Meningen med livet, min teori

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Verkar detta troligt?

Nej
7
88%
Ja
1
13%
 
Antal röster: 8

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 20 aug 2010 16:15

sydman skrev:
Idag har vi inte den mentala kapaciteten för att ens förstå de fulla konsekvenserna av vårt eget beteende. Därmed vore det orättvist att begära av mänskligheten att den skulle förstå sig på konsekvenserna av sin egen existens. Men märk att detta enbart görs gällande idag, och att vår kunskap, och även våra egenskaper, är inte statiska, utan förändras. Därmed öppnas möjligheten upp för att vi någon gång i framtiden blir så pass medvetna om konsekvenserna av vårt handlande, att vi kan förutspå, men någorlunda säkerhet, hur vi påverkar framtiden. Om vi utvecklas till en sådan art, så kommer vi finna möjligheten att förutspå framtiden, men rimlig noggrannhet, och därmed kunna förutspå vilket beteende som är gott, och vilket som är dåligt.

Det krävs inte så stor mental kapacitet för att förstå att skövling av regnskog skadar den biologiska mångfalden. Att bygga dammar är en annan sak bland väldigt många andra som vi vet skadar den biologiska mångfalden. Tycker du att det är fel att säga att vi skadar den biologiska mångfalden när vi river ner en skog och gör pappersmassa av den. Bara för att vi inte har en exakt förståelse om vad som kommer hända när vi dödar massa liv så är inte det en ursäkt.

Angående om det finns någon biologisk förklaring till varför den biologiska mångfalden ökar så snabbt, framför allt efter en massutrotning. Först så måste vi förstå hur detta kan ske snabbt. Jag gissar att du har hört talas om geometriska serier inom matematiken. Observera bilden http://www.utexas.edu/features/graphics/2008/tree/tree3.jpg

Som du ser så är det många ställen där en art delar på sig och blir två, om detta sker för alla arter på jorden samtidigt så har vi med ens dubblat alla arter på jorden. Om samma sak skulle ske 10 gånger så har vi ökat antalet arter på jorden med 1024 gånger vilket idag skulle vara näst intill omöjligt. Det skulle vara omöjligt just därför att andra arter som redan existerar inte ger plats till nya arter i den omfattningen. Om du där emot har en massutrotning som t.ex. när i princip alla dinosaurier utrotades lämnades plats åt däggdjuren som snabbt fyllde ut tomrummet.

För att du ska kunna få en bred biologisk mångfald krävs även många olika omgivningar. Det är ganska lätt att se att regnskog är en plats där liv frodas, till skillnad från öknen där endast ett fåtal djurarter kan leva. Att förstöra den bästa delen på land där liv kan frodas förstår man att i längden faktiskt är skadligt för den biologiska mångfalden.


Visserligen är minskad mångfald en tämligen uppenbar konsekvens av skogsskövling och dammbyggen, men det är inte de fulla konsekvenserna. De finns garanterat mängder med andra konsekvenser av dessa beteenden, varav vissa kanske inte har med mångfalden att göra alls. Men många av konsekvenserna är så subtila och bieffekt av bieffekt av bieffekt av beteendet, och blir därför mycket svåra att se eller förstå. Därför står jag fast vid mitt förra uttalande att människan inte har den mentala kapaciteten för att förstå de fulla konsekvenserna, ännu.

Dina tankar relaterade till geometriska serier berör dock inte mångfalden, utan antalet individer. För då handlar det om ren förökning. Det är sant att om ett område blir ödelagt, kommer intilliggande områdens livformer få ny möjlighet att sprida sig och föröka sig till fler individer. Men det besvarar dock inte varför evolutionen skapar en sådan stor mångfald och så stort antal olika arter, och så snabbt, direkt efter varje massutrotning. Tvärtom skulle det bara innebära att djurarterna skulle vara lika många, men varje enskild djurart skulle bestå av fler individer.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 20 aug 2010 16:21

Hade du velat vara i Obamas skor? Jag hade inte velat ha det ansvaret på mina axlar, det kan jag lugnt säga.. skriver okunnig







När jag var 17,18 år var jag jättekär i en tjej, när vi låg med varandra upplevde jag att det ej fanns något som kunde vara bättre, jag hade alltså nått vad Abraham Maslow kallar för peak-upplevelse, så för mig fanns inget mera kvar att sträva efter...at bli amerikas president skulle innebära att gå ner några steg, så efter den serien av händelser tillsammans med henne, har jag bara gått omkring och skrotat, druckigt kaffe och pratat med fåglarna.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 20 aug 2010 16:25

Algotezza skrev:
Utan att uppleva följderna av skapande som innebär lidande, kan man inte inse varför man måsta skapa i motsatt riktning. Dock handlar det  inte om destruktion och  konstruktion, ty du kan inte bygga upp något nytt,  utan att samtidigt riva ner något annat. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapelseprocessen, men oftast betonas bara konstruktionen. Enda sättet att bara skapa utan att bryta ner något är via skapelse ur/av intet, creatio ex nihilo, men det fixar ingen människa. Fixar Gud det?

Utan att skörda konsekvenserna av det lidande man påfört andra, kommer man aldrig att sluta med det, om det tjänar ens egna intressen, och man sätter eget välbefinnande, som andra får dyrt betala för, högre än andras lycka/ möjligheter att slippa lidande och smärta.

Även om  det vi skapar innebär skit/lidande för andra, har det gett  mening åt en, oim det tilflredsställer ett behov man har. Med tiden får man skörda konsekvenserna av sitt skapande och komemr då att ge det en mer human inirktning. Förhoppningsvis. Detta är dock bara möjligt om vi utgår från att livet utvecklas enligt reinkarnationsprincipen.

Annars... finns det ingenting som spelar någon roll... utom att  försökar må så bra man kan den tid man lever - men man upptäcker snart att det inte är så lätt om andra mår skit pga ens sätt att leva... Men för fullblodsegoisten är det förstås inget problem att andra får betala priset för ens välmåga...

/Algotezza


Jag håller inte alls med dig om att man måste orsaka skada för att kunna lära sig något och därmed undvika att åsamka samma skada i framtiden. Vi kan använda vårt intellekt för att försöka förutspå konsekvenserna av ett skapande, och utröna huruvida det skulle ha goda eller dåliga konsekvenser för omvärlden. Detta utan att faktiskt skapa mer än tanken. Dock är vårt intellekt ytterst begränsat, så idag är det bara de mest uppenbara konsekvenser vi kan förstå oss på. Som tillexempel att det vore extremt dumt att skapa ett vapen som kan utrota allt liv på jorden med en knapptryckning. För jag tvivlar på att du anser att något sådant borde skapas?

De flesta andra saker är dock så komplexa att vi än så länge inte fullt förstår oss på alla konsekvenser. Även om det vid första blicken verkar uppenbart, som tex skapandet av atombomben. Men kanske hade världen vart mycket mer krigshärjat idag om atombomben inte fanns för att skrämma länder till mer politiska slagsmål. Kanske, bara kanske.

Men trots att vi har en ytterst begränsad förmåga att se alla konsekvenserna av ett skapande idag, så förändras fortfarande människan, och vårt intellekt ökar ( Läs om Flynn effekten ) vilket gör det möjligt att framtidens människa faktiskt kan avgöra om något vore bra eller dåligt, utan att ens skapa det. Därmed skulle vi inte behöva skapa saker bara för att lära oss av verklig skada.

Du behöver inte slå en gravid kvinna i magen för att inse att det vore fel att göra så. Ingen annan behöver göra det heller, för att du ska inse detta. Ditt intellekt räcker långt nog för att kunna föreställa dig konsekvenserna av sådant beteende, utan att det faktiskt händer. På samma sätt kan man till viss mån förutspå hur ett skapande kan påverka omvärlden, och utifrån det avgöra vad som bör eller inte bör skapas, utan att skapa det överhuvudtaget.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 20 aug 2010 16:29

Harald Davidsson skrev:När jag var 17,18 år var jag jättekär i en tjej, när vi låg med varandra upplevde jag att det ej fanns något som kunde vara bättre, jag hade alltså nått vad Abraham Maslow kallar för peak-upplevelse, så för mig fanns inget mera kvar att sträva efter...at bli amerikas president skulle innebära att gå ner några steg, så efter den serien av händelser tillsammans med henne, har jag bara gått omkring och skrotat, druckigt kaffe och pratat med fåglarna.


Precis, man kan finna lycka på många sätt, varför då välja något sätt som vore komplicerat och svårhanterligt? Jag hoppas mycket mer på att bli kär, än att få någon maktposition eller mycket pengar.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 20 aug 2010 16:33

Harald Davidsson skrev:
Ifall evolutionen skapat mig,
upplever då evolutionen mera mening med
Obamas skapelse än med
min skapelse???


jag tror det beror helt på de konsekvenser som Obama orsakar, jämfört med de du skapar. Även goda människor kan orsaka tragedier, men skillnaden ligger nog i att Obamas misstag orsakar lidande för många fler, än vad dina misstag kan göra. Men förhoppningsvis gör han inga grova misstag, och då blir ju resultatet att konsekvenserna av hans makt blir mycket mer påtagliga för många fler, än vad dina positiva konsekvenser har rimlighet att göra.

Det handlar nog inte om vem som är viktigast, utan vem som orsakar störst konsekvenser. Eller för att citera Spiderman filmen: "With great power comes great responsibility".  skriver okunnig..












vad jag ville säga, att det finns ingen evolution i sig, det är ju bara ett begrepp, men vad som finns är  mänskliga värderingar, och det är dessa som är evolutionen som den beskrivs, det är värderingarna som skapar framtiden, gruppens särart och överlevnadsförmåga...

och varje värdering har en vilja och viljan är målet för handlingarna på sikt..

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 20 aug 2010 16:36

Till Gassendi, Johan Ågren, kort och er andra som debatterar om evolutionen osv. Jag har redan påpekat detta en gång, men uppenbarligen läste ni inte det inlägget.

Ni pratar mer om semantik, ords "rätta" betydelse osv, än vad jag tror ni är medvetna om. Jag vill poängtera att det inte finns något regelverk i hur ord ska definieras, ordboken är enbart ett statistiskt verktyg som representerar de vanligaste definitionerna, men styr inte på något sätt hur folk ska prata. Därmed måste man acceptera att ord som "mål" och "syfte" även kan användas av andra som att de inte behöver en medvetenhet, planering, eller annan form av livsform som skapar målet eller syftet. Det är visserligen inte en vanlig definition av ordet, men trots det är det inte "otillåtna" definitioner, om vi måste alla respektera varandras rätt att definiera orden som vi vill ( även om det suger som fan ibland att respektera ).

Mitt tips är att försöka använda många olika ord för samma sak. Variera ert ordspråk, så kommer chansen öka att motparten förstår vad du menar, istället för att missförstå din annorlunda definition. Om du med "mål" och "syfte" menar något som är medvetet förutbestämt, säg då "Medvetet förutbestämt mål/syfte" för att minska risken för missförstånd. På samma sätt kan ni med annan definition göra era tankar mer lättförståeliga.

Okunnig
Inlägg: 692
Blev medlem: 22 jan 2010 18:56

Inläggav Okunnig » 20 aug 2010 16:44

Harald Davidsson skrev:
vad jag ville säga, att det finns ingen evolution i sig, det är ju bara ett begrepp, men vad som finns är  mänskliga värderingar, och det är dessa som är evolutionen som den beskrivs, det är värderingarna som skapar framtiden, gruppens särart och överlevnadsförmåga...

och varje värdering har en vilja och viljan är målet för handlingarna på sikt..


Njae, evolutionen existerar, fast inte på ett fysiskt eller mentalt plan dock. Det är definitivt inget som människan har uppfunnit, fenomenet har funnits långt innan någon livsform hade förmåga att skapa ens en enda tanke. Vi har blott och enbart uppfunnit ordet "evolution" som vi sedan har associerat till detta verkliga fenomen.

Dessutom tyder den senaste neurologiska forskningen på att värderingar faktiskt är skapade av evolutionen, så våra värderingar kan knappast orsaka fenomenet, iom att fenomenet är orsaken till mänskliga värderingar. Vår UPPFATTNING av fenomenet är dock påverkat av våra värderingar, kultur och personliga önskedrömmar, men det är en annan sak.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 21 aug 2010 14:52

Harald Davidsson skrev:


vad jag ville säga, att det finns ingen evolution i sig, det är ju bara ett begrepp, men vad som finns är  mänskliga värderingar, och det är dessa som är evolutionen som den beskrivs, det är värderingarna som skapar framtiden, gruppens särart och överlevnadsförmåga...

och varje värdering har en vilja och viljan är målet för handlingarna på sikt..







Njae, evolutionen existerar, fast inte på ett fysiskt eller mentalt plan dock. Det är definitivt inget som människan har uppfunnit, fenomenet har funnits långt innan någon livsform hade förmåga att skapa ens en enda tanke. Vi har blott och enbart uppfunnit ordet "evolution" som vi sedan har associerat till detta verkliga fenomen.

Dessutom tyder den senaste neurologiska forskningen på att värderingar faktiskt är skapade av evolutionen, så våra värderingar kan knappast orsaka fenomenet, iom att fenomenet är orsaken till mänskliga värderingar. Vår UPPFATTNING av fenomenet är dock påverkat av våra värderingar, kultur och personliga önskedrömmar, men det är en annan sak.skriver okunnig





Ta det lugnt nu, för jag tror inte ens 500 människor på jorden i dag har nått upp till de egna värderingarnas nivå, och du verkar vara där och funderar,,alltså  rörelsen, DET DYNAMISKA, handlingen, händelsen finns egentligen inte som självständiga fenomen, alltihopa detta är alltså inbegripet i ett större övergripande fenomen som är det högsta fattbara för det mänskliga vetandet och som alltså är våra egna värderingar..

hela universums dynamik och skapelse som kontinuerligt pågår är endast ett resultat av våra subjektiva värderingar, för egentligen tänker vi inte och inte heller hadlar vi, trots att vi upplever att det är på det sättet, vad vi gör är endast att värdera, för genom att värdera framkallar vi REAKTIONER, vi får energin att bli dynamisk, människan styrs ej av determinism eller av ödet eller av sina reflexer eller instinkter osv, men hon styrs av sina värderingar,

människan är ett fängelse av sina värderingar

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 21 aug 2010 20:10

Du förstår kanske inte vad jag menar, den objektivitet du pratar om som skulle vara bortom livet och människan och som vi senare kallar för evolution, och som då skapar våra värderingar, jag förstår precis hur du tänker, det är bara det att detta tänkandet är en helt omöjlighet, det är detsamma som att säga att det är en slump att vi har ögon eller att ögonen är ett resultat av evolution,,varför vill evolutionen att vi ska se, varför vill evolutionen skapa människor och inte bara stenar eller lera, men här försöker jag få dig att förstå något som du inte riktigt kan förstå, för det är en ny ide för dig, att vi kan säga t.ex. vilken underbart skön himmel vi har idag, eller vilken storslagen himmel vi har en stjärnklar natt, varifrån kommer denna upplevelsen som faktiskt är ett värde en värdering, och dessa värden har skapat universum precis som det ser ut nu och vi kan inte fly dessa värden för dessa värden är större än människan, på sätt och vis var Platon inne på detta genom sina ideer och Jung genom sina arketyper, men jag säger att dessa värden ju faktiskt är knytna till våra känslor och till livet självt, vi kan säga att våra värden är detsamma som livets väsen eller uppenbarelse, ja. vi kan säga att värderingar är detsamma som det som håller det totala livet samman i och bortom universum

vi pratar egentligen inte med varandra, vi värderar varandra, pratandet är ett symtom av våra värderingar, och våra så kallade handlingar är ett symtom av våra reaktioner.

Användarvisningsbild
Avantgardet
Inlägg: 8884
Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
Ort: Socialklass III

Inläggav Avantgardet » 23 aug 2010 02:47

Slant in och kikade, och blir tvungen komma med lite rättelser till dessa självutnämnda Nietzsche-experter (och djävlar vilken fet ruta man skriver i nu!):

Nietzsche var absolut systembyggare (i motsats till vad många slarviga läsare inbillar sig - eller kanske skummar de bara sekundärlitteraturens allra mest klyschiga framställningar?), och aforismen är en viktig del av systemet. Det handlar om, som Pierre Klossowski uttryckt saken, för Nietzsche om att "överföra själstillstånd" på läsaren. Nietzsches förakt för systembyggare har absolut inget att göra med att han förkastar logiken (i själva verket är han långt mer kantian än vad man tidigare uppmärksammat, han är de facto mer ny-kantian än vad han är schopenhauerian - det är därför vi ser att hans kritik av Darwins "överlevnadsinstinkt" bottnar i ett principekonomiskt övervägande, där det handlar om att inte göra några onödiga eller överflödiga teleologiska antaganden). Ambivalent? Kanske är han det, han som (influerad av den tyska andan) är "pessimist också ifråga om logiken" (och moraliserar istället...).

Vad gäller viljan-till-makt, så motsätter sig Nietzsche politisk makt som en form av just dekadent vilja-till-makt.

Att säga att Nietzsche skulle syssla med nån negationens-negation är rent av hädiskt. Själv uppmärksammade han "likheten" och förkastade den (trots att han kunde sin Hegel och Marx så dåligt att han hade gjort rätt i att skämmas). Likheten består emellertid i följande: Nietzsches "bortom" (som i Jenseits...) är just en tredje term som gör de två tidigare ("gott" och "ont" t.ex.) meningslösa. Men det är alls inte negationens negation, det är inte någon ny "syntes" (för att använda mig av dessa förhatliga termer) som bär de tidigare inom sig. Leken är oskuldsfull och står "bortom" gott och ont. Detta går i Nietzsches fall tillbaka på vad han kallar Herakleitos kosmodicé, med en Zeus/eld som den primordialitet som i mångfalden av manifestationer leker med sig själv. Han formligen förälskar sig, tidigt, i bilden av denna urprincip som ett lekande barn, och ser i det botemedlet mot religionen. Samtidigt låser denna besatthet Nietzsche just i ett moralistiskt/estetiskt perspektiv (vilket väsentligen är perspektivismen som sådan, eller, för Nietzsche, "i skol-språk: subjektivitet"), vilket gör honom till ett slags upphottad och modernare Luther, där svartrocken (prästen) berövas makten bara för att låta den flytta in i kroppshyddan på var och en av oss istället.

Nietzsche gör allt annat än stjäl vilja-till-makt från Schopenhauer, även om det är något som tuggats om i decennier nu. Ska man leta ursprunget till den får man leta på flera håll. Fichte (men honom kände Nietzsche föga, och då bara indirekt) var förstås före Schopenhauer, och Boscovich både tidigare och mer relevant för Nietzsche, Herakleitos först. Det beror lite på vilken aspekt av Nietzsches tänkande man vill släpa fram i ljuset vilken "källa" man måste åberopa. Viktigaste moderna influenserna på Nietzsche är onekligen Boscovich och Lange, och modern naturvetenskap överhuvudtaget. Vad Nietzsche gör som är originellt är att han tar modern vetenskaps teorier och applicerar dem i ett försokratiskt ramverk, och ställer sig de fundamentala "eviga" filosofiska frågorna på deras "språk". I detta möte uppstår Nietzsches karakteristiska syntes. Redan tidigt i karriären gör Nietzsche upp med bristerna hos Schopenhauer, och i synnerhet oförmågan för Schopenhauer att förklara uppkomsten av "föreställningen" ur viljan (ergo: ett principium individuationis). Nietzsche själv "löser" detta genom att skjuta tillbaka individuationen (och telos) i viljan-till-makt själv. Detta innebär en svårighet emedan han å ena sidan inte vill medge att viljan som sådan står i något dialektiskt förhållande till yttervärlden, utan endast möter andra viljor i kraftmätningar. Relaterandet vill han alltså se som enbart sekundärt (det vill säga negationen) och externt (vilket är villkoret för att han ska kunna behålla sitt individbegrepp efter att han förkastat "tingvärlden" som "nödvändigt falsk"). Å andra sidan medger han att ingen kraft kan finnas utan riktning, vilket ju alltid-redan inbegriper detta relaterande i sig självt som han söker utesluta. Man märker alltså här vilken stor miss det var av honom att aldrig ge sig i kast med Hegel. Det är ett problem som för Nietzsche innebär att han måste finna något sätt att stämpla blivandet med varats fasthet och form. Just detta är vad han åstadkommer med "den oändliga återkomsten av detsamma", vilket blir till hans "leibniziska bas för identiteten hos det oskiljaktiga", för att parafrasera en kommentator. Den rätta lösningen är emellertid inte att på detta manér (ad hoc) utsträcka ändligheten i det oändliga, med ett okritiskt oändlighetsbegrepp (som han faktiskt anstränger sig för att rädda, just av systematiska skäl, på några ställen i anteckningar från 1880-talet), utan att se expositionen av ändlighet (dvs. subjektivitet) som oändlighet som sådan (en hegeliansk lösning, det vill säga radikal och korrekt). Nietzsches oändlighetsbegrepp är just ett sådant som aldrig kan presenteras för sinneserfarelsen, och därför okritiskt, och den uppoffring han tvingas göra i det läget. Mer fundamentalt handlar det om hans oförmåga att tänka just negationen (relaterandet) som det primära. Han envisas med att tänka en positiv primordialitet (om än komplex) och just däri ligger problemet för så många filosofer. Jagar man ut transcendensen genom ytterdörren (som Spinoza, Nietzsche, Deleuze m.fl.) så slinker den med nödvändighet in genom nyckelhålet igen.

Nietzsche hyllar förövrigt visst arkaiska livsstilar. Han blickar ständigt bakåt i sina fördömanden av moderniteten. Försokratikerna är de stora idolerna, men också renässansmänniskorna, så det där med att Nietzsche inte skulle ha den betoningen Johan... vad är det för trams? Ta den kända "History of an Error". Var står människan närmast Zarathustra och övermänniskan? Jo, innan Platon. Det enda som hindrade försokratikerna att ta skuttet förbi hela utvecklingen är att nihilismen måste pressas till extremen för att vi ska kunna bli varse möjligheten till något nytt och större. Lite som Heiddegers "klarning".
En god vän om mig: "Inte ens hans egen mor tycker om honom!"

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 23 aug 2010 05:47

avantg.

har du fått passersedel. och vet du inte, att Nietzsche är död.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 23 aug 2010 06:27

Vad menar Nietzsche med viljan till makt?

vilja vet vi kanske vad det är, fast vi har vant oss vid att inte-vilja,
följa strömmen, följa horden, ha ett kollektivt beteende

Men vilja menas att börja vara subjektivt integrerande på högsta nivån
och viljan riktas då på ett mycket abstrakt och allmängiltigt VÄRDE, som då är det högsta i den objektiva världen
och i Nietzsches fall är det alltså MAKT
OCH PERCEPTIONEN MELLAN SUBJEKT OCH OBJEKT, MELLAN VILJA OCH MAKT
är alltså intuitiv skådande.

vi kan säga att denna intuitiva perception mellan vilja och värde
är medvetandets yttersta struktur på gränsen till det metafysiska

men vetandet styrs av dels tankar, dels bilder och ord
och är en lägre process

alltså att värdera är den högsta processen människan kan uppnå.

och makt i Nietzsches fall är alltså makten över sig själv,
att vara suverän beslutsfattare över sig själv.

den ska ej förloras genom medlidande och hjälpande sympati till andra.

blivandet uppstår genom REAKTIONER,
det är den dynamiska processen
mellan människor och mellan människan och kosmos.

Användarvisningsbild
Harald Davidsson
Inlägg: 5897
Blev medlem: 28 okt 2009 13:48

Inläggav Harald Davidsson » 23 aug 2010 08:56

..........................................DET HÖGSTA I OBJEKTVÄRLDEN


viljan är alltså riktad             1. värden
                                          2. ideer
                                         
                                                                            ANDEN              STATISK
  tanken                              3. färger
                                          4. arketyper
                                          5. symboler
                                          6. bilder
                                          7. ord  

 

känslan                                8. reaktioner                 SOUL

                                                                                                         DYNAMISK PROCESS

handlingen                           9.   SENSATIONER          WORLD
                                        .10   REFLEXER

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21407
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 23 aug 2010 09:36

Okunnig skrev:
Algotezza skrev:
Utan att uppleva följderna av skapande som innebär lidande, kan man inte inse varför man måsta skapa i motsatt riktning. Dock handlar det  inte om destruktion och  konstruktion, ty du kan inte bygga upp något nytt,  utan att samtidigt riva ner något annat. Konstruktion och destruktion är två sidor av skapelseprocessen, men oftast betonas bara konstruktionen. Enda sättet att bara skapa utan att bryta ner något är via skapelse ur/av intet, creatio ex nihilo, men det fixar ingen människa. Fixar Gud det?

Utan att skörda konsekvenserna av det lidande man påfört andra, kommer man aldrig att sluta med det, om det tjänar ens egna intressen, och man sätter eget välbefinnande, som andra får dyrt betala för, högre än andras lycka/ möjligheter att slippa lidande och smärta.

Även om  det vi skapar innebär skit/lidande för andra, har det gett  mening åt en, oim det tilflredsställer ett behov man har. Med tiden får man skörda konsekvenserna av sitt skapande och komemr då att ge det en mer human inirktning. Förhoppningsvis. Detta är dock bara möjligt om vi utgår från att livet utvecklas enligt reinkarnationsprincipen.

Annars... finns det ingenting som spelar någon roll... utom att  försökar må så bra man kan den tid man lever - men man upptäcker snart att det inte är så lätt om andra mår skit pga ens sätt att leva... Men för fullblodsegoisten är det förstås inget problem att andra får betala priset för ens välmåga...

/Algotezza


Jag håller inte alls med dig om att man måste orsaka skada för att kunna lära sig något och därmed undvika att åsamka samma skada i framtiden. Vi kan använda vårt intellekt för att försöka förutspå konsekvenserna av ett skapande, och utröna huruvida det skulle ha goda eller dåliga konsekvenser för omvärlden. Detta utan att faktiskt skapa mer än tanken. Dock är vårt intellekt ytterst begränsat, så idag är det bara de mest uppenbara konsekvenser vi kan förstå oss på. Som tillexempel att det vore extremt dumt att skapa ett vapen som kan utrota allt liv på jorden med en knapptryckning. För jag tvivlar på att du anser att något sådant borde skapas?


Ja, är din intelligens, kunskaper, fantasi och logiska förmåga medfödda och arbiträra gåvor från den slump som enligt gängse synsätt styr utvecklingen, har du den att tacka för att du i förväg kan planera  ditt liv så du orsakar minimalt lidande och inte behöver lära allt via din personliga trail and error.

Hur har då dessa uppkommit? Har  de uppkommit genom att vara överlevnadsfördelar? Hur då? Kanske genom att intelligens, kunskaper, fantasi och logisk förmåga just innebar att man slapp göra en massa dumheter och misstag  som orsakade en själv  och andra lidande och död. Svårt att överleva om man är djävligt korkad och okunnig och saknar vassa huggtänder. feta muskler och klor. Så visst finns ett samband här mellan att göra misstag som orsakar lidande och framväxt av en intelligens etc. som gör att man slipper detta om man nyttjar dem effektivt. Oavsett  hur man menar att intelligens, fantasi och logisk förmåga uppkommit.

Okunnig skrev:De flesta andra saker är dock så komplexa att vi än så länge inte fullt förstår oss på alla konsekvenser. Även om det vid första blicken verkar uppenbart, som tex skapandet av atombomben. Men kanske hade världen vart mycket mer krigshärjat idag om atombomben inte fanns för att skrämma länder till mer politiska slagsmål. Kanske, bara kanske.


En gång hade människan inte tillräckligt med intelligens, logisk förmåga, kunskaper och fantasi för att undvika det hon med dessas hjälp kan undvika idag, med den logiska förmåga. intelligens och fantasi hon har idag.

Frågan är då om inte dessa  uppkommit "the hard way" eller uppkommit genom att man suttit enbart på stenåldersforum i grottorna och drillat sin tankeförmåga?

Okunnig skrev:Men trots att vi har en ytterst begränsad förmåga att se alla konsekvenserna av ett skapande idag, så förändras fortfarande människan, och vårt intellekt ökar ( Läs om Flynn effekten ) vilket gör det möjligt att framtidens människa faktiskt kan avgöra om något vore bra eller dåligt, utan att ens skapa det. Därmed skulle vi inte behöva skapa saker bara för att lära oss av verklig skada.


Hur menar du att intelligensen ökar? Av sig själv utan att vi behöver anstränga oss? Genom att sitta och tänka? Genom att tillämpa den i sin dagliga tillvaro, genom trial end error?

Om framtiden vet vi att vi ingenting vet. Svårt dra slutsatser om nuet utifrån "tänkta" framtida "fakta" som ännu inte är för handen.

/Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
sydman
Inlägg: 160
Blev medlem: 13 dec 2007 04:45

Inläggav sydman » 23 aug 2010 14:52

Okunnig skrev:Visserligen är minskad mångfald en tämligen uppenbar konsekvens av skogsskövling och dammbyggen, men det är inte de fulla konsekvenserna. De finns garanterat mängder med andra konsekvenser av dessa beteenden, varav vissa kanske inte har med mångfalden att göra alls. Men många av konsekvenserna är så subtila och bieffekt av bieffekt av bieffekt av beteendet, och blir därför mycket svåra att se eller förstå. Därför står jag fast vid mitt förra uttalande att människan inte har den mentala kapaciteten för att förstå de fulla konsekvenserna, ännu.
Detta är en oerhört dålig ursäkt. Du hävdar att det är ok att röja en regnskog för att vi inte vet exakt vilka konsekvenser det kommer att få i längden. Den direkta följden är alltså inte tillräcklig för att fördöma röjningen. Det är som att jag skulle gå ner på stan och skjuta ihjäl den första jag ser och sedan försvara mig med att den jag skjutit skulle kunna ha blivit en mördare i framtiden så jag har egentligen räddat flera liv och kan därför inte dömas.

Okunnig skrev:Dina tankar relaterade till geometriska serier berör dock inte mångfalden, utan antalet individer. För då handlar det om ren förökning. Det är sant att om ett område blir ödelagt, kommer intilliggande områdens livformer få ny möjlighet att sprida sig och föröka sig till fler individer. Men det besvarar dock inte varför evolutionen skapar en sådan stor mångfald och så stort antal olika arter, och så snabbt, direkt efter varje massutrotning. Tvärtom skulle det bara innebära att djurarterna skulle vara lika många, men varje enskild djurart skulle bestå av fler individer.
Faktum är att geometriska serier berör både population och mångfald, det kan du lätt se om du kollar på bilden jag skickade. Om du har ett träd som börjar med en gren och en ny gren per gren växer ut varje år så kommer du ha över en million grenar efter 20 år. Jag gissar att du visste att nya arter uppstår ur förgreningar från redan existerande arter, en direkt följd utav detta är att ju fler arter du har ju fler ställen kan nya arter uppstå ifrån.

Den biologiska mångfalden tar igen sig snabbt efter en massutrotning, men med snabbt avses 10-15 millioner år och det är faktiskt rätt lång tid. Det finns en förklaring till varför detta sker utan att evolutionen i sig har en egen vilja, jag förstår inte varför du inte vill acceptera en sådan förklaring. Jag ska försöka vara tydligare denna gången.

Observera bilden. Som du kan se så sker det oftast en konstant ökning av den biologiska mångfalden, det finns ställen där det sker massutrotningar men bortsett från dem så ökar antalet arter. När du får en massutrotning så sätts naturen i obalans och det finns plats för nya arter. Exempelvis om ett landdjur som äter myggägg skulle dö ut så skulle detta leda till att många fler myggor kom till livet och detta skulle kunna leda till att vissa fåglar inom en art specialiserar sig på att fånga dessa myggor och deras näbbar och flyghastighet långsamt börjar skilja sig från fågelarten de kom ifrån genom naturligt urval. Om du har en större population av myggor så är chansen för genförändringar inom arten större och du kan genom naturligt urval få förgreningar inom myggarten.

Större populationer av existerande arter är vilket du verkar vara medveten om den direkt följd av massutrotningar, mycket stor skillnad i populationer kan förväntas här efter ett hundratal generationer (olika för olika arter givetvis). Över en längre tidsskala (några millioner år) förväntas många förgreningar från tidigare arter. Detta sker snabbare eftersom det rör sig om större populationer. Antalet arter likt populationer ökar till en början exponentiellt och antalet förgreningar kan uppskattas genom geometriska summor.
Den som inte finns, den syns inte.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster