Svin

[Bz]

Nu var det dags igen då flera otrevligheter väntar och jag orkar bara inte tänka på formuleringen. Han ska flytta till andra sidan jordklotet och det som blir kvar är en jävla pain in my arse precis vad jag minst av allt behöver nu i livet. Är så trött, så in i nordens trött att jag tror att mina hjul slutar snurra. Isf skulle jag sjunka i en evig sömn, för jag kan inte ta mer av detta, inget av det jag tror kommer... men ännu är det inte imorgon, men oron finns där jaaa, jag vet det är inte klokt. Men du vet när man har varit med om tillräckligt så måste man bara skriva, även om ingen förstår eller bryr sig. Det finns ingen som inte vet hela storyn som kan förstå det... eller jo om du fått ditt liv förstört och inte ens får chansen hur mycket du än vill och kämpar  att få ordning på det. All otur drabbar mig det är sant, orkar inte skriva men så är det. Änsålänge har jag tak över huvudet begär inte så mycket mer men önskar kanske att jag fick VILA. Inte dö, bara vila liksom.... för att bli 'normal'. Käös jo det är det, ett flöd av information jag inte kan forma, för jag har ingen makt över demhär sakerna jag menar... det handlar om andra/annat jag inte kan styra över och måste finna mig fast det inte känns bra, fast det känns som hat rättare sagt. Nu ser man hur betydelselös man egentligen är... fast det har jag alltid vetat att han tycker, har ju visat det så många gånger med sin totala ignorans. Så dum jag var som trodde att jag hade en liten liten chans att bygga upp en någorlunda relation med min bror fast den var egentligen obefintlig. Inte ska jag hindra andras liv, nej nej... låt dom leva. Men jag vill också leva, men nu blev det även svårare. Undrar om jag någonsin lyckas ta mig tillbaka. Ingenting som händer mig kan knäcka mig tror han och hon... det är så men jag är sönder. Jag har 'ingenting', han har allting, hon har ingen annan än mig och behöver hon mig nu så kommer jag inte att orka, jag kommer att dö. Har förstått att jag inte är allsmäktig, jag säcker inte till men ändå ska jag kunna finnas för mig själv och en annan. Har ingen aning om hur jag kommer att greja dethär men varje minut är just nu ett varande, levande fast än det inte känns så. Säg mig inte att jag är deprimerad, det är jag inte, bara full av hopp som inte blir av för att det inte finns möjligheter för mig. Ingen ger dom, fast jag ber om det. Alla tar fast jag säger att jag inget har. Vem fan är jag egentligen att leva ? Måste jag försvinna innan jag får ett värde, måste jag avlägsna mig innan dom ser vad dom förlorat ? Svammel svammel... bajs.

[PopJimmy]

Penetrera kulissen.

[Bz]

Vilken kuliss ?
Jag vet att han mår skit, sen då ?