iris skrev:Så - när en människa får konsekvenserna av sin egen ondska har hon två val: erkänna och inse (det är JAG) eller inte erkänna och ta till substanser som gör att hon glömmer och kan hata andra, eller bara hata andra och projiciera allt på andra som man själv vägrar inse man är - också
... vilket brukar vara norm.
Det är SÅ FEL att se psykofarmaka som fusk... Ingenting skiljer en antidepressiv medicin från ex.v. magnesium... Det är ingen skillnad... Gud har inget emot antidepressiv medicin... Visst han kan göra under, men människan tjänar på att vara medveten om vad hon stoppar i sig...
Senaste dagarna har jag pratat med Samuel. Jag kan inte se honom, men jag har lärt känna hans doft. Doftsinnet är det första vi har och det sista som överger oss i denna värld. Jag gör mitt bästa för att mäkla fred big time. Funkar det inte har jag åtminstone försökt. Även agnostikern (och kanske ateisten) kan finna en ro och vördnad i en stilla stund i en kyrka med kontemplation utanför vardagsbruset. Det sakrala är en ögonöppnare som många av de troende erfar och det är svårt att förklara. Jag kan inte tala för andra, men jag blev varse om en annan diminsion än denna. Och jag som inte ens läst hela Bibeln blir ju minst sagt något perplex över att googla på honom, vem var han då liksom? Min tro förstärktes. För mig känns det betydligt mer trovärdigt att uppleva först och läsa sedan.