Är ni stammare?

[Marko]

Jag är nervös varje gång jag talar inför större grupper. (panik eller stark olust), varför har jag aldrig stammat ?

[Minded]

Du är människa, varför vet du inte vad jag vet?

[Marko]

Du är människa, varför vet du inte vad jag vet?

Jag vet ju att jag inte börjar att stamma.
Rädslor kan ta sig i fysiska uttryck, som kroppshållning, andning, skakningar mm, och dessa verkar inte synas när någon stammar.. Att man blir rädd för situationer att stamma kan nog förvärra stammandet en kort stund, men jag tror inte rädslan är grundorsaken.

[Johan Ågren]

Minded,

ja det är klart en begränsning, men ordet "nervositet" känns som fel begrepp att använda. Nervositeten följer på stamningen. Får jag ta ett exempel från mitt eget liv:

Jag utvecklade inte mina talfunktioner riktigt som barn. Dels så berodde det på att jag blev skött av min gammelmormor som till en början inte sa så mycket och sedan helt tappade sitt tal. Det berodde också på att min barndom förde mig ut i skogen i min ensamhet där jag inte hade något bruk för mitt tal. Jag odlade således en ordlös kommunikation med människor, men fann ofta tillkortakommande hos andra på detta plan. Jag närde andra sätt att kommunicera. Jag stammade inte, men jag kunde helt enkelt inte tala med andra människor på det sätt de talade. Detta ledde i sin tur till nervositet då det naturligtvis är jobbigt att bli betraktad som en kuf när man växer upp. Jag har sedan alltmer utvecklat min talförmåga. Men i detta fall så berodde tillkortakommandet inte på nervositet utan på en tidig prägling som utvecklade mitt medvetande annorlunda. Jag var inte nervös av mig utan tog för mig av livet på mitt sätt, ofta betraktat av andra med viss skepticism. Jag är inte nervös initialt inför att tala inför andra, men jag vet att jag kan kollra bort mitt tal helt, och då börjar andra att vrida på sig och kvida, och då blir jag nervös, och denna nervositet ligger sedan till grund inför andra framträdanden då jag inte vill genomlida samma sak igen. Däremot kan jag utan problem ställa mig och sjunga på en scen, och då improvicerat och oförberett, eller förberett.

Tillkortakommanden inom vissa områden behöver inte betyda att man initialt har en rädsla för det. Vi utvecklas alla olika. Sedan leder det till rädsla/nervositet när man måste möta det konventionella.

Nervositet är en känsla, inte någon underliggande blockering som kan ha uppstått utifrån en vis form av särprägling eller neurologisk begränsning. Det är språkligt felaktigt att använda ordet "nervositet" för att härleda till detta.

Sedan kan en stammare sjunga sitt tal, det behöver inte vara en förberedd sång. Sången gör att hjärnan får en annan approach till det talade genom att involvera andra aspekter av hjärnan; den högra sidan. Om du sett King's speech så ser du att stammaren däremot har svårt att recitera en inlärd text eller att läsa ur en bok, vilket motsäger dina teorier om förberedande ritualer.

[Cosmic philosopher]

Att man har svårt att få fram information i vissa situationer behöver inte ha med nervositet att göra, utan att hjärnan kopplar annorlunda. Att det sedan leder till nervositet är inte så konstigt. Det skulle vara konstigt om nervositeten är orsaken. Det är ju en större bedrift att ställa sig och sjunga inför en auktoritet än att prata med den, eller hur? Om det funkar för en stammare att stå och sjunga på en scen, men inte tala, så skulle jag inte definera det som nervositet.

Hej Johan!

Sång och tal är inte samma sak. Och att göra en text rytmiserad utan toner är ju också musik och inte tal till sitt fenomen. Jag stammar således inte när jag förmedlar texter genom musik på något sätt antingen det sker genom toner eller endast genom rytmiserad text. Ungefär som en hejarklacks enskilda individer som hejar på sitt lag. Tal är något annat och som kan tendera till stamning. Jag har som sagt aldrig hört exempel på människor som stammar när de sjunger eller rytmiserar (utan toner) text. Känner ni till något fall?

[Johan Ågren]

Att man har svårt att få fram information i vissa situationer behöver inte ha med nervositet att göra, utan att hjärnan kopplar annorlunda. Att det sedan leder till nervositet är inte så konstigt. Det skulle vara konstigt om nervositeten är orsaken. Det är ju en större bedrift att ställa sig och sjunga inför en auktoritet än att prata med den, eller hur? Om det funkar för en stammare att stå och sjunga på en scen, men inte tala, så skulle jag inte definera det som nervositet.

Hej Johan!

Sång och tal är inte samma sak. Och att göra en text rytmiserad utan toner är ju också musik och inte tal till sitt fenomen. Jag stammar således inte när jag förmedlar texter genom musik på något sätt antingen det sker genom toner eller endast genom rytmiserad text. Ungefär som en hejarklacks enskilda individer som hejar på sitt lag. Tal är något annat och som kan tendera till stamning. Jag har som sagt aldrig hört exempel på människor som stammar när de sjunger eller rytmiserar (utan toner) text. Känner ni till något fall?

Jag tror lite av felkopplingen i hjärnan beror just på att vi separerar talet från sången, abstraherar det. Talet är ju det samma som sång egentligen. Vi är sjungande varelser precis som djuren. När vi uttrycker oss så är det menat att vi ska använda oss av hela vår potential. När vi sjunger ut vårt tal så gör vi det. Lär av pippifåglarna!  :) Det här är således en kultiveringsdistinktion i hjärnan som så mycket annat. Är möjligt att det drabbar barn som växer upp i familjer som driver denna distinktion.

När jag tänker så är det ett sångflöde, och även när jag skriver. Talet däremot är så belamrat med kultivering så att sången kvävs.

[Johan Ågren]

Prova att sjunga ut text utan att tänka på vad du säger. Automatsång (jämför med automatskrift). Det är också kommunikation som mer direkt kommunicerar vad du känner och tycker om din värld. Sedan kan man steg för steg applicera mer kontrollerade tankeresonemang från andra delar av hjärnan. Sedan kan man dra ner på melodin och rytmen för att passa in och inte verka knepig.  :)

[Marko]

När jag tänker så är det ett sångflöde, och även när jag skriver.

Intressant, för jag funderade förrut på om jag stammar när jag skriver.

[Minded]

ordet "nervositet" känns som fel begrepp att använda. Nervositeten följer på stamningen.

Att det sedan leder till nervositet är inte så konstigt. Det skulle vara konstigt om nervositeten är orsaken.

Det går djupare än så, nervositet är bara ett symtom. Jag riktar mig mot den ytterligare underliggande anledningen.

Tillkortakommanden inom vissa områden behöver inte betyda att man initialt har en rädsla för det.

Nej, det är ganska uppenbart. Monstret har redan pekat på den poängen, men det är ju kanske pedagogiskt av dig att upprepa det. Vi är olika långa och har olika hårfärg. Och ens hårfärg förändras vanligtvis inte av hur mycket man tränar. Arv och miljö. Igen, jag utgår ifrån emancipation. Idag har man tvivelaktiga känslor inför stamningen ('vissa områden som man kommer tillkorta inom'). Idag manifesteras det (stamning) nästan enbart när man upplever känslor som tex nervositet eller rädsla i samband med auktoriteter (även om ordet nervositet bara är ett beskrivande ord och i det här fallet inte precist, så fyller det sitt syfte - om du verkligen inte kan stå ut med det, feel free att komma på ett annat). Faktum är, jag känner mig ganska praktisk i förhållande till hela situationen. Jag förstod det som en vädjan om hjälp. Inte bara något godtyckligt att 'diskutera' omkring. Så jag försöker hjälpa. Ranchi upplever att det är jobbigt att han stammar när han talar med folk. Att föreslå att istället börja sjunga med folk, tja, jag vet inte hur mycket det tipset egentligen är värt. Min gissning är att han just inte vill stå ut på ett liknande sätt i sociala sammanhang. Äh, fuck it..

Sedan kan en stammare sjunga sitt tal, det behöver inte vara en förberedd sång. Sången gör att hjärnan får en annan approach till det talade genom att involvera andra aspekter av hjärnan; den högra sidan. Om du sett King's speech så ser du att stammaren däremot har svårt att recitera en inlärd text eller att läsa ur en bok, vilket motsäger dina teorier om förberedande ritualer.

Aha, det emotsäger mina teorier om förberedande ritualer? Filmen slår alltså fast en gång för alla att ingen bättring någonsin kan nås i fallet stammande? Att ingen som stammar någonsin har lyckats dölja/minska sitt stammande genom träning? Wow, det låter som en imponerande film. Kanske ska jag ta och se den.



Jag upplever en avsmak inför att yttra mig mer om saken.. Mänsklig jävla natur... Det här är anledningen till att han fortsätter stamma, och just är nervös inför auktoriteter..