Till Sefket Ramovic

[Marko]

äh, stoppa den bara handen på en glödande spisplattan så vet du att du bränner dig. GARANTERAT ! kan lova det till 100%
är du naiv så slår jag gärna vad om detta.

Jag vet till 100% att grub inte hittade xp partitionen efter min opensuse install tidigare idag !
kunskap kan vara 100% i sitt eget ramverk.

Är man naiv som hör dig säga "fan plattan var avslagen, vänta ett tag så gör vi om testet".

: ) jag hade föredragit att plattan alltid var av vid testet.

[Justin Case]

Kunskap är det vi känner till, det är allt, har inget med huruvida det stämmer eller ej, eller huruvida det fattas fakta.

Påståendet "jag känner till att x" implicerar väl att x stämmer? Är man inte säker på att x stämmer, brukar man väl istället säga "jag tror att x", eller något i den vägen. Ingen av oss kan 100-procentigt säkert skilja kunskap som inte baserar sig på fakta från kunskap som baserar sig på fakta, och ingen av oss kan heller 100-procentigt säkert skilja på kunskap och fakta.

Det är oklart vad du avser med:

(1) "Påståendet 'jag känner till att x' implicerar väl att x stämmer"

Påståendet "jag känner till att x" medför inte i allmänhet att x stämmer, ett exempel är påståendet "Jag känner till att igelkottar har tvåhundra fötter", vilket inte stämmer.

"Implicerar" betyder väl inte detsamma som "medför"?

Om du säger "Justin Case känner till att x", så implicerar du, med ditt sägande av de orden, att x stämmer. Om du misstänker att x kanske inte stämmer, säger du inte "Justin Case känner till att x", utan du säger då istället t.ex. "Justin Case tror att x".

(Med "x stämmer" får ovan, liksom överallt annars, naturligtvis förstås "x stämmer med någonstans nära 100-procentig säkerhet", eftersom vi som sagt aldrig kan vara exakt 100 procent säkra på någonting.)

Anta att jag frågar dig:
- Känner du till att igelkottar har tvåhundra fötter?
Den frågan innehåller den implicerade premissen att igelkottar har tvåhundra fötter, och fokuserar istället mer på huruvida eller inte du känner till att det är så. Om du svarar "nej" på den frågan, kan det (av t.ex. någon som inte vet vad igelkottar är för något) lätt misstolkas som att du, nu när du fått frågan, godtar frågans implicerade premiss att igelkottar har tvåhundra fötter, men att du fram tills du fick frågan inte kände till att de hade det. Jämför med om en man som aldrig slagit sin fru skulle svara nej på frågan "har du slutat slå din fru?" och förvänta sig att hans nej ska tolkas som att han aldrig slagit sin fru och därför heller inte kunnat sluta slå henne. Så skulle hans nej förmodligen inte tolkas. Hans nej skulle förmodligen tolkas som implicerande att han tidigare slagit sin fru men nu slutat med det. Han bör alltså inte svara "nej". Och ett "ja" är ju också uteslutet. Han bör alltså vägra svara ja eller nej på frågan och istället säga "jag har aldrig slagit min fru". Av liknande skäl bör man vägra kalla för sant eller falskt påståendet att någon "känner till att igelkottar har tvåhundra fötter"; istället bör man säga: "det är meningslöst att prata om att 'känna till' något som inte är. Vederbörande kanske tycker sig känna till att igelkottar har tvåhundra fötter, men det innebär inte att han 'känner till, men så att säga känner till fel' att igenkottar har tvåhundra fötter". Man kan inte "känna till fel", lika lite som man kan "veta fel". Ett påstående att någon känner till, eller inte känner till, något, implicerar att det som påstås kännas till, respektive inte kännas till, är fallet, och att frågan bara gäller huruvida vederbörande känner till att det är fallet eller inte. Därför bör man inte påstå att påståendet "jag känner till att igelkottar har tvåhundra fötter" är ett falskt påstående (och inte heller att det är ett sant påstående). Liksom man, om man aldrig slagit sin fru, varken bör svara ja eller nej på frågan "har du slutat slå din fru?".

Många skulle kanske, på frågan "känner du till att igelkottar har tvåhundra fötter" svara kort och gott "nej", och då underförstå "nej, jag känner inte till att det är så, eftersom det inte är så". Men då behandlar man inte begreppet "känna till" på ett korrekt sätt. Inte nog med att det inte går att känna till något som inte är; det är även felaktigt att kalla för felaktigt ett påstående att någon känner till något som inte är. Det är som att säga att 0/0 blir något annat tal än 0. Det blir inte något annat tal än 0, och det blir inte heller 0. Detta eftersom redan själva räkneoperationen är otillåten. Ordoperationer som "känner du till att igelkottar har tvåhundra fötter" och "jag känner till att igelkottar har tvåhundra fötter" är även de "otillåtna" (eller meningslösa).

[Rorschach]

"Implicerar" betyder väl inte detsamma som "medför"?

Jo, de två orden är ofta synonyma.

[Justin Case]

"Implicerar" betyder väl inte detsamma som "medför"?

Jo, de två orden är ofta synonyma.

Ofta betyder inte detsamma som alltid.

[Justin Case]

Jag upptäckte ett skrivfel i början av i mitt senaste långa inlägg ovan, ett tänkt d blev ett m. Jag skrev:

Om du säger "Justin Case känner till att x", så implicerar du, med mitt sägande av de orden, att x stämmer. Om du misstänker att x kanske inte stämmer, säger du inte "Justin Case känner till att x", utan du säger då istället t.ex. "Justin Case tror att x".

Jag menade naturligtvis:

Om du säger "Justin Case känner till att x", så implicerar du, med ditt sägande av de orden, att x stämmer. Om du misstänker att x kanske inte stämmer, säger du inte "Justin Case känner till att x", utan du säger då istället t.ex. "Justin Case tror att x".

Jag har ändrat i originalet, så att nya läsare av det slipper få myror i huvudet.

[Justin Case]

Ett annat exempel på när "implicerar" och "medför" inte betyder samma sak:

Anta att jag säger, om en kvinnlig bekant: "Hennes boaorm klär henne." Det uttalandet implicerar att hon har en boaorm, men det medför inte att hon har en boaorm. Hon kanske inte har någon boaorm, kanske underförstår jag bara att hon har det. Jag uppfattar ordet "implicera" som synonymt med "underförstå", men inte med ordet "medföra".

[Rorschach]

Jag menade naturligtvis:

Om du säger "Justin Case känner till att x", så implicerar du, med ditt sägande av de orden, att x stämmer. Om du misstänker att x kanske inte stämmer, säger du inte "Justin Case känner till att x", utan du säger då istället t.ex. "Justin Case tror att x".

Jag har ändrat i originalet, så att nya läsare av det slipper få myror i huvudet.

Om någon säger (1) "Justin Case känner till x" så är det inte underförstått, inte implicerat och det medför inte att påstående x är sant eller stämmer. Yttranden liknande (1) gör inte påståenden sanna, även om det hade varit behändigt i vissa fall. I det fall Justin Case vet x så är x också sant eller stämmer.

[Rorschach]

Ett annat exempel på när "implicerar" och "medför" inte betyder samma sak:

Anta att jag säger, om en kvinnlig bekant: "Hennes boaorm klär henne." Det uttalandet implicerar att hon har en boaorm, men det medför inte att hon har en boaorm. Hon kanske inte har någon boaorm, kanske underförstår jag bara att hon har det. Jag uppfattar ordet "implicera" som synonymt med "underförstå", men inte med ordet "medföra".

ehhh?

[Lill-Leif]

Ett annat exempel på när "implicerar" och "medför" inte betyder samma sak:

Anta att jag säger, om en kvinnlig bekant: "Hennes boaorm klär henne." Det uttalandet implicerar att hon har en boaorm, men det medför inte att hon har en boaorm. Hon kanske inte har någon boaorm, kanske underförstår jag bara att hon har det. Jag uppfattar ordet "implicera" som synonymt med "underförstå", men inte med ordet "medföra".

ehhh?

Det är rätt solklart att implicera är synonymt med medföra:
http://sv.wiktionary.org/wiki/implicera
http://sv.wikipedia.org/wiki/Implikation

Justin: Tänker du eventuellt på "insinuera" eller annan synonym till "antyda" ?

[Justin Case]

Ett annat exempel på när "implicerar" och "medför" inte betyder samma sak:

Anta att jag säger, om en kvinnlig bekant: "Hennes boaorm klär henne." Det uttalandet implicerar att hon har en boaorm, men det medför inte att hon har en boaorm. Hon kanske inte har någon boaorm, kanske underförstår jag bara att hon har det. Jag uppfattar ordet "implicera" som synonymt med "underförstå", men inte med ordet "medföra".

ehhh?

Det är rätt solklart att implicera är synonymt med medföra:
http://sv.wiktionary.org/wiki/implicera
http://sv.wikipedia.org/wiki/Implikation

Ja, ser man på! Då får jag omprogrammera min intuition för vad de orden betyder.

Justin: Tänker du eventuellt på "insinuera" eller annan synonym till "antyda" ?

Nej, snarare "underförstå".

[Justin Case]

Jag menade naturligtvis:

Om du säger "Justin Case känner till att x", så implicerar du, med ditt sägande av de orden, att x stämmer. Om du misstänker att x kanske inte stämmer, säger du inte "Justin Case känner till att x", utan du säger då istället t.ex. "Justin Case tror att x".

Jag har ändrat i originalet, så att nya läsare av det slipper få myror i huvudet.

Om någon säger (1) "Justin Case känner till x" så är det inte underförstått, inte implicerat och det medför inte att påstående x är sant eller stämmer. Yttranden liknande (1) gör inte påståenden sanna, även om det hade varit behändigt i vissa fall. I det fall Justin Case vet x så är x också sant eller stämmer.

Så om någon känner till x, kan han alltså "känna till fel"?
Det uttrycket, "känna till fel", känns fel i mina öron&ögon, men det kanske bara beror på att jag aldrig har hört det eller sett det?

Ordparet "känna till" kommer rimligen från ordet "känna", och man kan knappast känna något som inte existerar. Om t.ex. snömannen inte existerar, kan jag inte känna snömannen. Om jag, med avsikt att tala sanning, påstår att "jag känner snömannen" känner jag i själva verket bara någon annan eller något annat, någon eller något som jag tror vara snömannen. Att lägga till ordet "till" efter ordet "känna" borde inte förändra något i någon värst stor grad. Jag har svårt att köpa att man skulle kunna känna till något som inte existerar. Kan man t.ex. känna till snömannen, om snömannen inte existerar?

[Rorschach]

Jag menade naturligtvis:

Om du säger "Justin Case känner till att x", så implicerar du, med ditt sägande av de orden, att x stämmer. Om du misstänker att x kanske inte stämmer, säger du inte "Justin Case känner till att x", utan du säger då istället t.ex. "Justin Case tror att x".

Jag har ändrat i originalet, så att nya läsare av det slipper få myror i huvudet.

Om någon säger (1) "Justin Case känner till x" så är det inte underförstått, inte implicerat och det medför inte att påstående x är sant eller stämmer. Yttranden liknande (1) gör inte påståenden sanna, även om det hade varit behändigt i vissa fall. I det fall Justin Case vet x så är x också sant eller stämmer.

Så om någon känner till x, kan han alltså "känna till fel"?
Det uttrycket, "känna till fel", känns fel i mina öron&ögon, men det kanske bara beror på att jag aldrig har hört det eller sett det?

Ah, nej, inte om vi använder det i betydelsen veta. Om någon säger "person a känner till x" så följer det inte att x är sant. Om person a känner till x så följer det att x är sant.