Kan allt tas ifrån en?

[kort]

Vad är de två krokarna?

Den ena antar jag vara fnula mindre och bara vara?

Vill du berätta, det vore fint att höra.

Det är nog tre faktiskt. Den första är en person,
den andra är en plats och den tredje är en aktivitet.
När det inte rör sig om dessa tre är jag endast naturlig.
Personen är orädd och uppriktig,
platsen är levande och avslappnad,
och aktiviteten är spännande.  
Man ska nog gå, den vägen,
som ingen annan går.

Vill du berätta något om vad du hänger upp ditt liv på?

[suzzette]

Om allt kan tas i från en, det beror ju helt på hur man ser på sin omgivning och vilket förhållning sätt man har till saker och ting.  Ja, allting tas i från en om man till låter det. Bara du kan stoppa det.

Hur skulle man reagera om man råkar ut för en olycka och får beskedet att man aldrig kommer kunna gå och ska sitta i en rullstol?  :P

[transversal]

Vad är de två krokarna?

Den ena antar jag vara fnula mindre och bara vara?

Vill du berätta, det vore fint att höra.

Det är nog tre faktiskt. Den första är en person,
den andra är en plats och den tredje är en aktivitet.
När det inte rör sig om dessa tre är jag endast naturlig.
Personen är orädd och uppriktig,
platsen är levande och avslappnad,
och aktiviteten är spännande.  
Man ska nog gå, den vägen,
som ingen annan går.

Vill du berätta något om vad du hänger upp ditt liv på?

Fint beskrivet. Jag hänger nog upp mitt liv på det som jag nämnde tidigare - min chans till påverkan. Den har jag utnyttjat i krävande situationer. För mig spelar nog hjärtat en överlevnadsroll också. Jag kan kämpa på rätt friskt så länge jag bryr mig om någon. Om jag inte bryr mig om så tappar jag lite av livsgnistan, så jag behöver nog andra människor för att överleva.

[J R Auk]

I det dagliga livet finns ständigt aktuella frågor som, känner jag mig trygg i tillvaron och vad är jag glad för?

Svaret kan vara skiftande, men jag kan tänka mig att svaret ofta är en blandning av följande: därför att jag har vänner, därför att jag har ett jobb, därför att jag har värdefulla intressen, därför att jag har en bostad, därför att jag är frisk, därför att jag har en god filosofi, därför att jag har en dator, därför att jag är skuldfri, därför att jag är bosatt i Sverige, därför att jag lever, osv osv.

Samtidigt kan man ställa sig frågan om inte allt detta också kan tas ifrån en? Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen. Så fort man tänker över riskerna att förlora något infinner sig osäkerhet och rädsla. Detta kan leda till att man försöker kontrollera sin situation vilket är kraft- och tidsödande.

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

Hej kort

Din fråga kan egentligen förenklas till: Kan man förlora allt som betyder något för en?

Svaret är ja, eftersom man kan förlora sitt liv.

Om jag dock ska tillämpa välvillighetsprincipen vad gäller tolkningen av din fråga så blir även då svart ja, med hänvisning till precis det svar du själv gav: "Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen"

Vänligen

Fredrik

Jag skulle vilja motsäga dig här eftersom du kan ge värde till saker som inte är dig själv. Så som du kan offra dig för en annan eller ens bara för ett ideal. Och det du offrar sig för äger existens utan dig även om du inte erfar det så länge man gör ett antagande om realism.

Så i realism så kan man inte förlora alla värden. De värden som inte baseras på ens fenomenologiska belägenhet, ens erfarenheter eller drifter, blir därför "eviga". Särskilt när du dör, om man nu talar om att det kan kvarstå något i relation till dig, eller oberoende dig. Detta då döden sätter värdena som antagits relativt något (tex idén om en "fri fågel") som absoluta i det att ditt sättande upphör, och du lämnar dem kvar som redan satta.

Överhuvudtaget så är identifikationen viktigt att ta med i beräknande här. Enbart vid identifikationen av mig, mitt "jag", den som frågar sig detta, med min kropp. Istället för till exempel de grupper, eller det allmänna som i tex 'mänsklighet', varvid jag när jag identifierar mig med det får värdegivanden till mig som övergår mig, och kvarstår vid mitt frånfälle.

[freddemalte]

I det dagliga livet finns ständigt aktuella frågor som, känner jag mig trygg i tillvaron och vad är jag glad för?

Svaret kan vara skiftande, men jag kan tänka mig att svaret ofta är en blandning av följande: därför att jag har vänner, därför att jag har ett jobb, därför att jag har värdefulla intressen, därför att jag har en bostad, därför att jag är frisk, därför att jag har en god filosofi, därför att jag har en dator, därför att jag är skuldfri, därför att jag är bosatt i Sverige, därför att jag lever, osv osv.

Samtidigt kan man ställa sig frågan om inte allt detta också kan tas ifrån en? Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen. Så fort man tänker över riskerna att förlora något infinner sig osäkerhet och rädsla. Detta kan leda till att man försöker kontrollera sin situation vilket är kraft- och tidsödande.

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

Hej kort

Din fråga kan egentligen förenklas till: Kan man förlora allt som betyder något för en?

Svaret är ja, eftersom man kan förlora sitt liv.

Om jag dock ska tillämpa välvillighetsprincipen vad gäller tolkningen av din fråga så blir även då svart ja, med hänvisning till precis det svar du själv gav: "Vännerna blir ovänner, man blir sparkad från jobbet, intressena blir meningslösa, huset brinner ner, man blir sjuk, filosofin leder till desillusion, datorn krashar, skuldberget växer, man blir landsförvisad och dör slutligen"

Vänligen

Fredrik

Jag skulle vilja motsäga dig här eftersom du kan ge värde till saker som inte är dig själv. Så som du kan offra dig för en annan eller ens bara för ett ideal. Och det du offrar sig för äger existens utan dig även om du inte erfar det så länge man gör ett antagande om realism.

Så i realism så kan man inte förlora alla värden. De värden som inte baseras på ens fenomenologiska belägenhet, ens erfarenheter eller drifter, blir därför "eviga". Särskilt när du dör, om man nu talar om att det kan kvarstå något i relation till dig, eller oberoende dig. Detta då döden sätter värdena som antagits relativt något (tex idén om en "fri fågel") som absoluta i det att ditt sättande upphör, och du lämnar dem kvar som redan satta.

Överhuvudtaget så är identifikationen viktigt att ta med i beräknande här. Enbart vid identifikationen av mig, mitt "jag", den som frågar sig detta, med min kropp. Istället för till exempel de grupper, eller det allmänna som i tex 'mänsklighet', varvid jag när jag identifierar mig med det får värdegivanden till mig som övergår mig, och kvarstår vid mitt frånfälle.

Hej J R Auk

Ja det beror nog på hur vi definierar fenomenet förlust. I det jag skrev förutsatte jag att förlusten var likställt med frånvaron i den egna fenomenologin, inte i en frånvaro i en objektivt verklighet - i det reella i sig.

Vänligen

Fredrik

[Marko]

... och på hur man definierar död och liv
inte helt givet att ditt påstående att man förlorar allt när man dör är rätt.

[dokido]

säg att jag är en trådgårsmästare
och lägger ner hela mitt liv på att få ett träd att växa
sen kommer nån myndig person och säger att en gren är för låg
och hugger ner hela trädet
dessutom ger han mig skuldkänslor för att jag inte kände till denna jävla regel

det irriterar mig apropå ingångsfrågan

[freddemalte]

... och på hur man definierar död och liv
inte helt givet att ditt påstående att man förlorar allt när man dör är rätt.

Hej Marko

Jo, jag vet att de finns de som vill tro att livet fortsätter efter döden, men det är ju omöjligt ty då har man ju inte dött.

Vänligen

Fredrik

[Marko]

jo, man har dött som människa
man kan mycket väl ha med sig delar från livet in till döden.
jag ser inte det som helt orimligt.

[freddemalte]

jo, man har dött som människa
man kan mycket väl ha med sig delar från livet in till döden.
jag ser inte det som helt orimligt.

Hej Marko

Antingen lever man eller så är man död. Med andra ord, när man dör förlorar man sitt liv, dvs allt.

Vänligen

Fredrik

[Marko]

Antingen lever man eller så är man död. Med andra ord, när man dör förlorar man sitt liv, dvs allt.

Nej, det är din rationella verklighetsuppfattning och inte min.
kroppen är 'död'. själen lever vidare. människan är inte ett koncept längre.
du kan aldrig ta min själ, hur mycket du än försöker. Kanske inte ens min vilja eller min själs språk och liv.

jag vet att ditt koncept själ är en intellektuell tolkning.
min tolkning av själ är inte intellektuell. det är en existens och ett vara mer än vad våra vetenskapliga tolkningar kan beskriva.

[freddemalte]

Antingen lever man eller så är man död. Med andra ord, när man dör förlorar man sitt liv, dvs allt.

Nej, det är din rationella verklighetsuppfattning och inte min.
kroppen är 'död'. själen lever vidare. människan är inte ett koncept längre.
du kan aldrig ta min själ, hur mycket du än försöker. Kanske inte ens min vilja eller min själs språk och liv.

jag vet att ditt koncept själ är en intellektuell tolkning.
min tolkning av själ är inte intellektuell. det är en existens och ett vara mer än vad våra vetenskapliga tolkningar kan beskriva.

Hej Marko

Jag kan inte se att jag har nämnt kroppen vid något tillfälle i denna tråd? Det jag skrev var att om man är död så kan man inte leva. Det är en motsägelse. För övrigt, hur ska vi kommunicera med varandra om vi inte använder ett rationellt tänkande? Då hamnar vi i nonsens och det är omöjligt att använda sig av i en diskussion.

Vänligen

Fredrik

[Marko]

Antingen lever man eller så är man död. Med andra ord, när man dör förlorar man sitt liv, dvs allt.

Nej, det är din rationella verklighetsuppfattning och inte min.
kroppen är 'död'. själen lever vidare. människan är inte ett koncept längre.
du kan aldrig ta min själ, hur mycket du än försöker. Kanske inte ens min vilja eller min själs språk och liv.

jag vet att ditt koncept själ är en intellektuell tolkning.
min tolkning av själ är inte intellektuell. det är en existens och ett vara mer än vad våra vetenskapliga tolkningar kan beskriva.

Hej Marko

Jag kan inte se att jag har nämnt kroppen vid något tillfälle i denna tråd? Det jag skrev var att om man är död så kan man inte leva. Det är en motsägelse. För övrigt, hur ska vi kommunicera med varandra om vi inte använder ett rationellt tänkande? Då hamnar vi i nonsens och det är omöjligt att använda sig av i en diskussion.

Vänligen

Fredrik

ja hur kommunicerar själar ?, försök att känn efter ; )
om man är död så kan man kommunicera, det är jag 100% övertygad om. Det var det jag skrev tidigare att  vi har olika tolkningar på vad liv är och vilka delar som är vad.

Att kommunicera utan rationellt tänkande är inte nonsens. kroppsspråket är ett sådant språk där vi instinktivt utan rationellt eller intellektuellt tänkande kommunicerar.

om du kallar det för irrationellt att jag påstår att själen är en icke intellektuell verksamhet och har ett eget språk så innebär det inte att jag som människa inte klarar av att använda hjärnan till att föra intellektuella samtal, så tycker jag du har fel.

Du har din syn på att allt kan tas ifrån en, det är en diskussion jag haft med andra ateister.
och vet klart och tydligt vart denna debatt kommer att leda ; )

du kommer behålla din bild och övertygelse och tycka det ena eller andra om 'troende'
jag kommer att ha min syn och tycka att något fattas i ateisternas värld.

[freddemalte]

Antingen lever man eller så är man död. Med andra ord, när man dör förlorar man sitt liv, dvs allt.

Nej, det är din rationella verklighetsuppfattning och inte min.
kroppen är 'död'. själen lever vidare. människan är inte ett koncept längre.
du kan aldrig ta min själ, hur mycket du än försöker. Kanske inte ens min vilja eller min själs språk och liv.

jag vet att ditt koncept själ är en intellektuell tolkning.
min tolkning av själ är inte intellektuell. det är en existens och ett vara mer än vad våra vetenskapliga tolkningar kan beskriva.

Hej Marko

Jag kan inte se att jag har nämnt kroppen vid något tillfälle i denna tråd? Det jag skrev var att om man är död så kan man inte leva. Det är en motsägelse. För övrigt, hur ska vi kommunicera med varandra om vi inte använder ett rationellt tänkande? Då hamnar vi i nonsens och det är omöjligt att använda sig av i en diskussion.

Vänligen

Fredrik

ja hur kommunicerar själar ?, försök att känn efter ; )
om man är död så kan man kommunicera, det är jag 100% övertygad om. Det var det jag skrev tidigare att  vi har olika tolkningar på vad liv är och vilka delar som är vad.

Att kommunicera utan rationellt tänkande är inte nonsens. kroppsspråket är ett sådant språk där vi instinktivt utan rationellt eller intellektuellt tänkande kommunicerar.

om du kallar det för irrationellt att jag påstår att själen är en icke intellektuell verksamhet och har ett eget språk så innebär det inte att jag som människa inte klarar av att använda hjärnan till att föra intellektuella samtal, så tycker jag du har fel.

Du har din syn på att allt kan tas ifrån en, det är en diskussion jag haft med andra ateister.
och vet klart och tydligt vart denna debatt kommer att leda ; )

du kommer behålla din bild och övertygelse och tycka det ena eller andra om 'troende'
jag kommer att ha min syn och tycka att något fattas i ateisternas värld.

Hej Marko

1. Om man är död kan man inte kommunicera. Att vara död är likställt med att ha slutat leva.

2. Kroppspråk är en kommunikation som inte används på detta forum av förklarliga skäl och det var kommunikationen på detta forum jag skrev om.

3. Det spelar i sak ingen roll om vi med leva avser en kropp eller enbart ett upplevande vasen. Om något kommunicerar, upplever, känner eller på annat sätt erfar världen så lever detta något. Slutar den göra det så är den död.

För övrigt undrar jag varför du blandar ihop rationaliet och teism? Att någon tror eller inte tror på olika fenomen har inte med nödvändigehet något att göra med dennes rationalitit. Det kan vara mycket irrationellt att vara icke troende i ett visst kontext och mycket rationellt att vara icke troende i ett annat kontext.

Vidare lägger du fram din text på ett sådant sätt att jag tolkar dig som att du antar att jag är ateist? Men det är jag inte, ty för att vara ateist måste man ta ställning mot existensen av Gud och det kan jag inte göra av den enkla anledningen att jag fortfarande inte på något sätt fått någon tydlig bild eller förklaring på vad alla de som talar om Gud avser med detta begrepp.

Vänligen

Fredrik

[Marko]

Antingen lever man eller så är man död. Med andra ord, när man dör förlorar man sitt liv, dvs allt.

Nej, det är din rationella verklighetsuppfattning och inte min.
kroppen är 'död'. själen lever vidare. människan är inte ett koncept längre.
du kan aldrig ta min själ, hur mycket du än försöker. Kanske inte ens min vilja eller min själs språk och liv.

jag vet att ditt koncept själ är en intellektuell tolkning.
min tolkning av själ är inte intellektuell. det är en existens och ett vara mer än vad våra vetenskapliga tolkningar kan beskriva.

Hej Marko

Jag kan inte se att jag har nämnt kroppen vid något tillfälle i denna tråd? Det jag skrev var att om man är död så kan man inte leva. Det är en motsägelse. För övrigt, hur ska vi kommunicera med varandra om vi inte använder ett rationellt tänkande? Då hamnar vi i nonsens och det är omöjligt att använda sig av i en diskussion.

Vänligen

Fredrik

ja hur kommunicerar själar ?, försök att känn efter ; )
om man är död så kan man kommunicera, det är jag 100% övertygad om. Det var det jag skrev tidigare att  vi har olika tolkningar på vad liv är och vilka delar som är vad.

Att kommunicera utan rationellt tänkande är inte nonsens. kroppsspråket är ett sådant språk där vi instinktivt utan rationellt eller intellektuellt tänkande kommunicerar.

om du kallar det för irrationellt att jag påstår att själen är en icke intellektuell verksamhet och har ett eget språk så innebär det inte att jag som människa inte klarar av att använda hjärnan till att föra intellektuella samtal, så tycker jag du har fel.

Du har din syn på att allt kan tas ifrån en, det är en diskussion jag haft med andra ateister.
och vet klart och tydligt vart denna debatt kommer att leda ; )

du kommer behålla din bild och övertygelse och tycka det ena eller andra om 'troende'
jag kommer att ha min syn och tycka att något fattas i ateisternas värld.

Hej Marko

1. Om man är död kan man inte kommunicera. Att vara död är likställt med att ha slutat leva.

2. Kroppsspråk är en kommunikation som inte används på detta forum av förklarliga skäl och det var kommunikationen på detta forum jag skrev om.

3. Det spelar i sak ingen roll om vi med leva avser en kropp eller enbart ett upplevande vasen. Om något kommunicerar, upplever, känner eller på annat sätt erfar världen så lever detta något. Slutar den göra det så är den död.

För övrigt undrar jag varför du blandar ihop rationaliet och teism? Att någon tror eller inte tror på olika fenomen har inte med nödvändigehet något att göra med dennes rationalitit. Det kan vara mycket irrationellt att vara icke troende i ett visst kontext och mycket rationellt att vara icke troende i ett annat kontext.

Vidare lägger du fram din text på ett sådant sätt att jag tolkar dig som att du antar att jag är ateist? Men det är jag inte, ty för att vara ateist måste man ta ställning mot existensen av Gud och det kan jag inte göra av den enkla anledningen att jag fortfarande inte på något sätt fått någon tydlig bild eller förklaring på vad alla de som talar om Gud avser med detta begrepp.

Vänligen

Fredrik

3 Jag sa inte att du var ateist, jag sa jag pratat med ateister som har samma uppfattning som du beskriver.
just denna typen av diskussioner vad man äger och inte äger och vad som kan tas ifrån en, liv och död och vad själar är. Din syn som jag har sett det är väldigt likt en ateists. (jag har noterat vilka typer av frågor du gärna undviker. och vissa tros frågor där du måste ta ställning för och emot brukar inte vara en favorit)

2 jag tog upp kroppsspråk inte ur avseende att kommunicera på detta forum utan som exempel att en icke intellektuell kommunikation inte är nonsens. men även här sker en icke intellektuell kommunikation utan ord där vi kan läsa mellan raderna. en andlig kommunikation som inte är intellektuell.. (jag bjuder dig att nyttja läget på att jag inte har intellektuell debatt allt för ofta ; ) men kroppsspråket kan bli svårt att läsas av via text.

1 är man död kan man kommunicera. En bil är inte en bil efter att man skrotat den och använder plåten till något annat. bilen är  'död'.. människan dör på liknande vis. men det diskussionen egentligen handlar om är om allt kan tas ifrån en, jag påstår klart och tydlig Nej, eftersom delar av mig kommer att finnas kvar.. jag behöver inte mitt medvetande eller hjärna för att ha kvar information från detta livet.. och valet att styra över information efter döden i vilken form nu än själen har.