Ju mer Gud du själv är desto lättar är det att känna igen Honom i andra
Om vi följer wittgensteins ide...
alltså på sig själv känner man andra.
Hur känner du igen Gud?
Moderator: Moderatorgruppen
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Men nuddlenuddle skrev:Hur kan vi verkligen veta att vi känner Gud?
1. vi kanske inbillar oss
2. det kanske är djävulen vi känner
Det har ju beskrivits genom två tydliga inlägga att det inte går:
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... c&start=46
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... php?t=7943
Anledningen till detta är ditt sätt att förhålla dig till välden:
Frågan kunde lika gärna ha varit; "Hur kan vi verkligen veta att vi ser en bil framför oss?" eller "Hur kan vi verkligen veta att vi känner en kompis?" etc.
Svaret är ju att vi inte kan det enligt ditt sätt att se det eftersom du söker en absolut kunskap och utifårn det perspektivet kan ju din bästa kompis vara en betald bedragare och din bil kan ju vara ett 3D-hologram etc. Du kan alltså aldrig veta om du kräver en absolut kunskap.
Därmed går det inte heller att "veta att man känner en Gud" vidare kan man väl tillägga att det bli extra krångligt då det där med Gud (det borde väl du detektera med dina kunskapskrav) är en av människor påhittad "företeelse" för att försöka förstå vår tillvaro, fantasifull, intressant, spännande och för många säkert även hjälpande känsla (företeelse) . . .
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Definitioner:
...Som summan av all kärlek (Kaj Pollak)
...Som en medial fadersgestalt som skapat allting (Den stora massans förrvirrade misstolkning av storreligionerna)
...Som en inneboende källa som finns inom oss alla, då vi känner av denna källa upphör det meningslösa frågandet kring allting, allt är frid ty man får kontakt med helheten, gränser suddas ut - totalt samförstånd med allting. (Österländskt)
...Som Harald påpekar: Ju mer Gud i rummet ju mindre själ att bråka om vad eller något är.
...Som summan av all kärlek (Kaj Pollak)
...Som en medial fadersgestalt som skapat allting (Den stora massans förrvirrade misstolkning av storreligionerna)
...Som en inneboende källa som finns inom oss alla, då vi känner av denna källa upphör det meningslösa frågandet kring allting, allt är frid ty man får kontakt med helheten, gränser suddas ut - totalt samförstånd med allting. (Österländskt)
...Som Harald påpekar: Ju mer Gud i rummet ju mindre själ att bråka om vad eller något är.
Människan är en tid och sen blir hon gräs och frid.
Nils Ferlin
Nils Ferlin
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Härlig beskrivning! Tja, är Gud = "det som är bra i världen" så är det ju inte så komplicerat - då är det ju "helt enkelt bara" att sträva efter "det som är bra i världen" och hoppas på att alla är eniga om dettamullback skrev:Definitioner:
...Som summan av all kärlek (Kaj Pollak)
...Som en medial fadersgestalt som skapat allting (Den stora massans förrvirrade misstolkning av storreligionerna)
...Som en inneboende källa som finns inom oss alla, då vi känner av denna källa upphör det meningslösa frågandet kring allting, allt är frid ty man får kontakt med helheten, gränser suddas ut - totalt samförstånd med allting. (Österländskt)
...Som Harald påpekar: Ju mer Gud i rummet ju mindre själ att bråka om vad eller något är.
Det härliga i ditt svar är pekandet på definitionsproblematiken! Här ligger nog mycket av "donandet" kring Gud "runt om i världen" . . .
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilken plats har Gud i vårt medvetande? Gud och Jesus har många mänskliga egenskaper, som gör att vi känner igen oss i dem. Det är väl god anledning till deras slagkraft, att vi kan relatera till dem. Jesus - snygg/attraktiv (visst är han också en sexsymbol för nunnorna i klostret? (även fast de inte tänker på det själva)), olycklig, lidande, snäll, arg ibland, svag men trygg (som när han ligger i båten på stormigt hav) mm. Det anspelar både till våra höga och till våra låga känslor...
Rorschach skrev:nuddle skrev:Hur kan vi verkligen veta att vi känner Gud?
1. vi kanske inbillar oss
2. det kanske är djävulen vi känner
Resonemanget är liknande för vilken annan godtycklig sak som vi tror oss känna, gå på, tycka om, eller vad vi nu behagar.
men tänk om det finns ett absolut vetande? som inte är relativt
Allt lov o pris tillkommer Gud, den allsmäktige, den som inget kan liknas vid,
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
nuddle skrev:Rorschach skrev:nuddle skrev:Hur kan vi verkligen veta att vi känner Gud?
1. vi kanske inbillar oss
2. det kanske är djävulen vi känner
Resonemanget är liknande för vilken annan godtycklig sak som vi tror oss känna, gå på, tycka om, eller vad vi nu behagar.
men tänk om det finns ett absolut vetande? som inte är relativt
Vad är "absolut vetande" för något? Vad skiljer exempelvis vetande från absolut vetande?
Vad är "absolut vetande" för något? Vad skiljer exempelvis vetande från absolut vetande?
frågar Rorschach
detta är en mycket bra fråga
absolut vetande innebär att den är DELS samma för alla,
det vill säga att alla VET om detta, alla människor, alla djur,
alla upplever det likadant, samtidigt som den är gränslös,
alltså vet allt
relativ vetande är specifikt för varje OBSERVATÖR, en lampa
upplevs olika utav alla observatörer, iafall antar vi att det är på
detta vis, det relativa är alltså relaterat till observatören, och
upplevs därför unikt av alla, varför det är omöjligt att komma åt
"sanningen" om det man observerar, alltså kunna vara fullständigt
objektiv, fullständigt nå vetskap om det man upplever, de relativa
uppleveserna kommer från våra SINNEN, ögonen, öronen och så
vidare.....
frågar Rorschach
detta är en mycket bra fråga
absolut vetande innebär att den är DELS samma för alla,
det vill säga att alla VET om detta, alla människor, alla djur,
alla upplever det likadant, samtidigt som den är gränslös,
alltså vet allt
relativ vetande är specifikt för varje OBSERVATÖR, en lampa
upplevs olika utav alla observatörer, iafall antar vi att det är på
detta vis, det relativa är alltså relaterat till observatören, och
upplevs därför unikt av alla, varför det är omöjligt att komma åt
"sanningen" om det man observerar, alltså kunna vara fullständigt
objektiv, fullständigt nå vetskap om det man upplever, de relativa
uppleveserna kommer från våra SINNEN, ögonen, öronen och så
vidare.....
Allt lov o pris tillkommer Gud, den allsmäktige, den som inget kan liknas vid,
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
den som enbart vill väl hela sin skapelse, som allt beror utav, men som själv är oberoende allt.
nuddle skrev:Vad är "absolut vetande" för något? Vad skiljer exempelvis vetande från absolut vetande?
frågar Rorschach
detta är en mycket bra fråga
absolut vetande innebär att den är DELS samma för alla,
det vill säga att alla VET om detta, alla människor, alla djur,
alla upplever det likadant, samtidigt som den är gränslös,
alltså vet allt
Vad blir då svaret på frågan "men tänk om det finns ett absolut vetande? som inte är relativt"?
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Fredrik
Frågan kunde lika gärna ha varit; "Hur kan vi verkligen veta att vi ser en bil framför oss?" eller "Hur kan vi verkligen veta att vi känner en kompis?" etc. skriver du
Att känna igen någonting menas att KÄNNA igen och då handlar det om någonting vi inte kan se direkt på ytan, på utysida, men om den osynliga insidan hos den andre eller någonting levande.
och det menas att ens själ är till också för att kunna urskilja.
Frågan kunde lika gärna ha varit; "Hur kan vi verkligen veta att vi ser en bil framför oss?" eller "Hur kan vi verkligen veta att vi känner en kompis?" etc. skriver du
Att känna igen någonting menas att KÄNNA igen och då handlar det om någonting vi inte kan se direkt på ytan, på utysida, men om den osynliga insidan hos den andre eller någonting levande.
och det menas att ens själ är till också för att kunna urskilja.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster