Vad, vem är Gud?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 20935
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 08 feb 2008 08:13

Erik Thurin skrev: Hehe ball satirgrupp.

Det var det inte meningen att du skulle tro att jag tyckte att du är dum i huvudet. Du verkar som en mycket vettig människa, och typ inget illa ment. Anledningen till att jag påminde om det var nog mest att jag har diskuterat mycket filosofi med en man som har för vana att definera om saker.


Ärligt talat trodde jag det inte heller. Det var mest retorik... :roll:

Erik Thurin skrev:Det jag menar är: Den värld gud lever i har inga gränser, allt är möjligt, för ingenting går att bevisa. Det finns ingenting som gud är som inte någonting annat lika gärna kan vara, i denna abstrakta värld.


Ja, det du säger stämmer. Man kan inte finna en allmänt accepterad mening i begreppet Gud, som jag ser det, då det kan betyda vadsomhelst och Gud kan ha vilken makt som helst, utan det kan bara ges en personlig  mening genom att man försöker relatera till det man tänker sig att begreppet Gud i något slags andlig mening "faktiskt" relaterar till.

Erik Thurin skrev:Det jag inte tycker håller är att argumentera för att gud är mer komplex än någonting som man kan omdefinera fritt. Eller för den delen har någon egenskap som inte någonting sådant har, i denna abstrakta värld. Jag syftade inte på FSM utan på vilket "monster" som helst. Du trodde antagligen att jag syftade på någonting som inte kan omdefineras fritt, det vedertagna FSM, varför förvirringen är förståelig. (inget illa ment)


Jag menade den betydelse som dokumenterat finns hos begreppet Gud, genom det sätt ordet/ begreppet de facto används, jämfört med den dokumenterade betydelsen hos och användningen av vilket monsterbegrepp  som helst. Jag är ute efter det faktiskt språkbruket, begreppsnyttjandet, och inte så intresserad av vilka komplexa/ simpla definitioner man kan skapa av fiktiva väsen.

Erik Thurin skrev:Säg att jag istället för detta vedertagna spaghettimonster skapar fussili-monstret. Det älskar alla människor mycket mer och bättre än gud gör, oavsett hur mycket gud älskar någon. Det är också mer allvetande än gud, detta trots att gud är absolut allvetande. Ingen förutom fussili-monstret kan förstå det, inte ens gud, för monstret är ett högre stående väsen. Det är också därför monstret kan älska bättre och mer. Fussilimonstret kan bara existera innuti sig självt, som en snöboll, när det är en spaghetti, eller inte är det, men den existerar då både som en spaghetti, som en macaroni och som en fussili utan att samtidigt kunna vara mer än två av dem. Dessa kan förflyttas i sidled i förhållande till varandra, men aldrig framåt. De kan också bilda vågor som styr saker, som inte styrs av de andra, liksom snöbollar gör regnbågen yr. Deras pastakorn består av små fussilimonster, som allihopa är fussilimonstret men inte på det sätt som dess fysiska repressentant är, eller inte är. Dess fysiska repressentant kan bara existera i regnbågen, men inte på ett fysiskt sätt, utan som kärlek som är renare än absolut oren kärlek. Den fysiska repressentanten är inte, utom när fussilimonstret existerar på ett högre plan än den inte vill att dess fysiska repressentant, i sin regnbågsskepnad, skall göra till att få vanor att existera på alla plans verkligheter i, vilket bara fussilimonstrets fysiska repressentants fysiska repressentant (som är osynlig) kan förstå, olika referenssystem som alla är ömsesidigt oberoende på ett sätt som liknar det på vilket en regnbågsfärgad snöboll kan dansa kring midsommarstången, liksom en snöboll. Fussilimonstrets ande är samtidigt, och på samma sätt, på samma sätt som ett par trummpinnar kan slå på ett element, eller såsom en påse jordnötter ligger på ett bord vid kvällstiden, eller inte gör det, beroende på referenssystem och beroende på vilken färg i regnbågen den inte är. Eftersom fussilimonstret älskar alla bättre och mer än gud gör, och eftersom det dessutom är ett högre stående väsen, så borde alla gudstroende dyrka fussilimonstret istället.

Komplext? Komplexare än gud?


Man kan säkert få väldigt komplexa visioner och tankar när man röker på eller använder LSD eller något annat som kan utvidga ens sinnen. Jag vet inte för jag har inte prövat på men andra har berättat  om detta för mig. Poängen var heller inte att jag menade att Guds idé är den mest komplexa idé som finns och öht kan tänkas och därför måste Gud finnas. Det är ju bara det gamla ontologiska gudsbeviset (Anselms av Canterbury) som spökar!

Förutom att en idé skall vara komplex för att vara i paritet med Gudsidén krävs, anser jag, att den skall upplevas som meningsfull och meningskapande av ett stort antal människor och göra något slags skillnad i deras liv, genom historien och nu.

Fusillimonsteridén (som ju bara är ett plagiat, vad gäller namnet. på Spaghettimonstret) har ju ännu inte av så många upplevts som meningsfullt och meningskapande (ens av dig?), men ger vi det en chans kanske det kan accepteras av en del. Kanske har det framtiden för sig...Gör en hemsida!


Erik Thurin skrev:Det finns ingenting som säger att man inte kan tro på gud. Men det finns ingenting som säger att man inte kan tro på fussilimonstret heller. Att fler tror på gud eller att han är mer komplex gör honom inte mer sann, inte mer värd att tro på.


Det är väl bara att ut och missionera!

Nej, något blir inte sant och/ eller verklgit därför att det är komplext, en kmplex idé. Det är väl varken ett nödvändigt eller tillräckligt kriterium för att något skall vara sant och verkligt. Vad som skiljer fusillimonstret från Gud är att idén om Gud av många upplevs som meningsfull och meningsskapande medan få anser detsamma om ditt mosnter. Men inte heller detta gör att Gud existerar. Det är ändå det som skiljer Gudsidén från din monsteridé och som gör det mer meningsfullt och av mer allmänt intresse, som jag ser det, att studera Gudsidén ur olika aspekter än att idag studera din monsteridé. Men om framtiden och vad som känns meningsfullt då vet jag inte så mycket.

Erik Thurin skrev:Jag håller helt klart med om att det är fler som tar gud seriöst än fussilimonstret. Vart ville du komma med det?


Pga  att fler tar gudsidén på allvar är det, åtminstone idag,  vettigare och  av större allmänt intresse att studera Gudsidén ur olika aspekter än din monsteridé.


Erik Thurin skrev:Jag trodde att vi diskuterade guds existens, dvs om han finns eller inte. Om vi inte diskuterar det, vad diskuterar vi? Jag menar att gud är lika verklig som spaghettimonstret, du kanske syftade på att tron på gud är mer verklig.


Egentligen menar jag att frågan om Guds existens eller ej är filosofiskt  meningslös att diskutera då det är en trosfråga. Filosofiskt kan man varken bevisa eller motbevsia hans existens. Det är ett dödfött företag! Om man anser att han "med logisk nödvändighet" måste existera resp. inte existera beror det bara på vilka premisser man utgår från. Kommer man fram till att han måste existera beror det på att hans existens finns med som en dold premiss, menar man att han inte finns, finns hans icke-existens med som en dold premiss.

Vad som finns är däremot människors tro på Gud och allt annat man kan tro och faktiskt tror på. Och då kan man religionspsykologiskt och religionssociologiskt diskutera vad en Gudstro kan innebära för en individ och för samhället, diakroniskt och synkroniskt. Varför har begreppet Gud uppkommit? Har vi ett medfött behov av att tro på Gud eller annat?

Filosofiskt kan man diskutera vad begreppet Gud innebär eller något annat man tror på. Är det ett entydigt, mångtydigt begrepp, är det vagt, precist? Måste det preciseras för att bli mer meningsfullt? Är det ett koherent begrepp? Leder det till självmotsägelser att anta att Gud finns, resp. inte finns? Vad slags begrepp är det? Hur komplext/ simpelt är det?Finns det ett eller flera Gudsbegrepp? Hur ter sig detta begrepp om vi jämför det med annat vi kan tro på? etc. etc. Det är filosofiskt meningsfullt men inte att diskutera om Gud finns eller ej. Det är en tankemässig återvändsgränd. Den leder inte vidare. Dead end street!

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 12 feb 2008 17:58

Ok. Så syftet med att diskutera vad gud betyder för en själv med andra är att man ska få en gudsbild som "ger en mer upplevelse av meningsfullhet, gör mer skillnad i livet". Mer positiva upplevelser alltså. Genom att prata om vad gud är skall man forma sig en gud man trivs så bra med som möjligt. Typ som bakterier utbyter små bitar av RNA för att frodas så mycket som möjligt. Det är hur bra man mår med sin gud som avgör om den kan bytas ut med någonting annat.

För dig krävs det att den skall vara komplex för att du skall må bra med den, men det är inte bara komplexitet som gör att du trivs med gud eftersom du inte trivs med att ha honom så komplex som Fussilimonstret. Kanske har gud en (irrationell) "trovärdighet" som inte Fussilimonstret har? Kanske är det inte bara kärleken som är viktig utan även andra saker, som makt? Jag pratade ingenting om fussilimonstrets makt. Kanske är det helt enkelt en vanesak? Typ som att man gillar vissa sorters mat, men inte andra?

Är detta en rättvis tolkning av din mening?


Det jag hävdade var iallafall att om man kan omdefinera saker fritt i den abstrakta världen kan man hitta på en annan gud som man mår bättre med än man gör med Gud. Då är den guden bättre, eller? Du menar då att man isåfall skall döpa om denna gud till Gud? Låt säga att man mår bättre med att låta sin gud heta Fussilimonstret då? Varför skall man då döpa om den?
Din gamle räv!

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 20935
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 12 feb 2008 20:52

Erik Thurin skrev: Ok. Så syftet med att diskutera vad gud betyder för en själv med andra är att man ska få en gudsbild som "ger en mer upplevelse av meningsfullhet, gör mer skillnad i livet". Mer positiva upplevelser alltså. Genom att prata om vad gud är skall man forma sig en gud man trivs så bra med som möjligt. Typ som bakterier utbyter små bitar av RNA för att frodas så mycket som möjligt. Det är hur bra man mår med sin gud som avgör om den kan bytas ut med någonting annat.


Jag har inte pratat om min privata gudsbild - det gör jag gärna, utan om gudsbilden i allmänhet (men en sådan finns kanske inte) jämfört med bilden av annat man kan tro på.

Erik Thurin skrev: För dig krävs det att den skall vara komplex för att du skall må bra med den, men det är inte bara komplexitet som gör att du trivs med gud eftersom du inte trivs med att ha honom så komplex som Fussilimonstret. Kanske har gud en (irrationell) "trovärdighet" som inte Fussilimonstret har? Kanske är det inte bara kärleken som är viktig utan även andra saker, som makt? Jag pratade ingenting om fussilimonstrets makt. Kanske är det helt enkelt en vanesak? Typ som att man gillar vissa sorters mat, men inte andra?



Är detta en rättvis tolkning av din mening?


Den är väldigt tendentiös. Ur min synvinkel. Kanske inte ur din.

Jag har inte pratat om vilken gudsbild "jag mår bra av" utan om gudsbilden i allmänhet. Jag talade bara om gudsidén som en komplex idé, i synnerhet om vi tänker på att alla kan ha sin privata gudsbild. Guds eventuella makt eller maktlöshet har jag inte varit inne på. Hursomhelst har väl gudsbilden något slags makt över de troendes mentalitet även om Gud inte finns eller om Gud skulle sakna makt.

Erik Thurin skrev: Det jag hävdade var iallafall att om man kan omdefinera saker fritt i den abstrakta världen kan man hitta på en annan gud som man mår bättre med än man gör med Gud. Då är den guden bättre, eller? Du menar då att man isåfall skall döpa om denna gud till Gud? Låt säga att man mår bättre med att låta sin gud heta Fussilimonstret då? Varför skall man då döpa om den?


Jag har tidigare inte varit inne och diskuterat vilken Gudsbild jag eller någon annan mår bäst av. Man kanske mår bäst av att inte ha någon gudsbild alls, att inte alls tro på Gud? Eller att tänka att man har så stort ansvar för sitt liv att man i princip är Gud i sitt eget liv?

Naturligtvis kan man definiera sina egna abstrakta andliga enheter att tro på men då är det man själv som skapat dem och avsäger sig därmed sin egen makt för att ge dem makt. Då är det vettigare att tro på sig själv och sin egen förmåga att utforma sitt liv.

Antingen finns Gud redan och då kan man söka honom genom bön, meditation, yoga, sinnesutvidgande droger, för att nå kontakt med den redan existerande Guden, om han alltså finns. Eller så finns han inte. Och då är det meningslöst att uppfinna en egen Gud, för det är att avsäga sig makt till en abstrakt fantasifigur som suger kraft ur en.

För mig finns Gud. Det är det oändliga kosmos. Kosmos har både en fysisk och en andlig aspekt, som Spinoza menade.  Jag är alltså ett slags panteist. Det är en gudsbild jag mår bra av. Jag är Guds avbild för jag, alltså min fysiska kropp,  är ett mikrokosmos, som också har en andlig sida, mitt medvetande. Jag behöver inte tro på Gud, kosmos, för det, han, finns ändå, eftersom kosmos finns och för mig är Gud.

Jag lever evigt i betydelsen alltid, dvs.  all tid jag lever. Gud, kosmos, finns också alltid, alltså all tid det finns. Tid är bara ett sätt att ordna upplevelser.

Sagt var!

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 12 feb 2008 21:17

Vad är Gud.

Elden som renar mig.

Kunskap.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 20935
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 12 feb 2008 21:48

Marksa skrev:Vad är Gud.

Elden som renar mig.

Kunskap.


Gud kan också vara den svala källan som tröstar mig och kyler ner mitt upprörda sinne när det jordiska helvetet bara blir för mycket. Källan som ger kraft.

MVH

Algotezza.
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 12 feb 2008 22:19

Algotezza skrev:
Marksa skrev:Vad är Gud.

Elden som renar mig.

Kunskap.


Gud kan också vara den svala källan som tröstar mig och kyler ner mitt upprörda sinne när det jordiska helvetet bara blir för mycket. Källan som ger kraft.



Vid källan återfår jag min mänsklighet. Min rätta natur.

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 13 feb 2008 04:28

Algotezza skrev:Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...



Vad är poängen, eller syftet, med att tro på gud då? Tycker du att det är att man ska må bra?


Algotezza skrev:Jag har inte pratat om min privata gudsbild - det gör jag gärna, utan om gudsbilden i allmänhet (men en sådan finns kanske inte) jämfört med bilden av annat man kan tro på.


Menar du att det finns (eller kanske inte finns) någonting universellt som är gud för alla typ?

Algotezza skrev:För mig finns Gud. Det är det oändliga kosmos. Kosmos har både en fysisk och en andlig aspekt, som Spinoza menade.  Jag är alltså ett slags panteist. Det är en gudsbild jag mår bra av. Jag är Guds avbild för jag, alltså min fysiska kropp,  är ett mikrokosmos, som också har en andlig sida, mitt medvetande. Jag behöver inte tro på Gud, kosmos, för det, han, finns ändå, eftersom kosmos finns och för mig är Gud.


Så kosmos finns för att kosmos finns, och det är gud för dig, och därför behöver du inte tro på det.

Är gud naturen? Och följer han isåfall naturlagarna?

Menar du att du tror på omvärlden?

Algotezza skrev:Jag har inte pratat om vilken gudsbild "jag mår bra av" utan om gudsbilden i allmänhet. Jag talade bara om gudsidén som en komplex idé, i synnerhet om vi tänker på att alla kan ha sin privata gudsbild. Guds eventuella makt eller maktlöshet har jag inte varit inne på. Hursomhelst har väl gudsbilden något slags makt över de troendes mentalitet även om Gud inte finns eller om Gud skulle sakna makt.


Vad är typ din tes, om gud som komplex idé?
Din gamle räv!

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 20935
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 13 feb 2008 08:30

Erik Thurin skrev:
Algotezza skrev:Vad har flygande spaghetti-monster, BigFoot, Snömannen, dinosaurer, drakar, UFOn, små gröna män från Mars etc med begreppet Gud att göra? Idén om Gud och att tro på honom handlar väl om mer än att tro på något som i andras ögon skall vara så besynnerligt som möjligt? Menar man att detta är poängen med Gud och gudstro har man nog inte förstått idén med Gud och att tro på honom/henne...



Vad är poängen, eller syftet, med att tro på gud då? Tycker du att det är att man ska må bra?


Gud som tröst, inspiration, yttersta hjälp/ räddningsplanka när man inte fixar sitt liv... och har man tillgång till dessa faktorer i sitt liv kanske man mår en smula bättre jämfört med att helt sakna sådant, men filosofin kan också användas till tröst och inspiration...

Erik Thurin skrev:
Algotezza skrev:Jag har inte pratat om min privata gudsbild - det gör jag gärna, utan om gudsbilden i allmänhet (men en sådan finns kanske inte) jämfört med bilden av annat man kan tro på.


Menar du att det finns (eller kanske inte finns) någonting universellt som är gud för alla typ?


Luther menade något i stil med att det som man tänker på allra mest under sin vakna tid, det är det som är ens verkliga Gud... Då kan det vara allt från pengar, mat, sex till det vi vanligen menar med Gud... Ens verkliga Gud blir då det vi bygger vårt liv kring, som skapar mening åt ens liv... Så även om vi kallar oss kristna och menar att vi tror på Gud men tänker t.ex. mer på pengar än på Gud är det pengar som är vår verkliga gud...



Erik Thurin skrev:
Algotezza skrev:För mig finns Gud. Det är det oändliga kosmos. Kosmos har både en fysisk och en andlig aspekt, som Spinoza menade.  Jag är alltså ett slags panteist. Det är en gudsbild jag mår bra av. Jag är Guds avbild för jag, alltså min fysiska kropp,  är ett mikrokosmos, som också har en andlig sida, mitt medvetande. Jag behöver inte tro på Gud, kosmos, för det, han, finns ändå, eftersom kosmos finns och för mig är Gud.


Så kosmos finns för att kosmos finns, och det är gud för dig, och därför behöver du inte tro på det.


Om Gud = kosmos, naturen, behöver jag ju inte tro eller förmoda att han finns om jag menar att kosmos/naturen finns. Men för att detta skall betyda något mer än bara ord så måste jag ju antaga att det gör en skillnad i mitt liv att be till Gud/kosmos, och att han kan ge något slags vägledning när jag har problem. Då kommer något slags tro in i bilden. En förhoppning kan man säga. Man behöver inte bara lita på sig själv och sina närmaste för att lösa problem. Det finns ett halmstrå...

Erik Thurin skrev:Är gud naturen? Och följer han isåfall naturlagarna?


Ja, när han vill få något gjort i den fysiska världen måste han väl följa naturlagarna, men det är ju inte säkert att vi människor ännu fått en klar bild av dessa. Mirakel eller något i verklig mening övernaturligt finns inte, menar jag,  och om vi menar att något strider mot naturlgarna, kan det i regel ändå förklaras via dessa, och om dettta  verkligen inte skulle gå, finge vi utarbeta nya formuleringar av naturlagarna. Vilka är naturlaganra egentligen? Finns det någon förteckning över dem?

Framförallt kan Gud inte bryta mot logikens lagar, för det vore att underminera grunden för hans egen existens eller hur det skall uttryckas.

Erik Thurin skrev:Menar du att du tror på omvärlden?



Ja, det kan man säga. Jag tror på omvärlden och att kommunicera med den för att lösa problem. Det är vad vi främst bör göra när problem uppstår:lösa dem tillsammans med våra medmänniskor. Innan dess är det inte lönt att be Gud om hjälp. Först när alla mänskliga försök blivit förgäves är det lönt att be till Gud, anser jag. Jag tror inte att Jesus komemr att surfa in på himlens skyar och ställa allt till rätta. Det finns ingen sådan deus ex machina. Människan får själv försöka lösa de problem hon skapat och lära av sina misstag. Jag menar att alla problem vi skapat kan vi lösa med gemensamma krafter. Eller definiera om dem så att de inte framstår som problem längre. Ganska vanligt idag men en lite väl bekväm fusklösning...


Erik Thurin skrev:
Algotezza skrev:Jag har inte pratat om vilken gudsbild "jag mår bra av" utan om gudsbilden i allmänhet. Jag talade bara om gudsidén som en komplex idé, i synnerhet om vi tänker på att alla kan ha sin privata gudsbild. Guds eventuella makt eller maktlöshet har jag inte varit inne på. Hursomhelst har väl gudsbilden något slags makt över de troendes mentalitet även om Gud inte finns eller om Gud skulle sakna makt.


Vad är typ din tes, om gud som komplex idé?


Att det skulle ta ganska lång tid att kartlägga den idén om man skulle ta hänsyn till alla individuella  varianter av den! Men som sagt, bara därför att en idé kan betecknas som komplex, innebär ju inte detta att det som idén handlar om  måste existera. Kort sagt, av en idés komplexitetsgrad följer ej att idén motsvarar något i verkligheten (vad nu det är...).

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 15 feb 2008 17:07

På tal om Gud och logikens lagar: http://kazimskorner.blogspot.com/2007/0 ... -will.html


Frågan blir då varför du tror på gud? Varför kan du inte döpa om honom till världen/kosmos, och döpa om halmstråt till osannolikhet?

Det är här jag antagligen är helt okänslig, eftersom jag aldrig trott och därför aldrig kännt den trygghet det antagligen kan inge. Men jag tror inte att någon behöver gud egentligen. Det är enligt mig ganska uppenbarligt att guds existens är önsketänkande, och jag tror att det i de allra flesta fall är bättre att lära sig hantera sanningen istället för att önsketänka. Liksom visst, gud kan finnas, det är väl teoretiskt möjligt. Precis som det är teoretiskt möjligt att jag inte finns. Men är det verkligen rimligt? Är det inte bara för att det skulle vara så gött om han fanns som man tror att han gör det?
Din gamle räv!

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 15 feb 2008 19:02

Erik Thurin skrev:På tal om Gud och logikens lagar: http://kazimskorner.blogspot.com/2007/0 ... -will.html


Erik, jag måste bara kracha in här lite.

Intresant länk. Har lagt upp den som Favo. Men just den här diskutionen siktar ju helt galet kring den Kristna Gudsbilden och skapar problem där de inte finns.

För dom som inte orkar läsa så går det ut på att Gud i enligt den Kristna gudsbilden inte kan ha en fri vilja då han vet allt om det Förgånga nuet och framtiden.

Några av Guds egenskaper enligt Kristendommen:
gud är skapare av allt inklusive tiden.
gud skapade varelser som inte hade en fri vilja för att tjäna honom.
gud skapade människan med en fri vilja, varför jo han vill se om människan väljer att följa honom eller gå sin egen väg och vara sina egna gudar. Han gav alltså i sin allsmakt människan frikort att välja.
Gud vet allt om dig. I det läget du bestämmer dig att följa honom innlämmas du i hans plan för dig.
Det tycks som gud ändrade sig något vid ett tillfälle och ville ge människan en ytterligare möjlighet att komma nära honom, det var då han sände sin son/sig själv till oss för att undervisa oss tydligt om vad som gällde.

Detta synes relevant just här. Och varför krångla till det i onödan, åtmistånde vad gäller den Kristna gudsbilden.

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 27 feb 2008 02:48

Hmm

Men om gud vet vad jag kommer göra för val, och skapade mig, så har jag väl ingen fri vilja?

Och om gud inte vet vad jag kommer göra för val så är han väl inte allsvetande?

Står inte fri vilja i motsättning till guds allvetande?
Din gamle räv!

magicadehex

Inläggav magicadehex » 27 feb 2008 03:23

Erik Thurin skrev:Hmm

Men om gud vet vad jag kommer göra för val, och skapade mig, så har jag väl ingen fri vilja?


Men om du själv är "Gud" & skapade dig själv, så valde du det nog själv.

Erik Thurin skrev:Och om gud inte vet vad jag kommer göra för val så är han väl inte allsvetande?


Om du själv är Gud så vet du nog vad du kommer göra för val. Gud också.

Erik Thurin skrev:Står inte fri vilja i motsättning till guds allvetande?


Nej, det tror jag inte.

Användarvisningsbild
Åkes granne
Inlägg: 1601
Blev medlem: 27 jul 2006 23:57
Kontakt:

Inläggav Åkes granne » 27 feb 2008 18:42

Fundera på VARFÖR en del, ganska många, faktiskt ÄR "frälsta kristna" etc, och vad det handlar om. Det är upplevelser/erfarenheter som inte är speciellt undersökta i klarljus. Jag tror att jag nämligen ser problemet med det här, men det är trots allt helt förståligt.

Återkommer,
..::Quantum reinterpretation, breaking through zombiefication.. "I AM" the energy of me losing prenatal ground, with the grave to lean on, fuzzy freedom::..

Användarvisningsbild
Marksa
Inlägg: 1658
Blev medlem: 27 dec 2003 21:44

Inläggav Marksa » 27 feb 2008 22:50

Erik Thurin skrev:Hmm

Står inte fri vilja i motsättning till guds allvetande?


Inte om utgår från premisserna i den allmänna kristna doktrinen.

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 29 feb 2008 13:14

Hur undviker den kristna doktrinen en sådan motsättning då?
Gud vet redan vad jag kommer fatta för val men jag är fri att fatta dem? Men om det redan är känt så kan jag ju inte ändra dem liksom. Det är inte vad jag skulle mena med fri vilja.
Din gamle räv!


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 3 och 0 gäster