Hjälp mig att förändra mig själv

[Chulainn]

Som jag och

[Minded]

Man brukar säga att gammal ilska kan vara grunden för en persons identitet. Detta ligger hela tiden i bakgrunden, mer eller mindre medvetet, och driver oss mot en avgjord riktning. Den, där man tror det onda dämpas effektivast?

Jag tror att jag ändrar mitt beteende först när jag har en reell anledning till det. Om 'anledningen' är någonting som jag inte Känner påverkar mig, då betyder det faktiskt föga för mig. Om det inte spelar någon roll, så gör det inte det.

Det påminner mig om en historia gällande en lärare och elev, där eleven efter ett halvår får en detalj berättad av läraren. Eleven frågar då upprört varför han har varit tvungen att kämpa på det sätt han själv trodde var bäst under den här tiden. Läraren säger då någonting i stil med att om jag hade berättat det direkt så hade du förkastat det, eftersom du redan trodde att du klarade av det på ditt sätt. Timing.

Ang att sätta fotspår i historien, vilket påminner mig om en rad ur Tao te Ching - Den vise gör ingenting och lämnar därmed ingenting ogjort.
Någon annanstans står det något i stil med att den som försöker rädda världen kommer att förstöra den.
Hmmm, jag är inte helt säker på hur jag själv kan koppla ihop dessa rader... Men likväl så känner jag ett samband där emellan.

[Fication]

I natt smidde jag tusen planer. I morse gjorde jag precis som vanligt.

Är du säker på att du har målet helt klart för dig? Kan du se det? Känna det? Smaka det? Höra det? Vet du att du kommer att nå det?

Vad hindrar dig? För bekväm?

/Skitstövel 2

[Chulainn]

Helt hundra. Ja, jag är både bekväm och glömsk. det krävs ju inte mycket för att lista ut att bekvämlighet är vad vår överlevnadsinstinkt har tranformerats till under åren, bekvämlighet är vad i dag skiljer utopi från verklighet. Rätt bra förklaring till socialdemokraternas framgångar - folk behöver rösta var fjärde år och betala skatt, sen kommer allt på silverfat. Ingen är beredd att göra någonting, för någonting.
Sen är man ju glömsk.

[Chulainn]

Sen vet man ju inte VAD man ska göra.

[hovnarr]

Sen vet man ju inte VAD man ska göra.

Vem vet det? Jag menar inte det som en retorisk fråga, typ "det är väl ingen som vet vad man ska göra", utan jag undrar VEM vet vad DU ska göra? Inte är det jag.

Att veta vad man ska göra, har jag märkt på sistone, är inte detsamma som att ha en plan. Det kan nämligen visa sig, efter 5 år, 2 veckor eller 1 timme att planen inte stämmer överens med vad man ska göra. Därmed inte sagt att det är dumt att ha en plan! Men det kan vara klokt att hålla den så flexibel som möjligt.

Kanske står det skrivet i stjärnorna vad DU, Chulainn, ska göra. Jag tror att varje människa har en uppgift med stort U. Jag vet att varje människa har uppgifter i varje given situation. Vad ska jag göra här eller nu? Den frågan hänger inte ihop med några planer, utan med vem jag är. Mitt är-ende.

Vad som bör göras beror alltså på situationen, där alla de individer som frågar sig vad som bör göras är en del av den situationen. Och var och en är kompetent att finna svaret som gäller där och då. För det finns givetvis rätt och fel, men det är skrivet i hjärtat och inte på pappret. Poeter är länken däremellan.

Rädsla och lättja är dina tyngsta bojor. Och den som lyckas bryta dem får varken mer makt, ära, berömmelse, guld eller ens självförtroende. Däremot utlovas på sikt ro, fram-gång och klarsynthet. Den enda botten man har att gå till är i sig själv. Och det är, som jag tror du känner till, inget trevligt ställe.

[Fication]

Mitt är-ende.

Snyggt!

Är-ende, du identifierar dig med din uppgift?! Du är din uppgift! Ett kall! Du underkastar dig något som är större än dig själv - din uppgift, den definerar dig. Det här är projektledning på högsta nivå!

Om man inte har ett kall, om man inte vet vad ens uppgift är, så finns det en hel del man kan göra så länge. Först det hovnarr säger, alltså att börja med sig själv. Ifrågasätta varför man är bekväm, varför man gör som man gör, vad man har för drivkrafter och pröva sig fram. Jag tycker man ska fråga sig vad man vill göra istället för att leta efter yttre drivkrafter och incitament.

Michael Jackson beskrev det på ett snyggt sätt även om han själv haft stora problem att implementera det i verkligheten:

I'm starting with the man in the mirror
I'm asking him to change his ways
And no message could have been any clearer
If you wanna make the world a better place
Take a look at yourself, and then make a change

Tills dess att man hittar sin Uppgift i livet så tycker jag att man ska vara uppmärksam på omgivningen. Det kan vara så att Uppgiften ropat på dig länge utan att du hört det. Det skulle också kunna vara så att du har missat flera tillfällen att göra gott eftersom du varit upptagen att leta efter Uppgiften. Det har i alla fall jag.

Något jag tenderar att snöa in på är att Uppgiften måste vara en stor grej, så att man får uppmärksamhet när man lyckas - tex Nobels fredspris, eller åtminståne en tidningsartikel och att folk upptäcker vilken jättefin människa man är. Fast då glömmer man lätt de små grejerna man kan göra varje dag. De som inte märks, men som sprider sig som omärkliga små ringar på vattnet. Ett leende, ett vänligt ord, att bara lyssna på någon och bry sig, en handling, en extra liten ansträngning för någon annan utan att vänta sig något tillbaka.

Det här är inget man behöver komma ihåg, man behöver bara vara lite uppmärksam. På sig själv och på andra.