Du som tror på Gud - hur går dina tankar kring detta?

[freddemalte]

Hej bästa läsare!

Om du möter en människa på stan och denna person stoppar dig och säger att hon ÄR Gud, bara hon - ingen/inget annan/annat.

Hon säger vidare att hon har alla svar på alla frågor och att hon är allt det som alla troende människor på jorden avser när de pratar om eller tänker på Gud (folk skulle dock inte förstå hur det hänger ihop). Hon berättar även att de flesta människor inte fattar (förstår, kan ta till sig) att Gud är en helt vanlig kvinna (hon på gatan) och detta, tillsammans med det faktum att hon vill ha det så, gör att människor inte förtår att hon är Gud. Hon berättar även att alla svar på frågorna är frågan själv men att detta inte heller är något som folk kommer att kunna ta till sig (någon gång).

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?

Fabulera gärna kring detta - jag är mycket nyfiken på dina tankegångar!

Vänligen

Fredrik

[David H]

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?
- Nej, jag brukar inte tillämpa det förhållningssättet. Flera människor betraktar sig själva som mycket speciella, och kan komma fram till saker som att de är den utvalde, den enda med sanningen etc. Betrakta bara Harald Davidsson till exempel, har inte han uttryckt sig i liknande ord? Mitt sätt att bemöta honom är inte att betrakta honom som galen och med vanföreställningar, inte heller som en skojare. Jag försöker ta honom som han är, lyssnar på det jag finner intressant och tänkvärt, skummar förbi andra inlägg som jag tycker blir tjatiga, upprepande, innehållslösa eller inte berör mig. På liknande sätt skulle jag nog förhålla mig till denna kvinna.

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?
- Nej, jag tror att om jag hade en gud framför mig skulle hon inte snacka så mycket abstrakt teoretiskt dravel. Men jag avfärdar henne inte heller. Jag tänker "jaha, säger du det, kanske har du rätt, kanske har du fel" så vandrar jag vidare, utan att grubbla så mycket mer över saken.

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?
- Jag är varken särskilt förtjust i orden "bevis" eller "sanning". För att jag ska intressera mig för henne krävs det att hon berör mig på något sätt, att hon hjälper mig komma till insikter eller dylikt. Att hon känner igen mina bekymmer, hjälper mig lösa dem etc. Och i så fall skulle jag intressera mig mer för henne, hålla kontakten, lyssna på vad mer hon har att säga. Men huruvida hon är Gud eller ej, menar jag är en sekundär fråga, men svaret på frågan kan tänkas bli jakande.

[freddemalte]

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?
- Nej, jag brukar inte tillämpa det förhållningssättet. Flera människor betraktar sig själva som mycket speciella, och kan komma fram till saker som att de är den utvalde, den enda med sanningen etc. Betrakta bara Harald Davidsson till exempel, har inte han uttryckt sig i liknande ord? Mitt sätt att bemöta honom är inte att betrakta honom som galen och med vanföreställningar, inte heller som en skojare. Jag försöker ta honom som han är, lyssnar på det jag finner intressant och tänkvärt, skummar förbi andra inlägg som jag tycker blir tjatiga, upprepande, innehållslösa eller inte berör mig. På liknande sätt skulle jag nog förhålla mig till denna kvinna.

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?
- Nej, jag tror att om jag hade en gud framför mig skulle hon inte snacka så mycket abstrakt teoretiskt dravel. Men jag avfärdar henne inte heller. Jag tänker "jaha, säger du det, kanske har du rätt, kanske har du fel" så vandrar jag vidare, utan att grubbla så mycket mer över saken.

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?
- Jag är varken särskilt förtjust i orden "bevis" eller "sanning". För att jag ska intressera mig för henne krävs det att hon berör mig på något sätt, att hon hjälper mig komma till insikter eller dylikt. Att hon känner igen mina bekymmer, hjälper mig lösa dem etc. Och i så fall skulle jag intressera mig mer för henne, hålla kontakten, lyssna på vad mer hon har att säga. Men huruvida hon är Gud eller ej, menar jag är en sekundär fråga, men svaret på frågan kan tänkas bli jakande.

Hej rekoj!
Spännande tankar! Har jag uppfattat dig rätt med att du med andra ord anser att "sökandet efter Gud" (vilket jag har uppfattat att en del håller på med) är tämligen meningslöst eftersom man inte kan vara säker på när man finner denna Gud (om och endast om det är möjligt att finna någon Gud)?

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?

Jag skulle lyssna på personen och anta att hon inte är en gud men att hon tror att hon är gud.
hon ljuger inte, men jag skulle inte ta henne för gud.

jag behöver inga bevis för att hon är gud då jag inte tror att gud är en fysisk varelse.
men jag hade nog frågat henne varför hon inte skapade oss förmögna att förstå vad gud är.

Att söka gud är i sig är inte meningslöst, men att diskutera gud med andra kommer inte att ge några bra svar.
Vi har nog lika många tolkningar på gud som det finns människor.
så jag behåller det inom mig och låter den utvecklas dit vinden bär.

många filosofiska frågor kan man hoppa över då svaren inte går att få.

[kort]

En gång kom det fram två välklädda killar till mig på stan, de var ifrån något annat land och de påstod att det fanns en man som hade svaret på alla frågor och att han skrivit boken de höll fram, de sa, skulle du inte vilja prata med någon som är oändligt vis och har svaret på allt. Jag svarade skämtsamt att det har jag också! Givetvis visste de inte vad de skulle säga. Många ungdomar som är i utvecklingsfas och kanske är lite förvirrade kan vara väldigt motagliga för den här typen av information...

[Minded]

Om du möter en människa på stan och denna person stoppar dig och säger att hon ÄR Gud, bara hon - ingen/inget annan/annat.

Det skulle hon ha väldigt svårt att övertyga mig om. Om hon hade velat försöka, så hade jag förvisso kunnat lyssna och se hennes bild av saken. Det är nästan alltid lärorikt att lyssna på vad en annan person verkligen tror/känner. Alltså, även om hon antagligen skulle ha fel i sak, betyder inte det att jag inte kan använda visst av vad hon vet till min egen utveckling. Ta det som är gott, och kasta bort det som inte är. Hell, jag kan ha stort utbyte av en 1åring eller en hund.

Hon säger vidare att hon har alla svar på alla frågor och att hon är allt det som alla troende människor på jorden avser när de pratar om eller tänker på Gud (folk skulle dock inte förstå hur det hänger ihop). Hon berättar även att de flesta människor inte fattar (förstår, kan ta till sig) att Gud är en helt vanlig kvinna (hon på gatan) och detta, tillsammans med det faktum att hon vill ha det så, gör att människor inte förtår att hon är Gud. Hon berättar även att alla svar på frågorna är frågan själv men att detta inte heller är något som folk kommer att kunna ta till sig (någon gång).

Se ovan..

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?

1. kan så vara, oavsett vilket av dem. Men det betyder alls inte att jag inte lyssnar och prövar vad hon säger. Som jag ser det har vi alla vanföreställningar likställda med practical jokes, hela högen. Och så länge jag själv inte vet bättre, har jag egentligen ingenting själv att komma med heller. Då vore det bara irrelevant av mig att förkasta det den andra anför.

2. Inte i den bemärkelse som var sagd, att hon och enbart hon är det. Nej. Eller sanning, hon kanske tror det, men det är inte korrekt.

3. Hon behöver ge mig (säga/visa) något jag inte ser igenom, ser hur, vet vad, hon gör/säger.

[freddemalte]

En gång kom det fram två välklädda killar till mig på stan, de var ifrån något annat land och de påstod att det fanns en man som hade svaret på alla frågor och att han skrivit boken de höll fram, de sa, skulle du inte vilja prata med någon som är oändligt vis och har svaret på allt. Jag svarade skämtsamt att det har jag också! Givetvis visste de inte vad de skulle säga. Många ungdomar som är i utvecklingsfas och kanske är lite förvirrade kan vara väldigt motagliga för den här typen av information...

Ja, hee . . .  det är verkligen intressant . . .  hummm . . .  det är lurigt det där med tro, religion och andlighet vs. övriga synsätt på tillvaron . . .

Vänligen

Fredrik

[freddemalte]

Om du möter en människa på stan och denna person stoppar dig och säger att hon ÄR Gud, bara hon - ingen/inget annan/annat.

Det skulle hon ha väldigt svårt att övertyga mig om. Om hon hade velat försöka, så hade jag förvisso kunnat lyssna och se hennes bild av saken. Det är nästan alltid lärorikt att lyssna på vad en annan person verkligen tror/känner. Alltså, även om hon antagligen skulle ha fel i sak, betyder inte det att jag inte kan använda visst av vad hon vet till min egen utveckling. Ta det som är gott, och kasta bort det som inte är. Hell, jag kan ha stort utbyte av en 1åring eller en hund.

Hon säger vidare att hon har alla svar på alla frågor och att hon är allt det som alla troende människor på jorden avser när de pratar om eller tänker på Gud (folk skulle dock inte förstå hur det hänger ihop). Hon berättar även att de flesta människor inte fattar (förstår, kan ta till sig) att Gud är en helt vanlig kvinna (hon på gatan) och detta, tillsammans med det faktum att hon vill ha det så, gör att människor inte förtår att hon är Gud. Hon berättar även att alla svar på frågorna är frågan själv men att detta inte heller är något som folk kommer att kunna ta till sig (någon gång).

Se ovan..

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?

1. kan så vara, oavsett vilket av dem. Men det betyder alls inte att jag inte lyssnar och prövar vad hon säger. Som jag ser det har vi alla vanföreställningar likställda med practical jokes, hela högen. Och så länge jag själv inte vet bättre, har jag egentligen ingenting själv att komma med heller. Då vore det bara irrelevant av mig att förkasta det den andra anför.

2. Inte i den bemärkelse som var sagd, att hon och enbart hon är det. Nej. Eller sanning, hon kanske tror det, men det är inte korrekt.

3. Hon behöver ge mig (säga/visa) något jag inte ser igenom, ser hur, vet vad, hon gör/säger.

Hej Minded!
Supersintressant . . .

Fråga: Kan det vara så att de som tror på Gud och dessutom försöker komma i kontakt med Gud gör "misstaget" att förvänta sig att denna kontakt är mer än vad den egentligen är?

För mig som (utifrån ett explicit perspektiv) inte är troende (åtminstone inte vad gäller de beskrivningar jag hittills stött på vad avser fenomenet Gud) framstår just den där strävan efter att söka efter Gud / ha kontakt med Gud som en ganska speciell företeelse - hur ser du på detta?

Vänligen

Fredrik

[David H]

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?
- Nej, jag brukar inte tillämpa det förhållningssättet. Flera människor betraktar sig själva som mycket speciella, och kan komma fram till saker som att de är den utvalde, den enda med sanningen etc. Betrakta bara Harald Davidsson till exempel, har inte han uttryckt sig i liknande ord? Mitt sätt att bemöta honom är inte att betrakta honom som galen och med vanföreställningar, inte heller som en skojare. Jag försöker ta honom som han är, lyssnar på det jag finner intressant och tänkvärt, skummar förbi andra inlägg som jag tycker blir tjatiga, upprepande, innehållslösa eller inte berör mig. På liknande sätt skulle jag nog förhålla mig till denna kvinna.

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?
- Nej, jag tror att om jag hade en gud framför mig skulle hon inte snacka så mycket abstrakt teoretiskt dravel. Men jag avfärdar henne inte heller. Jag tänker "jaha, säger du det, kanske har du rätt, kanske har du fel" så vandrar jag vidare, utan att grubbla så mycket mer över saken.

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?
- Jag är varken särskilt förtjust i orden "bevis" eller "sanning". För att jag ska intressera mig för henne krävs det att hon berör mig på något sätt, att hon hjälper mig komma till insikter eller dylikt. Att hon känner igen mina bekymmer, hjälper mig lösa dem etc. Och i så fall skulle jag intressera mig mer för henne, hålla kontakten, lyssna på vad mer hon har att säga. Men huruvida hon är Gud eller ej, menar jag är en sekundär fråga, men svaret på frågan kan tänkas bli jakande.

Hej rekoj!
Spännande tankar! Har jag uppfattat dig rätt med att du med andra ord anser att "sökandet efter Gud" (vilket jag har uppfattat att en del håller på med) är tämligen meningslöst eftersom man inte kan vara säker på när man finner denna Gud (om och endast om det är möjligt att finna någon Gud)?

Vänligen

Fredrik

Nej alltså, det vet jag inte. Det var inte vad jag avsåg med mitt meddelande.

Poängen var snarare att det viktiga för mig är inte att avgöra huruvida hon är Gud eller inte, det viktiga är att ta henne för vad hon är. Och om det hon är, min upplevelse av henne, stämmer överens med vad min uppfattning om vad Gud är, ja då är det väl inte orimligt att också kalla henne Gud. Om jag också är "säker"? I en bemärkelse kan man väl aldrig säga att man kan vara "säker" om någonting, men det förtar inte upplevelsen av att vi både söker och finner saker (både i konkret och abstrakt bemärkelse) och att det visst kan kännas meningsfullt.
Men så som jag påpekade har kvinnan, som du presenterar henne, inte gett speciellt gott första intryck på mig.

[David H]

Att söka gud är i sig är inte meningslöst, men att diskutera gud med andra kommer inte att ge några bra svar.
Vi har nog lika många tolkningar på gud som det finns människor.
så jag behåller det inom mig och låter den utvecklas dit vinden bär.

många filosofiska frågor kan man hoppa över då svaren inte går att få.

God synpunkt!

[nuddle]

God synpunkt!

skriver rekoj


vem avgör vad som är gott resp dåligt?

[David H]

Hej nuddle!

Jag blev glad av att läsa det Mr. M skrev och tyckte att jag höll med! Ta det som min subjektiva synpunkt, inget annat.

[freddemalte]

1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?
- Nej, jag brukar inte tillämpa det förhållningssättet. Flera människor betraktar sig själva som mycket speciella, och kan komma fram till saker som att de är den utvalde, den enda med sanningen etc. Betrakta bara Harald Davidsson till exempel, har inte han uttryckt sig i liknande ord? Mitt sätt att bemöta honom är inte att betrakta honom som galen och med vanföreställningar, inte heller som en skojare. Jag försöker ta honom som han är, lyssnar på det jag finner intressant och tänkvärt, skummar förbi andra inlägg som jag tycker blir tjatiga, upprepande, innehållslösa eller inte berör mig. På liknande sätt skulle jag nog förhålla mig till denna kvinna.

2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?
- Nej, jag tror att om jag hade en gud framför mig skulle hon inte snacka så mycket abstrakt teoretiskt dravel. Men jag avfärdar henne inte heller. Jag tänker "jaha, säger du det, kanske har du rätt, kanske har du fel" så vandrar jag vidare, utan att grubbla så mycket mer över saken.

3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?
- Jag är varken särskilt förtjust i orden "bevis" eller "sanning". För att jag ska intressera mig för henne krävs det att hon berör mig på något sätt, att hon hjälper mig komma till insikter eller dylikt. Att hon känner igen mina bekymmer, hjälper mig lösa dem etc. Och i så fall skulle jag intressera mig mer för henne, hålla kontakten, lyssna på vad mer hon har att säga. Men huruvida hon är Gud eller ej, menar jag är en sekundär fråga, men svaret på frågan kan tänkas bli jakande.

Hej rekoj!
Spännande tankar! Har jag uppfattat dig rätt med att du med andra ord anser att "sökandet efter Gud" (vilket jag har uppfattat att en del håller på med) är tämligen meningslöst eftersom man inte kan vara säker på när man finner denna Gud (om och endast om det är möjligt att finna någon Gud)?

Vänligen

Fredrik

Nej alltså, det vet jag inte. Det var inte vad jag avsåg med mitt meddelande.

Poängen var snarare att det viktiga för mig är inte att avgöra huruvida hon är Gud eller inte, det viktiga är att ta henne för vad hon är. Och om det hon är, min upplevelse av henne, stämmer överens med vad min uppfattning om vad Gud är, ja då är det väl inte orimligt att också kalla henne Gud. Om jag också är "säker"? I en bemärkelse kan man väl aldrig säga att man kan vara "säker" om någonting, men det förtar inte upplevelsen av att vi både söker och finner saker (både i konkret och abstrakt bemärkelse) och att det visst kan kännas meningsfullt.
Men så som jag påpekade har kvinnan, som du presenterar henne, inte gett speciellt gott första intryck på mig.

Aha! Då är jag med dig
Tack för dina reflektioner kring detta! Verkligen intressant . . .  så på något sätt (eftersom absolut kunskap inte kan nås) så blir ett möte med Gud likstället med att man möter "något" som man själv "antar eller tror är Gud" (?). Hummmm . . . tål att funderas på

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

En ateist sa lite nedsättande till de troende,
Är ni rädda för säga att ni inte vet ?

Dessa orden bet sig fast i mig, och med tiden börjades det kännas ganska bekvämt att slippa ha svar för alla dom inre frågorna.
Jag kunde utan nederlag bekänna, jag vet inte.
Det viktiga var inte längre frågor om den kvinnan är gud eller människa.

Att inte med medvetandet veta alla processer som sker runt omkring är inte så konstigt.
alla dessa processer påverkar dig men varför försöka få in det i ett medvetande via ett jättekliv som man tar med filosofin.
låt tekniken och kunnandet utvecklas några tusen år till så att vi kan processa tro på ett långsamt och fortsatt säkert vis

[freddemalte]

En ateist sa lite nedsättande till de troende,
Är ni rädda för säga att ni inte vet ?

Dessa orden bet sig fast i mig, och med tiden börjades det kännas ganska bekvämt att slippa ha svar för alla dom inre frågorna.
Jag kunde utan nederlag bekänna, jag vet inte.
Det viktiga var inte längre frågor om den kvinnan är gud eller människa.

Att inte med medvetandet veta alla processer som sker runt omkring är inte så konstigt.
alla dessa processer påverkar dig men varför försöka få in det i ett medvetande via ett jättekliv som man tar med filosofin.
låt tekniken och kunnandet utvecklas några tusen år till så att vi kan processa tro på ett långsamt och fortsatt säkert vis

Ja, Mr.M! Undra vad man kommer kunna hitta på i framtiden vad avser sådant

Tja, du har så rätt - varför försöka "förstå allt" och "ta in allt" det är ju knappt att man klarar att hantera det man verkligen får in dagligen!

Vänligen

Fredrik