iris skrev:natureprovide skrev:En sak som jag ibland har undrat är vad som händer, om det går, att tillämpa ett tankesystem på ett annat som inte har samma utgångspunkt. Skulle skillnaderna gå att överbrygga och finns det tillräckligt många hålrum att fylla igen för att kunna skapa en enhetlig och integrerad filosofi.. Jag tänker då på Bhagavad-Gita, som ett exempel, eller upanishaderna i stort, vilka har en gudssyn som är mer abstrakt och opersonlig.
Tror ni att man kan läsa bibeln med den sortens uppfattning, där man lämnar det teistiska gudsbegreppet, och väljer att tänka sig Gud som en mer opersonlig kraft som människan kan ingå förbund med?
Allt detta är redan prövat för tusen år sedan i den katolska kyrkan - av tänkare som verkligen hade på fötterna. Vi vet därmed att det finns stora likheter mellan "utgången" i tankesystemen samt även delar av dessa där de underbygger varandras utsagor.
Det du talar om sist är panteismen --- såsom jag förstår dig.
Ja, det liknar nog mer en panteistisk gudssyn.
Att det finns likheter kring vilka utgångar som har tagits i bruk förstår jag, men vad skulle hända om man väljer att förstå den bibliska guden som lika mycket av en opersonlig kraft, som symboliskt framställs som en potent härskare med mänskliga karaktärsdrag?
Slutligen undrar jag hur den teistiska gudssynen tog sin början, och om det är den enda synen som har getts allmän giltighet i den judiska traditionen.
Även om jag inte är tillräckligt insatt i det så har jag alltid tänkt mig kabbala som en av de större möjliga ingångarna till att förstå Gud på ett mer mystiskt och opersonligt sätt.
