Vad tänker du på?

[Anders]

Filosofiforum är tillbaka! Tillbaka för gott? Eller hur länge kommer filosofiforum överleva?

Om det är för gott beror på om vi kan diskutera de frågor som vi är berörda av. Folkmord, svårigheter med ekonomi, är politisk radikalism lösningen på samhällets problem, varför är inte Sverige självförsörjande på livsmedel, varför tror så många att koldioxiden är det primära problemet, väldigt få tycks tro att vi börjar bli så många att det i sig skapar problem, dricksvatten - kan det vara så svårt? Och hundra andra frågor, t ex om religionen i vår tid. Kanske kan man tycka någonting fint och snällt om alla problem, om de nu alls kan lösas?

Det där var ett progressivt perspektiv på tillvaron!

Skulle framhålla Stormakternas återkomst, Sociala media och AI, vad arbete är för människor i världen, Energin, föra över den troliga globala uppvärmningen till hur den uppfattas i ljuset av olika slags habitus värlen över.

Här hemma har vi Ryssen, De nyare typerna av habitus för äldre och nyare svenskar och tankar på tvångsintegrering, miljoner miljardärer, resterna av folkhemmet, nyhippievågen, jobben, vården med NPM, skolan und so weiter.

[unik]

Ämne:
När chefen säger, att vi inte får vara den vi är på arbetet.

Huvudtanke:
- får 24 åringar på fall, låter bli, vår gräns är vid 30+.
- får säkerhetschefer att boka möten med oss.
- får människor i vår omgivning att börja tänka själva.
- får människor att känna sig omtumlande med vår närvaro.
- får människor att känna sig obekväma med vår närvaro.
- får oss själva att ligga lågt och husera anpassat till vår tillvaro.

Text:
Därför att, vi är en sådan abnorm och säregen fågel, varav vi gav efter, inför chefens önskemål att lägga band på oss själva.
För att, tvista om att behålla eller bli uppsagd med ett jobb som tillför, samt blanda in diskrimineringsombudsmannen, känns inte rätt.
Så att, samtalet utkristalliserades likt en - Svann Dans - men förkroppsliga visa funderingar.
Genom att, vara poesi och tänka filosofiskt, går lite hand i hand och kan bära både klarhet och dunkel, förstås och missförstås.
Om det inte vore för vår självmedvetenhet och kärlek, så skulle vi kunna få saker och tinga att förändras i samhället, men vi avstår nu, men inte framöver.

Belysande och förstärkande moment:
- Känner ingen lust eller lockelse inför makt, men har den i min ena hand.
- Känner ingen brist eller tvekan inför kärlek och har den i min andra hand.
- Har vetskapen om vad som skiljer på bra ledarskap och den som bär på utmaningar.
- Har vetskapen om vad som skiljer på förminskning och inkludering i vår vardag.
- Ser demoner, vålnader och väsensskilda lynnen, känner deras andedräkt, deras närvaro är skrämmande.

VA

[Anders]

Jag har varit chef och iklätt mig den myndigheten. Inte för att jag inte vill att de jag var chef för skulle hindras i sin personliga utveckling. Det var jag några år. Sen har jag haft en väldig massa år som en på golvet. Naturligtvis har mina tjogtals olika chefer ibland utövat sitt chefsskap, bättre eller sämre. Men som chef är du representant för företaget. Och har det ansvaret. De allra flesta av mina chefer har skött det bra. Och jag har, med bara ett par års undantag, haft förmånen att jobba i schyssta verksamheter. Dej jag jobbar på nu, den schysstaste.

Det som var jävligt för mej, som chef, var inte det ansvaret, det var ett skäl till att jag gick med på att bli chef, utan ränkspelet, sktsnacket och knivarna i ryggen inom chefskollektivet. En ledningsgrupp är ingen lekstuga precis…

[Vega]

Jag tror att vi människor underskattar oss själva, och med den inställningen blir det svårt. 1 person på 50 har IQ 130. 1 på 400 har IQ 140. Det är dessutom svårt att mäta och begåvningar skiljer sig åt, vissa går under radarn helt därför att de är så bra på att anpassa sig.

[Anders]

Jag tror att vi människor underskattar oss själva, och med den inställningen blir det svårt. 1 person på 50 har IQ 130. 1 på 400 har IQ 140. Det är dessutom svårt att mäta och begåvningar skiljer sig åt, vissa går under radarn helt därför att de är så bra på att anpassa sig.

Jag brukar få rätt skapligt då jag testar mensas förtester, och var väl, och jag säger det inte för att skryta utan för att det var så och för diskussionen, bäst i allt i en rätt ambitiös klass förutom gympa och slöjd. Fram tills jag började bli mobbad, i slutet av mellanstadiet. Och skälet till att jag blev mobbad är främst att det funkade på mej. Kunde inte alls, som introvert, hänga med i det sociala, hårdare spelet då jag började bli tonåring. Samma med chefsskapet ovan. Och det är inte bara tyckesyndom. Det är en väsentlig förmåga jag saknar, som är viktig att ha. Det sociala spelet. Så även om jag nog tror att jag skulle göra bra ifrån mig på ett sånt test innebär det inte att jag är motsvarande nyttig för samhället.

Dessutom kan man vara väldigt olika i sitt tänkande oavsett IQ. Jag är rätt dålig på schack, jag ger mig högst ogärna in i argumentationer om nåt detaljerat, gillar inte att programmera. Över huvudtaget bryter jag aldrig spontant ner saker i mindre beståndsdelar då jag hör nåt. Reagerar alltid med att associera, ofta föra upp saker till en högre nivå, klargöra, förstå. Inte för att jag ser nån vikt i det utan för att jag funkar så. Det är användbart i många situationer och är väl där jag gör nytta. Med det. Förutom att jag är bra på att lösa problem, då jag vet hur nåt funkar.

Och jag tror att det här med IQ gör att många som har väldigt nyttiga förmågor inte låter dessa blomma ut utan downvotar sig allmänt. Hjärnan är ett komplext ställe. Jag har ett projekt av Karamazovstorlek att noggrannt läsa igenom Roberst Sapolskys(Anders Hansens guru) bok ”Varför beter vi oss som vi gör”. Den visar på hjärnans och våra beteendens otroliga komplexitet. Jag tycker inte man skall jämföra sig så mycket med andra, och jag gillar inte det svenska skolsystemets likformighet. Ska skriva ett särskilt inlägg om det. Skolan, föräldrar borde uppmuntra barnet att analysera sitt eget tänkande och se hur helt enkelt man funkar. Där mår man sannolikt bäst och där gör man mest nytta för de andra.

[Vega]

Jag tror att vi människor underskattar oss själva, och med den inställningen blir det svårt. 1 person på 50 har IQ 130. 1 på 400 har IQ 140. Det är dessutom svårt att mäta och begåvningar skiljer sig åt, vissa går under radarn helt därför att de är så bra på att anpassa sig.

Jag brukar få rätt skapligt då jag testar mensas förtester, och var väl, och jag säger det inte för att skryta utan för att det var så och för diskussionen, bäst i allt i en rätt ambitiös klass förutom gympa och slöjd. Fram tills jag började bli mobbad, i slutet av mellanstadiet. Och skälet till att jag blev mobbad är främst att det funkade på mej. Kunde inte alls, som introvert, hänga med i det sociala, hårdare spelet då jag började bli tonåring. Samma med chefsskapet ovan. Och det är inte bara tyckesyndom. Det är en väsentlig förmåga jag saknar, som är viktig att ha. Det sociala spelet. Så även om jag nog tror att jag skulle göra bra ifrån mig på ett sånt test innebär det inte att jag är motsvarande nyttig för samhället.

Dessutom kan man vara väldigt olika i sitt tänkande oavsett IQ. Jag är rätt dålig på schack, jag ger mig högst ogärna in i argumentationer om nåt detaljerat, gillar inte att programmera. Över huvudtaget bryter jag aldrig spontant ner saker i mindre beståndsdelar då jag hör nåt. Reagerar alltid med att associera, ofta föra upp saker till en högre nivå, klargöra, förstå. Inte för att jag ser nån vikt i det utan för att jag funkar så. Det är användbart i många situationer och är väl där jag gör nytta. Med det. Förutom att jag är bra på att lösa problem, då jag vet hur nåt funkar.

Och jag tror att det här med IQ gör att många som har väldigt nyttiga förmågor inte låter dessa blomma ut utan downvotar sig allmänt. Hjärnan är ett komplext ställe. Jag har ett projekt av Karamazovstorlek att noggrannt läsa igenom Roberst Sapolskys(Anders Hansens guru) bok ”Varför beter vi oss som vi gör”. Den visar på hjärnans och våra beteendens otroliga komplexitet. Jag tycker inte man skall jämföra sig så mycket med andra, och jag gillar inte det svenska skolsystemets likformighet. Ska skriva ett särskilt inlägg om det. Skolan, föräldrar borde uppmuntra barnet att analysera sitt eget tänkande och se hur helt enkelt man funkar. Där mår man sannolikt bäst och där gör man mest nytta för de andra.

Ibland kan det vara utmanande att förstå hur andra tänker. Idag var det en som drev med mig, eller vad man ska säga. Och jag bryr mig inte men jag tyckte samtidigt att det var lite jobbigt eftersom att jag inte visst vad syftet var. Men nu har jag helt enkelt kommit på vad det gäller. Personen tror att jag har problem. Det är många som vill lägga problemet någon annanstans och gärna inte hos sig själv..

[Vega]

Om man har en IQ på 140 och bor på en plats med omkring 40.000 invånare. Så bor där sannolikt endast 100 personer med likvärdig eller högre begåvning. Och det blir ju 1-2 personer i varje årskull. Jag tycker att det är häpnadsväckande, minst sagt.