offe skrev:Är det önskvärt att genast träffa sin spanjor? Att alltid få det man önskar omgående? Att aldrig behöva planera eller anstränga sig själv.
frågan är om du skulle bli nöjd då?
Finns paradiset? isåfall skulle man verkligen vilja leva där
Moderator: Moderatorgruppen
Olika kulturella uppfattningar om vad paradiset är, bör ju utesluta varandra, eller vad sägs om detta exemplet?
Paradiset för en muslimsk självmordsbombare är ju som bekant 70 oskulder, vilket innebär att dennes föreställning om paradiset är ett ställe han kan ha MYCKET sex på.
( Jag har alltid undrat vad de lockar kvinnorna med, för det kan väl knappast vara 70 manliga oskulder? )
Paradiset för en muslimsk självmordsbombare är ju som bekant 70 oskulder, vilket innebär att dennes föreställning om paradiset är ett ställe han kan ha MYCKET sex på.
( Jag har alltid undrat vad de lockar kvinnorna med, för det kan väl knappast vara 70 manliga oskulder? )
Zokrates skrev:Olika kulturella uppfattningar om vad paradiset är, bör ju utesluta varandra, eller vad sägs om detta exemplet?
Paradiset för en muslimsk självmordsbombare är ju som bekant 70 oskulder, vilket innebär att dennes föreställning om paradiset är ett ställe han kan ha MYCKET sex på.
( Jag har alltid undrat vad de lockar kvinnorna med, för det kan väl knappast vara 70 manliga oskulder? )
*Skakar huvudet åt den ignoranta uppfattningen västerlänningarna präglas av*
"I would not know what the spirit of a philosopher might wish more to be than a good dancer." - Fredrich Nietzsche
Re: Finns paradiset? isåfall skulle man verkligen vilja leva
Makterna skrev:Jag har ingen förståelse för folk som dissar "brahet", med (pseudo)argumentet att utan nåt dåligt så skulle man inte "förstå" vad bra är. Det är väl klart att man kan förstå saker och ting även om man inte upplevt dem! Det kan iallafall jag. Fast iofs, man ser ju dagligen att flum-humanister (eller vad gruppen nu ska kallas, jag får alltid kritik när jag kallar dem "socialister") bara har en empati som sträcker sig så långt ögat räcker. Blir nån i ett låglöneland på andra sidan jorden arbetslös så bryr de sig inte ett dugg, men står det nån mitt framför dem som de kan höra, se och ta på, så utbrister de genast "men åh, så hemskt för dig!", och menar det också. För en subjektivist är det bara vad som hörs och syns, som finns.
Vad det snarare handlar om är antagligen bortskämdhet. Visst stämmer det såtillvida att om man äter rysk kaviar varje dag så blir man så bortskämd med det att man tröttnar och inte njuter lika mycket som nån som äter det för första gången. Fast utifrån detta kan man ju inte rimligtvis dra såna dramaturgiska växlar, att man rimligtvis kan påstå att man måste äta t.ex. bajs varanann dag för att kunna uppskatta den ryska kaviaren.
Alltså: nej, vi behöver inte ha det dåligt för att uppskatta det som är bra. Variation däremot förnöjer. Rysk kaviar en dag, men sen nästa dag kanske en dag på ett spa, och tredje dagen en jordenrunt-resa.
Men om vi ändå ponerar att det vore så att människan bara kunde se skillnader mellan bra och dåligt, snarare än att uppskatta oändlig brahet varje dag. Skulle då skillnaderna i sig vara önskvärda eller inte önskvärda? Om man åt bajs varannan dag och rysk kaviar varannan, skulle man då på det hela taget må mer dåligt (av det äckliga bajset) eller mer bra (av den ryska kaviaren, och att tänka "vad skönt, idag slipper jag det äckliga bajset").
Jag kan inte hålla med om att skillnader är nödvändiga. Men visst, man behöver en insikt om hur bra man egentligen har det, fast den behöver inte komma av faktiska erfarenheter. Det räcker typ att tänka "vad bra jag har det som inte svälter eller är sjuklig", man behöver kanske inte ha erfarit svält eller sjuklighet för den sakens skull.
Ok, jag förstår hur du tänker och så kan man ju också tro. Jag tror iaf som personen som startade inlägget.
Enligt min tro så finns vi för att vi vill finnas och att finnas innebär kontraster. Om allt vore så bra som det kunde vara, skulle det inte finnas några skillnader alls - då skulle vi inte finnas.
Förutsättningen för att vi ska finnas är motståndet. Att kämpa mot motståndet gör att vi känner oss levande, för att vi gör någonting. Motståndet är allt som gör det svårt att leva. Att vara fångad i en kropp, att möta folk som vill, tycker eller känner annorlunda än en själv, svårigheter med det ena eller det andra. Djuren möter motstånd när de ska jaga ett annat djur, eller fly från ett.
Problemet med min tro är att vi mår bra av att ha det bra, när vi inte kämpar mot ett motstånd. Kanske kan det förklaras av att vi har nått det som ett mål. Ett paradis kan inte finnas, i alla fall inte om vi ska ha det perfekt och må perfekt hela tiden. Vi skulle bli rastlösa och känna oss oviktiga och obehövda.
Jag skulle uppskatta om någon kommenterade mitt inlägg, oavsätt om det är positiv eller negativ kritik. Men kom ihåg att det här är min tro - jag påstår inte att det är sant.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster