Är vänskapen död mellan människorna idag?
Moderator: Moderatorgruppen
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Sigmund Freud menar att civilisation bygger på förträngning av lustprincipen,
alltså förträngning av vänskap och kärlek, men Marcuse försöker visa på motsattsen
i sin bok Eros och Civlisation, där han tar upp både Freuds Kritik av civilisationen och
Marx alienationsteori, men Marcuse finner ingen lösning på Eros i civilisationen, fast
Marcuses VÄN Norman O Brown försöker då visa att det är möjligt att resa kärlekens kropp
i en civilisation som vår i sin bok
som faktiskt heter kärlekens kropp
alltså förträngning av vänskap och kärlek, men Marcuse försöker visa på motsattsen
i sin bok Eros och Civlisation, där han tar upp både Freuds Kritik av civilisationen och
Marx alienationsteori, men Marcuse finner ingen lösning på Eros i civilisationen, fast
Marcuses VÄN Norman O Brown försöker då visa att det är möjligt att resa kärlekens kropp
i en civilisation som vår i sin bok
som faktiskt heter kärlekens kropp
Av de som brukar och har brukat skriva här på filosofiforum, har jag åtminstone vid något tillfälle känt sympatier emot var
och en av dem, och känt antipatier åtminstone någon gång mot var och en. Vissa oftare sympatier, andra oftare antipatier.
Men jag antar inte att den som jag känner sympati för är en bra människa som beter sig på rätt sätt, och den jag känner
antipatier emot är en dålig människa som beter sig fel. Jag förstår ju att när jag känner antipati , handlar väl mycket om
projicering av min egen olycka. Ibland kan inte undvika att känna antipatier mot andra, så som misstro och förakt... men
jag menar fortfarande att det inte betyder att jag tycker illa om dessa personer. Jag tänker att jag fortfarande kan vara en
vän, då jag inte avsiktligt vill skada eller skrämma. Jag tror jag är ganska ärlig då jag säger att jag inte vill skrämma.
och en av dem, och känt antipatier åtminstone någon gång mot var och en. Vissa oftare sympatier, andra oftare antipatier.
Men jag antar inte att den som jag känner sympati för är en bra människa som beter sig på rätt sätt, och den jag känner
antipatier emot är en dålig människa som beter sig fel. Jag förstår ju att när jag känner antipati , handlar väl mycket om
projicering av min egen olycka. Ibland kan inte undvika att känna antipatier mot andra, så som misstro och förakt... men
jag menar fortfarande att det inte betyder att jag tycker illa om dessa personer. Jag tänker att jag fortfarande kan vara en
vän, då jag inte avsiktligt vill skada eller skrämma. Jag tror jag är ganska ärlig då jag säger att jag inte vill skrämma.
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
ja det är lite knäppt, men jag ärlig nu, visar min personlighet
faktiskt aldrig kännt så för andra djur, har klappat katter och så
hästar, men inget sånt, just hundar, känner jag vibrationer ifrån,
hänt mig vid några tillfällen, även från hanar har jag hänt vibrationer
aldrig tänkt sexuellt om hundar, utan det hände mig första gången
vad jag minns då jag var med en kvinna ute på landet som höll på
med reiki, och hennes hund sände ut mycket starka sexuella vibrationer
till mig, blev riktigt kåt minns jag, annars har jag varit rädd för hundar
då jag blev anfallen utav hundar som liten..
faktiskt aldrig kännt så för andra djur, har klappat katter och så
hästar, men inget sånt, just hundar, känner jag vibrationer ifrån,
hänt mig vid några tillfällen, även från hanar har jag hänt vibrationer
aldrig tänkt sexuellt om hundar, utan det hände mig första gången
vad jag minns då jag var med en kvinna ute på landet som höll på
med reiki, och hennes hund sände ut mycket starka sexuella vibrationer
till mig, blev riktigt kåt minns jag, annars har jag varit rädd för hundar
då jag blev anfallen utav hundar som liten..
Kom och tänka på ett avsnitt av Filosofiska Rummet,
gäster var Ladislaus Horatius och Jeanette Elm (tror hon heter så)
Minns inte längre vad temat för programmet var, men i vilket
fall minns jag Ladislaus berättade om hur det var att gå från musiker
till att bli filosof. Och han sa att en skillnad var att i den musikaliska
symfonin, hur han kan känna att alla arbetar tillsammans, mot ett
mål, som en enhet HARMONI. Medan däremot filosofin sa han, där
upplevde han att alla liksom drar åt olika håll och det blir DISHARMONI
När jag lyssnade på honom funderade jag: var det där kritik,
eller en allmän reflektion. Något fick mig att tro att han faktiskt
inte var negativt inställd till filosofin pga detta, att det var något
som han liksom accepterade som en naturlig del av spelet.
I vilket fall, båda kvinnorna i studion, försökte avbryta honom
"Nej, nej håller alls inte med om att filosofin skulle vara disharmonisk",
sa de båda två, och de lät hetsiga, föraktfulla i tonfallet.
Och jag tänkte för mig själv: var inte detta ett strålande exempel,
på hur filosofisk diskussion tenderar att bli disharmonisk
Men också tänker jag, låt det få vara så då,
som jag tänkte att Ladislaus kanske tänkte att det inte var bara illa
Josef Knecht, berättade om hur matcher i glaspärlespelet kunde
förlöpa på olika sätt
gäster var Ladislaus Horatius och Jeanette Elm (tror hon heter så)
Minns inte längre vad temat för programmet var, men i vilket
fall minns jag Ladislaus berättade om hur det var att gå från musiker
till att bli filosof. Och han sa att en skillnad var att i den musikaliska
symfonin, hur han kan känna att alla arbetar tillsammans, mot ett
mål, som en enhet HARMONI. Medan däremot filosofin sa han, där
upplevde han att alla liksom drar åt olika håll och det blir DISHARMONI
När jag lyssnade på honom funderade jag: var det där kritik,
eller en allmän reflektion. Något fick mig att tro att han faktiskt
inte var negativt inställd till filosofin pga detta, att det var något
som han liksom accepterade som en naturlig del av spelet.
I vilket fall, båda kvinnorna i studion, försökte avbryta honom
"Nej, nej håller alls inte med om att filosofin skulle vara disharmonisk",
sa de båda två, och de lät hetsiga, föraktfulla i tonfallet.
Och jag tänkte för mig själv: var inte detta ett strålande exempel,
på hur filosofisk diskussion tenderar att bli disharmonisk
Men också tänker jag, låt det få vara så då,
som jag tänkte att Ladislaus kanske tänkte att det inte var bara illa
Josef Knecht, berättade om hur matcher i glaspärlespelet kunde
förlöpa på olika sätt
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
min pappa hade en riktigt fin hund i bosnien
då det var krig, och granaterna föll, han sa att
den åt dåligt och ville sova med honom på nätterna
men sedan tror jag den dog, en annan gång tog min
pappa med sig en hemlös hund från gatan hem till oss,
jag var bara en liten pojke då, och när jag var i kroatien
have vi en liten hund som också var hemlös, och vi matade
den men kärringen slängde den från tredje våningen så den
kvävdes, den hade en stor korv ner trängd i sin matstrupe
och hon verkade ha slängt den mot trädet, den bara kollade på
mig när jag såg den, annars plågade andra djur som liten bland
annat myror och sånt, hade även en katt som jag tyckte om mycket
tror jag den sov med mig på kvällarna och gick mellan mina ben
den blev mördad av någon pitbull samt galna ungdomar, i bosnien
hade min fru och hennes pappa en hund som hetter pujdo, den var
så grym, så snäll, aldrig sätt en så snäll hund innan, vi matade en
jätte snäll hund i montenegro, den såg ut att ha neurologiska problem,
den blev så glad då den såg oss en gång på gatan, vi hade inte sett
den på ett helt år, och den snurrade runt tror jag två varv, och vi gav
den mat, den förstod att vi var dess vänner, men blev också misstänksam
ibland, vi köpte falukorv till den, kyckling
då det var krig, och granaterna föll, han sa att
den åt dåligt och ville sova med honom på nätterna
men sedan tror jag den dog, en annan gång tog min
pappa med sig en hemlös hund från gatan hem till oss,
jag var bara en liten pojke då, och när jag var i kroatien
have vi en liten hund som också var hemlös, och vi matade
den men kärringen slängde den från tredje våningen så den
kvävdes, den hade en stor korv ner trängd i sin matstrupe
och hon verkade ha slängt den mot trädet, den bara kollade på
mig när jag såg den, annars plågade andra djur som liten bland
annat myror och sånt, hade även en katt som jag tyckte om mycket
tror jag den sov med mig på kvällarna och gick mellan mina ben
den blev mördad av någon pitbull samt galna ungdomar, i bosnien
hade min fru och hennes pappa en hund som hetter pujdo, den var
så grym, så snäll, aldrig sätt en så snäll hund innan, vi matade en
jätte snäll hund i montenegro, den såg ut att ha neurologiska problem,
den blev så glad då den såg oss en gång på gatan, vi hade inte sett
den på ett helt år, och den snurrade runt tror jag två varv, och vi gav
den mat, den förstod att vi var dess vänner, men blev också misstänksam
ibland, vi köpte falukorv till den, kyckling
Hej! jag ger mig in i tråden!
Vill bara säga att jag inte tror att vänskapen är död mellan människor, och jag tror heller inte att den kan vara eller bli det! Jag tycker att alla fantastiska filosofer på denna sida visar att vänskap hela tiden är närvarande!
Jag kanske är alldeles för naiv men tror ändå att vänskap står högt på listan hos människans önskan, problemet är att vi är rädda! Rädda att förlora det vi tror att vi har, rädda för att vi tror att vi måste ha det! (materiella ting, titlar, karriär, pengar etc.) Allt detta skapar vi och dom, mitt och ditt etc. Men vi vet att det inte behöver vara på det viset. Om det är något vi människor har så är det kunskap om hur vi kan utveckla vänskap med varandra, vi måste bara våga :)
Vill bara säga att jag inte tror att vänskapen är död mellan människor, och jag tror heller inte att den kan vara eller bli det! Jag tycker att alla fantastiska filosofer på denna sida visar att vänskap hela tiden är närvarande!
Jag kanske är alldeles för naiv men tror ändå att vänskap står högt på listan hos människans önskan, problemet är att vi är rädda! Rädda att förlora det vi tror att vi har, rädda för att vi tror att vi måste ha det! (materiella ting, titlar, karriär, pengar etc.) Allt detta skapar vi och dom, mitt och ditt etc. Men vi vet att det inte behöver vara på det viset. Om det är något vi människor har så är det kunskap om hur vi kan utveckla vänskap med varandra, vi måste bara våga :)
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
- Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
kab skrev:Hej! jag ger mig in i tråden!
Vill bara säga att jag inte tror att vänskapen är död mellan människor, och jag tror heller inte att den kan vara eller bli det! Jag tycker att alla fantastiska filosofer på denna sida visar att vänskap hela tiden är närvarande!
Jag kanske är alldeles för naiv men tror ändå att vänskap står högt på listan hos människans önskan, problemet är att vi är rädda! Rädda att förlora det vi tror att vi har, rädda för att vi tror att vi måste ha det! (materiella ting, titlar, karriär, pengar etc.) Allt detta skapar vi och dom, mitt och ditt etc. Men vi vet att det inte behöver vara på det viset. Om det är något vi människor har så är det kunskap om hur vi kan utveckla vänskap med varandra, vi måste bara våga :)
var glad för att du är alldeles för naiv,
för naiv är nästan synonym till geni,
barnets geni
för sa han inte att vi måste bli ett barn på nytt för att kunna komma in i himmelriket
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 92 och 0 gäster