Håll er till ämnet. Nu gäller det TV-programmet Det okända, och vad som talar för och emot att det är en bluff eller inte. Jag vill ogärna skrämma bort Torbjörn Sassersson (kul att du tittade förbi!) med allmänt tjafs om logiken bakom andar och spöken - vänligen skapa en annan tråd om ni önskar diskutera det.
Johan Ågren skrev:Varför är det så svårt att få fram ett avgörande bevis på RV och mediers förmåga? Det förekommer en mängd starka indicier, men just det där otvetydiga beviset saknas?
Ja, en första fråga är ju alltid: vad skulle ett otvetydigt bevis vara? Tydligen räcker det inte att folk sitter och utför RV och visar prov på mediala förmågor i TV. Johan, som ändå är bland de öppnaste personer jag känner till, drar i princip slutsatsen att "är det sant så är det sant, och är det bluff så är det bluff" - mycket mer kan inte sägas. Om vi ser kungen i TV håller vi det ju för sannolikt att det verkligen är kungen vi ser, och inte en bedragare eller ett fotomontage. Varför är det inte på samma sätt med Det Okända? Är det öht möjligt att utforma ett bevis i TV som skulle vara fullkomligt ovedersägligt? Hur skulle ett sånt se ut?
Är man bara tillräckligt oresonlig kan man ju hävda solipsism och att det inte finns något annat subjekt än jag själv - det går ju inte att motbevisa det heller. Kanske är det mest rimliga att det blir fråga om en sannolikhetsbedömning mellan olika tänkbara förklaringar: Om det här är en bluff, vad skulle det innebära? (får man vilseleda så enligt svensk lag, skulle auktoriteter på området riskera sitt namn, borde inte massmedias iver att avslöja ha drabbat producenterna redan osv). Om det här är sant, vad skulle DET innebära? Jösses, en hel massa saker... det är nog säkrast att tro att det är en bluff trots allt?
Nästa fråga: Är det kanske rent av bra att det är såhär? Här kommer svensk television och formligen MATAR oss med (förmenta) bevis på att andevärlden och därtill hörande förmågor är realiteter. Ändå finner folk en möjlighet att förkasta detta. Tack och lov! Fattar ni vad det skulle innebära för många, många om de
tvingades acceptera det såna här program implicerar? Djup kris, sannolikt. Vem skulle ta hand om alla dessa? Är vården skickad, eller skulle de bli lika häpna? Som nån donna sjunger i en slagdänga från 90-talet: "Would you wanna see, if seeing meant that you would have to believe?"
Slutligen ett av många möjliga svar på Johans fråga: Det handlar nog delvis om reproducerbarhet. Vid sådana försök måste man alltså skilja på att testa om det funkar (någon gång) eller om det funkar (varje gång). Om jag två gånger i mitt liv sett en fjärran plats och kunna beskriva den till punkt och pricka säger det en sak. Om jag kan göra det på beställning säger det något annat. Oförmågan att kunna göra det på beställning förtar inte det faktum att jag gjorde det tidigare. Det är problemet med ett traditionellt statistiskt angreppssätt vid sådanan här försök. Vetenskapligt sett kunde man säga att den kvantitativa metoden är dålig för att undersöka dessa fenomen, varför en kvalitativ metod är nödvändig.