättelsen lånar friskt från babylonska, sumeriska och paganska myter.

varför tror du inte på dom myterna?

[JemyM]

Berättelsen lånar friskt från babylonska, sumeriska och paganska myter.

varför tror du inte på dom myterna?

Därför att de inte låter övertygande och jag vet i vilken miljö de skapades. Redan Gamla Testamentet "rensade" sitt innehåll på sånt innehåll som folket inte längre trodde på helt enkelt för att det skulle verka mer trovärdigt. Läser man dock ursprungsskrifterna så framkommer det mer tydligt att man har att göra med folklore.

[Avantgardet]

JemyM,

Skulle folklore vara nonsens, menar du? Beror det inte på hur vi läser? Vilken typ av sanning är det som åsyftas? Eller sanning och sanning, snarare: vilken typ av erfarelse och kunskap är det man söker förmedla i den lästa texten. Läsning i sig är inte så enkelt och genomskinligt som man kan vilja tro, utan sker på flera plan. I min mening är dock Gud inget annat än en metafor - för att ha det sagt.

[Algotezza]

JemyM,

Skulle folklore vara nonsens, menar du? Beror det inte på hur vi läser? Vilken typ av sanning är det som åsyftas? Eller sanning och sanning, snarare: vilken typ av erfarelse och kunskap är det man söker förmedla i den lästa texten. Läsning i sig är inte så enkelt och genomskinligt som man kan vilja tro, utan sker på flera plan. I min mening är dock Gud inget annat än en metafor - för att ha det sagt.

Ja, läsning och tolkning  i allmänhet har många dimensioner och läsning och tolkning av myter och folklore i synnerhet. Man kan ju inte bara avfärda dem som strunt och vidskepelse bara därför att de utgår från en annan världsbild och är skrivna på ett annat sätt än väderrapporten och börsnoteringarna.

Jag köper också att begreppet Gud kan ses som en metafor: ett sammanfattande begrepp för en viss typ av mänsklig erfarenhet. Om det man erfarit sedan finns i samma mening som amerikanska presidentvalet eller en gurka finns är helt ointressant. Erfarenheten finns där. Det är den som räknas. Allt annat är överbyggnad och mer eller mindre lyckade förklaringsförsök, hjälphypoteser.

MVH

Algotezza

[JemyM]

Skulle folklore vara nonsens, menar du? Beror det inte på hur vi läser? Vilken typ av sanning är det som åsyftas? Eller sanning och sanning, snarare: vilken typ av erfarelse och kunskap är det man söker förmedla i den lästa texten. Läsning i sig är inte så enkelt och genomskinligt som man kan vilja tro, utan sker på flera plan. I min mening är dock Gud inget annat än en metafor - för att ha det sagt.

Det finns en klyfta mellan ett verk som för oss är relevant och ett verk som för oss inte ens har ett symboliskt värde. I valet av berättelser som ger det bästa perspektivet av önskat beteende, moral och världsbild så är inte de mesopotamiska mytologierna mitt urval. Däremot anser jag t.ex. V för Vendetta, Flugornas Herre, Requirem for a Dream etc vara goda exempel på modern mytologi där budskapet är det vesäntliga trots att det rör sig om författade berättelser. Det vi benämner som klassiska verk är tidlösa då de talar om händelser som fortfarande berör och fångar nuet trots att de var skrivna för länge sedan. Flertalet av de grekiska skådespelen har ett sådant djup.

Begreppet Gud är tyvärr i västerländskt genomsnitt sedd som karaktären ur bibeln. Detta gör att försöka behandla Gud som en metafor är dömd att misslyckas. För många har använt karaktären som ett maktverktyg och en ursäkt för diskriminering att begreppet skall kunna omskrivas till något användbart och positivt. Det finns bättre begrepp och berättelser att bygga metaforer på.

[amy]

Därför att de inte låter övertygande och jag vet i vilken miljö de skapades.

alla dom där gamla myterna är skrivna av människor som var mycket mer intelligenta än vi är idag och eftersom de var skrivna så länge sen förstår vi inte längre vad de menar med allt, och de flesta tolkar vissa saker alldeles för bokstavligt och därför kan de förstås inte tro på dom.

bara en häxa, som helena blavatsky, kan förstå vad myterna egentligen pratar om...

[Erik Thurin]

Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...

Men för dem som menar att all slags tro är helt jämställd - det handlar bara om att tro på vad som helst -  spelar det ovansagda  naturligtvis ingen roll...

MVH

Algotezza

Man kan hävda att all slags tro är helt jämstäld, utifrån att man inte kan veta någonting om världen förutom ens sinnesupplevelser som kan vara falska. Men om man i sitt sinne tänker ut olika metoder för att nå kunskap, kan man nästan enbart med hjälp av rationellt och logiskt tänkande jämföra vilken av dem som troligast ger god kunskap om världen.

Den vetenskapliga metoden ger på så sätt tillförlitligare kunskap än metoden att hitta på någonting som inte går att bevisa och hävda att det är sann kunskap. Med den senare metoden kan man hitta på det flygande shaghettimonstret, Gud, eller alla saker som "i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt", och få dem att vara sanna. Med den vetenskapliga metoden kan man inte det.

På detta sätt är tron på en platt jord och tron på en runt jord inte helt jämställda, eftersom den ena har klarat sig genom prövningar från en logiskt riktig metod, medan den andra inte har det. Eftersom Gud och shaghettimonstret är lika obevisbara, är de ur detta perspektiv jämlika.

[Erik Thurin]

Liten fråga till Amy

alla dom där gamla myterna är skrivna av människor som var mycket mer intelligenta än vi är idag och eftersom de var skrivna så länge sen förstår vi inte längre vad de menar med allt, och de flesta tolkar vissa saker alldeles för bokstavligt och därför kan de förstås inte tro på dom.

bara en häxa, som helena blavatsky, kan förstå vad myterna egentligen pratar om...

Är detta seriöst?

[Algotezza]

Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...

Men för dem som menar att all slags tro är helt jämställd - det handlar bara om att tro på vad som helst -  spelar det ovansagda  naturligtvis ingen roll...

MVH

Algotezza

Man kan hävda att all slags tro är helt jämstäld, utifrån att man inte kan veta någonting om världen förutom ens sinnesupplevelser som kan vara falska. Men om man i sitt sinne tänker ut olika metoder för att nå kunskap, kan man nästan enbart med hjälp av rationellt och logiskt tänkande jämföra vilken av dem som troligast ger god kunskap om världen.

Den vetenskapliga metoden ger på så sätt tillförlitligare kunskap än metoden att hitta på någonting som inte går att bevisa och hävda att det är sann kunskap. Med den senare metoden kan man hitta på det flygande shaghettimonstret, Gud, eller alla saker som "i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt", och få dem att vara sanna. Med den vetenskapliga metoden kan man inte det.

På detta sätt är tron på en platt jord och tron på en runt jord inte helt jämställda, eftersom den ena har klarat sig genom prövningar från en logiskt riktig metod, medan den andra inte har det. Eftersom Gud och shaghettimonstret är lika obevisbara, är de ur detta perspektiv jämlika.

Ur det vetenskapliga bevisbarhetsperspektivet är de jämställda, det håller jag med om,  men det var inte det jag var ute efter.

Låt mig försöka förklara så det blir tydlgare:
om vi rannsakar dem som enbart idéer, tankeprodukter, Guds och spaghettimonstrets, utan att försöka bevisa om de finns eller ej, så kanske Guds-idén kan sägas vara lite mer komplex än spaghettimonstrets? I övrigt är de som sagt  helt jämställda som idéer när det gäller deras existens  då ingenderas existens kan utifrån gängse vetenskapliga metoder och synsätt bevisas.

Om vi skulle resonera på samma sätt när det gäller litteratur, som ju inte alltid handlar om något faktiskt som hänt, skulle vi kunna jämställa Ringens brödraskap med Elsa Beskows Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin eftersom ingendera handlar om något verkligt. Själv tycker jag att Ringens brödraskap är mer komplex än Tant-boken. Jag vet inte vad du tycker.

Det är det jag är ute efter här: en idés komplexitetsgrad. Och då är väl Guds-idén mer komplex och oftast mer seriöst menad än spaghettimonstrets idé... Hur många tror seriöst på detta monster? (Har du någon fin bild på det? Eller det råder avbildningsförbud?)

MVH

Algotezza

[Erik Thurin]

Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...

Men för dem som menar att all slags tro är helt jämställd - det handlar bara om att tro på vad som helst -  spelar det ovansagda  naturligtvis ingen roll...

MVH

Algotezza

Man kan hävda att all slags tro är helt jämstäld, utifrån att man inte kan veta någonting om världen förutom ens sinnesupplevelser som kan vara falska. Men om man i sitt sinne tänker ut olika metoder för att nå kunskap, kan man nästan enbart med hjälp av rationellt och logiskt tänkande jämföra vilken av dem som troligast ger god kunskap om världen.

Den vetenskapliga metoden ger på så sätt tillförlitligare kunskap än metoden att hitta på någonting som inte går att bevisa och hävda att det är sann kunskap. Med den senare metoden kan man hitta på det flygande shaghettimonstret, Gud, eller alla saker som "i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt", och få dem att vara sanna. Med den vetenskapliga metoden kan man inte det.

På detta sätt är tron på en platt jord och tron på en runt jord inte helt jämställda, eftersom den ena har klarat sig genom prövningar från en logiskt riktig metod, medan den andra inte har det. Eftersom Gud och shaghettimonstret är lika obevisbara, är de ur detta perspektiv jämlika.

Ur det vetenskapliga bevisbarhetsperspektivet är de jämställda, det håller jag med om,  men det var inte det jag var ute efter.

Låt mig försöka förklara så det blir tydlgare:
om vi rannsakar dem som enbart idéer, tankeprodukter, Guds och spaghettimonstrets, utan att försöka bevisa om de finns eller ej, så kanske Guds-idén kan sägas vara lite mer komplex än spaghettimonstrets? I övrigt är de som sagt  helt jämställda som idéer när det gäller deras existens  då ingenderas existens kan utifrån gängse vetenskapliga metoder och synsätt bevisas.

Om vi skulle resonera på samma sätt när det gäller litteratur, som ju inte alltid handlar om något faktiskt som hänt, skulle vi kunna jämställa Ringens brödraskap med Elsa Beskows Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin eftersom ingendera handlar om något verkligt. Själv tycker jag att Ringens brödraskap är mer komplex än Tant-boken. Jag vet inte vad du tycker.

Det är det jag är ute efter här: en idés komplexitetsgrad. Och då är väl Guds-idén mer komplex och oftast mer seriöst menad än spaghettimonstrets idé... Hur många tror seriöst på detta monster? (Har du någon fin bild på det? Eller det råder avbildningsförbud?)

MVH

Algotezza

Det beror givetvis på vad du menar med komplex. Och det håller inte.

Det är just det som är grejen med Spaghettimonstret, man kan göra det precis hur komplext man vill. Det behöver inte vara Elsa Beskows Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin utan kan lika gärna vara Kafkas Processen. Processen är isåfall mycket komplexare än ringen trilogin.

Vad som är komplext är en definitionsfråga, och det kanske just därför är en ganska rättvis parallell. Man kan definera om komplext hur man vill och säga att Tant-boken, Sagan om ringen eller Processen är den mest komplexa. Men det gör ingen skillnad.

Iallafall. Då hittar vi på ett spaghettimonster som har en jättekomplex natur, mycket komplexare än gud. Låt säga att jättemånga människor tror på honom. Då är han mer sann än gud. Eller?

[Algotezza]

Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...

Men för dem som menar att all slags tro är helt jämställd - det handlar bara om att tro på vad som helst -  spelar det ovansagda  naturligtvis ingen roll...

MVH

Algotezza

Man kan hävda att all slags tro är helt jämstäld, utifrån att man inte kan veta någonting om världen förutom ens sinnesupplevelser som kan vara falska. Men om man i sitt sinne tänker ut olika metoder för att nå kunskap, kan man nästan enbart med hjälp av rationellt och logiskt tänkande jämföra vilken av dem som troligast ger god kunskap om världen.

Den vetenskapliga metoden ger på så sätt tillförlitligare kunskap än metoden att hitta på någonting som inte går att bevisa och hävda att det är sann kunskap. Med den senare metoden kan man hitta på det flygande shaghettimonstret, Gud, eller alla saker som "i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt", och få dem att vara sanna. Med den vetenskapliga metoden kan man inte det.

På detta sätt är tron på en platt jord och tron på en runt jord inte helt jämställda, eftersom den ena har klarat sig genom prövningar från en logiskt riktig metod, medan den andra inte har det. Eftersom Gud och shaghettimonstret är lika obevisbara, är de ur detta perspektiv jämlika.

Ur det vetenskapliga bevisbarhetsperspektivet är de jämställda, det håller jag med om,  men det var inte det jag var ute efter.

Låt mig försöka förklara så det blir tydlgare:
om vi rannsakar dem som enbart idéer, tankeprodukter, Guds och spaghettimonstrets, utan att försöka bevisa om de finns eller ej, så kanske Guds-idén kan sägas vara lite mer komplex än spaghettimonstrets? I övrigt är de som sagt  helt jämställda som idéer när det gäller deras existens  då ingenderas existens kan utifrån gängse vetenskapliga metoder och synsätt bevisas.

Om vi skulle resonera på samma sätt när det gäller litteratur, som ju inte alltid handlar om något faktiskt som hänt, skulle vi kunna jämställa Ringens brödraskap med Elsa Beskows Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin eftersom ingendera handlar om något verkligt. Själv tycker jag att Ringens brödraskap är mer komplex än Tant-boken. Jag vet inte vad du tycker.

Det är det jag är ute efter här: en idés komplexitetsgrad. Och då är väl Guds-idén mer komplex och oftast mer seriöst menad än spaghettimonstrets idé... Hur många tror seriöst på detta monster? (Har du någon fin bild på det? Eller det råder avbildningsförbud?)

MVH

Algotezza

Det beror givetvis på vad du menar med komplex. Och det håller inte.

Ja, vad vi än påstår beror det på vad vi menar med det. Tror du jag är dum i huvudet, eller? Men om vi skall förstå varandra måste vi väl utgå från något slags språkbruk, konvetnioner, konsensus... om än underförstådd.

Exakt vad är det som då inte håller? Att vi inte kan definiera vad vi menar med komplext så att alla blir överens om hur vi skall använda odet? Vi kan ju gå till wikipedia, uppslagsbibeln på nätet.  Eller håller det inte att försöka definiera något? Eller du bara babblar för att säga emot? Hur hållbart är det?

Så här står det i wikipedia:

Komplexitet anger nivån på oöverskådlighet i ett sammanhang. Ett sammanhang som består av stort antal beståndsdelar, speciellt då dessa har olika egenskaper, och då delarnas egenskaper är inbördesberoende, upplevs som komplext. Sammanhang som innehåller slumpmässiga eller illa utforskade egenskaper blir ofta komplexa.

Vilken förefintlig idé som folk verkligen seriöst hyser är mest oöverskådlig? Guds idé eller spaghettimonstrets?

Så här står det i wikipedia om spaghettimonstret:

Det flygande spaghettimonstret (engelska Flying Spaghetti Monster, FSM) är gudomen i en satirisk religion. Denna skapades av Bobby Henderson år 2005 i protest mot utbildningsstyrelsen i Kansas och dess beslut att intelligent design skall läras ut som ett vetenskapligt alternativ till evolution i delstatens skolor (ett beslut som nu upphävts). Det flygande spaghettimonstret har sedan blivit ett internetfenomen.

Religionens anhängare kallar sig skämtsamt för pastafarier, en ordlek på rastafarier och deras tro rastafarianism. Vissa klär även ut sig till pirater, eftersom dessa enligt FSM är heliga och de ursprungliga pastafarierna.

I juni 2005 skickade Henderson ett öppet brev till utbildningsstyrelsen i Kansas. Han presenterade där en alternativ teori för Intelligent design, nämligen att universum och allt levande skapades av ett flygande spaghettimonster. Han begärde formellt att FSM ska undervisas i skolan tillsammans med både intelligent design och "logiska slutsatser baserade på överväldigande observerbara bevis" (det vill säga evolution). Han hävdade vidare att om detta inte respekterades, skulle han vara tvungen att vidta rättsliga åtgärder.

Enligt FSM beror global uppvärmning, jordskalv och orkaner på minskningen av antalet pirater i världen. Bobby Henderson stöder detta med ett diagram som visar sambandet mellan jordens temperatur och antalet pirater. Detta har som avsikt att visa det logiska felslutet att samvariation innebär orsakssamband – ett fel som ofta begås av kreationister och förespråkare av pseudovetenskap.

Det har uppkommit tröjor, dekaler och annat material som går att köpa på postorder. Henderson har vidare författat Evangelium enligt det flygande spaghettimonstret, som finns till försäljning. Enligt en källa på den officiella webbplatsen ([1]) har Henderson denna verksamhet som inkomstkälla.

Här är hemsidan:

http://www.venganza.org/

Här är wikipedias sida om Gud:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Gud

Nu kan var och en avgöra vilken idé som är mest komplex. Men det kräver ju att ni litar på wikipedia.

Det  är just det som är grejen med Spaghettimonstret, man kan göra det precis hur komplext man vill.

Ganska självklart är det ju att om du gör en viss idé mer komplex än idén om Gud så blir den idén mer komplex än idén om Gud. Vad bevisar en sådan tautologi? Nu talar jag om den förefintliga idén om Gud kontra den förefintliga idén om  spaghettimonster (som f.ö. är en väldigt kul idé!!! som säger en hel del om Gudsidén). Naturligtvis kan både idéerna fördjupas och bli än mer komplexa. Det man gör mer komplext blir mer komplext. Och?

Det behöver inte vara Elsa Beskows Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin utan kan lika gärna vara Kafkas Processen. Processen är isåfall mycket komplexare än ringen trilogin.

Men vitsen var att jämföra Ringen-tirlogin med något som var mindre komplext än den, t.ex. Tant-boken, vilket inte hindrar att Processen kan vara mer komplex än Ringen-trilogin. På vilket sätt motsäger det vad jag skrivit när jag jämförde Ringen med tanterna?

Vad som är komplext är en definitionsfråga, och det kanske just därför är en ganska rättvis parallell. Man kan definera om komplext hur man vill och säga att Tant-boken, Sagan om ringen eller Processen är den mest komplexa. Men det gör ingen skillnad.

Gör gärna dessa definitioner i praktiken, prata inte bara om dem!  Definiera komplex så att tant-boken blir mer komplex än Kafkas böcker och Tolkien! Och inga pesonliga stipulativa defintioner, tack, utan sådana som säger något om hur ordet faktiskt brukar användas! Gör det! Babbla inte bara! Man kan mena att man kan tänka sig att göra mycket men gör det också! En hypotetisk, snabbt utkastad tanke bevisar väl ingenting...

Iallafall. Då hittar vi på ett spaghettimonster som har en jättekomplex natur, mycket komplexare än gud.

Jamen, gör det då! Snacka inte bara!

Låt säga att jättemånga människor tror på honom.

Få folk att tro på honom också!

Då är han mer sann än gud. Eller?

Nej, jag talade inte om grad av sanning eller grad av existens om sådan kan graderas, hos någon idé. Och jag talar inte om komplexitetsgraden hos något vi bara tänker oss har hög komplexitetsgrad. Jag talar om  komplexitetsgraden hos den Gudsidé människor verkligen bär   på jämfört med komplexitetsgraden hos idén gällande det spaghettimonster som jag inte känner till någon som tror på på fullt allvar. Läs på hemsidorna jag hänvisat till! Du kan ju gå med där och verka för en mer komplex beskrivning av detta monster!


MVH

Algotezza

[amy]

Är detta seriöst?

sjelvklart...

[Loke]

Håller med dig amy i det att graden av intelligens mycket (enbart?) har att göra med närhet till ett rent seende. Ett rent seende fanns mer närvarande vid tiden för dessa myters skrivande.

Instruktion i tillnärmandet av rent seende: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=240

[Erik Thurin]

Hehe ball satirgrupp.

Det var det inte meningen att du skulle tro att jag tyckte att du är dum i huvudet. Du verkar som en mycket vettig människa, och typ inget illa ment. Anledningen till att jag påminde om det var nog mest att jag har diskuterat mycket filosofi med en man som har för vana att definera om saker.

Det jag menar är: Den värld gud lever i har inga gränser, allt är möjligt, för ingenting går att bevisa. Det finns ingenting som gud är som inte någonting annat lika gärna kan vara, i denna abstrakta värld.  

Det jag inte tycker håller är att argumentera för att gud är mer komplex än någonting som man kan omdefinera fritt. Eller för den delen har någon egenskap som inte någonting sådant har, i denna abstrakta värld. Jag syftade inte på FSM utan på vilket "monster" som helst. Du trodde antagligen att jag syftade på någonting som inte kan omdefineras fritt, det vedertagna FSM, varför förvirringen är förståelig. (inget illa ment)  

Säg att jag istället för detta vedertagna spaghettimonster skapar fussili-monstret. Det älskar alla människor mycket mer och bättre än gud gör, oavsett hur mycket gud älskar någon. Det är också mer allvetande än gud, detta trots att gud är absolut allvetande. Ingen förutom fussili-monstret kan förstå det, inte ens gud, för monstret är ett högre stående väsen. Det är också därför monstret kan älska bättre och mer. Fussilimonstret kan bara existera innuti sig självt, som en snöboll, när det är en spaghetti, eller inte är det, men den existerar då både som en spaghetti, som en macaroni och som en fussili utan att samtidigt kunna vara mer än två av dem. Dessa kan förflyttas i sidled i förhållande till varandra, men aldrig framåt. De kan också bilda vågor som styr saker, som inte styrs av de andra, liksom snöbollar gör regnbågen yr. Deras pastakorn består av små fussilimonster, som allihopa är fussilimonstret men inte på det sätt som dess fysiska repressentant är, eller inte är. Dess fysiska repressentant kan bara existera i regnbågen, men inte på ett fysiskt sätt, utan som kärlek som är renare än absolut oren kärlek. Den fysiska repressentanten är inte, utom när fussilimonstret existerar på ett högre plan än den inte vill att dess fysiska repressentant, i sin regnbågsskepnad, skall göra till att få vanor att existera på alla plans verkligheter i, vilket bara fussilimonstrets fysiska repressentants fysiska repressentant (som är osynlig) kan förstå, olika referenssystem som alla är ömsesidigt oberoende på ett sätt som liknar det på vilket en regnbågsfärgad snöboll kan dansa kring midsommarstången, liksom en snöboll. Fussilimonstrets ande är samtidigt, och på samma sätt, på samma sätt som ett par trummpinnar kan slå på ett element, eller såsom en påse jordnötter ligger på ett bord vid kvällstiden, eller inte gör det, beroende på referenssystem och beroende på vilken färg i regnbågen den inte är. Eftersom fussilimonstret älskar alla bättre och mer än gud gör, och eftersom det dessutom är ett högre stående väsen, så borde alla gudstroende dyrka fussilimonstret istället.

Komplext? Komplexare än gud?


Det finns ingenting som säger att man inte kan tro på gud. Men det finns ingenting som säger att man inte kan tro på fussilimonstret heller. Att fler tror på gud eller att han är mer komplex gör honom inte mer sann, inte mer värd att tro på.

Jag håller helt klart med om att det är fler som tar gud seriöst än fussilimonstret. Vart ville du komma med det?


Jag trodde att vi diskuterade guds existens, dvs om han finns eller inte. Om vi inte diskuterar det, vad diskuterar vi? Jag menar att gud är lika verklig som spaghettimonstret, du kanske syftade på att tron på gud är mer verklig.