VECKANS MEDLEM
Moderator: Moderatorgruppen
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
- Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
Först: Kan inte någon PM:a Jbig om att den här tråden existerar?
---
Den mest påfallande likheten är att vi båda är extremt envisa. Tjurskalliga, till och med. Vi är vidare väldigt stolta och högmodiga; även om jag hoppas att jag döljer det bättre än Jbig. Vi är även väldigt lika varandra i vår raljanta ton och von oben-attityd, även om jag förmodligen skiljer mig åt från Jbig genom att samtidigt vara konflikträdd och ofta så diplomatisk att det angränsar till underdånighet.
En annan stor likhet mellan oss båda är att varken Jbig eller jag är särskilt bildade, men att vi söker kompensera för detta med flit och hängivenhet. Det är ingen slump att vi båda länkar så mycket och redovisar vad vi läst på andra ställen.
Skillnader, då? Tja, man kanske skulle kunna tro att vi var ideologiskt olika - och jag är övertygad om att Jbig upplever mig vara väldigt skild honom själv - men så upplever faktiskt inte jag det. Vi har båda ett perspektiv underifrån och vill att de sämst ställda skall få det bättre. Både Jbig och jag är allergiska mot fascism, även om han blandar ihop det med liberalism och jag råkar veta vad orden faktiskt betyder.
Nej, våra största skillnader ligger istället på det retoriska planet. Vi uttrycker oss olika, och vi har olika mål med våra inlägg. Där Jbig ofta går över gränsen till att bli pompös - så går jag istället oftare över gränsen till att bli banal. Där Jbig är idealistisk så är jag pragmatisk, och där Jbig ofta gör sig skyldig till att förenkla samt stereotypisera - så gör jag mig skyldig till att relativisera och vägra ta ställning.
Å så skriver jag mycket roligare än han, förstås. :^)
---
Vad skulle ni vilja säga är den största likheten respektive skillnaden mellan er två (som ni har upptäckt hittills alltså)?
Den mest påfallande likheten är att vi båda är extremt envisa. Tjurskalliga, till och med. Vi är vidare väldigt stolta och högmodiga; även om jag hoppas att jag döljer det bättre än Jbig. Vi är även väldigt lika varandra i vår raljanta ton och von oben-attityd, även om jag förmodligen skiljer mig åt från Jbig genom att samtidigt vara konflikträdd och ofta så diplomatisk att det angränsar till underdånighet.
En annan stor likhet mellan oss båda är att varken Jbig eller jag är särskilt bildade, men att vi söker kompensera för detta med flit och hängivenhet. Det är ingen slump att vi båda länkar så mycket och redovisar vad vi läst på andra ställen.
Skillnader, då? Tja, man kanske skulle kunna tro att vi var ideologiskt olika - och jag är övertygad om att Jbig upplever mig vara väldigt skild honom själv - men så upplever faktiskt inte jag det. Vi har båda ett perspektiv underifrån och vill att de sämst ställda skall få det bättre. Både Jbig och jag är allergiska mot fascism, även om han blandar ihop det med liberalism och jag råkar veta vad orden faktiskt betyder.
Nej, våra största skillnader ligger istället på det retoriska planet. Vi uttrycker oss olika, och vi har olika mål med våra inlägg. Där Jbig ofta går över gränsen till att bli pompös - så går jag istället oftare över gränsen till att bli banal. Där Jbig är idealistisk så är jag pragmatisk, och där Jbig ofta gör sig skyldig till att förenkla samt stereotypisera - så gör jag mig skyldig till att relativisera och vägra ta ställning.
Å så skriver jag mycket roligare än han, förstås. :^)
Skogsälvan skrev:Nej, usch... det var nog en för svår fråga. Istället undrar jag vilka utbildningar ni har gått?
Pluggar just nu idéhistoria på Södertörn.
Frånsett det så har jag inga postgymnasiala studier (eller jo, jag har läst lite Desktop Publishing på NTI-skolan, men när jag läste det så hade jag redan jobbat en sju år som reklamare, så det vill jag inte direkt kalla för utbildning)
- miles davis
- Inlägg: 575
- Blev medlem: 12 jun 2006 00:52
Vilken literatur Rising, något att rekommendera?
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Rising, vilka andra intressen har du förutom filosofi och idéhistoria?
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
Rising skrev:Å så skriver jag mycket roligare än han, förstås.
Ja, hur har du gått till väga för att bli så pass duktig på att skriva? Några knep du kan strö ut för oss?
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
Först: Kan inte någon PM:a Jbig om att den här tråden existerar?
Han fick samma PM som du i natt. Hoppas han dyker upp!
En fråga till Rising: Om du ser på din andliga eller religiösa hållning, hur tycker du den har formats under ditt liv hittills? Är den mycket influerad av dina favoriter Nizze och Marx, har du själv reflekterat över den för att nå de slutsatser du nått, eller kommer din tro/avsaknad därav från familjen, eller kanske från någon annan källa?
En fråga till JBig: Om du ser på dig själv om fem år - vem är du då och vad gör du då? Tänk dig att dina drömmar och förhoppningar går i uppfyllelse, det blir precis som du tänkt dig alltsammans. Hur ser ditt liv ut då?
P.S. En till fråga till Rising: Du nämnde att du jobbat som reklamare. Har du under den tiden kommit i kontakt med något etiskt övervägande i yrket, och hur resonerade du då? T.ex. vägrat ett tobaksbolag dina tjänster, eller accepterat dem och tänkt att det där är väl ändå inte mitt ansvar, typ. D.S.
- Avantgardet
- Inlägg: 8884
- Blev medlem: 06 okt 2006 22:33
- Ort: Socialklass III
Avantgardet skrev:Eftersom jag tror att tänkandet aldrig är skilt från det fysiska så är jag intresserad av vad ni (Rising och Jbig) äter. Hade ni kunnat beskriva en typisk dags tre (?) måltider?
Du är i en god tradition. Redan Ludwig Feuerbach skrev med en ordvits: "Der Man ist was er isst."*
*Människan är vad hon äter.
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
Rising,
tråkig fråga,
om du var en "historisk person", som man brukar säga (tänj begreppet hur helst) vilken skulle du troligare vara och vilken skulle du önska dig vara?
rolig fråga(?),
vem, vilka kallade du för hjälte när du var liten?
tre snabba,
serietidningar eller sällskapsspel?
alkohol eller koffein?
kroppsarbete eller emotionellt/ "känslo-arbete" (jaja, ni fattar?) ?
hopp
tråkig fråga,
om du var en "historisk person", som man brukar säga (tänj begreppet hur helst) vilken skulle du troligare vara och vilken skulle du önska dig vara?
rolig fråga(?),
vem, vilka kallade du för hjälte när du var liten?
tre snabba,
serietidningar eller sällskapsspel?
alkohol eller koffein?
kroppsarbete eller emotionellt/ "känslo-arbete" (jaja, ni fattar?) ?
hopp
Rising, var är du?
"Dieu est un névrosé narcissique : il a créé les hommes tout spécialement pour se faire adorer." Albert Camus
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
--> Flukta in min blogg! Starkt kontroversiell, säger vissa. Vad vet jag.
Okeeej... Här kommer en lång svarsradda:
Nietzsche - Jag tycker extremt illa om hans övermänniskoideal och synen på medlidandet som ett dubbelt lidande. Men det makes sense. Särskilt eftersom han själv knappast var den starka framstegsgestalt han prisade så högt. Jag är alltid misstänksam mot sådana som upphöjer ideal de själva enkelt kan leva upp till. Jag delar visserligen Nietzsches förakt för hordmänniskor - men jag vill ändå inte att hans filosofi skall vara lösningen. Jag ser alltså hans verk mer som ett problem än som ett framgångsrecept. Och det är ett stimulerande problem att lösa.
Dessutom är han en fröjd att läsa, och det är nog så viktigt. Jag är inte så förtjust i tänkare som obfuskerar sina tankegångar i den bemärkelsen som exempelvis Heidegger och Wittgenstein gjort.
Mill - Först gillar jag honom för att han är en av få filosofer jag kan tänka mig att ha som kompis. Han är helt enkelt reko. Sedan gillar jag Mill för att han i första hand klurade på väldigt lättbegripliga saker som vem som helst kan fundera över. Man kan mycket väl diskutera de idéer som sysselsatte Mill tillsammans med små barn. Jag anser också att Mill's socialliberalism är någon sorts grundnivå för ett förnuftigt, civiliserat samhälle. Det är där man börjar - sedan kan man berättiga andra styrelsesätt beroende på omständigheterna.
Kant - Mina skäl att gilla honom hänger ihop med min fåfänga. När jag började läsa filosofi efter att bara ha varit en klurare, så fascinerades jag över att Kant hade tacklat skepticismen på ungefär samma sätt som jag själv gjort. Vidare kände jag igen mig i hans prisande av det rationella förnuftet och på sättet som det gick igen i hans morallära, även om jag är missnöjd med det kategoriska imperativet.
Jag läser mest cyniska nihilister med en förkärlek för det bizarra och degenererade. Bill Burroughs The Naked Lunch, Luke Rhineheart Tärningsspelaren, Chuck Palahniuks Haunted (åtminstone den första berättelsen, Guts, tillhör det bästa jag någonsin läst).
Jag är något av en nörd, så de flesta delar av nördhobbyn tilltalar mig. Jag är visserligen ingen ärkenörd, så jag kan inte tala klingonspråket, skriva dikter på alviska eller tala loglan; och lika lite sitter jag och skriver fanfiction om robotar i Star Wars eller tecknar furries-serier... Men jag spelar rollspel och ritar serier, gillar Simpsons, tycker om rolig synthmusik a la Pluxus och i stort sett allt annat som en kille med glasögon och mittbena skulle ha blivit döpt i toaletten för; om det hade varit en amerikansk collegefilm.
Häng på forum.
I den mån jag är duktig på att skriva (jag är för blyg för att säga det själv) så har jag blivit det av att ha skrivit 9435 inlägg på rollspelsforumet rollspel.nu.
Nä. Det har aldrig varit aktuellt för mig att bli troende, och de delar som ovanstående filosofer ägnat för detta har jag varit helt ointresserade av. Eller rättare sagt; ett uttalande som "religionen är ett opium för folket" tolkar jag i vidare bemärkelse än att bara handla om religion.
Nä. Jag är inte den sortens flashiga reklamare. Det har varit jag och min far som utgjort ett litet produktionsbolag - och vi har mestadels jobbat med väldigt oglamorösa kunder. Typ, göra en broschyr åt en liten researrangör; eller annonser åt något litet företag. Vår största kund har varit en underavdelning inom AMS som jobbat med teknikupphandling åt funktionshindrade så att de skall ha samma chanser som alla andra i arbetslivet. Typ att dyslektiker får talsyntesprogram till datorn, eller specialtangentbord för dem med motoriska funktionshinder. Vad jag gjort är att bland annat ha skapat en serie hemsidor med funktionsanpassningar, så att man kan läsa sidan med en inbyggd talsyntes eller göra bokstäverna större och visa dem i ljus text mot mörk bakgrund (vilket många synskadade föredrar).
Jag har alltså aldrig varit den sortens reklamare som tvingat anorektiska fjortonåringar att ställa upp på bilder där de sitter nakna med särade ben och skjuter heroin direkt in i näthinnan, bara för att jag bestämt mig för att vi behöver göra parfymen Lucky Lolita till ett mer urbant och utmanande varumärke.
Idag har jag uteslutande knaprat potatischips (estrella, vickning), ätit smörgåsar med ost och skinka, samt druckit läsk (Fanta Exotic Thrill) och Mild Lättyoghurt med Vaniljsmak. På tal om reklam så är den produkten rätt gåtfull: Lättyoghurt med Vaniljsmak, är inte det en urban, modern och rätt chic produkt? Ändå så är det samma gamla uttorkade kazakstanska fårfarmare på kartongen som på alla andra yoghurtförpackningar. Jag vet inte riktigt om jag vill äta något som säljs med en galjonsfigur som ser ut att vara typecastad som gangster i Kusturica-filmer...
Om jag däremot hade fått välja vad jag skulle äta, så hade jag börjat dagen med Gustafskorv på grovt knäckebröd, för att sedan äta en silltallrik till lunch, med genever till. När det vankades middag så skulle jag ha velat bli serverad dillkött på ett ställe fullt med pilsnergubbar och ha ett spirituellt samtal med en äldre herre från Schweiz som hade ett fickur instoppat i västfickan. Efter det hade vi av någon anledning druckit cypriotiskt kaffe med en bitter chokladbit till. Sedan hade det blivit kväll och då hade jag plötsligt fått för mig att göra världens godaste bacon-macka. Slutligen hade jag satt punkt för kvällen med favoritwhiskeyn Laphroiag.
Jag har inte gått på så många föreläsningar ännu. Började ju den här terminen.
28.
Jag skulle troligen vara bluesgitarristen Robert Johnsson, han som mötte djävulen vid vägkorsningen. Känns som om jag är på väg att rea ut själen just nu.
Fick jag välja... så finns det bara en historisk epok i det förgångna jag värderar lika högt som nu- och framtiden; nämligen la belle epoque. Så jag skulle vilja vara någon av alla dessa fantastiska konstnärer i denna spännande tid, och dricka absinth och leva rövare bland idel expressionister och postimpressionister i den sprudlande salongskulturen. Skall jag välja en specifik person så kan jag väl ta Alphonse Mucha, någon vars verk jag beundrar.
Jag var galen i superhjältar som liten, och mamma hade sytt upp en mantel åt mig som jag hade på dagis; ty jag hade hittat på en egen hjälte som jag var, nämligen Ribble-time (nej, det betyder ingenting). Så jag typ ropade "swisch!" högt, medan jag sprang från ett rum till ett annat alltmedan alla de andra barnen ba' "öh, vad var det där? En fågel? Ett flygplan? NEJ, det var Ribbeltajm!"
När jag blev äldre (typ mellanstadiet) så ville jag alltid vara skurk-kvinnan Spiral när vi lekte superhjältar. Vilket kanske låter gay, jag vet inte. Hon hade sex armar och var olyckligt (såväl som bittert! Ack, vilken ångest!) förälskad i en X-man som hette Longshot.
Första frågan är -jättesvår- men jag svarar nog sällskapsspel.
Andra frågan är också svår, men alkohol är nog ändå lite roligare än koffein när allt kommer kring.
Kroppsarbete är dock något som verkligen inte passar mig. Jag är en vek mes. Det får bli emotionellt arbete.
----
holy crap, nu är jag slutkörd...
Rising - vad gör, i din mening, Nietzsches, Mills och Kants tankar så intressanta?
Nietzsche - Jag tycker extremt illa om hans övermänniskoideal och synen på medlidandet som ett dubbelt lidande. Men det makes sense. Särskilt eftersom han själv knappast var den starka framstegsgestalt han prisade så högt. Jag är alltid misstänksam mot sådana som upphöjer ideal de själva enkelt kan leva upp till. Jag delar visserligen Nietzsches förakt för hordmänniskor - men jag vill ändå inte att hans filosofi skall vara lösningen. Jag ser alltså hans verk mer som ett problem än som ett framgångsrecept. Och det är ett stimulerande problem att lösa.
Dessutom är han en fröjd att läsa, och det är nog så viktigt. Jag är inte så förtjust i tänkare som obfuskerar sina tankegångar i den bemärkelsen som exempelvis Heidegger och Wittgenstein gjort.
Mill - Först gillar jag honom för att han är en av få filosofer jag kan tänka mig att ha som kompis. Han är helt enkelt reko. Sedan gillar jag Mill för att han i första hand klurade på väldigt lättbegripliga saker som vem som helst kan fundera över. Man kan mycket väl diskutera de idéer som sysselsatte Mill tillsammans med små barn. Jag anser också att Mill's socialliberalism är någon sorts grundnivå för ett förnuftigt, civiliserat samhälle. Det är där man börjar - sedan kan man berättiga andra styrelsesätt beroende på omständigheterna.
Kant - Mina skäl att gilla honom hänger ihop med min fåfänga. När jag började läsa filosofi efter att bara ha varit en klurare, så fascinerades jag över att Kant hade tacklat skepticismen på ungefär samma sätt som jag själv gjort. Vidare kände jag igen mig i hans prisande av det rationella förnuftet och på sättet som det gick igen i hans morallära, även om jag är missnöjd med det kategoriska imperativet.
Vilken literatur Rising, något att rekommendera?
Jag läser mest cyniska nihilister med en förkärlek för det bizarra och degenererade. Bill Burroughs The Naked Lunch, Luke Rhineheart Tärningsspelaren, Chuck Palahniuks Haunted (åtminstone den första berättelsen, Guts, tillhör det bästa jag någonsin läst).
Rising, vilka andra intressen har du förutom filosofi och idéhistoria?
Jag är något av en nörd, så de flesta delar av nördhobbyn tilltalar mig. Jag är visserligen ingen ärkenörd, så jag kan inte tala klingonspråket, skriva dikter på alviska eller tala loglan; och lika lite sitter jag och skriver fanfiction om robotar i Star Wars eller tecknar furries-serier... Men jag spelar rollspel och ritar serier, gillar Simpsons, tycker om rolig synthmusik a la Pluxus och i stort sett allt annat som en kille med glasögon och mittbena skulle ha blivit döpt i toaletten för; om det hade varit en amerikansk collegefilm.
Ja, hur har du gått till väga för att bli så pass duktig på att skriva?
Häng på forum.
I den mån jag är duktig på att skriva (jag är för blyg för att säga det själv) så har jag blivit det av att ha skrivit 9435 inlägg på rollspelsforumet rollspel.nu.
Om du ser på din andliga eller religiösa hållning, hur tycker du den har formats under ditt liv hittills? Är den mycket influerad av dina favoriter Nizze och Marx
Nä. Det har aldrig varit aktuellt för mig att bli troende, och de delar som ovanstående filosofer ägnat för detta har jag varit helt ointresserade av. Eller rättare sagt; ett uttalande som "religionen är ett opium för folket" tolkar jag i vidare bemärkelse än att bara handla om religion.
Du nämnde att du jobbat som reklamare. Har du under den tiden kommit i kontakt med något etiskt övervägande i yrket, och hur resonerade du då?
Nä. Jag är inte den sortens flashiga reklamare. Det har varit jag och min far som utgjort ett litet produktionsbolag - och vi har mestadels jobbat med väldigt oglamorösa kunder. Typ, göra en broschyr åt en liten researrangör; eller annonser åt något litet företag. Vår största kund har varit en underavdelning inom AMS som jobbat med teknikupphandling åt funktionshindrade så att de skall ha samma chanser som alla andra i arbetslivet. Typ att dyslektiker får talsyntesprogram till datorn, eller specialtangentbord för dem med motoriska funktionshinder. Vad jag gjort är att bland annat ha skapat en serie hemsidor med funktionsanpassningar, så att man kan läsa sidan med en inbyggd talsyntes eller göra bokstäverna större och visa dem i ljus text mot mörk bakgrund (vilket många synskadade föredrar).
Jag har alltså aldrig varit den sortens reklamare som tvingat anorektiska fjortonåringar att ställa upp på bilder där de sitter nakna med särade ben och skjuter heroin direkt in i näthinnan, bara för att jag bestämt mig för att vi behöver göra parfymen Lucky Lolita till ett mer urbant och utmanande varumärke.
Hade ni kunnat beskriva en typisk dags tre (?) måltider?
Idag har jag uteslutande knaprat potatischips (estrella, vickning), ätit smörgåsar med ost och skinka, samt druckit läsk (Fanta Exotic Thrill) och Mild Lättyoghurt med Vaniljsmak. På tal om reklam så är den produkten rätt gåtfull: Lättyoghurt med Vaniljsmak, är inte det en urban, modern och rätt chic produkt? Ändå så är det samma gamla uttorkade kazakstanska fårfarmare på kartongen som på alla andra yoghurtförpackningar. Jag vet inte riktigt om jag vill äta något som säljs med en galjonsfigur som ser ut att vara typecastad som gangster i Kusturica-filmer...
Om jag däremot hade fått välja vad jag skulle äta, så hade jag börjat dagen med Gustafskorv på grovt knäckebröd, för att sedan äta en silltallrik till lunch, med genever till. När det vankades middag så skulle jag ha velat bli serverad dillkött på ett ställe fullt med pilsnergubbar och ha ett spirituellt samtal med en äldre herre från Schweiz som hade ett fickur instoppat i västfickan. Efter det hade vi av någon anledning druckit cypriotiskt kaffe med en bitter chokladbit till. Sedan hade det blivit kväll och då hade jag plötsligt fått för mig att göra världens godaste bacon-macka. Slutligen hade jag satt punkt för kvällen med favoritwhiskeyn Laphroiag.
Kul förresten med en idéhistoriker som kallar sig för "forumets minst bildade".
Jag har inte gått på så många föreläsningar ännu. Började ju den här terminen.
Ålder?
28.
om du var en "historisk person", som man brukar säga (tänj begreppet hur helst) vilken skulle du troligare vara och vilken skulle du önska dig vara?
Jag skulle troligen vara bluesgitarristen Robert Johnsson, han som mötte djävulen vid vägkorsningen. Känns som om jag är på väg att rea ut själen just nu.
Fick jag välja... så finns det bara en historisk epok i det förgångna jag värderar lika högt som nu- och framtiden; nämligen la belle epoque. Så jag skulle vilja vara någon av alla dessa fantastiska konstnärer i denna spännande tid, och dricka absinth och leva rövare bland idel expressionister och postimpressionister i den sprudlande salongskulturen. Skall jag välja en specifik person så kan jag väl ta Alphonse Mucha, någon vars verk jag beundrar.
vem, vilka kallade du för hjälte när du var liten?
Jag var galen i superhjältar som liten, och mamma hade sytt upp en mantel åt mig som jag hade på dagis; ty jag hade hittat på en egen hjälte som jag var, nämligen Ribble-time (nej, det betyder ingenting). Så jag typ ropade "swisch!" högt, medan jag sprang från ett rum till ett annat alltmedan alla de andra barnen ba' "öh, vad var det där? En fågel? Ett flygplan? NEJ, det var Ribbeltajm!"
När jag blev äldre (typ mellanstadiet) så ville jag alltid vara skurk-kvinnan Spiral när vi lekte superhjältar. Vilket kanske låter gay, jag vet inte. Hon hade sex armar och var olyckligt (såväl som bittert! Ack, vilken ångest!) förälskad i en X-man som hette Longshot.
tre snabba,
serietidningar eller sällskapsspel?
alkohol eller koffein?
kroppsarbete eller emotionellt/ "känslo-arbete" (jaja, ni fattar?) ?
Första frågan är -jättesvår- men jag svarar nog sällskapsspel.
Andra frågan är också svår, men alkohol är nog ändå lite roligare än koffein när allt kommer kring.
Kroppsarbete är dock något som verkligen inte passar mig. Jag är en vek mes. Det får bli emotionellt arbete.
----
holy crap, nu är jag slutkörd...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster