Hur läser man Bibeln?

[Minded]

Så hade vi inte syndat hade vi haft evigt fysiskt liv?

Enligt min uppfattning börjar det hela ta form av att vi inte hade betraktat döden med de glasögon vi ser på den idag - som någonting hemskt, något som vi lägger stor energi på att undvika, och därför fruktar in absurdum.
Om nirvana, så annat förhållningssätt. Om intresse av att jag utvecklar det här, läs alla mina inlägg i tråden 'hur kommer sig denna ångest?' under /psykologi:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5303

Summa sumarum, om vi inte hade syndat, så hade vi uppfattat det som ett evigt liv, eftersom att döden inte skulle vara relevant i den mening som är norm. Vi skulle inte längre frukta döden, varför döden i den mening vi normalt känner den, skulle vara syndernas lön. Om syndiga, så rädsla för döden. Om nirvana, så inte.

[alex-kasi]

Du babblar som vanligt en massa men du svarar inte på min enkla fråga om vi levt ett evigt fysiskt liv om vi varit helt utan synd.

Med vänlig hälsning Algotezza

Bablar som vanlig ?  Detta är första gången som jag över huvudtaget bablar i detta forum.

Ok, mina tankar on evighet.

Evighet är något vi har svårt att riktigt förstå, ens i tankarna  
Själv har jag bara en sak som jag kan "bevisa" till mig själv att den är evigt. Det är den gränslösa rymden var i allting finns. Jag kan genom att tänka få det till att den har alltid varit där den är och kommer alltid att vara.. men det är också det enda som för mig bevisligen är evig.

Så din ENKLA fråga  :D "om vi levt ett evigt fysiskt liv om vi varit helt utan synd"..  är kanske enkelt att ställas men att svara .. och egentligen, så fick du ett så utförligt svar som jag för min del har att ge ..

Hur som helst, så personligen ser jag det ”inte omöjligt” att ett liv kan bestå väldigt lång tid om det har dom rätta betingelserna, egenskaperna och så – men jag är helt säker på att livet kan inte bestå om den självt fortlöpande skadas eller skadar sig på något sätt. Det räcker nog inte, att man har viljan att leva, det behövs mycket mer att även kunna göra det.

”Evigt liv” är ingen enkel sak att förverkligas.  

Alla behövliga livsuppehållande saker måste vara uppfyllda, fattas det någon så kommer man till sist att sluta leva, alltså dö. Jag för min del ser det inte möjligt att man t.ex. skulle kunna leva i någon sorts helvete, inte en lång tid i vilket fall.

Förresten i Bibeln står det faktiskt att endast Gud har odödlighet.
Det kanske är ett bra svar och berättar samtidigt en hel del om Bibelns Gud, är man som han är man odödlig. Om man nu tror på att Bibeln är Guds ord ...

alex

[Algotezza]

Så hade vi inte syndat hade vi haft evigt fysiskt liv?

Enligt min uppfattning börjar det hela ta form av att vi inte hade betraktat döden med de glasögon vi ser på den idag - som någonting hemskt, något som vi lägger stor energi på att undvika, och därför fruktar in absurdum.
Om nirvana, så annat förhållningssätt. Om intresse av att jag utvecklar det här, läs alla mina inlägg i tråden 'hur kommer sig denna ångest?' under /psykologi:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5303

Summa sumarum, om vi inte hade syndat, så hade vi uppfattat det som ett evigt liv, eftersom att döden inte skulle vara relevant i den mening som är norm. Vi skulle inte längre frukta döden, varför döden i den mening vi normalt känner den, skulle vara syndernas lön. Om syndiga, så rädsla för döden. Om nirvana, så inte.

Syndens lön är dödsångesten.

Med vänlig hälsning Algotezza

[Algotezza]

Du babblar som vanligt en massa men du svarar inte på min enkla fråga om vi levt ett evigt fysiskt liv om vi varit helt utan synd.

Med vänlig hälsning Algotezza

Bablar som vanlig ?  Detta är första gången som jag över huvudtaget bablar i detta forum.

Lite babblig är du nog ibland. Vem är inte det? Jag också!

Ok, mina tankar on evighet.

Evighet är något vi har svårt att riktigt förstå, ens i tankarna  
Själv har jag bara en sak som jag kan "bevisa" till mig själv att den är evigt. Det är den gränslösa rymden var i allting finns. Jag kan genom att tänka få det till att den har alltid varit där den är och kommer alltid att vara.. men det är också det enda som för mig bevisligen är evig.

Evigheten kan för mig betyda två saker: oändlig tid (t.ex. linjär sådan) tänkt utsträckt oändligt bakåt och framåt, utan början och slut... Kanske i form av ett slags utvecklingsspiral - som Martinus menar (men en spiral är bara en "hoprullad" linje).

Men det kan också för mig betyda kulminerande (oändlig) livskvalitet och lycka utan hänsyn till tid - t.ex. en ögonblicklig salighet - sedan är allt tidsmässigt  sett över!

Så din ENKLA fråga  :D "om vi levt ett evigt fysiskt liv om vi varit helt utan synd"..  är kanske enkelt att ställas men att svara .. och egentligen, så fick du ett så utförligt svar som jag för min del har att ge ..

Hur som helst, så personligen ser jag det ”inte omöjligt” att ett liv kan bestå väldigt lång tid om det har dom rätta betingelserna, egenskaperna och så – men jag är helt säker på att livet kan inte bestå om den självt fortlöpande skadas eller skadar sig på något sätt. Det räcker nog inte, att man har viljan att leva, det behövs mycket mer att även kunna göra det.

Et oändligt fysiskt liv vore för mig det ultimata helvetet. Tristess i kubik minst! Självmordet vore lyckan då!

”Evigt liv” är ingen enkel sak att förverkligas.  

Alla behövliga livsuppehållande saker måste vara uppfyllda, fattas det någon så kommer man till sist att sluta leva, alltså dö. Jag för min del ser det inte möjligt att man t.ex. skulle kunna leva i någon sorts helvete, inte en lång tid i vilket fall.

Förresten i Bibeln står det faktiskt att endast Gud har odödlighet.
Det kanske är ett bra svar och berättar samtidigt en hel del om Bibelns Gud, är man som han är man odödlig. Om man nu tror på att Bibeln är Guds ord ...

alex

Är inte evigheten redan verklighet kan den aldrig bli verklighet. Per definition! Antingen är vi redan eviga varelser eller kan vi aldrig bli det. Vi kan inte starta som timliga varelser vid en viss tidpunkt och sedan bli eviga för evigheten har varken början eller slut. Det finns ingen "halv evighet" som har en timlig början! Ologiskt! Den bilden håller inte!



Var i Bibeln står det dels att Gud är odödlig, dels att bara han skulle vara det?

Med vänlig hälsning Algotezza

[alex-kasi]

Så hade vi inte syndat hade vi haft evigt fysiskt liv?

Enligt min uppfattning börjar det hela ta form av att vi inte hade betraktat döden med de glasögon vi ser på den idag - som någonting hemskt, något som vi lägger stor energi på att undvika, och därför fruktar in absurdum.
Om nirvana, så annat förhållningssätt. Om intresse av att jag utvecklar det här, läs alla mina inlägg i tråden 'hur kommer sig denna ångest?' under /psykologi:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5303

Summa sumarum, om vi inte hade syndat, så hade vi uppfattat det som ett evigt liv, eftersom att döden inte skulle vara relevant i den mening som är norm. Vi skulle inte längre frukta döden, varför döden i den mening vi normalt känner den, skulle vara syndernas lön. Om syndiga, så rädsla för döden. Om nirvana, så inte.

Att bara ”delta” under ett ögonblickligt i evigheten, är inte för mig samma sak som evigt liv.

OCH eftersom tristess knappast är livsbejakande så oändligt liv skulle knappast vara möjligt under tristess, eller hur så du kan ta det lugnt.

Du frågade: Var i Bibeln står det dels att Gud är odödlig, dels att bara han skulle vara det?

Det framgår ju lite överallt men t.ex. ....  

1 Tim 6:16  .... han (och här talas om Gud) som är alla konungars konung och alla herrars herre, SOM ENSAM ÄR ODÖDLIG, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se.
Hans är äran och den eviga makten, amen.

alex

[Algotezza]

Så hade vi inte syndat hade vi haft evigt fysiskt liv?

Enligt min uppfattning börjar det hela ta form av att vi inte hade betraktat döden med de glasögon vi ser på den idag - som någonting hemskt, något som vi lägger stor energi på att undvika, och därför fruktar in absurdum.
Om nirvana, så annat förhållningssätt. Om intresse av att jag utvecklar det här, läs alla mina inlägg i tråden 'hur kommer sig denna ångest?' under /psykologi:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5303

Summa sumarum, om vi inte hade syndat, så hade vi uppfattat det som ett evigt liv, eftersom att döden inte skulle vara relevant i den mening som är norm. Vi skulle inte längre frukta döden, varför döden i den mening vi normalt känner den, skulle vara syndernas lön. Om syndiga, så rädsla för döden. Om nirvana, så inte.

Du citerar ett inlägg men svarar tydligen på mitt senaste...

Att bara ”delta” under ett ögonblickligt i evigheten, är inte för mig samma sak som evigt liv.

Visst, det känns inte rätt att tänka att det skulle vara så - så därför är det inte så för dig, sannolikt ej heller för andra som tror och hoppas på evigt liv.... Men det kan ju vara så ändå att under/efter ett moment av ögonblicklig orgiastisk salighet spelar fortsatt existens ingen roll...

OCH eftersom tristess knappast är livsbejakande så oändligt liv skulle knappast vara möjligt under tristess, eller hur så du kan ta det lugnt.

Vad jag skriver är att att ett evigt/ oändligt utsträckt liv i en fysisk kropp med en sådans begränsade förnimmelsemöjligheter skulle ganska snart möjligheterna till varierat upplevande vara uttömda, varvid tristessen skulle infinna sig. Jag har inte uttalat mig om vad ett evigt liv betingat av andra typer av organismer med andra och mer omfattande upplevelse- och tankemöjligheter skulle innebära.

Du frågade: Var i Bibeln står det dels att Gud är odödlig, dels att bara han skulle vara det?

Det framgår ju lite överallt men t.ex. ....  

1 Tim 6:16  .... han (och här talas om Gud) som är alla konungars konung och alla herrars herre, SOM ENSAM ÄR ODÖDLIG, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se.
Hans är äran och den eviga makten, amen.

Det är bara där i Bibeln som det talas om Guds odödlighet - däremot står det på fler ställen om Guds eviga karaktär.



Så här står det i Bibeln (GT) om människans förmenta avsaknad av odödlighet:


Syr 17:30
    Ty allt står inte i människans makt;
en mänsklig varelse är inte odödlig.

Så här står det om två varianter (i GT resp. NT) av fortsatt tillvaro utan slut , evigt liv, resp. evig fasa...

Dan 12:2
P   N
Många av dem som sover i mullen skall vakna,
några till evigt liv, andra till skam och evig fasa.


Matt 25:46
P  
Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.

Så här står det (i NT) om förutsättningen för att få evigt liv (klassiskt citat - står i de flesta konfirmationsbiblar, ditplitat av prästen. Även i min...):


Joh 3:16
P  
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.

Så här står det (i NT) om vad synden leder till och vad Guds gåva leder till:

Rom 6:23
P  
Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår herre.


Frågan är då vad begreppet döden innebär? Utplåning en gång för alla eller evig skam, evig fasa, evigt straff?

Eller är uttrycken "evig" och "odödlig" bara retoriska förstärkningsord utan annan substans än att skapa bävan och förundran när församlingen hör dem, och att uttryck som  "evig skam, evig fasa, evigt straff" bara är till för att hålla kvar fåren i flocken så att kyrkan kan behålla makten över dem och deras medvetanden?

Så här kan det faktiskt vara: Kyrkan kan erbjuda en kristen gemenskap under detta fysiska liv men kan inte på minsta sätt förmedla och förverkliga evigt liv till någon (som inte redan har det/ är en evig varelse), för kyrkan  vet egentlgien inte ett smack om vad evighet och odödlighet är... Man har bara en som helig ansedd skrift fylld med andlig retorik som något slags vägledning, tolkad enligt gängse skiftande traditioner.

Som sagt: har vi inte redan evigt liv kan vi inte få det genom något slags gudomligt trolleritrick grundat på ett mentalt tillstånd, tro... Har vi redan evigt liv, är vi redan eviga varelser, kan kanske tron hjälpa oss att bli medvetna om detta, kristen tro eller någon annan form av livsåskådning...

Med vänlig hälsning Algotezza

[alex-kasi]

Som sagt: har vi inte redan evigt liv kan vi inte få det genom något slags gudomligt trolleritrick grundat på ett mentalt tillstånd, tro... Har vi redan evigt liv, är vi redan eviga varelser, kan kanske tron hjälpa oss att bli medvetna om detta, kristen tro eller någon annan form av livsåskådning...

Med vänlig hälsning Algotezza

Vist ämnet är ju "Hur läser man Bibeln".

2 Pet 3:7 > 9
Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden; de bevaras till domens dag då de gudlösa skall förintas.

Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.

1 Joh 3:15
Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig.

Joh 3:36
Den som tror på Sonen har evigt liv.
Men den som vägrar att tro på Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.

Joh 4:14
Men den som dricker av det vatten jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv."

Joh 5:24
Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.

Jag skulle kunna kopiera hit hundratals Bibelcitat som säger precis samma sak:  att man får evigt liv och att utan att man får det har man det inte..

Och för det andra så det står i Bibeln att Gud skulle vilja att alla människor kunde få ett evigt liv, att det skulle bli möjligt för alla.

[magicadehex]

Håll i minnet att Tibet utan det kommunistiska Kinas inblandning hade fortsatt vara ett feodalsamhälle. I väst betraktar vi i regel såna som fascistiska lämningar, men av någon anledning gullar vi med Dalai Lama.

Jag kunde inte har sagt det bättre själv

Hur de buga sig och fjäskar för överheten, som de tror är så hög.
Vore Dalai lama hälften så hög och helig som han vill påskina, så skulle han börja med att låta sina "jämlikar" slippa buga sig inför honom.

Han brukar ju ge uttryck för sådana åsikter. Säga att han är en vanlig munk, men en med en roll att fylla. Du vet navet i hjulet tänket. Det är inte mer än hjulet, men även med alla andra delar så finns det inget hjul om navet saknas. Till skillnad från de olika ekrar som hjulet faktiskt tål att de bryts.

Men har vi inte alla roller att fylla, munk eller ej?
En förälder tex, kan väl vara ett lika gott föredöme för sina barn, som Dalai Lama är för sina munkar.

Absolut, menade bara att han faktiskt ger uttryck för det du efterfrågar.

Åh, förlåt.. nu ser jag. Läste för slarvigt innan  :oops:

[magicadehex]

Alltså – vad gör man - Juu, man söker naturligtvis förklaringar till att "vad händer när man dör (eftersom man inte dör) och tolkar Bibeln efter sin förutfattad tro att alla vi är odödliga.

Men i Bibeln står det inte att vi alla är odödliga utan tvärtom – att vi alla är dödliga, eftersom vi alla är syndare, d.v.s. gör saker som tar livet av oss.

Så hade vi inte syndat hade vi haft evigt fysiskt liv?

undrar Algotezza

 

Just nu är frågan "Hur läser man Bibeln".
Om du har läst Bibeln så vet du väll vad du läste?
Vad man tror eller inte tror, det har inte med saken att göra, egentligen eller hur? Men för kunna ta ställning till det man läser måste man först förstå vad man har läst.

Du frågar mig - varför? Du vet ju själv att livet naturligtvis behöver vissa saker att kunna existera – eller hur ... utan för livet nödvändiga egenskaper, rätt miljö, rätt levnadsätt mm .. går det inte - och tar man bort t.ex. rättlevnadssätt hjälper de inte att leva i rätt miljö.. lever man i frisk luft men röker så riskerar man lungcancer ..  

Jag tycker att Algot har en poäng med sin fråga, särskilt då Jehovas vittnen tror på ett evigt fysiskt liv om vi lever rättfärdigt och syndfritt.

[magicadehex]

Du babblar som vanligt en massa men du svarar inte på min enkla fråga om vi levt ett evigt fysiskt liv om vi varit helt utan synd.

Med vänlig hälsning Algotezza

Bablar som vanlig ?  Detta är första gången som jag över huvudtaget bablar i detta forum.

Ok, mina tankar on evighet.

Evighet är något vi har svårt att riktigt förstå, ens i tankarna  
Själv har jag bara en sak som jag kan "bevisa" till mig själv att den är evigt. Det är den gränslösa rymden var i allting finns. Jag kan genom att tänka få det till att den har alltid varit där den är och kommer alltid att vara.. men det är också det enda som för mig bevisligen är evig.

Så din ENKLA fråga  :D "om vi levt ett evigt fysiskt liv om vi varit helt utan synd"..  är kanske enkelt att ställas men att svara .. och egentligen, så fick du ett så utförligt svar som jag för min del har att ge ..

Hur som helst, så personligen ser jag det ”inte omöjligt” att ett liv kan bestå väldigt lång tid om det har dom rätta betingelserna, egenskaperna och så – men jag är helt säker på att livet kan inte bestå om den självt fortlöpande skadas eller skadar sig på något sätt. Det räcker nog inte, att man har viljan att leva, det behövs mycket mer att även kunna göra det.

”Evigt liv” är ingen enkel sak att förverkligas.  

Alla behövliga livsuppehållande saker måste vara uppfyllda, fattas det någon så kommer man till sist att sluta leva, alltså dö. Jag för min del ser det inte möjligt att man t.ex. skulle kunna leva i någon sorts helvete, inte en lång tid i vilket fall.

Förresten i Bibeln står det faktiskt att endast Gud har odödlighet.
Det kanske är ett bra svar och berättar samtidigt en hel del om Bibelns Gud, är man som han är man odödlig. Om man nu tror på att Bibeln är Guds ord ...

alex

Men i bibeln står ju faktiskt att läsa att människan är skapad till guds avbild. Jfr med ditt resonemang, tack.
Du kanske har hakat upp dig på de bibliska figurerna, som blev hundratals år gamla, men du ser, tids nog dog även dom, hur syndfritt de nu än försökte leva.

[alex-kasi]

Eftersom någon nämnde Jehovas vittnen..

Jehovas vittnen kan vi kanske lämna utanför - i alla fall jag gör det och helst alla andra förutfattade meningarna också eftersom då blir det lätt bara diskussion om olika små grupper som har hittat en egen ”färdigt tuggad tolkning av Bibeln” som sedan serveras till medlemmarna.  

Kyrkan är lite annat eftersom det är en gammal institut som har makt i samhället (eller har åtminstone haft) som man skaffat till sig genom sina bibeltolkningar. Bibeln ser ju t.o.m. ut som den gör p.g.a. kyrkans tolkningar av tillgängliga texter – man ska även vara uppmärksam för det fakta att kyrkans lära består av kyrkans tradition och Bibelns - ord och inte bara av Bibelns ord..

Av min person kan jag i sammanhanget bara säga (eftersom jag är ny här) att även om jag har kommit till slutsatsen att Gud existerar - är jag motståndare för ”blind tro” som förbjuder människorna att tänka självständigt – tvärtom är jag övertygat att bara genom att tänka själv kan man överhuvudtaget ha en tro värt namnet.. så jag hoppas slippa bli pådyvlad någon trosriktning som jag inte har..  

När jag läser Bibeln utan kyrkans lära i baktankarna blir dess innehåll en annan än vad man kan höra från predikstolarna – det har jag konstaterat. Min tanke är att kyrkan har använd Bibeln mer som redskap att behålla sitt grepp om människorna och först i andra hand som rättesnöre i livet.

Det största ”felet” som jag tycker mig hitta i kyrkans bibeltolkning är att människan skulle vara evigt s.a.s. av bara farten, att kyrkan har gett ”döden” ett ”evigt liv”.
En sådan tolkning gör att hela Bibeln blir ”obegriplig” och att det tycks vara full av motsättningar. Detta att skillnaden är så stor mellan verklighet och kyrkan måste vara huvudorsak för att kyrkan har börjat förlora sin ställning i samhället nu när människorna har möjlighet att studera livet på ett ännet sätt än förr. Om man idag läser Bibelns texter med kyrkan som ett slags ”norm och läromästare” kommer man snabbt fram till att kyrkan lärä och Bibeln som läran sägs komma ifrån överensstämmer dåligt med varandra.

Kyrkan börjar för många likna mer en mörk gammaldags tungrot organisation som ”i sin ofelbarhet” inte kan göra behövliga ändringar så väll i läran som i organisationen.  

Dessa är mina tankar och åsikter om kyrkan som jag faktiskt ändå fortvarande (lik många andra tvivlare) tillhör..

[alex-kasi]

Men i bibeln står ju faktiskt att läsa att människan är skapad till guds avbild. Jfr med ditt resonemang, tack.
Du kanske har hakat upp dig på de bibliska figurerna, som blev hundratals år gamla, men du ser, tids nog dog även dom, hur syndfritt de nu än försökte leva.

Nej då. Jag inte hakat upp mig på de bibliska figurerna – inte alls.

Om jag nu har hakat upp mig på någonting - då kanske man kan säga att det i så fall skulle vara på vissa trossatser, som man fortfarande har i samhället och som kyrkan fortfarande sprider mot bättre vetande.

Huvud invändningen som jag har i ämnet ”religion” är att man (t.ex. just från kyrkans sida) påstår att Bibeln lär att liv och död i princip är en och samma sak.

MEN - Det är ju inte samma sak, och det ändras inte bara att man ger döden en sådan innebörd och innehåll som den inte ska ha - döden är fortfarande döden och livet är fortfarande livet. Vi kan se döden överallt och det betyder alltid slutet för livet.

Jag anser att om man börjar läsa Bibeln och har en inställning att liv och död i princip är samma sak då har man ändrat förutsättningarna alldeles ..  med följden att man är tvingad att göra tolkningar hela vägen .. en märkligare än den andra .. och hela Bibeln blir mystisk  och svår tolkad - däremot om man förstår att döden faktiskt är döden och livet är livet - då blir Bibeln plötsligt lättare att förstå – väldigt mycket lättare faktiskt..  

[Algotezza]

Eftersom någon nämnde Jehovas vittnen..

Jehovas vittnen kan vi kanske lämna utanför - i alla fall jag gör det och helst alla andra förutfattade meningarna också eftersom då blir det lätt bara diskussion om olika små grupper som har hittat en egen ”färdigt tuggad tolkning av Bibeln” som sedan serveras till medlemmarna.  

Ja, vi kan lämna alla Bibelläsande grupperingar utanför som komplicerar diskussionen här...

Kyrkan är lite annat eftersom det är en gammal institut som har makt i samhället (eller har åtminstone haft) som man skaffat till sig genom sina bibeltolkningar. Bibeln ser ju t.o.m. ut som den gör p.g.a. kyrkans tolkningar av tillgängliga texter – man ska även vara uppmärksam för det fakta att kyrkans lära består av kyrkans tradition och Bibelns - ord och inte bara av Bibelns ord..

För katolska kyrkan gäller att Bibeln (och dess tolkning) väger lika tyngt som kyrkans tradition men för de protestantiska kyrkorna väger Bibelns ord tyngst. "Sole scriptura" (Bibeln allena) som rättesnöre i lärofrågor är vad som gäller där, enligt vad Luther menade.

Av min person kan jag i sammanhanget bara säga (eftersom jag är ny här) att även om jag har kommit till slutsatsen att Gud existerar - är jag motståndare för ”blind tro” som förbjuder människorna att tänka självständigt – tvärtom är jag övertygat att bara genom att tänka själv kan man överhuvudtaget ha en tro värt namnet.. så jag hoppas slippa bli pådyvlad någon trosriktning som jag inte har..  

När jag läser Bibeln utan kyrkans lära i baktankarna blir dess innehåll en annan än vad man kan höra från predikstolarna – det har jag konstaterat. Min tanke är att kyrkan har använd Bibeln mer som redskap att behålla sitt grepp om människorna och först i andra hand som rättesnöre i livet.

Alla kristna reformrörelser genom tiderna har handlat om att "gå tillbaka" till Bibel, Skriften, och  "Jesu rena lära och ord", därför att man ansett att traditionen fått alltför stor betydelse och därmed kyrkans maktfullkomliga män (få kvinnor där).

Det största ”felet” som jag tycker mig hitta i kyrkans bibeltolkning är att människan skulle vara evigt s.a.s. av bara farten, att kyrkan har gett ”döden” ett ”evigt liv”.
En sådan tolkning gör att hela Bibeln blir ”obegriplig” och att det tycks vara full av motsättningar. Detta att skillnaden är så stor mellan verklighet och kyrkan måste vara huvudorsak för att kyrkan har börjat förlora sin ställning i samhället nu när människorna har möjlighet att studera livet på ett ännet sätt än förr. Om man idag läser Bibelns texter med kyrkan som ett slags ”norm och läromästare” kommer man snabbt fram till att kyrkan lärä och Bibeln som läran sägs komma ifrån överensstämmer dåligt med varandra.

Vad menar du med verklighet ovan? Bibelns bild av verkligheten?

Hursomhelst kan du aldrig läsa Bibeln utan att tolka den. Det är svårt att frigöra sig från de tolkningar man redan tagit del av om man vill skapa egna tolkningar.

Kyrkan börjar för många likna mer en mörk gammaldags tungrot organisation som ”i sin ofelbarhet” inte kan göra behövliga ändringar så väll i läran som i organisationen.

Vilka förändringar tycker du behövs?

 

Dessa är mina tankar och åsikter om kyrkan som jag faktiskt ändå fortvarande (lik många andra tvivlare) tillhör..

Jag tillhör också fortfarande svenska kyrkan... Dessutom blir man inte helt befriad från alla kyrkoskatten även om man går ur (av ekonomiska eller andra skäl), ty man måste fortfarande betala en skatt som heter "begravningsavgift"...

Med vänlig hälsning Algotezza

[Minded]

Så hade vi inte syndat hade vi haft evigt fysiskt liv?

Enligt min uppfattning börjar det hela ta form av att vi inte hade betraktat döden med de glasögon vi ser på den idag - som någonting hemskt, något som vi lägger stor energi på att undvika, och därför fruktar in absurdum.
Om nirvana, så annat förhållningssätt. Om intresse av att jag utvecklar det här, läs alla mina inlägg i tråden 'hur kommer sig denna ångest?' under /psykologi:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=5303

Summa sumarum, om vi inte hade syndat, så hade vi uppfattat det som ett evigt liv, eftersom att döden inte skulle vara relevant i den mening som är norm. Vi skulle inte längre frukta döden, varför döden i den mening vi normalt känner den, skulle vara syndernas lön. Om syndiga, så rädsla för döden. Om nirvana, så inte.

Att bara ”delta” under ett ögonblickligt i evigheten, är inte för mig samma sak som evigt liv.

OCH eftersom tristess knappast är livsbejakande så oändligt liv skulle knappast vara möjligt under tristess, eller hur så du kan ta det lugnt.

Jag tror du blandar ihop mig med Algotezza, ett tidigare inlägg av dig här i samma tråd pekar på samma sak - gör skillnad på oss, vi är två olika personer. Vet vem du pratar med.

Jag antar att ovan är svar riktat till mig, varför jag klipper bort resten, som jag tänker var riktat till Algotezza.

Det är det jag menar - nu har du en uppfattning, en känsla om vad orden du diskuterar om innebär för dig. Jag menar att nirvana kan vara ett specifikt perspektiv.
Alltså, för förtydligande - Nu, idag, har du din vokabulär, dina ord betyder inte helt samma sak som samma ord för mig, eller för någon annan här. Liksom är fallet med oss alla. Därför är missförstånd. Att lyssna på någon är precis som att läsa bibeln - för att kunna relatera till vad som sägs, behövs det tolkas. Och tolkningen är ett slags filter där ord får mening för oss (varför det finns olika språk, skiljt från övriga läten). Alltså, vi har alla vårt speciella perspektiv, intimt kopplat till den person vi 'är'. Jag menar att nirvana kan vara ett i huvudsak specifikt perspektiv, bland alla olika perspektiv. Säg en viss typ av glasögon att se på världen, om alla by default (arv och miljö) ser (ungefärligt) genom olika sådana.

Detta skulle betyda att ord får en annan innebörd - ger en annan känsla. Dvs döden skulle inte ha samma betydelse som det har i vardagligt tal. Därför, inte heller odödlighet. Osv.

På samma sätt, du nämner tristess som en anledning till att det inte kan stämma - men samma sak där. Från det perspektiv du ser på saken nu, så verkar det perspektiv jag beskriver uppenbarligen anleda till tristess. När du ser genom dina vanliga glasögon på de andra glasögonen, så verkar de tråkiga. Fair enough. Men det är Inte likställt med att de är tråkiga att se igenom för den som faktiskt gör det. Känslor är delvis relativa.

[Sceptisk]

Man kommer aldrig att kunna förstå Bibeln så länge som man är en liberal. Detta för att liberaler endast tänker enligt principer, t.ex principerna för hermeneutik. Bortom principerna och ideologierna har liberalen ingenting att falla tillbaka på. Bibeln författades av en konservativ kultur som försökte att bevara sina traditioner och för att förstå berättelserna måste man sålunda också vara konservativ. Man måste tro på Gud för att förstå Bibeln helt enkelt.