VECKANS MEDLEM

[Grottis]

Har ert filosofiska funderande någon gång fört in er i en livskris?

[hovnarr]

Instämmer med föregående talare. Äg vidare! Här kommer två akupunkturnålar jag slipade medan jag läste:

Avantgardet: "Sen tror jag att mycket kan bero på att jag vuxit upp i en fruktansvärt antiintellektuell miljö, behövde nån typ av stimulans."

Berätta gärna mer om din uppväxtmiljö!

archaxe: "Äh, det har väl att göra med att jag känner en sån stark aversion mot fanatiker av olika slag, kanske för att jag en gång varit en sådan själv (och kanske fortfarande är.)"

Do tell! Vilken sorts fanatiker är du? (Låter som nåt veckotidningstest, men är menat mer personligt)

Förresten... en sak slog mig om ditt miljöresonemang, som f ö var jävligt roligt att läsa:

Särskilt hatar jag kommunala avtal som bestämmer att nåns 83-åriga mormor ska åka genom halva byn med två påsar papperskartong på var sida cykeln medan USA vägrar skriva på Kyoto-avtalet eftersom "det skulle skada den amerikanska ekonomin och därmed det amerikanska folket". Kommunal sopsortering är ett jävla hån, och folk som tror de gör nån skillnad genom att ödsla tre timmar varje dag på att hälla sin kompost i olika byttor i syfte att göra världen bättre är lurade.

Är inte detta ad hominem? Det faktum att USA skiter i miljön ger inte oss rätten att göra det. Men frågan är hur stor måste skillnaden vara för att vi ska ge oss själva rätten att strunta i det? Om det sparar på jordens resurser om varenda svensk vägrar diska under rinnande vatten, men det är som en droppe i havet jämfört med om USA följer Kyoto-avtalet eller inte?

Man kan också se på det som en religiös snarare än en praktisk handling. Varje diskad konservbunk som hamnar i en överfylld återvinningsiglo är som en bön till Moder Jord som säger: "Snälla, lev lite längre!". Allt medan den store Babylon i väst gastar "RAPE AND PLUNDER!!!". Jag tror nog handlingen är mer meningsfull sedd så, än om man så att säga mäter koldioxidhalten. Det är också något som den enskilde kan göra. Jag kan inte få USA att följa Kyoto-avtalet. Jag kan be och diska konservburkar, vilket i min religion är samma sak, och enligt ditt resonemang lär ha samma effekt.

Jag tror det handlar om att det är skillnad på jämlikhet och rättvisa. Det är jävligt ojämlikt att jag får stå vid min diskbänk och skölja ur äckliga filmjölkspaket, när nån fet amris har 5 bilar som spyr ut en massa skit. Det är ojämlikt. Men det är ojämlikt för att jag bryr mig om rättvisa medan han inte gör det. Jag gör rätt och han gör fel - jag är rättvisande, men vårt förhållande är ojämlikt.

Skulle jag då inte ens få det lilla nöjet att åtminstone få känna mig duktig? Kan jag inte åtminstone få den lilla kompensationen, i vetskapen om att jag är en bättra människa än amrisen? Han får ju för faan fem jävla bilar, har då inte jag förtjänat detta åtminstone?

Tja... där beror det på hur man ser på sin handling - praktisk eller religiös? Man ska "be på sin kammare" heter det. Ja, jag vill ju inte ha nån credit för att jag sopsorterar. Asså, jag vill inte ens ha nån credit för att jag inte vill ha nån credit. Faan, jag skulle hållit käft! Nu får jag ju inte skörda frukterna i Himmelriket! Faan! Alltså, inte för att jag vill vinna fördelar i livet efter detta! Gaah, var ska man göra av sin egoism? Den hugger ju en i ryggen så fort man vänder ryggen till.

[Avantgardet]

Jag tar en aktuell fråga från min blogg:

Vilken eller vilka böcker har berört er på ett så djupgående sätt att de förändrat er syn på er själva, människorna och livet? Vilka är alltså era livsförändrande och omtumlande läsupplevelser?

Kul fråga, men svår att svara på. Jag läser egentligen böcker ganska konstigt. Halvt om halvt skönlitterärt, på samma sätt som jag tar mitt eget liv - blivit tvungen till. När jag läser en bok så ser jag det som att låta någon annan tänka åt mig ett tag, vilket är vad det är på sätt och vis. Att låna en berättarröst, ett tänkande, med allt vad det innebär, se världen med nån annans glasögon. Allt man läser blir influerad av, den där berättarrösten sätter sig ju i bakhuvudet och kan bryta igenom emellanåt - färgar av sig på ens eget tänkande. Jag skulle alltså säga att man blir som man umgås. Men att ge dig några titlar så här på rak arm, svårt, låt mig fundera ett tag.

Har ert filosofiska funderande någon gång fört in er i en livskris?

Både in och ut, men mest ut tror jag. Ju mer vidvinkelperspektiv jag erhåller desto tryggare känner jag mig, vissa "sanningar" klingar dock renare än andra, en nihilistisk smaksak kan man tycka. Men det är ett stänk av kristus i den tanken om du smakar på den. Som moralfilosof då alltså.

Det finns så mycket äg i vad ni skriver att jag sitter helt mållös och läser... Jag har inga frågor (än), jag bara myser.

Kul att du kan ha kul på min bekostnad, då är vi två om saken, fast jag får ju förstås ta mycket skit för det också.

Berätta gärna mer om din uppväxtmiljö!

Få mig inte att börja. Jag har typ satt mig själv på plattan och vridit på järnet, bildligt och bokstavligt. Jag borde egentligen begå cybernetiskt självmord och sätta igång med nåt nyttigt - typ göra mina läxor - men jag har sån missbrukspersonlighet att det är ju inte klokt. Inte ens internet kan jag låta bli att missbruka, och ni är likadana hela högen. Det måste ju vittna om dels att vi är sjuka, och dels att hela djävla omgivningen är sjuk. Vad tar man sig till då? Men det blir din nöt att knäcka hovis. För lite galet är det ju faktiskt, det kan du inte neka till. Axla hjärna bördan, min rygg är redan krum, fan, pensionärssjukdomar innan 25, man måste skoja med mig - förlåt att jag är bitter. Men har du själv funderat på behandling för internetmissbruk? Alltså det är ju helt patetiskt, hur fan skall jag lyckas erkänna nåt sånt för mig själv på daglig basis? Och att alla andra sen inte ens är ett dugg bättre själva gör ju hela grejen dystopisk utan ände. Kort sagt: jag måste bli frisk, men måste främst få balans då jag av nödvändighet måste använda skiten (och jag tror många västerlänningar är i exakt samma sits, jag menar ta alla som spelar spel på dator, eller ser på TV - ha se där, två saker som jag klarar mig utan). Känner ni inte igen det här mönstret? Vad håller vi på med? Gud vilken börda att dras med, man blir ju tokig för mindre. Om vi summerar: västvärlden är sjuk per egen definition (och jag blir alltid politisk aktivist när jag är sjuk så jag borde inte ta nåt ansvar för det här). Men har ni nå lösningar då? Kan ju vara bra att dela med sig, så vi inte skjuter oss själva i foten eller så.

[Avantgardet]

Men med det sagt så, visst, jag kommer försöka skriva mer nu under veckan, men det är liksom dags att tänka på att göra vettigt också.

[Grottis]

Inte ens internet kan jag låta bli att missbruka, och ni är likadana hela högen.

Ånej, försök inte dra ned oss andra i ditt personliga moras!  :wink:

[hovnarr]

Avantgardet,

Inte ens internet kan jag låta bli att missbruka, och ni är likadana hela högen. Det måste ju vittna om dels att vi är sjuka, och dels att hela djävla omgivningen är sjuk. Vad tar man sig till då? Men det blir din nöt att knäcka hovis.

Du håller redan på att knäcka den själv när du ropar ut: "Hur tar man sig i kriiaaagen?". Mönstret går ju igen vilken sjukdom, vilket missbruk du än tittar på. Här är nötknäckningsverktyget: Eftersom den kragtagande handen sitter på en sjuk organism åt vilket håll du än vänder arslet, kan det lika gärna vara din egen hand. Att lyfta sig själv i stövelskaften blir inte lättare som samhälle än som individ. Kragen som ska tagas och armen som ska lyfta upp sitter på samma person - det ska inte vara lättare än så. Nån verklig hjälp finns inte att få. I bästa fall "handledning", men det är sällsynt att man får det.

För lite galet är det ju faktiskt, det kan du inte neka till. Axla hjärna bördan, min rygg är redan krum, fan, pensionärssjukdomar innan 25, man måste skoja med mig - förlåt att jag är bitter. Men har du själv funderat på behandling för internetmissbruk?

Ibland kanske. Jag ser inte internetanvändandet som ett problem förrän det avskärmar mig från den praktiska världen. Och jag ser inte den praktiska världen som ett problem förrän den avskärmar mig från den andliga världen. Det har funnits perioder där jag varit så besatt av Internet att jag slarvat med hushållets och vardagens plikter. Men att jag hamnar i den situationen av verklighetsflykt har ofta djupare orsaker som jag för eller senare konfronterar mig med.

Rent allmänt måste man fråga sig vad man skulle göra annars (om man inte surfade) och vilka mer positiva effekter detta skulle kunna leda till. Vad gjorde vi på 90-talets början innan Internet fanns, och var den sysselsättningen bättre? Om man tycker att tiden räcker till för allt annat man vill och borde göra, och man gillar att surfa, då kan man väl lika gärna göra det? Då kan man också fundera på vad man gör när man surfar. Hänger man på filosofiforum och bidrar till att ens medmänniskor blir sedda, hörda och bekräftade så är väl det lika "bra" som att ta en promenad och plocka skräp i parken?

[Avantgardet]

Spotlight på en spetälsk, vi säger så här - för att göra mig själv rättvisa -, jag berikar er bild av mig imorgon (varit så bitter nu - BÄLTROS för helvete!!!).

[Avantgardet]

Bara så ni har klart för er, jag hatar verkligen att prata om min barndom, får ångest av det, hade gärna surrat om annat (eller egentligen är jag sjukt stressad, och jag blir sjukt gnällig när jag är såhär, försöker räcka till så gott det går), allt det här babblandet är likförbannat bara knarkskador (men vem kan klandra mig?) men på hovnarrs begäran (och detta måste ju av många skäl göras ordentligt):

Alltså jag hade ju kunnat sjukskriva mig – men det blir ju bara strul med organiseringen, mer strul än vad det redan är, fast det hade varit befogat TRO MIG –, eller så kan jag dra några futtiga penseldrag, men om jag målar nattsvarta bilder av mig själv så är det för den här gruvliga djävla ångesten som trängt sig på mig (mycket p.g.a. att jag är fett sjuk och känner mig som kombinerad spetälsk och ofrivillig narkoman – därtill nödd och tvungen, på recept för smärtan som är outhärdlig), mycket att tänka på med andra ord. Egentligen befinner jag mig i nån typ av upplösningstillstånd (som brev på posten) – kanske inte helt svårt att märka – och hade föredragit att hålla käft bara för att slippa alla dessa mammiga blickar på mig, som jag dock tycker är roliga att leka med, och jag njuter ju av på nåt perverst sätt. Till att börja med vill jag bara klargöra att det inte finns annat än kärlek i denna kropp, om du missar det så är det du som missar det och inte att jag som lider brist därav. Nog sagt.

Det är lite ofrånkomligt att jag kommer att tänka på en yngre jag i samma typ av upplösningstillstånd. Körtelfeber löd diagnosen den gången. Kvaddade min hockeykarriär, eller egentligen inte men jag såg det som en snygg sorti vid tillfället. Man var ju tvungen hålla tyst om hemförhållanden – alla blickarna, ögonen. Störst skuld i att jag aldrig blev nån NHLstjärna hade förstås pappa – den nedriga filuren –, vilket kan tyckas paradoxalt då det var Hans största önskan – faktum är, efter att jag och min bror slutat med föreningsverksamheter helt och hållet så undrade han oftare hur det gick för grannbarnen än för oss i våra ”aktiviteter” (förutsatt att vi då ens hade några). ”Wörre gå hä för en Linds pojkom?”, brukade den blekfeta valrossen undra i omtänksam ton mellan fyllorna. Själv fick jag sitta på en vedtrave ute i pannrummet med en kaffetermos och öva mina hårdrocksriff och spreja salvor av tonala laserpistolskott på alla demonerna omkring mig – tror jag utvecklade många av mina personligheter där. Riktig djävla LarsNorénpjäs. Pajaserier. Mycket slagsmål. Klart man gick ju varann på nerverna. Gubben heltidsjobba, resten av tiden dränkte han sin ångest i alkohol eller sov bakfull framför TVn. Min bror var/är fruktansvärt bitter, så man skyllde på varandra ömsesidigt, och slogs om saken. Jag försökte vara smart, men det var ju bara en kamp mot klockan – lycka till att snacka vett med en alkis (som enbart söker bråk)! Och poliser, och skammen, och Farmor som ambulerade omkring hysterisk och skämdes för grannarna. Ja, det är ångest som gör sig påmind, och så sitter man här – på tryggt avstånd, men med Bältros och tenta snart – och tar emot telefonsamtal med jämna mellanrum, och INGENTING BLIR BÄTTRE!!! Jag dränker mig själv i arbete men så ringer det, och man känner sig som fjorton igen, och pappa står bakom dörren, och skriker, fyra på morgonen, i fyllan, om telefonräkningen, och bara för att HAN SJÄLV RINGT NÅT DJÄVLA PORRNUMMER I AUSTRALIEN, som kostat skjortan (bokstavligen)! Blev inge skola den dagen, den dagen sov man bort – om man hade tur! Sen när man väl tar sig till skolan, i ärvda kläder – ärvda av pappas kusiner, 10 år äldre än jag och min bror (”…may have lost the fashionbattle but we’ve not lost the wardrobe”) – som torkat på tvättlinan ovanför två stora tunnor mäsk på jäsning så möttes man av: UTSKÄLLNING!!! Jaha, tack för den du, vi kan byta du och jag? Till slut återstod bara gatan, så jag packade en kappsäck som Rasmus och gav mig ut på vägarna. Lite lugn och ro… tills… man insåg att även där var det kokta fläsket stekt. Inga tillflyktsorter säkra, så jag kom på ett sätt att ta mig in i häktet, där fick man ju vila sina trötta barnaögon för en stund. Men pappsen lilla, nu har han lyckats bli (vid skilda tillfällen, så klart) misshandlad (så att han fick sy ihop tungan), rånad (halva månadslönen), och vräkt (ja, så klart) på mindre än ett år. Det är sånt jag tar emot per telefon. Och så sitter man då här, och skall vara nån djävla apa på en cirkus, jo jag tackar jag. Den tog man vackert med tass i mun. Och ni, ni skrattar bara. Det är ju hemskt det här, och ni? Ni lér!? Ja ha, vem ska skämmas egentligen? Är det du, eller jag? Å då är det fan den enda barndom jag har haft!

Och då ska man ju inte ens börja tala om allt sjukt den gubben har haft för sig. Ni har hört den då han knulla fisken? Så mycken nakenhet, så mycken fylla. Alla hans vänner är ju precis likadana, alkisar blir likadana. Eller det finns ju utmärkande drag. ”Drogpersonligheter”, stort problem, sägs det, vad vet jag – och det gäller alla droger. MEN, det är ett faktum att de faktiskt delar ett visst beteende. Tänk er bara att ha krogen hemma, och försöka sova där? Dygnetruntöppet med alla stammisar. Nån som pissar på sig. Du vaknar upp av din pappas snarkande (som förövrigt ligger tätt intill dig – naken och stinker fylla) och försöker försvara din heder genom att knuffa ned honom från sängen, men han väger som en flodhäst. Så man kliver upp, rycker med sig kuddarna, lite snöpet, för att hämnas, och går och lägger sig nån annanstans.

Han har ju sagt en del bevingade saker på det där området också: 1) ”Det bör vara var förälders rätt att knulla sina egna barn!”, och 2) ”Vejt’jä vo man jä’är när man hovva slejke en blank fitta? Lägg dellbax’a inne spjälsänga”. Märk väl att jag personligen tar inget som helst ansvar för ovanstående. Märk väl att jag personligen inte menar att den karln är sund, frågan är bara hur länge han överlever och om jag borde önska livet ur honom nu kvickt eller hoppas på att han faller sönder lite i taget? Hjärtat har han supit sönder, knäna är åt helvete. Vart är silvertejpen, har nån sett silvertejpen? Fanns det nåt sätt att hålla käften så har jag glömt det. En annan sak han alltid brukar säga mig är ”hoppas du dör i cancer din djävel!”. Å det här har ni bett om, idioter! Skyll er själva. Bältros skall då vara tacken för egen del. Nej jag måste göra mig av med internet ett tag innan jag blir tokig. Ni snackar ändå så förbannat mycket skit! Och visst jag är värst, men jag är ärlig. Men jag tror det är nyttigt med verklighet nånstans i bakhuvudet, jag vet att Jimmy fattar, eller kanske är det för att Baudrillard dog helt nyligt. Kanske nån typ av insikt som pockar på. Jag trillar fan av pinnen snart, det var trevligt att råkas. Signerat: livet – en paus från toaletten (min cynism är varken käck eller roande just nu).

Grottis: Just ja, böcker, Machiavellis ”fursten” var en sån där eyeopener på sätt och vis, men det var väl bara för att jag inte tänkt i såna termer förut – det var verkligen främmande –, minns att den sjönk in mjukt och passade precis min onda hjärna. Röster är ju så olika. Kolla in lite kontinentalfilosofer det känns fräscht för tankarna faktiskt (Heidegger är en mäktig upplevelse, nyttig). Jag hade ju som hoppats att nån av er skulle komma på nåt smart, medan jag skolkade mer och mer i vanlig ordning, som jag inte själv kunnat komma på, men alla andra är ju bara än värre förbryllade. Det är min åsikt. Dags att komma med lösningar istället för problem. Har väl tjorvat nog länge nu. Det är väl bara den där ivorytowergrejen jag anser löjlig, elitism hör inte hemma nånstans, och vad ska samhället med självgoda navelskådare till? Nånting får de väl bidra med. Norrmännen har ju hittat på nåt bra med filosofisk praxis.  Det är allmänt för mycket snack och för lite verkstad.

Kanske dags för postkolonial filosofi kanske? Är det nån som har koll? Sätt gärna igång lite fräscha grejer. Kan ni inte anstränga era hjärnor i nåt slags tema, som känns angeläget för att förbättra planeten något (om man nu tror att sånt är möjligt)?  Så det finns nåt matnyttigt på det här haket?

Props till Sartre, ny forumit med mycket på hjärtat, ambitiös och allmänt kul - uppskattat! Algotezza gör ju alltid ett djävligt bra jobb måste sägas (jag hade hoppats få se honom som moderator, kanske han inte vill eller kanske han inte blivit tilfrågad?).

Creds till hovnarr och Auk för konstruktiva inlägg (även lukas får en guldstjärna för ett par tappra försök, men han borde tagga och komma ner på jorden lite grann), Jbig borde höra upp att söka fel (gäller förvisso inte bara honom – fråga mig inte ens vart den här etiska ådran kommit in i bilden, men perspektivet var kul att anlägga plus att jag får snacka skit om er). Superkul att archaxe delar med sig av sig själv – var riktigt efterlängtat från min sida. Kalle har ryckt upp sig lite, such också – imponerad! Benjie och Miles Davis har bidragit med spännande inlägg på sistone, Kyreus har surat lite i onödan, inte sant. Jag ska hålla mig kort för nu tar jag semester från er, på lång tid – ni är så gud förbannat lökiga – gör filosofin kul om ni bryr er om den. Okej förlåt för den, men jag är drogad (på recept) och sjuk är det då mitt fel?

Och nu är min tid fullbokad för ett bra tag framöver, grejer måste ses över, saker måste styras - på allvar alltså. Nästan så jag måste slarva bort lösenord och grejer, har ändå inget vettigt att bidra med för tillfället, och hade jag det så hade jag inte velat skriva det och fastna i nån diskussion, och då borde jag likförbannat fokusera på viktigare grejer. Out!

[hovnarr]

Wow! Tack Avantgardet, menar det verkligen!

Kände en kille i högstadiet och gymnasiet med dina förhållanden. Överintelligent hockeyhårdrockare med försupen hockeypappa. Det var in och ut på torken för hans del, sist jag hörde talas om honom. Körtelfeber har jag haft själv, och morsan hade ros en lång tid. Fick förbereda sig en halvtimme i förväg för att kunna gå på muggen. Nerverna läkte aldrig helt, men hon har lärt sig leva med det.

Jag vet att det ibland är förjävligt att höra det, men du är en stark och seg jävel Avantgardet. Hang in there. Och tack, än en gång.



P.S. Algotezza tycker jag är ett utmärkt förslag på moderator, om han har lust dvs? D.S.

[Avantgardet]

Piano, hovis, piano! Svälj inte en agnad krok, jag ville bara veva in lite tårfyllda ögon till min begravning. Det må vara sanningen, men den har gjort mig till den stjärna jag är så vad har jag att gnälla på egentligen? Men jag slet med mig en radiomottagare i kistan, så att jag skall kunna lyssna in bikterna som kommer - modern filosofi behöver kött och blod. För egen del tänker jag inte resa mig förrän jag har körkort i min hand och nya tänder.

[Varney]

archaxe.
hur många år är du?

är det så att du har varit marxist? (behöver inte svara om du tycker jag är för närgången)

vilken är DIN favoritfilosof?

skulle du kalla dig själv cyniker?

vad arbetar du med/studerar till?

tror du ett påtagligt kreativt utlopp är nödvändigt för att inte förlora förståndet? för alla?

[J R Auk]

dopfel tropfel!

[J R Auk]

Piano, hovis, piano! Svälj inte en agnad krok, jag ville bara veva in lite tårfyllda ögon till min begravning. Det må vara sanningen, men den har gjort mig till den stjärna jag är så vad har jag att gnälla på egentligen? Men jag slet med mig en radiomottagare i kistan, så att jag skall kunna lyssna in bikterna som kommer - modern filosofi behöver kött och blod. För egen del tänker jag inte resa mig förrän jag har körkort i min hand och nya tänder.

Haha och här satt jag och tänkte om det ankom mig att upplysa dig om detta. Vad härligt att se ett så nära samarbete mellan manusförfattare och aktör.
Ofta står ju skådespelaren för den mest ytliga förståelse. Lämnat där hän tolkningen till andra.

[archaxe]

hovnarr,

Do tell! Vilken sorts fanatiker är du? (Låter som nåt veckotidningstest, men är menat mer personligt)

Just nu skulle jag väl säga mig vara en fanatisk anti-fanatiker, som med näbbar och klor hackar och fräser åt i princip alla fanatiska förespråkare, oavsett vilken falang de tillhör. Men mest agg hyser jag nog ändå mot vänster-fanatikerna, just för att det ligger "så nära" mig själv - jag var själv en sådan fanatisk vänstertomte i "min ungdom" (hör hur jag låter - det var fyra år sen!) och jag kan identifiera vissa fanatiska drag hos andra som jag själv hade för ett par år sedan. Anledningen till att jag är mest besatt av att hata dessa vänstertomtar som påminner så mycket om mig själv är väl att det ännu inte har gått tillräckligt lång tid för att jag skall kunna ha överseende med och distans till denna fanatism och tycka det är "lite sött", så att säga.

Angående miljöresonemanget är jag, om jag förstått dig rätt, helt med dig. Man får jättegärna diska sina konservburkar och be en stilla bön med varje plasthölje man avlägsnar från smörpaketet i hopp om att Moder Jord skall leva liiite, liite längre - så länge man gör detta som en "religiös gest" och är medveten om att det lilla jag gör knappt är en droppe i en redan nedlusad Östersjö. Om denna religiösa gest skänker mig en inre tillfredsställelse behöver jag väl inte moralisera över andra och trycka upp min miljöagenda i ansiktet på dem i hopp om att få extern bekräftelse på hur jävla duktig jag är?

Mitt kategoriska imperativ: Du bör inte moralisera över andra!

[archaxe]

Varney,

hur många år är du?

23. Egentligen 22, men jag fyller 23 om två veckor och eftersom det bara är barn under 10 år och killar som vill ha sportbil som säger att de är "tjutvå å ett halft" eller "facktist tjutre minus två vecker" så säger jag 23. 23 alltså.

är det så att du har varit marxist? (behöver inte svara om du tycker jag är för närgången)

Jag har läst Marx när jag var yngre, men väldigt ytligt och flyktigt. Försökte mig på Kapitalet men orkade knappt bära den uppför trappen, så Manifestet är väl vad jag faktiskt har läst av Marx, och en del litteratur om honom och hans teorier. Var med och startade upp diverse vänster-organisationer (typ Ung Vänster, RKU, etc) uppe i Mora (där jag är uppvuxen men inte född) och iochmed det fick man en massa information (eller "information", kanske man skall säga) från moder-organisationerna nere i Stockholm. Den fanatiskt brinnande flamman har på senare år fått ge vika för en mer cynisk och uppgiven "laissez faire"-attityd gentemot politiska frågor i allmänhet, och jag måste erkänna att jag delvis saknar den passionerade (och något naiva) sidan hos mig.

vilken är DIN favoritfilosof?

Har inte det framgått ganska tydligt? :S
Jag tror mitt tänkande vara väldigt inspirerat av Wittgenstein, på både gott och ont.

skulle du kalla dig själv cyniker?

Både och. Jag har en cynisk sida och en optimistisk sida, men här på FF.com är det tveklöst den cyniska sidan som tar sig utlopp. Så ja, archaxe (i egenskap av mitt internet-alias) är cyniker.

vad arbetar du med/studerar till?

Just nu läser jag filosofi vid universitetet men förhoppningen är att jag till hösten skall läsa psykologprogrammet vid KI, de har visst planer på att öppna nån ny utbildning där.

tror du ett påtagligt kreativt utlopp är nödvändigt för att inte förlora förståndet? för alla?

Oj, vilken rolig fråga. Om man har en påtaglig kreativitet tror jag det är viktigt att den får utlopp, men alla verkar inte ha det och då borde de väl rimligen inte heller lida av att hålla tillbaka den (hur man nu håller tillbaka något man inte har). Och förlora förståndet tror jag man kan göra oavsett sitt kreativa utlopp.

Var det svar nog?