Är religionen ett opium för folket?

[xion]

Jag tror det var Lenin som uttalade dessa kända ord.
Troligen menade han att religionen höll kvar folket i underkastelse under Tsarväldet. (min gissning).

Liknelsen var inte så dålig.
Visst kan man likna religionen vid ett beroende, en drog.
I forumets ungdom var det en deltagare som ställde frågan: Varför finns det något. när det enklaste vore att inget fanns?
En ganska grundläggande fråga - Varför?
Det måste finnas en orsak - men måste det finnas ett skäl - en avsikt.
En avsikt kräver ju någon som har denna avsikt och då blir Gud den enklaste förklaringen.

Men det skulle kanske räcka med lagen om orsak och verkan för att ge en förklaring på frågan. I varje fall för mig.

När andra djur upptäcker något de inte sett förut så blir de på sin vakt. Försöker förstå vad de ser och är beredda att fly. Detta gäller i synnerhet s.k. flyktdjur. Första gången vi gick runt byn med paraply flydde hästarna i panik. Numera har det övergått i vaksamhet och nyfikenhet.
Rovdjur har en mer avvaktande hållning till det okända, försöker avgöra om det okända utgör en fara eller kanske rent av är ätbart.

När människan är med om något hen inte förstår så sätts fantasin i rörelse. Vi kan verbalisera vårt tänkande och försöker att finna en "logisk" förklaring. Om vi inte finner någon sådan blir vi oroliga, och för att komma ifrån detta skapar vi en "hypotes". Det måste finnas någon eller något som åstadkommer detta oförklarliga. Så föddes tron på gudar och andra vidskepligheter.

Denna vår vaksamhet och utsatthet ledde så småningom till att religioner som så småningom dogmatiserades. Alla folk på Jorden har någon form av tro på högre makter som påverkar det som händer. Denna tro är en viktig maktfaktor när det gäller seder och bruk och inte minst politik. När religionen får den politiska makten (t.ex.Iran) styr religiösa föreställningar nästan allt i människans liv. Om man verkligen tror att det finns en gud som är den högsta makten så är egentligen det inte så underligt.

[iris]

Jag tror det var Lenin som uttalade dessa kända ord.
Troligen menade han att religionen höll kvar folket i underkastelse under Tsarväldet. (min gissning).

Liknelsen var inte så dålig.
Visst kan man likna religionen vid ett beroende, en drog.
I forumets ungdom var det en deltagare som ställde frågan: Varför finns det något. när det enklaste vore att inget fanns?
En ganska grundläggande fråga - Varför?
Det måste finnas en orsak - men måste det finnas ett skäl - en avsikt.
En avsikt kräver ju någon som har denna avsikt och då blir Gud den enklaste förklaringen.

Men det skulle kanske räcka med lagen om orsak och verkan för att ge en förklaring på frågan. I varje fall för mig.

När andra djur upptäcker något de inte sett förut så blir de på sin vakt. Försöker förstå vad de ser och är beredda att fly. Detta gäller i synnerhet s.k. flyktdjur. Första gången vi gick runt byn med paraply flydde hästarna i panik. Numera har det övergått i vaksamhet och nyfikenhet.
Rovdjur har en mer avvaktande hållning till det okända, försöker avgöra om det okända utgör en fara eller kanske rent av är ätbart.

När människan är med om något hen inte förstår så sätts fantasin i rörelse. Vi kan verbalisera vårt tänkande och försöker att finna en "logisk" förklaring. Om vi inte finner någon sådan blir vi oroliga, och för att komma ifrån detta skapar vi en "hypotes". Det måste finnas någon eller något som åstadkommer detta oförklarliga. Så föddes tron på gudar och andra vidskepligheter.

Denna vår vaksamhet och utsatthet ledde så småningom till att religioner som så småningom dogmatiserades. Alla folk på Jorden har någon form av tro på högre makter som påverkar det som händer. Denna tro är en viktig maktfaktor när det gäller seder och bruk och inte minst politik. När religionen får den politiska makten (t.ex.Iran) styr religiösa föreställningar nästan allt i människans liv. Om man verkligen tror att det finns en gud som är den högsta makten så är egentligen det inte så underligt.

Nej det var Marx som myntade orden.
De återfinns säkerligen i någon "berömda citat" med vidhängande förklaring av hans dumheter.

Trams är trams.
Det är inte Guds fel att människan är trög, blind och döv och tror sig veta allt, se allt och allt hon ser är det enda som existerar och hör allt och det hon INTE hör finns inte. Som det där tramset med "om ett träd faller i skogen och ingen hör det - föll det"? Varvid jag helt uttråkad brukar svara: JA DET FÖLL för annars hade du ingen bensin i din bil...

Människan är problemet. Hennes urbota högmod i sin litenhet, i sin fåfägliga jakt på att äga allt och alla. Sedan ska hon ändå dö.
Det jag verkligen anser är höjden av allt som bevisar Guds existens är det judiska folkets levnadsbeskrivning sedan Gud valde dem. Och inte ett enda Ord av det som skrevs har gått förlorat - eller kommer att gå förlorat.

Tänk bara när man ser och begrundar världens människor och deras futila strävan av sitt ego - alla männen på Wallstreet i ljuset av dessa ord:

Rättfärdigheten ger liv
11 Älska rättfärdigheten, ni som härskar över jorden. Tänk på Herren med svekfritt sinne, och sök honom med uppriktigt hjärta.2 Ty de som inte utmanar honom finner honom, han visar sig för dem som inte misstror honom.3 Svekfull beräkning leder bort från Gud, och hans makt avslöjar de dårar som sätter den på prov.4 Till en ränksmidares själ kommer inte visheten, den vill inte bo i en kropp som har sålt sig åt synden.5 Nej, fostrans heliga ande skyr svek och flyr de oförnuftigas beräkning, den visar vad den är när orätt kommer nära.6 Ty visheten är en ande som älskar människan, den överser inte med vad hädaren säger. Gud är vittne till vad som rör sig inom honom, bevakar omutligt hans tankar och hör alla hans ord.7 Ja, Herrens ande uppfyller världen, den håller samman allt och uppfattar varje ljud.8 Därför kan ingen som talar orättfärdigt gömma sig, han undkommer inte den rannsakande rättvisan.9 Den gudlöses planer kommer att granskas, och hans ord skall nå fram till Herren, så att hans brott blir avslöjade.10 Ty med helig lidelse lyssnar Herren till allt, inget mumlande knot undgår hans öra.111 Akta er alltså för detta farliga knot, och sluta med lömska smädelser. Det som sägs i lönndom går inte spårlöst förbi, när munnen ljuger dör själen.12 Locka inte fram döden med ert förvillade liv, och dra inte fördärv över er med era handlingar.13 Det är inte Gud som har gjort döden, han gläder sig inte åt att liv släcks.14 Nej, till att leva skapade han allt, och i allt som blir till i världen bor hälsa. Där finns inget gift som dräper, och döden har inte sin kungaborg på jorden.15 Rättfärdigheten är odödlig.116 Men de gudlösa kallar till sig döden med ord och gärningar. De trånar efter honom som om han vore deras vän. De sluter förbund med honom, ty de har förtjänat att bli hans egendom.
De gudlösas tal
21 Med sitt förvända sätt att tänka säger de: »Kort och bedrövligt är vårt liv; när slutet kommer finns ingen bot, vi vet ingen som har återvänt från dödsriket.2 Vi har kommit till av en slump, och efteråt är det som om vi aldrig funnits. Vår andedräkt är flyktig som rök, och vår tankeförmåga en gnista, tänd vid hjärtats slag.3 När den släcks blir kroppen aska, och anden förflyktigas som den tunnaste luft.4 Vårt namn glöms bort med tiden, och ingen minns vad vi uträttat. Vårt liv försvinner spårlöst som ett moln; det löses upp som dimman när den drivs bort av solens strålar och förföljs av dess hetta.5 Vår livstid drar förbi som en skugga, och vårt slut är oåterkalleligt: sigillet sätts på plats och ingen återvänder.6 Kom, låt oss njuta av det goda som bjuds och utnyttja världen med ungdomlig iver.7 Dyra viner och parfymer skall vi ha i överflöd. Vårens blomning får inte gå oss förbi,8 bind kransar av rosenknopparna innan de vissnar.9 Ingen äng skall förbli orörd av vårt överdåd, överallt skall vi lämna spår av festglädjen. Detta är vad vi har, vår rättmätiga lott.10 Den fattige rättfärdige skall vi trampa på. Inte tar vi hänsyn till änkan, inte bryr vi oss om den gamles grånade hår.11 För oss skall styrkan vara lag och rätt – svagheten visar själv att den är värdelös.12 Vi skall lägga försåt för den rättfärdige, ty han står i vägen för oss: han motarbetar våra planer, han skymfar oss som lagbrytare och smädar oss för brott mot skick och sed.13 Han ger sig ut för att ha kunskap om Gud, Herrens tjänare kallar han sig.14 Han står där som en anklagelse mot vårt tänkesätt – redan att se honom är obehagligt.15 Hans liv är inte som andras, hans vägar leder åt annat håll.16 Oss betraktar han som falska mynt, och det liv vi lever skyr han som orenhet. De rättfärdigas slut kallar han salighet, och han skryter med att Gud är hans far.17 Nu vill vi undersöka om hans ord är sanna och se hur det blir vid hans död.18 Är den rättfärdige Guds son skall ju Gud ta sig an honom och rädda honom från hans fiender.19 Vi skall pröva honom med misshandel och plågor, så att vi får veta hur fridsam han är och får se hur det är med hans tålamod.20 Vi skall döma honom till en neslig död; han skall ju få beskydd, efter vad han säger.«21 Så tänker de, men de bedrar sig, ty deras ondska förblindar dem.22 De förstår inte Guds hemligheter, de hoppas inte på lön för fromheten och tror inte på belöning åt fläckfria själar.23 Gud skapade människan till odödlighet och gjorde henne till en bild av sitt eget väsen,24 men genom djävulens avund kom döden in i världen, och de som är hans egendom får erfara den.
De rättfärdigas hopp
31 Men de rättfärdigas själar är i Guds hand, och ingen plåga skall nå dem.2 I dåraktiga människors ögon är de döda; deras bortgång kallas olycka3 och deras hädanfärd förintelse, men de är i frid.4 Även om de har straffats, så som människor ser det, har de rikt hopp om odödlighet.5 Efter att ha tuktats något litet skall de få möta stor godhet, ty Gud satte dem på prov och fann att de var honom värdiga.6 Som guld i smältugnen prövade han dem, han tog emot dem som en brännoffergåva.7 I den stund han kommer till dem skall de flamma upp och flyga fram som gnistor i halm.8 De skall döma folken och härska över hedningarna, och Herren skall vara deras konung i evighet.9 De som förlitar sig på honom skall förstå sanningen, och de trogna skall förbli hos honom i kärlek. Ty hans heliga får nåd och barmhärtighet, och han skall komma till sina utvalda.
De gudlösas straff
10 Men de gudlösa skall straffas för sina villfarelser, dessa som föraktade den rättfärdige och avföll från Herren.11 Olyckliga de som ringaktar vishet och fostran: deras hopp är fåfängt, deras möda gagnlös, vad de gör är till ingen nytta.12 De får hustrur utan vett och ondskefulla barn. Förbannelse vilar över deras avkomma.313 Salig den ofruktsamma som är obefläckad och aldrig har haft syndigt umgänge: när Gud kommer till själarna får hon sin lön.14 Salig den snöpte som inte har brutit mot lagen eller burit på onda tankar mot Herren: hans trohet skall lönas med en dyrbar gåva, i Herrens tempel skall han få en bättre lott.15 Ja, dygdens mödor bär ärorik frukt, och vishetens planta är fast rotad.16 Men äktenskapsbrytares barn skall inte nå mognad, de som föds ur förbjudet umgänge skall utplånas.17 Och även om de lever länge räknas de för intet, och till sist får de en ärelös ålderdom.18 Dör de i förtid har de inget hopp och ingen tröst på avgörandets dag;19 ont blir slutet för ett orättfärdigt släkte.41 Det är bättre att vara barnlös och rättrådig; minnet av den rättrådige är odödligt, både Gud och människor känner honom.2 När han lever här är han allas föredöme, och när han går bort sörjs han av alla. I evigheten bär han stolt sin segerkrans: han har vunnit en tävling om ädla priser.3 Men de gudlösa får ingen nytta av sina många barn. Plantor av oäkta skott rotar sig inte djupt och skaffar sig inget säkert fäste.4 Om de också skjuter i höjden en tid och får grenar, står de ostadigt; de skakas av stormen och rycks upp med roten av vindarnas kraft.5 Alla de späda kvistarna bryts av, och frukten blir värdelös, omöjlig att äta och oduglig till allt.6 Barn som blivit till i en syndig förening vittnar vid rannsakningen om föräldrarnas ondska.
Den rättfärdiges död
7 Men den rättfärdige skall få vila, om han också dör i förtid.8 Vördnadsvärd ålder beror inte av livets längd, det är inte årens antal som räknas.9 Det är klokheten som är en människas vita hår och ett oförvitligt liv som är hög ålder.10 Den rättfärdige behagade Gud, därför älskade Gud honom och hämtade honom, där han levde bland syndarna.11 Han rycktes bort för att inte ondskan skulle förvilla hans förstånd eller falskheten snärja hans själ,12 ty uselheten söker illvilligt fläcka ner det sköna, och begärets konster fördärvar ett oskuldsfullt sinne.13 När han dog hade han på kort tid levat länge.14 Hans själ behagade Herren, därför fick den undkomma ondskan så snart. Men människorna som såg det utan att förstå och inte besinnade detta15 att hans utvalda får nåd och barmhärtighet och att han kommer till sina heliga –16 dessa gudlösa som lever skall få sin dom av den rättfärdige som dött, den tidigt bortgångne skall döma den som grånat i orättfärdighet.417 De skall se den vises död utan att förstå vad Herren beslutat om honom eller varför han tog honom i sitt beskydd.18 De skall se det med förakt, men Herren skall skratta åt dem.19 Efteråt skall de bli eländiga kadaver, till spott och spe bland de döda i evighet. Ty han skall slå dem till marken och förstumma dem, han skall rycka undan fotfästet för dem och tillintetgöra dem helt. I kval skall de leva, och minnet av dem skall utplånas.20 Darrande skall de komma när deras synder räknas samman, och deras lagbrott skall anklaga och överbevisa dem.
De gudlösas ånger
51 Då skall den rättfärdige stå där oförskräckt inför dem som plågade honom och föraktade hans mödor.2 När de ser honom skall de gripas av fruktansvärd skräck och häpna över hans ofattbara räddning.3 Ångerfulla skall de säga till sig själva, suckande i sin själs betryck:4 »Den mannen var det som vi brukade håna, smäda och göra narr av, vi dårar! Vi tyckte att hans liv var en galenskap och hans slut en nesa.5 Hur kommer det sig att han räknas till Guds söner och har fått sin plats bland de heliga?6 Vi gick alltså vilse från sanningens väg, rättfärdighetens ljus har inte lyst för oss, solen gick aldrig upp för oss.7 Vi snärjde in oss i laglöshetens och fördärvets tistlar, vi strövade genom stiglösa ödemarker, men Herrens väg lärde vi inte känna.8 Vad har vi haft för nytta av vårt övermod? Vilken hjälp har vi fått av rikedom och prål?9 Alltsammans har försvunnit som en skugga, som när en budbärare skyndar förbi,10 som när ett skepp plöjer det svallande havet: dess färd lämnar inget spår, dess köl ingen väg genom vågorna.11 Eller som när en fågel flyger genom luften: man finner ingenting som vittnar om dess flykt. Genom den lätta luften röjs en väg när den piskas av vingslagen och klyvs av de susande vingarnas kraft, men efteråt finns inget spår att se av färden.12 Eller som när en pil skjuts mot målet: luften delas men flyter genast samman, så att ingen vet vilken bana den följde.13 På samma sätt har vi blivit till och försvunnit. Vi kan inte visa något tecken på att vi dög något till, utan vi förtärdes i vår ondska.«514 Ja, den gudlöses hopp liknar fjun som flyger bort i blåsten, eller lätta agnar som stormen driver framför sig. Det skingras som rök för vinden, försvinner som minnet av gästen som stannade bara en dag.15 Men de rättfärdiga lever för evigt. Hos Herren har de sin lön och den Högste sörjer för dem.16 Därför skall de ur Herrens hand ta emot den strålande kungakronan och det sköna diademet. Sin högra hand skall han hålla över dem, och med sin arm skall han ge dem skydd.17 Han skall rusta sig med helig iver och väpna skapelsen till värn mot fienderna.18 Han skall klä sig i rättfärdighetens harnesk och sätta den opartiska domens hjälm på sitt huvud.19 Oövervinnelig helighet skall han bära som sköld,20 skoningslös vrede skall han slipa till svärd, och hela världen skall följa honom i strid mot de vanvettiga.21 Blixtar skall fara ut som välriktade pilar och slungas mot sitt mål från skyarna som från en hårdspänd båge.22 Vredens hagel skall vina från stenslungan. Havets vatten skall stiga i raseri mot de onda och floderna obarmhärtigt dränka dem.23 Kraftens ande skall strida mot dem och sopa bort dem som en stormvind. Så skall laglösheten lägga jorden öde, och illgärningarna skall störta härskarnas troner.
De mäktigas ansvar
61 Lyssna därför, konungar, och kom till insikt! Lär av mig, ni som härskar över jordens alla länder!2 Hör noga på, ni som regerar över människorna, ni som yvs över era många undersåtar.3 Det är Herren som har gett er väldet, er makt kommer från den Högste; han skall pröva era gärningar och granska era beslut.4 Ni är tjänare i hans rike men har inte regerat rättrådigt, inte följt lagen och inte levt efter Guds vilja.5 Plötsligt skall han stå där och fylla er med fasa; domen blir hård över höga herrar.6 För den ringe finns förlåtelse och nåd, men de mäktiga möter makt när de rannsakas.7 Han som är allas härskare tar inte hänsyn till person och viker inte för världslig storhet. Hög och låg har han själv skapat, och han sörjer för alla på samma sätt,8 men en sträng granskning väntar denna världens stora.9 Till er talar jag alltså, envåldshärskare, för att ni skall lära er vishet och undgå felsteg.10 De som hållit den heliga lagen i helgd skall räknas som heliga. De som lärt sig den blir försvarade vid domen.11 Längta därför efter mina ord och ta begärligt emot dem; de ger er god fostran.
Att söka visheten
12 Strålande och oförgänglig är visheten. Hon är lätt att se för dem som älskar henne, man finner henne om man bara vill söka.13 Längtar man efter henne ger hon sig först till känna.14 Den som söker henne om morgonen får kort väg, ty han finner henne sittande vid husets port.15 Att ha henne i tankarna är den högsta klokhet, och den som ligger vaken för hennes skull är snart utan bekymmer.16 Hon går själv omkring och söker upp dem som är henne värdiga. Vänligt visar hon sig för dem var de än går, hon möter dem närhelst de tänker på henne.17 Visheten börjar när man uppriktigt längtar efter fostran.18 Att söka fostran är att älska henne, att älska henne är att följa hennes lagar, att hålla lagen är att försäkra sig om odödlighet,19 och odödligheten ställer människan nära Gud.20 Så leder längtan efter vishet till kunglig rang.21 Om ni gläder er åt troner och spiror, ni folkens härskare, så håll visheten i ära; då får ni vara kungar i evighet.622 Vad visheten är och hur hon blev till skall jag låta er veta. Jag skall inte dölja några hemligheter för er utan följa hennes spår från allra första början. Jag skall öppet lägga fram kunskapen om henne och aldrig vika av från sanningens väg.23 Med den tärande missunnsamheten skall jag inte slå följe – den har ingenting gemensamt med visheten.24 Nej, att många blir visa är världens räddning, och en klok konung är folkets väl.25 Låt därför mina ord fostra er; det blir er till nytta.
Salomo finner visheten
71 Också jag är dödlig, en människa som alla andra, en ättling till den förste, han som formades av jord. Min kropp tog form i en moders liv2 under tio månaders tid; jag bildades i hennes blod genom en mans säd under nattlig kärleksnjutning.3 Och när jag föddes drog jag in samma luft som andra och lades på samma jord som bär oss alla, under samma gråt som är varje människas första ljud.4 Jag måste lindas och skötas med omsorg,5 ty inte ens en konung börjar sin tillvaro på annat sätt:6 för alla finns en enda väg in i livet, och en enda väg ut.7 Därför bad jag till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig.8 Jag valde visheten framför spiror och troner och höll rikedom för intet i jämförelse med henne.9 Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt, ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand och silver räknas som smuts på marken.10 Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet och ville hellre äga henne än dagens ljus, ty skenet från henne slocknar aldrig.11 Men med henne kom också allt annat gott till mig; det låg omätlig rikedom i hennes händer.12 Jag gladdes åt alla dessa ting, ty visheten härskar över dem, men jag visste ännu inte att hon också är deras moder.13 Det jag lärde mig utan baktankar lär jag ut utan missunnsamhet. Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv,14 ty den är en outtömlig skattkammare för människorna. De som utnyttjar den vinner Guds vänskap, fostrans gåvor öppnar vägen till honom.


VEM - av alla bokskrivare och alla människor --- kan säga och skriva ord för alla evigheter och att dessa besannas från tid till tid? Därför och därmed är den som söker Guds Vishet --- ett träd planterat vid vattenbäckar...
Det är inget att läsa om - utan när vi läser det är det för att Gud gör det i våra liv!
Religion är för alla människor, varje individ ska skriva de Eviga Orden i sitt hjärta och sätta det som ett band kring sin panna och LEVA DÄREFTER... de skriftlärda kan bara säga om man förstått rätt eller inte - så man inte går galet.
Detta skapar FRIA MÄNNISKOR -- befriade från de blinda och döva och de högmodiga som vill roffa åt sig allt och styra över oss.
BAra den som inte kan styra sig själv - behöver en stark ledare. Som kommer att stjäla hans skörd, våldta hans dotter och använda hans son till krig.
Människor som kan styra sig själva då de litar på Gud inom sig och låter sig undervisas av Gud - behöver ingen ledare! De samarbetar under samma Herre.

[iris]

... hen...

[xion]

Iris
Varför kopierar du in såna här textsjok? Tror du verkligen att någon orkar läsa sån här skit.
Sånt här brukar nättroll syssla med.
I GB brukade man läsa telefonkatalogen från talarstolen.
Om du vill framföra något så skriv det själv istället och även om du är kvinna så kan du väl i alla fall försöka "komma till saken".

[iris]

Iris
Varför kopierar du in såna här textsjok? Tror du verkligen att någon orkar läsa sån här skit.
Sånt här brukar nättroll syssla med.
I GB brukade man läsa telefonkatalogen från talarstolen.
Om du vill framföra något så skriv det själv istället och även om du är kvinna så kan du väl i alla fall försöka "komma till saken".

Ja.
Det brukar vara så. Jag har själv ett ofattbart tålamod. Vilket man inte kan kräva av andra. De flesta vill inte läsa originaltexter. De vill (det är så amerikanskt och därmed så våldsamt korkat) ha the five second pitch --- the elevator pitch.
Därför blir människor mer och mer dumma.
Deras våldsamma dumhet är dessutom i korrelation till vad de gör - då de inget VET förutom hörsägen och andra (lika korkade hens) tolkningar av något de inte ens vet varifrån det kommer, vem som sa vad eller varför.

När de bygger hus vill de ha ett från IKEA oavsett om det blåser bort i första stormen - de köper nytt.

Men i detta specifika fall var det något jag - ville se.
För att "komma till saken" förstår du xion - vill jag först veta vem jag talar med.
Fast
jag
är
kvinna

[Smisk]

Både Marx och Lening verkar ha sagt det men Kant sa det före dem tydligen. Säkert fler som sagt detta i universum.

https://fof.se/tidning/2013/1/artikel/m ... kets-opium

https://campaigndossier.wordpress.com/t ... nuel-kant/

”Ett opium för folket” förknippas oftast med Marx och Lenin. Men både Kant och Erik Gustaf Geijer hade användt sig av begreppet tidigare."

[Smisk]

Religion handlar mycket om mening och mening är något vi inte klarar oss utan. På så sätt är det ett behov och en slags beroendeställning vi har till hur det känns att finnas till.

Det handlar inte om orsaken till livet utan om dess värde, syfte och mening. Vad vi bör göra, är här för att göra, vad som är och känns bäst för oss etc.

Att man snöar in om just "skapelsen" är för att en skapelse som är avsiktligt skapad fylls med värde, syfte och mening från skaparen.
Religion bemöter dessa saker och bär därför dem i sin tradition och moral osv.

Vi är helt inneslutna i benägenheten att tilldela världen begriplighet och meningsfullhet. Det är vår karta och kompass och de är alltid påslagna på full effekt.

Vi måste veta var vi är och vart vi är på väg, detta är vi beroende av. Medvetandet kräver detta av oss, vi är tvingade att samverka med dem då vi har möjligheten att påverka vår väg genom att förstå den och välja riktningen.

Tanken att just "Gud" visar vägen är en tanke som kan kalibrera oss men något kalibrerar oss ständigt oavsett Och medvetandet måste hjälpa till.

[iris]

Både Marx och Lening verkar ha sagt det men Kant sa det före dem tydligen. Säkert fler som sagt detta i universum.

https://fof.se/tidning/2013/1/artikel/m ... kets-opium

https://campaigndossier.wordpress.com/t ... nuel-kant/

”Ett opium för folket” förknippas oftast med Marx och Lenin. Men både Kant och Erik Gustaf Geijer hade användt sig av begreppet tidigare."

Det är lite farligt att dra in Kant i detta - om du hade läst hans "Religionen inom det blotta förnuftets gränser" skulle du inte dra detta på det sättet - som om han använt något som en --- lite ---- påminner om Marx mening med detta den senare faktiskt menade.
För att detta med opium för folket ska vara rättvisande måste man också skriva vad dessa olika personer menade med ett sådant uttryck. --- gör gärna det.

[iris]

Religion handlar mycket om mening och mening är något vi inte klarar oss utan. På så sätt är det ett behov och en slags beroendeställning vi har till hur det känns att finnas till.

Det handlar inte om orsaken till livet utan om dess värde, syfte och mening. Vad vi bör göra, är här för att göra, vad som är och känns bäst för oss etc.

Att man snöar in om just "skapelsen" är för att en skapelse som är avsiktligt skapad fylls med värde, syfte och mening från skaparen.
Religion bemöter dessa saker och bär därför dem i sin tradition och moral osv.

Vi är helt inneslutna i benägenheten att tilldela världen begriplighet och meningsfullhet. Det är vår karta och kompass och de är alltid påslagna på full effekt.

Vi måste veta var vi är och vart vi är på väg, detta är vi beroende av. Medvetandet kräver detta av oss, vi är tvingade att samverka med dem då vi har möjligheten att påverka vår väg genom att förstå den och välja riktningen.

Tanken att just "Gud" visar vägen är en tanke som kan kalibrera oss men något kalibrerar oss ständigt oavsett Och medvetandet måste hjälpa till.

... på sätt och vis har du rätt. På andra sätt och vis inte.
Mening med livet kan ju knappast det vara som är utanför detta livet som vi inte känner till.
Det är ju en slags saga - som man kan föreställa sig med mjölkkindade jungfrur du kan deflorera i horder och du blir en shiek där alla lyder din minsta vink och allt du pekar på är ditt och du är härskare.
Eller att du bara sitter och ---är och allt lidande finns inte.

Saken som skiljer alla andra religioner från den kristna är: uppståndelsen med kropp - och allt.
För att detta ska kunna ske - behöver du frångå det djurliknande du är naturligt.
Eller som de brukar skriva i tidningen: https://www.expressen.se/debatt/varlden ... -foredome/

[xion]

Det skulle också behöva städas upp i begreppen beträffande religiös/ateist.

De som är religiösa har en stark övertygelse om Guds existens. I extrema fall lever man på "söndagsskolenivå". Man tror att Bibeln är Guds ord och att varenda ord i den är sant. Man fruktar för att efter döden inte komma till det tänkta och omtalade Himmelriket utan hamna i det tänkta om än inte lika omtalade Helvetet. Denna rädsla påverkar livet påtagligt. Man deltar flitigt i religiösa aktiviteter är flitig kyrkobesökare.

I vårt land föddes tidigare alla in i den svenska kyrkan. Därför är de flesta äldre svenskar medlemmar. De flesta av dessa är både döpta och konfirmerade men tar inte det här med religion särskilt allvarligt. Gifter sig kanske i kyrkan och begravs kyrkligt. Däremellan kanske besöken i kyrkor är ytterst sparsamma. Dessa människor är enligt Iris ateister. - Fel!. Det är dom inte alls.
Dessa människor är sekulära - världsliga. Dom kanske super och slåss och kopulerar (som Iris brukar säga) men inte är dom ateister för det. I nödens stund kommer många (kanske de flesta) att be till Gud som en sista utväg.

Man skulle kanske kunna säga att dom är agnostiker, men det blir inte rätt det heller. En agnostiker är inte likgiltig men tar inte ställning i frågan om Guds existens. Om det finns något andligt som verkar i det fördolda och vad som händer efter döden. Den frågan tar man inte ställning till.

En ateist däremot har klart tagit ställning och efter hand kommit fram till att det inte finns några Gudar. En grundinställning är att allt i vår värld har en naturlig förklaring även om vi inte vet och kan förklara allt. Detta får till resultat att han inte behöver bekymra sig över vad som händer efter vår död.
Inte heller behöver han tro att olyckor som drabbar honom är någon Guds straffdom. "Shit happens" helt enkelt.

[iris]

Det skulle också behöva städas upp i begreppen beträffande religiös/ateist.

De som är religiösa har en stark övertygelse om Guds existens. I extrema fall lever man på "söndagsskolenivå". Man tror att Bibeln är Guds ord och att varenda ord i den är sant. Man fruktar för att efter döden inte komma till det tänkta och omtalade Himmelriket utan hamna i det tänkta om än inte lika omtalade Helvetet. Denna rädsla påverkar livet påtagligt. Man deltar flitigt i religiösa aktiviteter är flitig kyrkobesökare.

I vårt land föddes tidigare alla in i den svenska kyrkan. Därför är de flesta äldre svenskar medlemmar. De flesta av dessa är både döpta och konfirmerade men tar inte det här med religion särskilt allvarligt. Gifter sig kanske i kyrkan och begravs kyrkligt. Däremellan kanske besöken i kyrkor är ytterst sparsamma. Dessa människor är enligt Iris ateister. - Fel!. Det är dom inte alls.
Dessa människor är sekulära - världsliga. Dom kanske super och slåss och kopulerar (som Iris brukar säga) men inte är dom ateister för det. I nödens stund kommer många (kanske de flesta) att be till Gud som en sista utväg.

Man skulle kanske kunna säga att dom är agnostiker, men det blir inte rätt det heller. En agnostiker är inte likgiltig men tar inte ställning i frågan om Guds existens. Om det finns något andligt som verkar i det fördolda och vad som händer efter döden. Den frågan tar man inte ställning till.

En ateist däremot har klart tagit ställning och efter hand kommit fram till att det inte finns några Gudar. En grundinställning är att allt i vår värld har en naturlig förklaring även om vi inte vet och kan förklara allt. Detta får till resultat att han inte behöver bekymra sig över vad som händer efter vår död.
Inte heller behöver han tro att olyckor som drabbar honom är någon Guds straffdom. "Shit happens" helt enkelt.

Du påminner mig om de judar som satt i koncentrationsläger och hade domstol om Gud fanns eller inte - fast du å din sida försvartalar i egen person.
Märkligt hur du tolkar det jag skriver, eller vem jag är, hur jag är --- men jag bjuder på det.
Tänker inte fördjupa min person då det inte har relevans.


Till begreppen - frågan om Guds existens eller inte visar sig i hur människan lever. OM man super, slåss och kopulerar lever man som Gud inte fanns.
Gud är kärlek. Inte kopulering och agera utan den.
Det är våra handlingar som definierar oss i förhållande till Gud.

[Smisk]

... på sätt och vis har du rätt. På andra sätt och vis inte.
Mening med livet kan ju knappast det vara som är utanför detta livet som vi inte känner till.
Det är ju en slags saga - som man kan föreställa sig med mjölkkindade jungfrur du kan deflorera i horder och du blir en shiek där alla lyder din minsta vink och allt du pekar på är ditt och du är härskare.
Eller att du bara sitter och ---är och allt lidande finns inte.

Alla föreställningar kan ses som symptom på meningssamband. Berättelser är mening, de förhåller "fakta och värde", karta och kompass, omgivning och ringning, i vår erfarenhet på meningsfyllda sätt.

Frågan "meningen med livet?" är en fråga som innehåller flera frågor på samma gång. Att "tro på gud" fungerar som en kanvas som kan fylla livet med den mening frågan syftar på.

Jag är inte religiös och har ingen direkt gudstro skall tilläggas. Men jag är för meningsfullhet. Vetenskapens kunskap hanterar för det mesta endast kartan men kan inte säga något om kompassen. Filosofin å andra sidan har metoder för bägge.

[Smisk]

"Vi måste veta var vi är och vart vi är på väg, detta är vi beroende av. Medvetandet kräver detta av oss, vi är tvingade att samverka med dem då vi har möjligheten att påverka vår väg genom att förstå den och välja riktningen."
Evolution besvarar dessa frågor. Utan att blanda in gudar.
Jag är en individ i arten människa som är en övergångsform liksom alla andra nu existerande arter.
Den vissheten gör mig trygg.
Jag vet min plats som individ i min art och accepterar den.
All mening utöver den skapar jag själv. Det är så individer i mina art gör i bästa fall.
I sämsta fall gör individer i min art ett fatalt misstag, nämligen att inbilla sig att det finns något mystiskt, utanför tid och rum, som har en plan för hen och livet går ut på att lägga all kraft på att luska ut hur gud(gudar) vill att jag lever.
Det är ett jagande efter vind.

Härligt att du känner mening, det tar vi en kaffe på

[iris]

Alla föreställningar kan ses som symptom på meningssamband. Berättelser är mening, de förhåller "fakta och värde", karta och kompass, omgivning och ringning, i vår erfarenhet på meningsfyllda sätt.

Frågan "meningen med livet?" är en fråga som innehåller flera frågor på samma gång. Att "tro på gud" fungerar som en kanvas som kan fylla livet med den mening frågan syftar på.

Jag är inte religiös och har ingen direkt gudstro skall tilläggas. Men jag är för meningsfullhet. Vetenskapens kunskap hanterar för det mesta endast kartan men kan inte säga något om kompassen. Filosofin å andra sidan har metoder för bägge.

Nej (been there done it) jag kan förstå ateism (var det större delen av livet själv) när den inte är militant eller nedvärderande samtidigt som oftast de som gör detta besitter minst kunskap av alla - samtidigt som de tror motsatsen - om sig själva .
Dålig självinsikt.

Gudstro hänger oftast samman med erfarenhet av Gud. Du erfar Honom lika säkert som du känner till din egen existens. Vilket är det i särklass vanligaste sättet för de som har tro som är tillit. De som har tro som människor kan tro på andra saker - dvs inlärd tro - har ingen tillit då de bara litar på vad andra berättat för dem men har ingen egen erfarenhet.

Meningsfullheten kommer ur utvecklingen. Den som du noterbart - märkbart, mycket mycket funktionell genomgår. Den är synlig. Den är närmast mätbar.
Om du ser på allt omkring dig som människor inte skapat själva eller manipulerat eller "utvecklat" - ser du att allt - absolut allt - fyller en funktion i något större samband.
Absolut allt.
Så är även människans utveckling - stagnation och regression --- vi kan faktiskt välja denna till viss del. Sedan är ju livet inte rättvist - eller hur. Men ändå är det så.
De som får allt får mer både här och för den funktion som Jorden finns. Denna värld har en funktion mao.
Man kan - i en metafor - se det som en trädgård. Där finns allt möjligt även ogräs. Allt fyller en funktion. Trädgårdsmästaren sköter sina odlingar och vet var de har sin funktion och till vad.
De växter och blommor han gillar mest och som ger mest frukt och skönhet - ansar han, sköter han, gödslar han och ser till att de får ännu mer.
Funktionellt...

[iris]

Det som är ett opium för folket är: droger, sex, alkohol, TV, beroenden av olika slag som är inducerade: spel, fördummning via skolor och "tick this questions", tilltro till politikers lögner och allt annat som skapar ofria människor. De sitter i TV soffan, bilen och äter skräpmat och dör i alla sjukdomar av grisiga läskedrycker och skvaller på TV och i media.

DET är ett opiat för folket... religion skapar självgående, självtänkande individer som inte låter dessa rovdjur som alla ska tjäna pengar på ens död och förödelse styra dem.