Inläggav 531bts » 20 aug 2021 11:44
Jag tror att Gud är EN om sig själv o sina delar (människan) medveten HELHET. Medveten i bemärkelsen förmåga att erfara o uttrycka behov vilket kan sägas känneteckna allt levande. Skapelsen är Guds uttryck, aktivitet där människan ingår, är inbjuden till, oavsett vad hon tänker om skapelsen.
Att från det perspektivet beskriva Gud som en "person" blir problematiskt. Dels för att det innebär en "förminskning", att Gud beskrivs med mentala kvaliteter som tillhör människans lott. Oundvikliga tanke- o känslomässiga reaktioner på det vi möter i skapelsen. De blir underlag för identifikation o uttryckt som personligheter. De är KONSEKVENSER av medvetandet o tankesinnet, tillfälliga o nyckfulla. Jag tror på Gud som osynlig, om sig själv o sina delar, medveten ORSAK, inte konsekvens. Dels blir betraktelsen av Gud som en person oklar. Gud uttrycker sig inte nyckfullt o godtyckligt, Gud uttrycker sig som EN genom sin aktivitet: skapelsen. Gud är ensam, ingen möjlighet till förhållande utanför sig själv. Gud är medveten, levande med ETT behov: att bli förstådd o älskad av sina ingående delar, människan. Guds enda möjlighet för tillfredsställelse av sitt ENDA behov, är att skapa en bild, medium, som avspeglar Guds kvalitet o natur samtidigt som det ger ett perspektiv för de ingående delarna, som kan leva i den, av den o med den fria tankeförmågan o heltäckande språk kommunicera alla de erfarenheter skapelsen förmedlar. Alla som föds in i skapelsen har fått en inbjudan att förverkliga sitt o Guds behov att tillfredsställa behovet av kärlek. Gud från sin position som HELHET, riktad inåt mot sina delar, o människan från sin position som ingående del i skapelsen. Gud behöver inga "experter", präster eller gurus, tvärtom det är barnasinnet som kan ta emot skapelsen som Guds talan o i tanke, tal o gärning representera Människosonen.