VECKANS MEDLEM

[hovnarr]

Maraton ligger på ungefär 4 mil... Om man joggar i 10 km/h tar det fortfarande 12 timmar att springa sträckan...

[suchanother]

Men jag springer i 33 km/h. Hinner att läsa ett par filosofiska verk mellan varven. Har hunnit till Platon. Färden och springet går vidare.
Är hälsofreak f.n.

[Avantgardet]

Eller jag hänger ju gärna i skogen, gillar att plocka svamp och bär och sånt, titta på djuren, prata, tänka.

Låter som i en kontaktannons, "gillar skogspromenader".
Ska vi vara ärliga så finns knappt en käft ute i skogen och promenerar. (bara en gissning, dock kvalificerad, från min sida eftersom jag själv aldrig är i skogen)
De enda som är i skogen är älgar och annan ohyra. Beware of frisk luft och annat hälsosamt!

Berätta Such! Vad skriver man mer i kontaktannonser?

Tack för rampljuset, och förlåt för oanständigheten, hoppas jag lyckats driva in mina hullingar som jag i min febriga hjärna tänkt ut det hel - time will tell. Grottis och Bobby bör förlänas plats vid podiet de också, och många, många, fler.

Skogsälvan: Jag kommer ALDRIG att bli kär i dig.

[hovnarr]

Lägger till Bobby och Varney på listan som vi har att beta av!

Tack till Avantgardet och archaxe för den här tiden. Nästa män till rakning är faktiskt lilla jag, och så forumets skapare Johan Ågren.

Fråga er blå!

[J R Auk]

Är du kristen Hovnarr? Kanske en liten redogörelse för din relation till kristendomen, har för mig att du gjorde en djupdykning däri för ett tag sedan?

[hovnarr]

Japp, konfimerade mig nyligen. Min relation till kristendomen är på många sätt lik många andra vita, kristna mäns relation till kristendomen genom historien: "JAG HAR RÄTT OCH ALLA ANDRA HAR FEL!".  :lol: Men det är skillnad på relationen till kristendomen (dvs någon slags gängse/allmän/genomsnittlig tolkningstradition av Smörjan) och till Kristus (själva Smörjan)! Vill du veta något mer specifikt får du fråga mer specifikt.

[J R Auk]

Tja det är väl alltid härligt och höra hur folk möter ljuset och sådant

Men var det inte så att du undersökte för och emot? Jesus historiska eller mytologiska existens?

Jag är ju nyfiken vad som fick dig att väga för och inte emot?

Intern eller externt?

[Grottis]

Japp, konfimerade mig nyligen.

Genomgick du en sådan där vuxenkonfirmation i Svenska kyrkans hägn som sträcker sig över ett helt år? Eller begagnade du dig av en helt annorlunda väg i akt och mening att bekräfta din dopstatus?

[hovnarr]

Men var det inte så att du undersökte för och emot? Jesus historiska eller mytologiska existens?

Jag är ju nyfiken vad som fick dig att väga för och inte emot?

Intern eller externt?

Internt, så mycket är i alla fall säkert. Och att evangelierna inte är historiska skildringar. De är heller inte renodlade skönlitterära verk, utan nånstans mittemellan. Mytologiska, rituella och legendariska alltså. I alla fall, till slut insåg jag att jag begått samma misstag som Fausts: alla bitar hade jag i handen, men sakens väsen fanns ändå inte där, i bitarna. Så konfirmationen var mer som en bekräftelse på att jag kommit så långt att jag ville gå vidare. Kronan på ännu ett varv av spiralen information-reformation-konfirmation. Sen gäller det att inte vila sig på sina lagrar bara för att man är konfirmerad, utan fritt och manligt söka vidare.

Genomgick du en sådan där vuxenkonfirmation i Svenska kyrkans hägn som sträcker sig över ett helt år? Eller begagnade du dig av en helt annorlunda väg i akt och mening att bekräfta din dopstatus?

Ungefär. Jag tänkte och hoppades att den kristna riten inte borde gått såpass förlorad att en konfirmation i Svenska kyrkans hägn skulle te sig fullständigt meningslös, och jag hade rätt. Mycket tack vare en trevlig och vidsynt konfirmationspräst som jag lärde känna under gymnasietiden. Vi träffades och samtalade om mina bibliska fynd, kristen symbolik och annat intressant, och sen fick jag rätt fria händer när det gällde själva konfirmationen (vilka texter som skulle läsas osv). Och det var ändå tillräckligt "mainstream" för att stammisarna inte skulle märka nåt.

[miles davis]

Varför kristendomen?

Gudsfrågan, och det mystiska kan jag förstå - men att särskilja sig, och placera sig i ett fack; det är för mig ett mysterium djupare än det mystiska.

[Grottis]

Hur gick det till när ni förlorade er filosofiska oskuld? Bespara oss inga detaljer, hur snaskiga de än är!

[hovnarr]

Varför kristendomen?

Varför inte? Som religion fann jag den mest svårsmält, knepig och utmanande, vilket kittlade mig. Dessutom är det ju här jag är rent geografiskt, så jag tänkte att den religion som är bruklig och traditionell här skulle duga, och det gör den absolut.

Gudsfrågan, och det mystiska kan jag förstå - men att särskilja sig, och placera sig i ett fack; det är för mig ett mysterium djupare än det mystiska.

Precis, fast tvärtom. Om det inte spelar någon roll vilket fack man placerar sig i kan man ju lika gärna vara kristen, inte sant? Just för att jag i första hand betraktar mig som mystiker kan jag ju lika gärna djupdyka i kristendomen som någon annan religion. Det hindrar mig inte för att känna den djupaste vördnad och samförstånd när jag läser koranen, Laozi, antika filosofer, eller moderna författare som hajjat Grejen.

Bästa sättet att sudda ut det som är dåligt med särskiljandet (enfalden) och ändå ta vara på det som är bra (mångfalden) tycks mig vara att bejaka allt och sedan ödmjukt foga sig i ens lott. Så behöver man inte välja mellan etiskt och estetiskt, samtidigt som detta är ett etiskt val. Det är större skillnad på en kristen mystiker och en mystisk kristen, än på en kristen mystiker och en muslimsk mystiker.

Hur gick det till när ni förlorade er filosofiska oskuld? Bespara oss inga detaljer, hur snaskiga de än är!

Året var 2004. På en patentbyrå, inrymd i en sunkig souterrängvåning på bortre Östermalm, sitter en nyutexaminerad ingenjör och undrar om detta var allt som livet hade att bjuda på. Känner "matrix"-känslan, att det är något som är fel med världen, men han kan inte sätta fingret på det.

Googlandet efter meningen med livet ger vid handen ett ganska nystartat filosofiforum. Som genom ett under tycks folk där prata om allt sådant som den lille ingenjören legat sömnlös och tänkt på den senaste tiden. Han registrerar sig och fullkomligen lusar ner forumet med alla konstiga tankar. Tyvärr begriper han inte vad folk säger, då de använder lustiga ord som "epistemologi" och "metafysik".

En vänlig själ och filosofistuderande, på forumet känd som laozu, tar honom under sina vingar. På Café Art i gamla stan diskuterar de Descartes och grunden för tvivel över ett icke ringa antal koppar kaffe. Laozu gillar böcker, och sätter dem i händerna på den törstande ingenjören, som snabbt lär sig tugget. Lögnarparadoxen drabbar honom, och under de sömnlösa nätterna som blir allt fler får han smaka på logik och sofi som bygger upp och bryter ner.

Snart är det flera som ansluter sig till våra träffar, och filosofiforum växer så det knarkar. Efter en lång seglats på rådlöshetens hav med Sextus Empiricus vid rodret kommer jag så fram till Avgrunden, där Nietzsche stirrar tillbaka. Herr W skakar på huvet, men ger en obestämd knuff till andra sidan och mitt upp i det Kierkegardska trossprånget kastar esoterismen ut en livboj. Och så faller allt på plats igen. Vem vet för hur länge?

[Johan Ågren]

Hur gick det till när ni förlorade er filosofiska oskuld? Bespara oss inga detaljer, hur snaskiga de än är!

Kunde inte somna på kvällarna som barn. Runt 11-årsåldern frågade jag ständigt om meningen med livet. Blev illa berörd av filmer från koncentrationsläger, hjärnor i glasburkar och scener från atombombernas offer. "Vilse i pannkakan" gjorde nog sitt till. Läste Dostojevskij relativt tidigt; runt 13. Meditationen och psykedelia gav sedan en fördjupning som nog kan kallas ett uppvaknande. Fram till dess så handlade det bara om små variationer på samma ämne.

/Johan

[Grottis]

Är det bättre att vara en otillfredsställd Sokrates än en tillfredsställd dåre? Motivera!

Följdfråga:

Handen på hjärtat, vilka njutningar är mest värdefulla enligt er, de intellektuella eller de sinnliga?

[hovnarr]

Är det bättre att vara en otillfredsställd Sokrates än en tillfredsställd dåre? Motivera!

Då måste jag välja den otillfredsställde dåren! Eller fanns han inte med på menyn? Vad är det för vits med att gå omkring och vara tillfredsställd? Vad ska Sokrates med all sin insiktsförmåga till, om han inte kan ta insikterna med ro? Så mycket världen har att ge den otillfredsställde dåren!

Handen på hjärtat, vilka njutningar är mest värdefulla enligt er, de intellektuella eller de sinnliga?

Värdefulla? Då skulle jag behöva svara intellektuella. Även den sinnliga njutningen övergår ju i en intellektuell njutning. Behållningen av njutningen, det bestående, blir ju minnet av den. Men starkast i stunden är nog ändå den sinnliga njutningen. Om man då inte betraktar insikten primärt som en intellektuell njutning - det skulle då vara den starkaste, snabbast övergående och mest värdefulla njutningen. Men tack och lov kan den komma tillbaka och göra sig påmind igen.