Kritik av de stora religionernas gyllene regel

[Justin Case]

I Cantor-tråden skrev Algotezza:

Jag tror jag vet vad som höjer lyckan i världen (oavsett om du mäter i hedon eller något annat mått): om alla följer gyllene regeln eller någon variant av den. Det är min intuitiva tro. Den regeln finns i de flesta religioner.

Enkelt eller hur...

(Jag startar härmed en separat tråd för den gyllene regeln för att Cantor-tråden inte ska få för mycket off-topic-innehåll. Jag hittar ingen tråd sedan tidigare om den gyllene regeln.)

Vilken version av den gyllene regeln brukar åsyftas när någon säger "den gyllene regeln"? Och är någon av dem verkligen något att ha? Jag vill påstå att nästan ingen av dem är det. Om man konsulterar wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllene_regeln får man en översikt över de största religionernas (och några mindre religioners) versioner av den gyllene regeln. Få se nu här:


I kristendomen är den gyllene regeln formulerad så här:

"Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna. (Matt. 7:12, 1917 års översättning)
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)"

Om man är massochist och vill tillämpa den gyllene regeln enligt ovanstående formulering, tycks det innebära att man ska gå runt och plåga folk på de sätt man själv njuter av att bli plågad på. Det tycks mig kontraintuitivt. Det kan inte vara hållbart att, vem man än är, behandla andra människor som man själv skulle vilja bli behandlad. Ett exempel på en mycket vanligare situation där kristendomens version av gyllene regeln inte är bra är när män behandlar kvinnor som de själva skulle vilja bli behandlade av kvinnor, och vice versa. Män och kvinnor har delvis olika behov och ska inte i alla avseenden behandla varandra som de själva skulle vilja bli behandlade. Det finns flera liknande exempel på hur kristendomens gyllene regel ger oönskade resultat.


Judendomens gyllene regel är formulerad så här:

"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa."

Problemet med den varianten är istället att den t.ex. innebär att rika högermänniskor, för vilka skatt är förhatligt, och som vill följa denna variant av gyllene regeln, inte borde rösta på något parti som vill ha någon som helst skattefinansierad välfärdsstat eftersom det vore att utsätta andra för det tvång att betala skatt de själva hatar att vara utsatta för. Hur kan en gyllene regel vara bra som ger att rikt högerfolk bara får rösta på radikalkapitalistiska partier som inte vill ha någon skatt alls?


Islams gyllene regel är formulerad:
"Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv."

Nå, det är lite bättre (förutsatt att "broder" underförstått betyder "varenda människa", inte bara "andra muslimer"!), men säger egentligen inte hur man ska handla, särskilt inte i en värld där folk utsätter varandra för hemska saker. Hur borde t.ex. de allierade under andra världskriget ha betett sig om de hade velat leva enligt "att älska sin broder som sig själv"? Borde de ha sett Hitler som sin broder och därmed låtit honom vara i fred?


Liknande invändning har jag mot Bahai's version av gyllene regeln: "Var alltid vänlig mot dina medmänniskor, var deras tjänare och älska dem med ren ande även om de är din fiende".


Sikhismen: "Döm andra så som du dömer dig själv."

Den här duger bara i de fall då "andra" och "man själv" är lika varandra och befinner sig i likadan situation, något som oftast inte är fallet. Om man själv t.ex. stjäl av ren egoism, men någon annan stjäl för att det är hans enda chans att överleva, håller det inte att döma gärningen stöld som lika förkastlig eller lika acceptabel i båda fallen.


Hinduismen: "Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig."

Den här funkar inte i situationer där tillfällig smärta bör tillfogas någon, t.ex. vid akut sjukdom där en spruta behöver ges till någon. Dessutom stöter den på samma problem med massochister som kristendomens version av gyllene regeln gör.


Jainismen: "I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva."

Jag önskar inte tillfoga mig själv några skador, men liksom nästan alla andra västerlänningar tillfogar jag framtida människor skador genom min klimatförstörande livsstil, och jag bör göra detta så länge min klimatpåverkan är en oundviklig negativ bieffekt av ett sammantaget mestadels positivt världspåverkande sätt att leva. Anta t.ex. att jag är fysiker och forskar i hur man skulle kunna bygga mycket mer klimatvänliga motorer genom att utnyttja de senaste rönen inom kvantfysiken. Då kanske jag kan utveckla och testa min idé effektivast genom att besöka t.ex. såväl CERN i Schweiz som andra för ändamålet viktiga forskningsanläggningar i världen. Det blir en del resande, d.v.s. klimatpåverkan. Jag skadar framtida människor på det sättet. Men jag bör kanske göra det, om min uppfinning kommer att rädda desto fler människor på längre sikt. Jainismens gyllene regel och liknande versioner av den gyllene regeln tenderar sätta i käppar i hjulet för sådan världsförbättring, genom att bara se på hur människor skadar varandra med handling (och inte även på hur man låter andra komma till skada genom underlåtelse att handla).


Buddhismen: "Plåga inte andra med det som pinar dig själv."

Så hur dåligt man än mår, hur sjuk man än är, ska man alltså ändå inte uppsöka skattesubventionerad vård, eftersom det skulle leda till högre skattetryck för resten av befolkningen och alltså plåga sådana medborgare som skulle känna plåga om de tvingades betala mer skatt? Vilken hjärtlös moral!


Scoutlagen: "En scout känner ansvar för sig själv och andra."

Den här versionen är det egentligen inget fel med. Men man kunde önska att den preciserade hur mycket ansvar man ska ta för andra i förhållande till hur mycket ansvar man ska ta för sig själv.


Den bästa versionen av gyllene regeln är enligt min mening utilitarismens: "ta lika hänsyn till lika intressen". (Underförstått: ta olika hänsyn till olika intressen.)


Det är ett stort problem för mänskligheten att, som vi ser ovan, samtliga stora religioner har så onödigt dumma, vilseledande eller intetsägande versioner av den gyllene regeln.

[Algotezza]

I Cantor-tråden skrev Algotezza:

Jag tror jag vet vad som höjer lyckan i världen (oavsett om du mäter i hedon eller något annat mått): om alla följer gyllene regeln eller någon variant av den. Det är min intuitiva tro. Den regeln finns i de flesta religioner.

Enkelt eller hur...

(Jag startar härmed en separat tråd för den gyllene regeln för att Cantor-tråden inte ska få för mycket off-topic-innehåll. Jag hittar ingen tråd sedan tidigare om den gyllene regeln.)

Vilken version av den gyllene regeln brukar åsyftas när någon säger "den gyllene regeln"? Och är någon av dem verkligen något att ha? Jag vill påstå att nästan ingen av dem är det. Om man konsulterar wikipedia http://sv.wikipedia.org/wiki/Gyllene_regeln får man en översikt över de olika religionernas versioner av den gyllene regeln. Få se nu här:


I kristendomen är den gyllene regeln formulerad så här:

"Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det gören I ock dem. Ty detta är lagen och profeterna. (Matt. 7:12, 1917 års översättning)
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)"

Om man är massochist och vill tillämpa den gyllene regeln enligt ovanstående formulering, tycks det innebära att man ska gå runt och plåga folk på de sätt man själv njuter av att bli plågad på. Det tycks mig kontraintuitivt. Det kan inte vara hållbart att, vem man än är, behandla andra människor som man själv skulle vilja bli behandlad. Ett exempel på en mycket vanligare situation där kristendomens version av gyllene regeln inte är bra är när män behandlar kvinnor som de själva skulle vilja bli behandlade av kvinnor, och vice versa. Män och kvinnor har delvis olika behov och ska inte i alla avseenden behandla varandra som de själva skulle vilja bli behandlade. Det finns flera liknande exempel på hur kristendomens gyllene regel ger oönskade resultat.


Judendomens gyllene regel är formulerad så här:

"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa."

Problemet med den varianten är istället att den t.ex. innebär att rika högermänniskor, för vilka skatt är förhatligt, och som vill följa denna variant av gyllene regeln, inte borde rösta på något parti som vill ha någon som helst skattefinansierad välfärdsstat eftersom det vore att utsätta andra för det tvång att betala skatt de själva hatar att vara utsatta för. Hur kan en gyllene regel vara bra som ger att rikt högerfolk bara får rösta på radikalkapitalistiska partier som inte vill ha någon skatt alls?


Islams gyllene regel är formulerad:
"Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv."

Nå, det är lite bättre (förutsatt att "broder" underförstått betyder "varenda människa", inte bara "andra muslimer"!), men säger egentligen inte hur man ska handla, särskilt inte i en värld där folk utsätter varandra för hemska saker. Hur borde t.ex. de allierade under andra världskriget ha betett sig om de hade velat leva enligt "att älska sin broder som sig själv"? Borde de ha sett Hitler som sin broder och därmed låtit honom vara i fred?


Liknande invändning har jag mot Bahai's version av gyllene regeln: "Var alltid vänlig mot dina medmänniskor, var deras tjänare och älska dem med ren ande även om de är din fiende".


Sikhismen: "Döm andra så som du dömer dig själv."

Den här duger bara i de fall då "andra" och "man själv" är lika varandra och befinner sig i likadan situation, något som oftast inte är fallet. Om man själv t.ex. stjäl av ren egoism, men någon annan stjäl för att det är hans enda chans att överleva, håller det inte att döma gärningen stöld som lika förkastlig eller lika acceptabel i båda fallen.


Hinduismen: "Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig."

Den här funkar inte i situationer där tillfällig smärta bör tillfogas någon, t.ex. vid akut sjukdom där en spruta behöver ges till någon. Dessutom stöter den på samma problem med massochister som kristendomens version av gyllene regeln gör.


Jainismen: "I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva."

Jag önskar inte tillfoga mig själv några skador, men liksom nästan alla andra västerlänningar tillfogar jag framtida människor skador genom min klimatförstörande livsstil, och jag bör göra detta så länge min klimatpåverkan är en oundviklig negativ bieffekt av ett sammantaget mestadels positivt världspåverkande sätt att leva. Anta t.ex. att jag är fysiker och forskar i hur man skulle kunna bygga mycket mer klimatvänliga motorer genom att utnyttja de senaste rönen inom kvantfysiken. Då kanske jag kan utveckla och testa min idé effektivast genom att besöka t.ex. såväl CERN i Schweiz som andra för ändamålet viktiga forskningsanläggningar i världen. Det blir en del resande, d.v.s. klimatpåverkan. Jag skadar framtida människor på det sättet. Men jag bör kanske göra det, om min uppfinning kommer att rädda desto fler människor på längre sikt. Jainismens gyllene regel och liknande versioner av den gyllene regeln tenderar sätta i käppar i hjulet för sådan världsförbättring, genom att bara se på hur människor skadar varandra med handling (och inte även på hur man låter andra komma till skada genom underlåtelse att handla).


Buddhismen: "Plåga inte andra med det som pinar dig själv."

Så hur dåligt man än mår, hur sjuk man än är, ska man alltså ändå inte uppsöka skattesubventionerad vård, eftersom det skulle leda till högre skattetryck för resten av befolkningen och alltså plåga sådana medborgare som skulle känna plåga om de tvingades betala mer skatt? Vilken hjärtlös moral!


Scoutlagen: "En scout känner ansvar för sig själv och andra."

Den här versionen är det egentligen inget fel med. Men man kunde önska att den preciserade hur mycket ansvar man ska ta för andra i förhållande till hur mycket ansvar man ska ta för sig själv.


Den bästa versionen av gyllene regeln är enligt min mening utilitarismens: "ta lika hänsyn till lika intressen". (Underförstått: ta olika hänsyn till olika intressen.)


Det är ett stort problem för mänskligheten att, som vi ser ovan, samtliga stora religioner har så onödigt dumma, vilseledande eller intetsägande versioner av den gyllene regeln.

Peter Singer har framfört liknande kritik som din mot den gyllene regeln så jag antar du inspirerats av honom. Jag har mött denna kritik tidigare så den är ju inte direkt ny. Och din kritk är lnaturlgitvis logiskt hållbar. Det är alltså helt rätt att denna regel inte håller logiskt i alla tänkbara fall i alal tider och i alla världar men så är det ju inte heller en logisk regel utan ett stycke pragmatisk livsvisdom som alltså bäst prövas genom att efterlevas i praktiken. Hjälper den då en att leva och få  ett ljusare liv och att göra världen något mer human är den väl OK. Problemet är inte att den noga efterföljes och tillämpas  i världen utan att de flesta faktiskt struntar i den. Vore världen bättre utan denna regel?


På vilken nivå vill du ha din diskussion? Teoretiskt? Jag tycker att etik rör ens vardag och då får man tänka pragmatiskt och suntförnuftigt och fundera över vad som funkar i den egna praktiken här och nu. För att etik skall engagera mig måste jag tänka så. Teori som inte utgår från praktik och sedan återförs och prövas där ger ajg inte mycket för. Teori som bara prövas logiskt på det teorotiska planet ger jag inte mycket för. Allra minst bär det gäller etik. Det handlar om människor av kött och blod. Teoretiska modeller på etiskens område är OK men då skall de utgå från praktiken och åerföras dit, prövas  där.

Finns det någon etisk regel öht som håller i alla situationer, även i tänkta extremsituationer där tänkta extrema personer är inblandade?

Även om inte en regel inte håller i alla tänkbara situationer och i alla världar och tider, kan den ju ändå vara nyttig och användbar i ens normala vardagsliv. Jag tänker alltså pragmatiskt här. Jag är inte någon heller som anser man skall  slaviskt följa regler, utan anser att det vettigaste är att kombinera regeletik, dygdeetik och effektetik, använda intuition, magkänsla.  Vilket väl gör mig till situationsetiker.

Regler är ju ett slags sammanfattningar av mänsklig erfarenhet vilket innebär att de extraherats fram ur enskilda erfarenheter, varvid man måst bortse från det som anses som mindre vanligt eller sannolikt. Att man kan tänka ut situationer där det är ohållbart att följa regeln innebär väl inte att man skall skppa den om den funakr i de flesta andra situationer? Kan man inte kräva något slags sunt förnuft ocjh mänsklgit omdöme här? Är det antingen-eller som gäller? Antingen gäller den gyllene regeln undantagslöst överallt och i alla tider och situationer eller så gäller den inte alls.


Vad menas med detta:

Den bästa versionen av gyllene regeln är enligt min mening utilitarismens: "ta lika hänsyn till lika intressen". (Underförstått: ta olika hänsyn till olika intressen.)

Hur gör du då? Hur använder man den regeln? Om du t.ex. skall ge någon dödshjälp eller ej? Om du skall vara soldat i Afghanistan eller ej? Om du skall försvara dig eller ej om du blir överfallen på stan?



/Algotezza

[Anders]

"Alla tänker på sig, det är bara jag som tänker på mig"

[Sceptisk]

Kritiken tycker jag riktas framförallt mot språkets och lagars otillräcklighet. Därför skulle jag vilja diskutera själva begreppet lag, varifrån det kommer och vad det är tänkt att åstadkomma. Ifall lagar kan åstadkomma det de säger sig göra, för om man tittar historiskt så verkar det iallafall som att lagar inte hindrat brottsligheten, utan bara lyckats sätta ett namn på "den".

Detta är vad jag funnit vad gäller lagar och regler. Lagen i sig förutsätter ju att den behövs. Tillstånd där lagar behövs kallas för kaotiska. Därför kan en lag bara anses som förnuftig eller rättfärdig ifall vi befinner oss i ett kaotiskt tillstånd. Och vad är då kaos, jo konflikt - motsatsen till harmoni, där saker fungerar som dom ska.

Men om målet är att allting ska fungera harmoniskt - som det är tänkt att fungera - och att det sedan visar sig att det INTE fungerar.... är det då förnuftigt att förutsätta "kaos" för att sedan lösa det med en "lag"?

Lagen blir på ett sätt en upplysare om det ideala tillståndet, men den kan också bli en oförstående främling som inte förstår djupet och komplexiteten av problemet utan avrundar det helt enkelt till "kaos". Detta är människans sätt att förenkla svåra problem och använder sig sedan av idealtillståndet (lagen) att döma med. Lagen är förenklad problemlösning.

Men problemet med lagen är dels att den representerar idealtillståndet, t.ex att alla människor ska vara vänliga, lyckliga, friska, generösa, osv och framförallt avhålla sig från destruktiva handlingar. Men lagen är också i sig en skapad konflikt, eftersom den söker skilja mellan agnarna och vetet och göra sig av med agnarna genom att bränna upp dom.

Allt skrivet, som lagar, går att ifrågasätta, tolka, omtolka, dras till sin yttersta spets och därför har man brukat skilja mellan den skrivna lagen och lagens andemening. Men detta räcker inte som förklaring för problemet är fortfarande att lagen förenklar och omtolkar verkligheten och kan därför aldrig råda bot på nånting.

Lagen förutsätter också att människorna inte själva vet hur man lever utan att deras liv måste "ordnas upp" med tvång. Trots att människor som lever tillsammans ganska snabbt hittar olika sätt att leva på, lösa konflikter, finna sin plats, osv. Och om en grupp människor tillåts få leva som dom vill så kommer don att hitta ett sätt att leva på som passar just dom.

I en sådant scenario så skapar inte lagen någon ordning, utan den skulle skapa oordning, osäkerhet, rädsla för bestraffning, identitetsproblem, konflikter, osv. Det är ungefär som att en militär skulle storma in på ett barnkalas och skrika order åt barnen om vem som får äta tårta i rätt ordning och vem som ska stå vart i kön och sedan tolka all upprördhet och skrämda barn som upproriskhet och sedan sätta igång med bestraffning.

Lagen är ett kontrollredskap som människan inte skulle behöva använda  - alls. Människornas verklighet och relationer är på tok för komplicerade, djupa och svårförklarliga för att en lag skulle kunna formuleras att förstå dom. Det var när människorna började använda sig av lagen som de föll.

Det står ju faktiskt även så i Bibeln. Kunskapen på gott och ont är inget annat än lagen. Det är bara lagen som skiljer det goda från det onda och det som händer när människorna tar denna kraft i sina egna händer så blir de skrämda av hur lite de förmår att leva upp till den utan springer och gömmer sig, försöker dölja sig själva. Intressant i sammanhanget är att Bibeln började skrivas bara 200 år efter att Hammurabi instiftat sina lagar i Babylon.

Givetvis så användes lagar tidigare än så och såklart också invävda i komplexa religiösa system och myter. Det går tillbaka ända till Ur, civilisationens födelseplats och hittas bland alla sk "civilisationer" runt om i världen. Undantaget är hela tiden stamfolken som inte hade lagar som civilisationerna känner dom, utan hade "livsstilar". Var och en skild från de andras livsstilar. Var och en hade sina sätt på vilket de löste konflikter och hur de kunde återföra harmoni till gemenskapen igen. Detta kallas av oss för "visdom". Och visdom är av sin natur gammal och beprövad och visar sig fungera.

Lagar däremot går att instifta på ett par veckor eller ett par år - utan att man kunnat försäkra sig om ifall de fungerar eller inte. Man stiftar bara en lag som säger att man till exempel inte får röka marijuana. Inte för att lagen fungerar. Man har ingen som helst tillit till lagar i det avseendet. Civilisationerna stiftar inte lagar för att de fungerar, utan för att markera vad civilisationen ska representera. På det sättet så kan en civilisation stoltsera med lagar som ska representera en högt stående kultur med glada och lyckliga människor, men när man betraktar dom närmare så är dom varken glada eller lyckliga eller särskilt högt stående, förutom kanske i tekniskt hänseende. Det kallas för hyckleri för lagen och lagtänkande är allt hyckleris ursprung.

Undrar om ni även tänkt på hur vanligt förekommande det är att man i en konflikt eller en situation där man blir ifrågasatt, så fort och så automatiskt hittar på en historia för att täcka upp bristerna i sina tidigare påståenden? Det är så automatiskt att ingen verkar tänka på det. Men om vi tar till exempel konflikten (ifrågasättande-debatten) mellan ateister och teister, eller mellan olika grupper av teister så hittar båda sidorna på nya argument för att rättfärdiga sin egen position, snarare än att försöka fördjupa sig i frågans art. Ja man kanske kan hävda att detta är "typiskt mänskligt" men jag tror att det också beror på lagtänkande, för bara lagar har förmågan att kunna riva upp kontroverser och motsättningar och stagnerar i oändliga konflikter "jag tror såhär, det är rätt", "det kanske är rätt för dig", "det som är rätt är ju jämt rätt", "nej det är det inte alls, alla kan ha sin egen sanning", "nej det kan man inte". osv osv osv.

Alla nationer och religioner i världen bygger på lagtänkande och det är på grund av detta som vi har alla problem som vi har idag. Vi har en extremt förvirrad situation idag där alla skriker ut sin sanning eller anti-sanning eller allt-är-sanning-sanning, samtidigt som världen plundras, människor bestraffas på alla sätt över hela världen och över allt detta hälls oändliga mängder med TV reklam och nöjesprogram. Vi håller på att drunkna i våra egna orenheter.

Lagar är ett tvångsinstrument och man borde ju kunna fundera på vad poängen med det är egentligen. Varför ska människor tvingas att leva på ett visst sätt? Det är en lockande tanke att tänka att det är för att det gynnar en viss grupp som vill ha makt och pengar. Men även om det säkert är sant så ska vi inte heller glömma bort att alla verkar vara så rörande överens om att lagar är det bästa som hänt sedan skivat bröd och månresor. Trots att lagen i sig är oförnuftig, inte ens är tänkt att fungera, så är den ändå helt okritiserad och sedd som ett självklart faktum, ty "annars skulle ingenting fungera", säger man.

Faktum är att civilisationer och stamsamhällen har ingenting gemensamt med varandra. Civilisationer är designerprojekt av en elit med maktanspråk som stiftar lagar i enlighet med deras intressen - det är inte ens en fråga om att lagarna man stiftar ska fungera, utan de ska bara vara så för att möta maktens intressen. Vi lever i ett designat samhälle, från början till slut. Det är därför vi inte vet nånting om vilka vi är eller vart vi är på väg nånstans. Detta har visat sig särskilt tydligt de senaste åren när allt som vi en gång trott på visat sig vara bluff och båg och vi är osäkra på hur framtiden kommer att se ut. Vi tvingas sätta vår tillit till politiker (som vi avskyr) som skriver lagar (som vi avskyr).

Stamsamhället som är människornas ursprungliga organisationsform utvecklar livsstilar som kan skilja sig från en stam till en annan. Man utvecklar egenartade livsstilar för att de visar sig fungera och den kunskap som används och som utvecklas i dessa samhällen kallas för visdom, för den är gammal och beprövad och anpassad efter stammens behov och livsvillkor och historia och därför djupt sammanlänkad i folkstammens själ.

[offe]

Jag tolkar inte Gyllene regeln som en lag, utan som ett vist råd:
Först när du älskar andra människor som du älskar dig själv, kommer du automatiskt att behandla dem på rätt sätt.

Islams version ligger närmast min tolkning.

Det är ju lätt att behandla sig själv väl och ofta på andras bekostnad. Att ta hänsyn till sina egna behov går automatiskt. Först om man älskar en annan person börjar man ta hänsyn till hennes alla behov, på samma villkor som man tar hänsyn till sina egna.

Den Gyllene regelns mål är kollektivets bästa, mänsklighetens bästa, det övergripande rätta. För att uppnå det måste hänsyn tas till varje individs bästa. Och för att ta hänsyn till varje individ, måste man älska dem alla.

[Zokrates]

Jag tolkar inte Gyllene regeln som en lag, utan som ett vist råd:
Först när du älskar andra människor som du älskar dig själv, kommer du automatiskt att behandla dem på rätt sätt.

Islams version ligger närmast min tolkning.

Det är ju lätt att behandla sig själv väl och ofta på andras bekostnad. Att ta hänsyn till sina egna behov går automatiskt. Först om man älskar en annan person börjar man ta hänsyn till hennes alla behov, på samma villkor som man tar hänsyn till sina egna.

Den Gyllene regelns mål är kollektivets bästa, mänsklighetens bästa, det övergripande rätta. För att uppnå det måste hänsyn tas till varje individs bästa. Och för att ta hänsyn till varje individ, måste man älska dem alla.

Islams tolkning, ja den tog ju Djingis Khan till när han valde en religion som tillät honom att slakta alla de 6 miljoner enskilda individerna som stod i vägen för hans megalomani, vilket visade sig vara ett bra val till skillnad mot om han valt buddhismen, då hade ingen idag knappt vetat vem han var.

[Anders]

Jag tolkar inte Gyllene regeln som en lag, utan som ett vist råd:
Först när du älskar andra människor som du älskar dig själv, kommer du automatiskt att behandla dem på rätt sätt.

Islams version ligger närmast min tolkning.

Det är ju lätt att behandla sig själv väl och ofta på andras bekostnad. Att ta hänsyn till sina egna behov går automatiskt. Först om man älskar en annan person börjar man ta hänsyn till hennes alla behov, på samma villkor som man tar hänsyn till sina egna.

Den Gyllene regelns mål är kollektivets bästa, mänsklighetens bästa, det övergripande rätta. För att uppnå det måste hänsyn tas till varje individs bästa. Och för att ta hänsyn till varje individ, måste man älska dem alla.

Islams tolkning, ja den tog ju Djingis Khan till när han valde en religion som tillät honom att slakta alla de 6 miljoner enskilda individerna som stod i vägen för hans megalomani, vilket visade sig vara ett bra val till skillnad mot om han valt buddhismen, då hade ingen idag knappt vetat vem han var.

"Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv." - jahapp, då går vi ut och slår ihjäl 6 millar. Sa Djingis.