Jag känner ibland att jag gränsar på att bli sinnessjuk.
Problemet är att jag upplever mig sett igenom systemet och försöker stöta bort eftersom jag äcklas av det, av konkurensen, av strävan, av jämförelsen, av stoltheten, men märker då att det inte är möjligt. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till det.
Rent och dumt förenkelat skulle man kunna säga att det är en svängning från vänster till extrem höger.
Jag har funderingar på att bli faschist. Att använda andra människor som medel för att uppnå mina egna syften. Att lära mig allt om krig. Studera nazism, michavelli, sun zi och all form av psykolgisk manipulation. Smöra uppåt och slå neråt. Roffa åt mig så mycket det går. Skratta åt människor som lider. Utöva rå sadism.
Ala heidegger+nietzsche+hitler.
Det är åt det håller jag ser trenden gå. Kanske är det lika bra att börja på en gång? Naturligtvis ska allt jag gör utföras extremt subtilit. Precis som all form av äckel/makt. Politiker, makthavare och våldtäktsmän.
Jag har hela mitt liv varit extremt ärlig och öppen, men få människor verkar bry sig. Människor jag träffar verkar inte ens tro att det är möjligt att vara så ärlig som jag är.
Är brutaliteten min enda utväg? Jag känner att jag måste göra något radikalt. Har funderat på självmord.
Det spelar ingen roll om jag verkligen har förstått problemet med samhället eller beteer mig som en sinnessjuk idiot. Folk kommer i vilket fall klassa mig som en sinnessjuk idiot.
Vad gör ni? Spelar ni med i det sociala spelet, med alla roller och masker? Jag är så trött på den skiten.
Jag känner ett behov av att vara radikal just nu. Folk vill inte ha sanning, de orkar inte bry sig. De vill ha snabb njutning. Förut upplevde jag det som att jag kunde se igenom och döma vad andra människor behövde och ville ha. Men jag blir nerdragen av alla nihilistiska, naiva, relativister (läst idioter) så jag funderar på att bli en själv.
Sälja knark på skolgårdar o.s.v.
Vaddå kidsen vill ju ha knarket. Jag bryr mig inte. Jag tjänar ju pengar på det.
Sinnessjuk?
Moderator: Moderatorgruppen
PopJimmy skrev, citat:
"Att tänka är alltså att vara låst i det förflutna och sanningen är alltid här och nu (i tid och rum). Därför kan vi inte tänka på vad sanning är, den måste upplevas - här och nu. HÄR OCH NU!. När vi släpper alla tankar om hur sanningen bör vara (utifrån det vi redan vet om gammal sanning) så kommer sanningen att slå oss rakt i ansiktet och vi upplever vad sanning är - och detta är den religösa upplevelsen."
Eftersom jag har valt "cogito" som signatur måste jag ju slå ett slag för det handikappade tänkendet, så som du beskriver det.
Om du surfar på här-och-nu-vågen (vilket jag inte ifrågasätter) och är "king of the world" säger mitt tänkande att denna sanningsupplevelsen kan ju inte vara exklusiv för en person, utan måste kunna gälla din nästa också och därmed alla i sinom tid. Det tror jag inte att du bestrider heller, tvärtom. Vad jag vill visa är att det handikappade tänkandet kan komma fram till sanningar utan att för den skull är i behov av upplevelsen av att surfa på vågen. Visserligen är tänkandet blekt och blodlöst i förhållande till "upplevelsen" men det är det mest lämpade för att begripa (utöver upplevandet självt), beskriva och placera det upplevda i ett större sammanhang. Om känslan "king of the world" är den viktigaste (utsikts)punkten att nå - vad innebär då denna sanningsupplevelse av att gripa livets spontanitet här och nu - för omgivningen? Hur ser kungariket ut?
Av dina välskrivna texter att döma har du ju själv ägnat tänkandet en hel del tid och sett dig om i kungariket. Av hjärtat grattis till det, PopJimmy! En sannfärdig kung ser till sina nästborgares behov och trångmål. Stödjande och uppmuntrande ser h*n till att rikets nästborgare utvecklas. H'ns legimitet utgår från den uppnådda utsiktspunkten. Alla skall komma dit upp och dela utsikten och kungadömet. Vilka är då de lämpligaste tillvägagångssätten? Ja du har ju redan insett att förutsättningar är olika och att alla inte väntar på missionärer som tänder deras eldar. Vissa kanske inte ens hålla med om att eldvägen är deras. De vill ha en kunskapsväg, ett vetande som är tankemässigt följbart och som återspeglar en universell logik i det framlagda. Denna logik är inte nödvändigtvis docenternas logik.
Johannesevangeliet talar om Logos, som var i begynnelsen, utan vars tankekraft inget funnits. I denna skrift finns även utrycket "Jag (Logos) är vägen, sanningen och livet." I princip det du kallar surfandet. Här finns också budet "älskar din nästa som dig själv". När detta sades måste det har frammstått som något som slog folk rakt i ansikte, dvs en sanning som man till att börja med bara kunde *tro* på - om man alls brydde sig.
Idag kan många av oss inte tro längre. Tron är inget man viljemässigt kan framkalla. Många av oss vill *veta* istället. Uppmaningen "Sök upplevelsen!" är lika lite en fråga som ligger i den enskildes makt att framkalla - det flesta som hittat upplevelsen "drabbas" av den, tycks mig.
Återstår logos-vetande, förmedlat av de upplysta. Men inte som uppmaning "sök!" utan framlagt i tankemässiga begrepp och, om det vill sig väl, i praktiska tillämpningar för vårt moderna samhälle. Nästakärlek som vetenskap! Visst finns det många människor i rörelser som viljemässigt vill åstakomma något åt det hållet - även om det kan ta sig olika uttryck och namn. Men den överskådliga, övergripande logiken bakom allt är inte genomskinliggjord. Då blir det födslovåndor och smärta i transformationen som sker. Här tror jag att tänkandet har något att uträtta. Ett nytt METANOJA, dvs inte att tänka blott *annat* än man hittills tänkt, utan att tänka *annorlunda* än man hittills tänkt.
mvh/cogito
"Att tänka är alltså att vara låst i det förflutna och sanningen är alltid här och nu (i tid och rum). Därför kan vi inte tänka på vad sanning är, den måste upplevas - här och nu. HÄR OCH NU!. När vi släpper alla tankar om hur sanningen bör vara (utifrån det vi redan vet om gammal sanning) så kommer sanningen att slå oss rakt i ansiktet och vi upplever vad sanning är - och detta är den religösa upplevelsen."
Eftersom jag har valt "cogito" som signatur måste jag ju slå ett slag för det handikappade tänkendet, så som du beskriver det.
Om du surfar på här-och-nu-vågen (vilket jag inte ifrågasätter) och är "king of the world" säger mitt tänkande att denna sanningsupplevelsen kan ju inte vara exklusiv för en person, utan måste kunna gälla din nästa också och därmed alla i sinom tid. Det tror jag inte att du bestrider heller, tvärtom. Vad jag vill visa är att det handikappade tänkandet kan komma fram till sanningar utan att för den skull är i behov av upplevelsen av att surfa på vågen. Visserligen är tänkandet blekt och blodlöst i förhållande till "upplevelsen" men det är det mest lämpade för att begripa (utöver upplevandet självt), beskriva och placera det upplevda i ett större sammanhang. Om känslan "king of the world" är den viktigaste (utsikts)punkten att nå - vad innebär då denna sanningsupplevelse av att gripa livets spontanitet här och nu - för omgivningen? Hur ser kungariket ut?
Av dina välskrivna texter att döma har du ju själv ägnat tänkandet en hel del tid och sett dig om i kungariket. Av hjärtat grattis till det, PopJimmy! En sannfärdig kung ser till sina nästborgares behov och trångmål. Stödjande och uppmuntrande ser h*n till att rikets nästborgare utvecklas. H'ns legimitet utgår från den uppnådda utsiktspunkten. Alla skall komma dit upp och dela utsikten och kungadömet. Vilka är då de lämpligaste tillvägagångssätten? Ja du har ju redan insett att förutsättningar är olika och att alla inte väntar på missionärer som tänder deras eldar. Vissa kanske inte ens hålla med om att eldvägen är deras. De vill ha en kunskapsväg, ett vetande som är tankemässigt följbart och som återspeglar en universell logik i det framlagda. Denna logik är inte nödvändigtvis docenternas logik.
Johannesevangeliet talar om Logos, som var i begynnelsen, utan vars tankekraft inget funnits. I denna skrift finns även utrycket "Jag (Logos) är vägen, sanningen och livet." I princip det du kallar surfandet. Här finns också budet "älskar din nästa som dig själv". När detta sades måste det har frammstått som något som slog folk rakt i ansikte, dvs en sanning som man till att börja med bara kunde *tro* på - om man alls brydde sig.
Idag kan många av oss inte tro längre. Tron är inget man viljemässigt kan framkalla. Många av oss vill *veta* istället. Uppmaningen "Sök upplevelsen!" är lika lite en fråga som ligger i den enskildes makt att framkalla - det flesta som hittat upplevelsen "drabbas" av den, tycks mig.
Återstår logos-vetande, förmedlat av de upplysta. Men inte som uppmaning "sök!" utan framlagt i tankemässiga begrepp och, om det vill sig väl, i praktiska tillämpningar för vårt moderna samhälle. Nästakärlek som vetenskap! Visst finns det många människor i rörelser som viljemässigt vill åstakomma något åt det hållet - även om det kan ta sig olika uttryck och namn. Men den överskådliga, övergripande logiken bakom allt är inte genomskinliggjord. Då blir det födslovåndor och smärta i transformationen som sker. Här tror jag att tänkandet har något att uträtta. Ett nytt METANOJA, dvs inte att tänka blott *annat* än man hittills tänkt, utan att tänka *annorlunda* än man hittills tänkt.
mvh/cogito
Så länge jag säger att tanken finns i mitt huvud är allt i sin ordning; farligt blir det när jag säger att det är min hjärna som tänker.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3367
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Snart kommer våren och då brukar det bli bättre. "Systemet" är lika svårt att kliva av som en "findlandsfärja" som lämnat hamnen, och de enda lösningarna tycka vara att hoppa överbord eller låsa in sig i hytten. Jag tror det sundaste svaret till dig är att du inte ser klart just nu, och att du nog inte ska fatta så avgörande beslut. Jag tycker mig ana att du har gått igenom en del förändringar det senaste året, på gott och ont. Försök att bita dig själv i svansen och fullborda varvet/utvecklingsspiralen.
Själv så spelar jag inte med så mycket i det "sociala spelet". Jag avvaktar och förlorar en massa poäng - poäng som kan tyckas viktiga men i slutändan är de ihåliga. Man får försöka ha distans så man inte känner sig förnedrad. Men det löser sig självt om man inte förstorar upp bilden av "systemet" genom att stirra på det. Man behöver inte stirra på det.
"Sinnessjuk" känner jag mig i de stunder då jag tror jag har kontroll och ska tänka ut livet åt mig själv. Jag kan tänka alldeles för raffinerat för att orka leva utan att känna mig levande. Tanken och jaget är endast underordnade redskap - som tenderar att löpa amok. Det är inte många som förstår livet (känner livets innersta väsen), och de stunder jag är förvirrad så vet jag att jag inte gör det heller.
Självmord brukar jag också fundera på när jag tappat kontakten med livet, det är nog en ganska rationell utväg utifrån de tankar som då uppstår. Slutet i Hermann Hesses Stäppvargen kan te sig snopet; då inget avgörande eller revolutionerande bryter igenom. Samtidigt består det revolutionerande av att perspektivet förändras på det som ligger för handen. Inget har förändrats men samtidigt är ingenting sig likt. Så det radikala ligger inte i att vi måste handla radikalt, utan radikalt förändra vår upplevelse av det som redan sker. Utifrån detta kan man sedan agera på ett sätt som är rationellt - även för förnuftet.
Johan
Själv så spelar jag inte med så mycket i det "sociala spelet". Jag avvaktar och förlorar en massa poäng - poäng som kan tyckas viktiga men i slutändan är de ihåliga. Man får försöka ha distans så man inte känner sig förnedrad. Men det löser sig självt om man inte förstorar upp bilden av "systemet" genom att stirra på det. Man behöver inte stirra på det.
"Sinnessjuk" känner jag mig i de stunder då jag tror jag har kontroll och ska tänka ut livet åt mig själv. Jag kan tänka alldeles för raffinerat för att orka leva utan att känna mig levande. Tanken och jaget är endast underordnade redskap - som tenderar att löpa amok. Det är inte många som förstår livet (känner livets innersta väsen), och de stunder jag är förvirrad så vet jag att jag inte gör det heller.
Är brutaliteten min enda utväg? Jag känner att jag måste göra något radikalt. Har funderat på självmord.
Självmord brukar jag också fundera på när jag tappat kontakten med livet, det är nog en ganska rationell utväg utifrån de tankar som då uppstår. Slutet i Hermann Hesses Stäppvargen kan te sig snopet; då inget avgörande eller revolutionerande bryter igenom. Samtidigt består det revolutionerande av att perspektivet förändras på det som ligger för handen. Inget har förändrats men samtidigt är ingenting sig likt. Så det radikala ligger inte i att vi måste handla radikalt, utan radikalt förändra vår upplevelse av det som redan sker. Utifrån detta kan man sedan agera på ett sätt som är rationellt - även för förnuftet.
Johan
-
laotzu
PopJimmy skrev:Jag har funderingar på att bli faschist. Att använda andra människor som medel för att uppnå mina egna syften. Att lära mig allt om krig. Studera nazism, michavelli, sun zi och all form av psykolgisk manipulation. Smöra uppåt och slå neråt. Roffa åt mig så mycket det går. Skratta åt människor som lider. Utöva rå sadism.
Du ska använda andra människor för att uppnå Dina mål och drömmar. Det är det vi har varandra till! Förstår inte alls den negativa kontext i vilken Du nämner något av det mest fundamentala som finns: Sammarbetet. (De Du nämner är knappast att se som förebilder; fundera en snabbis på varför "nazist" och "machiavellisk" har en så negativ klang.)
PopJimmy skrev:Folk vill inte ha sanning, de orkar inte bry sig. De vill ha snabb njutning.
Vad är det för folk Du har runt omkring Dig egentligen? Varför söker Du Dig till miljöer som uppenbarligen inte kan tillgodose Dina behov? Och hur ser Du själv på sanning kontra njutning? Du talar om att behandla andra människor illa, om att ta Ditt liv, osv.; ligger handligar som dessa närmast njutning -- i det här fallet snarare flykt från upplevd frånvaro av njutning -- eller något som kan kallas "sanning"? Sanning återfinns i livet, genom andra.
Vem försöker Du, som alltid är öppen och ärlig, lura med tankar som dessa?
Med öppen dörr,
Gustaf
Re: Sinnessjuk?
PopJimmy skrev:Problemet är att jag upplever mig sett igenom systemet och försöker stöta bort eftersom jag äcklas av det, av konkurensen, av strävan, av jämförelsen, av stoltheten, men märker då att det inte är möjligt. Jag måste hitta ett sätt att förhålla mig till det.
Precis, du har stött på ett problem och du är mitt i processen att lösa det. Du är MITT I NU. Därför upplever du de allra mörkaste aspekterna av detta. Du måste bemöta hos dig själv det du ser hos andra och det är precis vad du gör. Du kommer att klara det här galant, jag tvivlar inte en sekund på det.
Din post i sig är bevis på det, du har i dig själv analyserat exakt vad samhället återspeglar och det är INTE sinnessjukdom, tvärtom.
Du ser dig själv klarare nu, ser din roll som medspelare och när du accepterat denna rollen och sett den för vad den verkligen står för, en rädslans hantlangare som gör ett sista desperat ryck att håla fast vid makten, så är du fri.
Att du vill ta strid tyder på att den redan förlorat, du har bara inte greppat det än. Du har redan vunnit. Det fanns aldrig en strid, bara ett ögonblick av tvivel. Så blinka med ögonen en gång till Jimmy och se dig omkring. Världen är full av människor som faktiskt SER DIG. Du ÄR älskad.
Och dina erfarenheter, insikter som den här transformationen genererar sprider sig som ringar på vattnet till alla omkring dig. Så genom att gå in i "skiten" så hjälper du till att rena den. Tack.
Jag vet också att du redan vet allt det här.
Väldigt givande inlägg Jimmy.
Jag kan känna igen mig i en hel av dina tankegångar. Det ligger en hel del i vad Gustaf skriver:
Visst, ibland tycker man att alla är lika usla, men så är inte riktigt fallet. Vad gäller vissa grupper av människor är din beskrivning av verkligheten tyvärr inte helt långt från sanningen, även om du kanske brer på lite extra. Själv tror jag att det helt enkelt gäller att undvika såna grupper så långt möjligt, precis som man undviker mörka gränder i kåkstäder. Det handlar om livsplanering, helt enkelt.
Sen kan man ibland förvånas över att likgiltigheten är rätt utbredd även hos föregivet "finare" delar av samhället. I viss mån får man helt enkelt lära sig att leva med det, men det är lättare sagt än gjort.
Jag kan känna igen mig i en hel av dina tankegångar. Det ligger en hel del i vad Gustaf skriver:
Varför söker Du Dig till miljöer som uppenbarligen inte kan tillgodose Dina behov?
Visst, ibland tycker man att alla är lika usla, men så är inte riktigt fallet. Vad gäller vissa grupper av människor är din beskrivning av verkligheten tyvärr inte helt långt från sanningen, även om du kanske brer på lite extra. Själv tror jag att det helt enkelt gäller att undvika såna grupper så långt möjligt, precis som man undviker mörka gränder i kåkstäder. Det handlar om livsplanering, helt enkelt.
Sen kan man ibland förvånas över att likgiltigheten är rätt utbredd även hos föregivet "finare" delar av samhället. I viss mån får man helt enkelt lära sig att leva med det, men det är lättare sagt än gjort.
-
ShivaDestructor
- Inlägg: 63
- Blev medlem: 07 apr 2005 16:44
PopJimmy - hoppas att du är stabil!
Välkommen till metaprogrammeringsångesten. Chapel perilous. Många vägar kan leda hit - filosofi, psykedelika, intelligens, kreativitet, religion, magi, alkemi. Alla som kommer hit har tagit sin egen väg, jag har träffat några, alla som jag träffat har tagit sig till en ny nivå. Många återvänder med en ny utmaning, då stärkta av att ha kommit ut på andra sidan, men vansinnet/håglösheten/rädslan eller vad det nu månde vara fanns där även andra gången. Tredje gången så känner de igen galenskapen... fjärde... femte... transformation efter transformation. Helt individuella. Någon hamnar här för att livet blir upp och ner, en annan pga en Zen-koan, en tredje via en enkel övning på en konferens när man skrivit upp vad man gjort de senaste tjugo åren...
"Den enda du kan förändra dig är dig själv" - är inte en klyscha. VARFÖR måste människor bry sig? VEM tycker det? VEMS regler är det? VARFÖR krävs det för att du skall må bra?
"Suicide is a permanent solution to a temporary problem."
Brutalitet? Varför måste världen reagera? Om människor har valt att leva som zombies, så är det fortfarande deras val. Om de trampar på dig, direkt eller indirekt, så får man förstås ducka eller säga till, men de flesta frälsare hamnar på ett kors. Folk vaknar upp i den takt som passar dem. Hjälp dem som frågar och VILL ha vägledning.
Du kan åtminstone se alla roller och masker. Stort steg. Vad är din egen roll och din egen mask? Vem har definierat den? Vad är den - just nu? Du är ju en metaprogrammerare nu så du har lov att förändra dig.
Somliga kan inte annat än prisa den enorma frihet som finns i att stå på en fest med kända och okända som i vissa fall diskuterar och hetsar upp sig över trivialiteter, inlåsta i vissa trossystem som åsamkar dem smärta och stress, som kommer att rämna om 5-10-20 år. Att se hur någon riggar en fälla, startar ett egospel, försöker få dig på kroken, att se deras förbryllade miner när det inte fungerar, medans du bara undrar vad för hang-up som fick personen att ens försöka? Att inte dras med i spelet, att finnas där för dom som vill ha lindring eller en väg ut. Att kunna njuta av att se spelet och slippa spela det, samtidigt som man är artig och visar respekt för individuella världsbilder. "Man borde bränna alla jävla niggrer på ett bål!". Jaså, undrar hur han/hon tänkte nu? Du behöver aldrig tala om för någon vad de BORDE göra, så vitt de inte frågar. Är du klarsynt så kommer de till dig, vid rätt tidpunkt, av rätt orsak. Och du delar med dig av bästa förmåga. Låt folk köra i diket, även om du ser det, så länge de inte kör ihjäl sig. Vill de ha körlektioner så ger du dem. Världen äter bara på dig om du låter den göra det.
1. Majoriteten är "blind" och drar med varandra i sina spel och emotionella stormar. MYCKET energi krävs. Rädsla.
2. Några kämpar emot eller reflekterar signalerna. Lite mindre energi krävs. Rädsla för att bli rädd.
3. Någon enstaka är TRANSPARENT - observerar, kämpar inte emot, dras inte med. Intressant.
Hur kan du ta dig från stadie 2 till stadie 3? Spela "vuxen"? Låt barnen springa runt och skrika och förstöra och härja, röra upp stormar i vattenglas, gråta över stenkulor, tävla om herren på täppan, käbbla om att någon fuskade när de lekte burken... älska dem, var glad över att du slipper dras med, förlåt dem. Förlåta gör man för sin egen skull. Om man går runt och surar så skadar motparten dig en gång till - utan att han/hon ens försökte eller visste - frislag.
"Behov av att vara radikal" - VARFÖR då? En impuls? "Folk vill inte ha sanning". Vems sanning? Låt fåren bräka. VARFÖR skulle de bry sig? VEM tycker att de skall bry sig? VARFÖR? VAD skall de tycka? "De vill ha snabb njutning" - HUR SNABBT måste de förändras för att DU skall njuta?
Kort sagt - vad i hela friden har vad folk tycker och tänker med hur DU mår? Om du kräver vissa förutsättningar så kommer du aldrig att bli fri - hotet om förändrade förutsättningar ligger hela tiden i bakgrunden. Att gå i kloster är kanske intressant, men hur många gömmer sig därinne - med KRAV på omgivningen?
MEN att kunna betrakta och förstå - sina tankar - sina känslor - sina responser - även i kaos - är en styrka som är oerhörd och basen till all metaprogrammering, oavsett väg. Att veta att man är förvirrad och antingen rida ut det eller göra något åt det... är få förunnat.
Applåd-åskor. Bugningar.
Vägval är ju viktigt men vad med att ifrågasätta sina BEHOV? VEM har sagt att X krävs för att jag skall må Y? VEM har sagt att om A gör si så betyder det så och jag mår Z? Det är stor skillnad att göra smarta, produktiva val jämfört med att fly eller isolera sig.
Fin kommentar. Jimmy - en sanning, bevisad av den respons du får här på forumet. Jag skulle inte skriva ett endaste tecken om jag inte brydde mig om dig. SAMTIDIGT - så vad spelar det för roll att folk ser dig? Vill du bli dokusåpakändis? Hänga på Spyan och bli igenkänd? Eller djupt respekterad som guru, eller förståndig, eller vis? VEM gör du den här resan för? VARFÖR? Om det bara är en ny variant på att föda ego, fast i någon sublim form - "jag är heligare än du" - så...
Hur skall man undvika människor i gemen? Ju klarare du ser, desto mer påträngande blir de personliga fängelser och tillkortakommanden som vi alla själva definierat - och nyckeln finns på insidan. Att se "idioter", "egoister" m.m. överallt är ett synsätt som ger 100% träffsäkerhet - det känns skönare att se 75-åriga "barn" som blockerar där du skall fram, 56-åriga "barn" som roffar åt sig, 47-åriga "barn" som fattar förbluffande beslut på din bekostnad...
Vissa dagar skulle jag gladeligen steka varenda person jag ser med en eldkastare då de inte håller MINA mått - och jag har förstås fel... och JAG torskade omedelbart då jag tappade humöret. Vad är vitsen att bli arg på en sten som du snavade över? Se upp - se ned
!
Amen. Jimmy - det finns bara en vinnare - och det är du. Och tävlingen - är bara med dig själv. Och så har det alltid varit. Amen igen.
Och du behöver inte göra någonting på någons bekostnad, aldrig utnyttja någon, svika någon, eller liknande... det blir ett självförstärkande system där du helt plötsligt hjälper en främling, ger av din tid... och det KÄNNS skönt... du ger upp ett krav... och inser att du helt plötsligt blev friare... och det KÄNNS skönt... mer och mer med mindre och mindre...
Jimmy - det är stor skillnad på att ge folk vad de BEHÖVER, till skillnad från vad folk TROR de vill ha...
I ovanstående finns minst en eller två "saker" som kan ta dig till en annan plats, ett annat förhållningssätt, och satan vad det kan svida att ta steget. Eller så svider det inte alls.
Du VÄLJER dina känslor. Du VÄLJER dina tankar. Välj förståndigt. Både himmel och helvete finns här och nu. Lös en biljett. Förresten, varför gå miste om något? Lös två!
Shiva - svedd
PopJimmy skrev:Jag känner ibland att jag gränsar på att bli sinnessjuk.
Välkommen till metaprogrammeringsångesten. Chapel perilous. Många vägar kan leda hit - filosofi, psykedelika, intelligens, kreativitet, religion, magi, alkemi. Alla som kommer hit har tagit sin egen väg, jag har träffat några, alla som jag träffat har tagit sig till en ny nivå. Många återvänder med en ny utmaning, då stärkta av att ha kommit ut på andra sidan, men vansinnet/håglösheten/rädslan eller vad det nu månde vara fanns där även andra gången. Tredje gången så känner de igen galenskapen... fjärde... femte... transformation efter transformation. Helt individuella. Någon hamnar här för att livet blir upp och ner, en annan pga en Zen-koan, en tredje via en enkel övning på en konferens när man skrivit upp vad man gjort de senaste tjugo åren...
PopJimmy skrev:Jag har hela mitt liv varit extremt ärlig och öppen, men få människor verkar bry sig. Människor jag träffar verkar inte ens tro att det är möjligt att vara så ärlig som jag är.
"Den enda du kan förändra dig är dig själv" - är inte en klyscha. VARFÖR måste människor bry sig? VEM tycker det? VEMS regler är det? VARFÖR krävs det för att du skall må bra?
PopJimmy skrev:Är brutaliteten min enda utväg? Jag känner att jag måste göra något radikalt. Har funderat på självmord.
"Suicide is a permanent solution to a temporary problem."
Brutalitet? Varför måste världen reagera? Om människor har valt att leva som zombies, så är det fortfarande deras val. Om de trampar på dig, direkt eller indirekt, så får man förstås ducka eller säga till, men de flesta frälsare hamnar på ett kors. Folk vaknar upp i den takt som passar dem. Hjälp dem som frågar och VILL ha vägledning.
PopJimmy skrev:Spelar ni med i det sociala spelet, med alla roller och masker? Jag är så trött på den skiten.
Du kan åtminstone se alla roller och masker. Stort steg. Vad är din egen roll och din egen mask? Vem har definierat den? Vad är den - just nu? Du är ju en metaprogrammerare nu så du har lov att förändra dig.
Somliga kan inte annat än prisa den enorma frihet som finns i att stå på en fest med kända och okända som i vissa fall diskuterar och hetsar upp sig över trivialiteter, inlåsta i vissa trossystem som åsamkar dem smärta och stress, som kommer att rämna om 5-10-20 år. Att se hur någon riggar en fälla, startar ett egospel, försöker få dig på kroken, att se deras förbryllade miner när det inte fungerar, medans du bara undrar vad för hang-up som fick personen att ens försöka? Att inte dras med i spelet, att finnas där för dom som vill ha lindring eller en väg ut. Att kunna njuta av att se spelet och slippa spela det, samtidigt som man är artig och visar respekt för individuella världsbilder. "Man borde bränna alla jävla niggrer på ett bål!". Jaså, undrar hur han/hon tänkte nu? Du behöver aldrig tala om för någon vad de BORDE göra, så vitt de inte frågar. Är du klarsynt så kommer de till dig, vid rätt tidpunkt, av rätt orsak. Och du delar med dig av bästa förmåga. Låt folk köra i diket, även om du ser det, så länge de inte kör ihjäl sig. Vill de ha körlektioner så ger du dem. Världen äter bara på dig om du låter den göra det.
1. Majoriteten är "blind" och drar med varandra i sina spel och emotionella stormar. MYCKET energi krävs. Rädsla.
2. Några kämpar emot eller reflekterar signalerna. Lite mindre energi krävs. Rädsla för att bli rädd.
3. Någon enstaka är TRANSPARENT - observerar, kämpar inte emot, dras inte med. Intressant.
Hur kan du ta dig från stadie 2 till stadie 3? Spela "vuxen"? Låt barnen springa runt och skrika och förstöra och härja, röra upp stormar i vattenglas, gråta över stenkulor, tävla om herren på täppan, käbbla om att någon fuskade när de lekte burken... älska dem, var glad över att du slipper dras med, förlåt dem. Förlåta gör man för sin egen skull. Om man går runt och surar så skadar motparten dig en gång till - utan att han/hon ens försökte eller visste - frislag.
PopJimmy skrev:Jag känner ett behov av att vara radikal just nu. Folk vill inte ha sanning, de orkar inte bry sig. De vill ha snabb njutning.
"Behov av att vara radikal" - VARFÖR då? En impuls? "Folk vill inte ha sanning". Vems sanning? Låt fåren bräka. VARFÖR skulle de bry sig? VEM tycker att de skall bry sig? VARFÖR? VAD skall de tycka? "De vill ha snabb njutning" - HUR SNABBT måste de förändras för att DU skall njuta?
Kort sagt - vad i hela friden har vad folk tycker och tänker med hur DU mår? Om du kräver vissa förutsättningar så kommer du aldrig att bli fri - hotet om förändrade förutsättningar ligger hela tiden i bakgrunden. Att gå i kloster är kanske intressant, men hur många gömmer sig därinne - med KRAV på omgivningen?
Johan Ågren skrev:Tanken och jaget är endast underordnade redskap - som tenderar att löpa amok. Det är inte många som förstår livet (känner livets innersta väsen), och de stunder jag är förvirrad så vet jag att jag inte gör det heller.
MEN att kunna betrakta och förstå - sina tankar - sina känslor - sina responser - även i kaos - är en styrka som är oerhörd och basen till all metaprogrammering, oavsett väg. Att veta att man är förvirrad och antingen rida ut det eller göra något åt det... är få förunnat.
laotzu skrev:Du ska använda andra människor för att uppnå Dina mål och drömmar. Det är det vi har varandra till! Förstår inte alls den negativa kontext i vilken Du nämner något av det mest fundamentala som finns: Sammarbetet.
Applåd-åskor. Bugningar.
laotzu skrev:Vad är det för folk Du har runt omkring Dig egentligen? Varför söker Du Dig till miljöer som uppenbarligen inte kan tillgodose Dina behov?
Vägval är ju viktigt men vad med att ifrågasätta sina BEHOV? VEM har sagt att X krävs för att jag skall må Y? VEM har sagt att om A gör si så betyder det så och jag mår Z? Det är stor skillnad att göra smarta, produktiva val jämfört med att fly eller isolera sig.
Angeline skrev:Världen är full av människor som faktiskt SER DIG. Du ÄR älskad.
Fin kommentar. Jimmy - en sanning, bevisad av den respons du får här på forumet. Jag skulle inte skriva ett endaste tecken om jag inte brydde mig om dig. SAMTIDIGT - så vad spelar det för roll att folk ser dig? Vill du bli dokusåpakändis? Hänga på Spyan och bli igenkänd? Eller djupt respekterad som guru, eller förståndig, eller vis? VEM gör du den här resan för? VARFÖR? Om det bara är en ny variant på att föda ego, fast i någon sublim form - "jag är heligare än du" - så...
Stefan skrev:Själv tror jag att det helt enkelt gäller att undvika såna grupper så långt möjligt, precis som man undviker mörka gränder i kåkstäder. Det handlar om livsplanering, helt enkelt.
Hur skall man undvika människor i gemen? Ju klarare du ser, desto mer påträngande blir de personliga fängelser och tillkortakommanden som vi alla själva definierat - och nyckeln finns på insidan. Att se "idioter", "egoister" m.m. överallt är ett synsätt som ger 100% träffsäkerhet - det känns skönare att se 75-åriga "barn" som blockerar där du skall fram, 56-åriga "barn" som roffar åt sig, 47-åriga "barn" som fattar förbluffande beslut på din bekostnad...
Vissa dagar skulle jag gladeligen steka varenda person jag ser med en eldkastare då de inte håller MINA mått - och jag har förstås fel... och JAG torskade omedelbart då jag tappade humöret. Vad är vitsen att bli arg på en sten som du snavade över? Se upp - se ned
!Stefan skrev:Sen kan man ibland förvånas över att likgiltigheten är rätt utbredd även hos föregivet "finare" delar av samhället. I viss mån får man helt enkelt lära sig att leva med det, men det är lättare sagt än gjort.
Amen. Jimmy - det finns bara en vinnare - och det är du. Och tävlingen - är bara med dig själv. Och så har det alltid varit. Amen igen.
Och du behöver inte göra någonting på någons bekostnad, aldrig utnyttja någon, svika någon, eller liknande... det blir ett självförstärkande system där du helt plötsligt hjälper en främling, ger av din tid... och det KÄNNS skönt... du ger upp ett krav... och inser att du helt plötsligt blev friare... och det KÄNNS skönt... mer och mer med mindre och mindre...
Jimmy - det är stor skillnad på att ge folk vad de BEHÖVER, till skillnad från vad folk TROR de vill ha...
I ovanstående finns minst en eller två "saker" som kan ta dig till en annan plats, ett annat förhållningssätt, och satan vad det kan svida att ta steget. Eller så svider det inte alls.
Du VÄLJER dina känslor. Du VÄLJER dina tankar. Välj förståndigt. Både himmel och helvete finns här och nu. Lös en biljett. Förresten, varför gå miste om något? Lös två!
Shiva - svedd
Jimmy...
jag skulle fråga mig själv. Vad gör jag de timmar jag är vaken? Ditt bokprojekt om en egen etik? Hur går det men den? Kan du upp i någon verksamhet som "lättar" på trycket. Typ spela musik i timmar, läsa, motionera, skriva, ja vad som helst igentligen.
alltså, vad gör du med din energi? spretar den åt olika håll?
hos mig själv spretar den åt olika håll, men jag brukar oftast kunna finna någon aktivitet som lugnar ner min hjärna , eller ialla fall kyla av den så mycket så att jag inte sätter mig i ett hört och tycker jag är världens mest ensamma människa och börjar att storgråta. Sedan så kanske det skulle vara befriande, men i form av man så är det välldigt svårt att gråta. nästan omöjligt för mig.
har du provat någon terapiform? typ KBT eller psykoterapeft eller liknande.
i ditt brev så tyckte jag känna att du var jävligt arg när du skrev. och då kan man ju skriva en del intressanta saker.
försök att rikta energin mot något.
och tyvärr, jag ser ut som vem som helst på stan, och beter mig som folk mest. man kan lura systemet en del men gör man det för mycket slår den dig i huvudet och spärrar in dig!
åt andra sidan så är jag bara 23 och vem vet hur jag känner mig när jag är +30 eller liknande. antagligen betydligt mera annorlunda än nu. förhoppningvis lugnare.
Lycka till i sökandet!
Relativister är en värdig motståndare för filosofer. Ge inte upp!
Och ja samhället är jävligt sjukt. Antagligen därför konstnärer lider så mycket som de gör, eftersom de ser igenom plastskynket som medborgarna är gömda under.
helt krasst skulle man kunna säga att självmord är ett alternativ men åt andra sidan så är det ju då bättre att ha arbetar ihjäl sig innan. typ försökt att vara så kreativ man kan, skriva, plåga sin hjärna och när man är gammal hoppa från en bro eller nått..
men men.. nog om detta.
hoppas du mår bättre snart!
kram!
alltså, vad gör du med din energi? spretar den åt olika håll?
hos mig själv spretar den åt olika håll, men jag brukar oftast kunna finna någon aktivitet som lugnar ner min hjärna , eller ialla fall kyla av den så mycket så att jag inte sätter mig i ett hört och tycker jag är världens mest ensamma människa och börjar att storgråta. Sedan så kanske det skulle vara befriande, men i form av man så är det välldigt svårt att gråta. nästan omöjligt för mig.
har du provat någon terapiform? typ KBT eller psykoterapeft eller liknande.
i ditt brev så tyckte jag känna att du var jävligt arg när du skrev. och då kan man ju skriva en del intressanta saker.
försök att rikta energin mot något.
och tyvärr, jag ser ut som vem som helst på stan, och beter mig som folk mest. man kan lura systemet en del men gör man det för mycket slår den dig i huvudet och spärrar in dig!
åt andra sidan så är jag bara 23 och vem vet hur jag känner mig när jag är +30 eller liknande. antagligen betydligt mera annorlunda än nu. förhoppningvis lugnare.
Lycka till i sökandet!
Relativister är en värdig motståndare för filosofer. Ge inte upp!
Och ja samhället är jävligt sjukt. Antagligen därför konstnärer lider så mycket som de gör, eftersom de ser igenom plastskynket som medborgarna är gömda under.
helt krasst skulle man kunna säga att självmord är ett alternativ men åt andra sidan så är det ju då bättre att ha arbetar ihjäl sig innan. typ försökt att vara så kreativ man kan, skriva, plåga sin hjärna och när man är gammal hoppa från en bro eller nått..
men men.. nog om detta.
hoppas du mår bättre snart!
kram!
Är jag galen? Tveklöst inte. Men visst tusan lever man i en galen och underbar värld =)
Vilken tråd du dragit igång Jimmy! Jag bugar för din ärlighet och också för alla insiktsfulla svar - alla! Jag tycker inte att jag behöver tillägga så mycket, men jag gör det ändå.
Jag tror att ditt problem är att du inte förstår världen. Du förstår dig själv och du förstår andra, hur de tänker, men du förstår inte spelreglerna i samhället. Spelreglerna är varför de tänker som de gör. Du äcklas av samhället precis som jag antar att du äcklades av dig själv när du inte förstod dig själv. Men nu förstår du dig själv och du har inga problem att förlåta dig själv. Jag lovar att du kommer att förlåta världen när du förstår den, men du kommer aldrig att förstå den så länge du dömer den. Först när du förstår och accepterar spelreglerna kan du börja ändra på dem. Du saknar en pusselbit för att ta dig runt i samhället, systemtänkandet.
Eller som Kenta skulle sagt: Du begår det klassiska pre/trans fallacy nere i höger kvadrant samtidigt som du nått enormt långt uppe till vänster.
Jag tror att ditt problem är att du inte förstår världen. Du förstår dig själv och du förstår andra, hur de tänker, men du förstår inte spelreglerna i samhället. Spelreglerna är varför de tänker som de gör. Du äcklas av samhället precis som jag antar att du äcklades av dig själv när du inte förstod dig själv. Men nu förstår du dig själv och du har inga problem att förlåta dig själv. Jag lovar att du kommer att förlåta världen när du förstår den, men du kommer aldrig att förstå den så länge du dömer den. Först när du förstår och accepterar spelreglerna kan du börja ändra på dem. Du saknar en pusselbit för att ta dig runt i samhället, systemtänkandet.
Eller som Kenta skulle sagt: Du begår det klassiska pre/trans fallacy nere i höger kvadrant samtidigt som du nått enormt långt uppe till vänster.
Varney skrev:jag förstår ens inte poängen med kvadrant grejen..jag är för dum (och för rastlös för att läsa meningen två gånger)
Sök på "Ken Wilber" och "quadrant" eller "kvadrant". Anledningen till att du inte förstår är att du saknar information, inte att du skulle vara dum som smarta människor allt för ofta intalar sig själva.
shivadestructor skrev:"Den enda du kan förändra dig är dig själv" - är inte en klyscha. VARFÖR måste människor bry sig? VEM tycker det? VEMS regler är det? VARFÖR krävs det för att du skall må bra?
Detta är med största sannolikhet en klyscha, och en farlig sådan, efterspom den bereder väg för ett samhälle som baseras på ren och skär egoism snarare än solidaritet och altruism. Vad är ett samhälle? Det är att leva tillsammans, det är att föra samman alla våra olika förmågor för att gemensamt bereda väg för liv som i kan bli lyckliga och friska. Därför är det helt rimligt att ställa krav andra, precis som det är helt rimligt att vara förberedd på att man kommer att få krav ställda på sig själv också.
Jag känner helt och fullt med det PopJimmy beskriver. Det han vill ha av sina medmänniskor är att de bryr sig för han vill, precis som jag, leva i ett samhälle där folk bryr sig. Därför att jag tycker att det är osmakligt med ett samhälle som bara flyter ut i oformlig förvirring och allmän misstänksamhet, för det är nämligen det som händer när man inte vet vad som gäller. Och då ingen vet vad som gäller då skapas otrygghet och ur otryggheten växer det fram olika slags militanta grupperingar som i sig har helt orimliga krav på världen.
Att ställa rimliga krav på folk är viktigt och det är att förändra. Man behöver inte, som du verkar antyda, att man måste gå in och ändra i den mänskliga naturen eller i människors psykologi. Inte alls. Man visar bara vart man själv står och man kan utan att behöva göra intrång på någon annans integritet ställa det vänliga kravet att man visar varandra omtanke och hänsyn.
Mvh/Kiifen
Nog skitsnackat Jimmy.
Du tror att du har genomskådat allt. - Skitsnack! Du vet verkligen inte ett skit! Du är inget annat än en trotsig tonåring som gått igenom en tresekunderspubertet flera år för sent. Du tror att du har genomskådat det som kallas konventioner och sociala rädslor och gör allt för att trotsa samhället för att visa oss andra hur fri du är som kan skriva självutlämnande saker utan att skämmas. Varför? Samlar du tyck-synd-poäng? Tror du vi bryr oss? Blir du en fin människa av att göra avvikande saker? Känns det bättre?
Manipulera folk? "King of the world!" "Jag bryr mig inte." "Lära mig allt om krig" "Öh, alla vuxna och politiker är skitknäppa, ba!"
Åh, tuffa tonåringen är ute på stan med söndriga kläder, piercing, tuppkam och lyssnar på hög musik. Usch, vad hemskt och chockerande! Det här är bara för mycket. Eget syfte? Jimmy, du har inget syfte. Du är enbart förvirrad och du har ingen vuxen som kan säga åt dig att skärpa till dig och ta tag i ditt liv. Och om du mot alla odds skulle lyckas manipulera någon, vem skulle bry sig? Det finns redan massor av psykopater i samhället som gör det. Vill du bli en av dem? Jaha, intresseklubben antecknar. Tuff uppväxt? Intresseklubben antecknar igen. Växthuseffekten kickar in och dränker miljarder människor? Intresseklubben antecknar.
Du är otroligt förutsägbar. Tror du verkligen att du är unik? Tror du att du är den första som tycker sig ha genomskådat världen? Vad är egentligen oddsen för att du skulle vara den personen i världen som lyckats bäst med det? Visa det då! Resultat! Vad som helst!
Du lever i världens mest utvecklade samhälle och utnyttjar sjukvård och utbildningssystem flitigt. Passar inte det är det bara att dra ut i skogen eller sticka till Indien.
Mitt tips till dig är - VÄX UPP!
Du tror att du har genomskådat allt. - Skitsnack! Du vet verkligen inte ett skit! Du är inget annat än en trotsig tonåring som gått igenom en tresekunderspubertet flera år för sent. Du tror att du har genomskådat det som kallas konventioner och sociala rädslor och gör allt för att trotsa samhället för att visa oss andra hur fri du är som kan skriva självutlämnande saker utan att skämmas. Varför? Samlar du tyck-synd-poäng? Tror du vi bryr oss? Blir du en fin människa av att göra avvikande saker? Känns det bättre?
Manipulera folk? "King of the world!" "Jag bryr mig inte." "Lära mig allt om krig" "Öh, alla vuxna och politiker är skitknäppa, ba!"
Åh, tuffa tonåringen är ute på stan med söndriga kläder, piercing, tuppkam och lyssnar på hög musik. Usch, vad hemskt och chockerande! Det här är bara för mycket. Eget syfte? Jimmy, du har inget syfte. Du är enbart förvirrad och du har ingen vuxen som kan säga åt dig att skärpa till dig och ta tag i ditt liv. Och om du mot alla odds skulle lyckas manipulera någon, vem skulle bry sig? Det finns redan massor av psykopater i samhället som gör det. Vill du bli en av dem? Jaha, intresseklubben antecknar. Tuff uppväxt? Intresseklubben antecknar igen. Växthuseffekten kickar in och dränker miljarder människor? Intresseklubben antecknar.
Du är otroligt förutsägbar. Tror du verkligen att du är unik? Tror du att du är den första som tycker sig ha genomskådat världen? Vad är egentligen oddsen för att du skulle vara den personen i världen som lyckats bäst med det? Visa det då! Resultat! Vad som helst!
Du lever i världens mest utvecklade samhälle och utnyttjar sjukvård och utbildningssystem flitigt. Passar inte det är det bara att dra ut i skogen eller sticka till Indien.
Mitt tips till dig är - VÄX UPP!
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst