Avantgardet skrev:Varför inte bara medge att maximering erhålles definitivt inte av kalkylerande utan av aktion (som du alltjämt avstår när du kalkylerar).
På det har jag tre kommentarer.
1) Att en utilitarist under flera år kanske först bara "kalkylerar" (som du kallar det) utesluter inte att han/hon skrider till aktion vid något senare tillfälle. Ungefär som att ett schackdrag oftast blir bäst av riktigt lång eftertanke. Att kunna "kalkylera" är en av de största tillgångarna för mänskligheten. Visserligen tycks det vara relativt bråttom nu att göra något åt mänsklighetens problem, men det är ofta bra att bara kallt fortsätta kalkylera ett tag till även om man befinner sig under tidspress. En schackspelare med bara 30 sekunder kvar på sin klocka kan mycket väl göra klokt i att förbruka 20 av de sekunderna på ett enda drag, om det draget möjliggör ett lovande kungsangrepp. Hade människor inte haft en väldigt stor förmåga att "tänka efter ordentligt före handling", d.v.s. det du kallar för att "kalkylera", hade inga datorer och inget internet kunnat byggas. Om människor genom hela historien hade levt enligt "handla istället för att kalkylera", hade vårt enda sätt att kommunicera över milavstånd (och däröver) varit via mänskliga budbärare som sprang med muntliga meddelanden mellan oss. Ingen effektivare kommunikationsteknologi än så hade någonsin blivit uppfunnen, för varje gång någon kom på någon idé åt det hållet hade han tystats med "äh, handla istället för att kalkylera! Spring nu iväg med meddelandet, som vi alltid har gjort! Det ger
resultat!" Denna dialog mellan oss, som nu pågått i några dagar, hade då tagit åratal.
2) Strängt taget har jag redan skridit från kalkyl till aktion: genom att diskutera det här, med dig och med andra. Att diskutera är handling, det påverkar minst en annan människa, som sedan i sin tur kan komma att handla på andra sätt än annars, t.ex. utilitaristiskt. Det kan visa sig ha varit utilitaristiskt att jag förde den här diskussionen med dig nu. Men huruvida det blir så eller inte är förstås upp till dig och övriga läsare också.
3) Till och med varje tanke, allt det du kallar kalkylerande, är aktion. Varje tanke är en aktion som påverkar tänkaren själv på sitt sätt, och som sätter igång kedjereaktioner i tänkaren som senare kan skapa det du kallar aktioner.
Du kan minska på duschningen, och det skulle innebära en konkret förbättning, men istället för att göra det så hittar du på nåt oerhört vidlyftigt och långsökt exempel om nån byråkrat. Du är inte den byråkraten Justin, du är Justin, och du kan göra nåt konkret här.
Det gör jag. Jag kommunicerar mina idéer.
Jag behöver inte vara den där lobbyisten jag pratar om, det räcker med att jag lyckas visa för några andra att de bör vara det - så blir effekten sammantaget en större världsförbättring på sikt än om både jag och dessa andra låter bli att duscha. Tror jag. Du tror tvärtom. Liksom du tror att jag gör en partisk bedömning, tror jag att du också gör en partisk bedömning. Du vill "känna att du bidrar på något
odiskutabelt positivt sätt till ett bättre klimat" (t.ex. låta bli att duscha), och den viljan överröstar den förnuftets röst som säger att ditt icke-duschande och liknande småduttande har så obefintlig positiv effekt på klimatet att den enda vettiga chansen att få till stånd något meningsfullt är att spela det "högre spel" jag förespråkar (som visserligen, mycket mindre troligt än din strategi, ger något positivt resultat alls - men så är det med höga spel).
Anta att din positiva klimatpåverkan blir 10 genom att inte duscha så ofta. Anta att det jag förespråkar, lobbying för att få makthavare att skifta fokus och bli mer långsiktiga, med 95% sannolikhet kommer att visa sig resultatlöst och bara ett tidsslöseri, men att det med 5% sannolikhet ger en positiv klimatpåverkan på 100000. Om man tar 0.05 gånger 100000 får man 5000, vilket är mycket större än din klimatpåverkan som bara är 10.
Nu påstår du att de här siffrorna är anpassade av mig till fördel för mina privata preferenser i fråga om hur jag trivs med att leva. Jag påstår att dina (underförstådda) bedömningar (för även du gör någon sorts bedömningar till grund för din klimatstrategi, kanske bara med ord som "mycket", "oerhört mycket", "lite", "befängt" och liknande istället för siffror) är anpassade av dig till fördel för dina privata preferenser. Idén att det inte skulle löna sig att duscha, till exempel, antar jag är en ren anpassning från din sida, en anpassning till kortsiktig lathet. Det är ju besvärligt att duscha.
Det kanske lät lite märkligt när jag sa att du använder ord "istället för" siffror; det är snarare jag som använder siffror istället för ord (det vanliga utanför utilitaristkretsar är ju att använda ord). Siffror är väldigt praktiskt i sådana sammanhang som ovan: istället för att läsaren ska behöva undra ungefär
hur mycket starkare jag menar med orden "väldigt mycket" än vad jag menar med ordet "pyttelite", till exempel, kan jag enkelt visa detta för läsaren genom att istället för "väldigt mycket" skriva t.ex. talet 500 och istället för ordet "pyttelite" skriva t.ex. talet 2. Bara ett exempel. Ord är ofta irriterande vaga när man ska visa hur olika starka man bedömer olika faktorer vara i förhållande till varandra. Siffror kan slå fel, de också, men de gör det mindre än vad ord gör, tror jag.
Exakt samma argument du använder här (de tillåtna excesserna för ett fåtal "viktiga personer") hade du kunnat använda för att äta kött. Men det gör du inte. Varför?
Det gör jag, när det gäller fiskkött. Annat kött är bara en onödig hälsobelastning, och det är
därför, och inte av klimatskäl, som jag anser att
utilitarister bör låta bli att äta kött. Jag tror att den hälsomässigt optimala kosten är vegankost plus fisk, och att kostens hälsosamhet har en viktig påverkan på vår förmåga att tänka ut hur vi ska få till stånd riktigt stor världsförbättring. Varje liten höjning av tankeförmågan är "guld värd". Anta t.ex. att Einstein hade ätit en något sämre kost, och därför haft bara aningen sämre koncentrationsförmåga än vad som blev fallet. Då hade vi kanske inte haft några hemdatorer idag, inget internet, inga rymdfärder etc. Spontant känns det kanske inte supertydligt att detta hade varit väldigt dåligt för mänsklighetens framtid, men tänk på alla liv som räddats inom t.ex. sjukvården, sedan Einsteins tid, med hjälp av teknik som han lade grunden för. I framtiden kan effekterna av motsvarande hälsonivåskillnad hos avgörande tänkare av idag bli ännu mycket större - vi pratar skillnaden mellan att mänskligheten utrotas av amoklöpande nanorobotar och att den inte gör det tack vare att någon åt vegankost+fisk (men avstod från kött) så att han kom att tänka ut hur man tekniskt bäst förhindrar ett sådant scenario. Bara ett av många exempel. Jag tror att miljökämpar och andra godhjärtade aktivister av olika slag idag extremt, extremt, extremt kraftigt underskattar den effekt redan
små hälsohöjningar hos dem själva skulle ha på deras tankeverksamhet och därmed på hur bra handlingar de kommer på att utföra, och hur kolossala effekter detta har på den riktigt långsiktiga framtiden. Visst, det är bara min bedömning. Även du utgår från en bedömning: din bedömning. Jag vet inte varför du skulle vara bättre på att bedöma hur saker ligger till än vad jag är.
Hur avgör du vilka faktorer som "väger tyngst"?
Genom observation, logiskt tänkande och intuition, i de kombinationer som jag genom observation, logiskt tänkande och intuition, i de kombinationer som jag genom observation, logiskt tänkande och intuition, i de kombinationer som jag... ... ... ... ...genom observation, logiskt tänkande och intuition uppfattar som bäst, uppfattar som bäst, uppfattar som bäst, uppfattar som... ... ... ... ...
Är det inte godtyckligt?
I viss mån, säkert, men vi är alla mer eller mindre godtyckliga resultat av gener och uppväxt. Det är det som gör oss olika. Det vore nog farligt om alla människor vore likadana och tänkte likadant och gjorde samma bedömningar allihop. Genom att framföra våra olika bedömningar, uppstår förhoppningsvis en balanserad "pool" av bedömningar från olika människor. Om jag inte skulle bidra med min bedömning, skulle den typ av bedömning jag gör kanske inte finnas med i denna pool, och det kan visa sig att den var viktig. Var den inte viktig, kommer andra att upptäcka det. Det låter jag andra avgöra. Vad jag kan bidra med är att föra fram min uppriktiga bedömning.
"I dina ögon". Och vad just dina ögon ser beror på hur du kontextualiserar problemet. Arbetar man med potentialiteter uteslutande så finns det ju ingen ände till vilka fantasier man kan drömma ihop, och vad är värdet av det?
Allt är potentialiteter. Även det till synes mest självklara orsakssamband är mindre än 100 procent säkert vad det tycks vara. Därmed är det bara fråga om gradskillnader i sannolikhet för olika potentialiteter. Du behandlar vissa av potentialiteterna som om de inte vore potentialiteter. Jag behandlar dem alla som potentialiteter. Med olika sannolikheter (om vilka vi gör olika bedömningar beroende på våra olika bakgrunder och personlighet). Om min bild av verkligheten är helt godtycklig, vad säger då att inte alla människors bilder av verkligheten är det. Då kunde vi lika gärna kasta tärning om allt vi ska göra. Det tror jag inte på. Jag tror människan är bättre än ren slump (med undantag för att ett införande av lite slump är nödvändigt
ibland, för att bryta ett dödläge, t.ex. när man har svårt att välja mellan två till synes lika bra/dåliga elleverantörer och liknande).
Varför inte se till det konkreta förhandenvarande?
Hur skulle jag kunna göra det, om det är som du påstår, att allt vi observerar bara är våra egna fantasier och föreställningar, och inte något konkret och verkligt?
Och som sagt är allt potentialiteter. Inget går att veta med 100 procents säkerhet. Det "konkreta förhandenvarande" är en potentialitet som alla andra, dock kanske mycket mer sannolik (vilket kan uppvägas med råge av att den å andra sidan är mycket mindre kraftigt världsförbättrande).
Du vet inte om utilitaristiska lobbyister kan få till stånd nånting.
Vad menar du med "veta" i den meningen? Vara mycket säker på, övertygad om? Vad innebär det, 80%, 90%, 95%, 99% säker? Och vad menar du med "kan" i "kan få till stånd nånting"? "Kan" i betydelsen "kommer att, med mer än 0% sannolikhet"? Du vet ju att
allt som teoretiskt kan inträffa har mer än 0% sannolikhet för att inträffa. Huruvida ditt påstående "du vet inte om utilitaristiska lobbyister kan få till stånd någonting" är riktigt eller inte, beror på hur du definierar "veta" och "kan". Så, hur definierar du "veta" och "kan" (i "Du vet inte om utilitaristiska lobbyister kan få till stånd nånting")?
Du antar att det finns nån enkel kausal kedja som utgår från utilitaristens kalkyl och den riktning världen tar, men är det är det bevisat?
Är du bara retorisk nu, eller anser du på fullt allvar att en enkel kausal kedja måste vara på förhand
bevisad för att kunna vara värd att tro på? Vilken kausal kedja i världen kan man då utgå från, om man har sådana skyhöga krav på förhandsbevis? Vad menar du med bevisad? 100%, 99%, 98% säker? Så höga beviskrav vore orimliga, även för att bedöma de strategier/politik du själv förespråkar.
Och hur skulle den kedjan se ut? Är det så enkelt att ändra andras beteenden som du tar för givet?
Jag tror det är ganska enkelt, om man skaffar sig vettiga kunskaper i mind control och tillämpar dessa helhjärtat på rätt personer. Själv har jag hittills inte haft disciplin nog för att lära mig den tekniken ordentligt, och jag vet inte om jag någonsin kommer att göra det. Men fler goda människor borde göra det. Mindre goda krafter gör det redan, i massiv skala, i form av reklam och propaganda.
Och är det så pass enkelt att det motiverar att du inte gör något åt de konkreta enkla saker du de facto kan ändra på i din direkta närmiljö till förmån för dessa vidlyftiga kalkyler på framtida populationer som låter mer som undermålig pulp-litteratur än seriöst filosoferande?
Du skriver "de facto", som om det fanns en
artskillnad mellan sannolikheten för att de saker du förespråkar skulle ha avsedd effekt, och sannolikheten för att de saker jag förespråkar skulle ha avsedd effekt. Där finns ingen artskillnad, bara en gradskillnad. Överhuvudtaget är jag trött på att utilitarismen missförstås genom att man felaktigt tar gradskillnader för att vara artskillnader. Allt har olika sannolikheter. Tänkbara effekter och deras sannolikheter ska vägas in, vågskålarna ska sedan jämföras med varann. Jag har inte sagt att det är enkelt. Det är du som förenklar för mycket, inte jag. Du förenklar genom att behandla gradskillnader som om de vore artskillnader.
Det handlar ju här inte om ett antingen-eller, utan ett både-ock. Det har pytteliten inverkan på planeten att du äter vegetariskt istället för kött också, men där tycks du mena att det är möjligt att både hålla sig till vegetariskt och ägna sig åt dessa grejer med "stor påverkan". Av exakt samma skäl kan du duscha mindre också. Det ena utesluter inte det andra, och många bäckar små.
Man mår bättre av att duscha varje eller åtminstone varannan dag än av att duscha en gång i veckan eller ännu mer sällan. Du kanske utgör ett av några ytterst få undantag när det gäller det, det kan jag inte utesluta. Vad gäller vegankost+fisk, som jag tror är den bästa kosten, talar forskning för att den kosten får oss att fungera bäst (enbart vegetarisk kost förespråkar jag inte som förstahandsval, särskilt inte laktovegetarisk). Det är av hälsoskäl jag förespråkar den kosten, inte av klimatskäl. Din argumentation ovan är alltså på villovägar. Jag tror att det är utilitaristiskt att maximera sin förmåga att tänka så bra som möjligt, och låta alla miljö- och andra hänsyn som inte går ihop med detta stå tillbaka för detta. Därav att duscha varje morgon och äta vegankost+fisk. Meditation är säkert också bra. Och regelbunden motion.
I själva verket skulle du ju vinna minst tio minuter varje dag till att göra viktigare saker.
Nej, för de sakerna skulle inte bli lika bra gjorda. Att hoppa över morgonduschen är lite som att hoppa över frukosten. Det straffar sig, utilitaristisk sett, eftersom det så pass negativt påverkar ens förmåga att göra maximal nytta under dagen.
Ägna dig åt sånt med "stor påverkan". Men nu har vi väl att vänta oss en utläggning om endera kloner som fortsätter duscha i alla parallella universum och att effekten därmed inte bara blir försumbar utan obefintlig (enligt logiken att man inte kan dela oändligheten),
Nej, det skulle inte vara ett hållbart argument. (Och du menar väl kopior, inte kloner.) Antalet kopior av dig som gör si är inte lika stort som antalet kopior av dig som gör så, bara för att båda antalen är oändliga. Vore det så, skulle det inte vara någon mening med att göra något alls, för då kunde vi inte på något sätt påverka överskottet av lycka över lidande i universum. Vi bör utgå från att vi kan göra detta, för den händelse att vi kan det.
eller att tekniken i framtiden kommer återställa all påverkan det överdrivna duschandet haft.
Det kommer den att göra, såvida inte teknikutvecklingens acceleration av någon anledning plötsligt stannar upp mer eller mindre helt och inte kommer igång igen. Teknikutvecklingen är i gengäld själv ett mycket större hot mot mänsklighetens överlevnad än vad klimathotet är.
Båda dessa alternativ skulle emellertid lösa upp din egen ståndpunkt i sömmarna, så jag skulle tänka mig för innan jag nyttjade något utav dem (men det är ju vad du alltid gör när du blir pressad).
Jag ser inte varför det sista av dem, att framtida teknik kan fixa klimathotet, skulle "lösa upp min egen ståndpunkt i sömmarna". Man kan t.ex. tänka sig att mänsklighetens tekniknivå vid en framtida tidpunkt klarar av att fixa klimateffekterna av att några få lobbande utilitarister under åren 2010-2020 duschade varje dag, men att teknikutvecklingen avstannar vid t.ex. 2020 och därefter står stilla i många årtionden, så att den inte skulle klara av att stävja effekterna av en hel befolknings köttätande år 2020-2030 (ett köttätande som utilitaristerna år 2010-2020 kanske kan förebygga endast om de duschar någorlunda ofta, förslagsvis varje dag (då detta gör deras lobbying mer framgångsrik)).
Vad säger att en utlitarists möjligheter att påverka skulle bli mindre om han drog ner på duschandet?
Om du luktar gammal svett när du lägger fram ett förslag för en makthavare, tenderar han undermedvetet associera ditt förslag med obehaget han känner av att känna din svettlukt. Jag minns inte vad det här kallas, men det har definitivt en negativ effekt. Har du inte sett Henrik Fexeus "Hjärnstorm"?
Eller att han började äta vegetariskt?
Beror på vad du menar med vegetariskt. Ingår fisk? Mjölkprodukter?
Eller att han bytte till lågenergilampor?
Jag är tveksam till lågenergilampor. Här i Norden behöver vi, enligt en forskare på KTH, glödlampornas speciella "varma" ljus, som ersättning för solljuset om vinterhalvåret, för att må optimalt. Lågenergilampor ersätter inte helt och hållet denna välgörande typ av ljus. Utilitarister i Norden bör kanske därför bunkra upp med glödlampor innan de försvinner helt (endast vissa typer av glödlampor har hunnit få importförbud än). Dock talar kanske det långsiktigt privatekonomiskt fördelaktiga med lågenergilampor för motsatsen (att utiltiaristen bör köra med lågenergilampor), om utilitaristen har ont om pengar. Alternativt att rika utilitarister köper glödlampor åt fattiga utilitarister som inte har råd med sådana.
Klimatmässigt är glödlampor för övrigt inte så dåliga för klimatet som de framställts. Den energi som inte blir till ljus när en glödlampa lyser (vilket är det allra mesta av energin) går ut i rummet i form av värme och gör att elementen inte behöver vara lika varma som de annars skulle ha behövt vara. Dessutom får glödlampor värmen att cirkulera bättre i rummet (än vad lågenergilampor får), vilket även detta ökar effektiviteten i husuppvärmningen. Av dessa skäl är glödlampor ungefär lika "klimatsmarta" som lågenergilampor, åtminstone under vinterhalvåret här i Norden, vad jag har förstått.
Tvärtom skulle man väl ta honom på större allvar och mindre som en hycklare, eller?
Om det mottas så, beror det på att mottagaren har det kortsiktiga och överförenklande sätt att tänka som jag försöker få bort potentiella utilitarister från. Vad som vore hycklande vore om jag skulle leva som om jag tänkte så kortsiktigt och överförenklande som de potentiella utilitarister jag försöker få bort från detta tänk. Som sagt: om
de flesta västerlänningar vore beredda att (eller med någon hyfsad sannolikhet kunde fås att) leva mycket mer klimatvänligt än de gör och förmodligen kommer att göra de närmaste årtiondena, skulle den strategi du rekommenderar nog vara bra. Men nu när antalet sådana godhjärtade människor är så litet, bör dessa (detta fåtal godhjärtade) anamma en mer effektiv strategi än att själva leva "som alla egentligen borde leva". Som att ambulansförare ofta bör köra i 120 på en 90-väg,
trots att det inte vore bra om alla bilister (lika ofta) gjorde det.
Det är ju så långsökt hypotes att det är svårt att förstå varför du ens försöker med den. Sållar du inte kritiskt själv innan du använder dig av ett argument? Eller går det på ren slentrian att du bara matar in vilket stoff som helst i den utilitaristiska kalkylens form och ut kommer argumenten? Din bedömning är ju helt befängd och verklighetsfrånvänd.
Vad som är verklighetsfrånvänt är att tro att man skulle ha lika stor chans att påverka makthavare i en lika positiv riktning om man luktar apa för att man inte duschat på en vecka, som om man är nyduschad och fräsch.
Du skulle tjäna så mycket om du höll ihop dina resonemang, och befattade dig mer med det konkreta.
Är inte duschande konkret? Är inte svettstank konkret? Är inte den negativa reaktion som sådant framkallar hos folk i omgivningen konkret?
Jag anser just att ditt framletande av faktorer är partiskt inriktat. Och hävdar att det är världens smalaste sak att finna stöd för det i dina inlägg. Allt enligt principen jag skisserade ovan. Din grund är aldrig utilitarismen, utan "intuitioner" som bottnar i nåt helt annat (gissningsvis är du betingad att "tycka om" vissa saker -
Jag tycker inte om besväret med att klä av mig, duscha, torka mig, ta fram nya kläder, klä på mig, men gör det ändå.
något som går stick i stäv med utilitarismen, som ju anser att det är dess resultat som ska gillas), ofta är det simpel borgerlig uppåtsträvan som döljer sig bakom dina resonemang.
I så fall är denna "borgerliga uppåtsträvan" en utilitaristisk tillgång. Det min rent utilitaristiska drivkraft inte är tillräckligt stark för att förmå mig att göra för min och världens framtid, det kan istället denna "borgerliga uppåtsträvan" få mig till att göra. T.ex. bli rik och mäktig. Det är lättare att förbättra världen om man är rik och mäktig än om man inte är det. Kommer jag då att förbättra världen när jag blivit rik och mäktig, frågar du förstås. Ja, dels för att det ligger i mitt egenintresse att mänskligheten maximalt sannolikt överlever - detta är bra både för oss alla och för mig, då det ökar chanserna för mig att få ett riktigt, riktigt långt liv (genom extrem livsförlängning tack vare framtida teknik som endast kan utvecklas om mänskligheten överlever tillräckligt länge för det). Och dels är jag inte enbart egoist, utan även "till viss del altruist". Även om jag drivs till min maktsträvan till, säg, 75%, av egoism, och bara till 25% av en vilja att maximera mänsklighetens överlevnadschanser, räcker dessa 25% för att jag, när jag blivit rik och mäktig, ska komma att avsätta en ansenlig mängd pengar till världsförbättring. Detta är särskilt troligt genom att jag inser att jag inte kan överleva om inte mänskligheten överlever. Vi sitter i samma båt. Utilitarism går egentligen bara ut på att vara maximalt
långsiktig, inte nödvändigtvis att vara
altruistisk. Eftersom vad som är långsiktigt bäst för mig sett ur egennyttoperspektiv, och vad som är långsiktigt bäst för oss alla, sett ur utilitaristiskt perspektiv, är samma sak, kan jag, när jag försöker förmå mig till att leva så långsiktigt, lika gärna låta mig motiveras av egoism som av altruism. Altruism och egoism ger samma handlingar, om man är rationell och vettigt långsiktig. Vilket man ju bör vara i vilket fall som helst.
Så visst, det är säkert inte medvetet, men du är partisk. Därför torde det vara klokt att finna något analytiskt verktyg som ger akt på våra "undermedvetna" (Freud, Marx, Nietzsche m.fl. erbjuder sådana redskap),
Jag tror på att i hög grad ha kontroll över det undermedvetna. Och det är nog bra för oss alla att lära sig ta mer och mer kontroll över det. Jag är dock tveksam till att du skulle ha mer koll på ditt undermedvetna än vad jag har på mitt.
Jag har ingenting emot utilitarismen per se, jag tror den i många fall kan tjäna riktigt goda syften, men jag ser brister i den som behöver åtgärdas (för stora för att jag själv skulle övertygas av den som metod, [...]
Utilitarismen är inte en
metod. Utilitarismen är ett
riktighetskriterium. Att kalla utlitarismen för en metod är lika fel som att kalla din överlevnadsinstinkt för en metod. Du
använder diverse metoder för att överleva, liksom utilitaristen
använder diverse metoder för att uppnå utilitaristiska konsekvenser. Det är en helt annan sak. Utlitarismen
är inte en metod.
Du tvingas anta en "ondskefull maktelit" och blir konspirationsteoretiker när du skall förklara dagens läge,
Jag tvingas inte till det. Och jag har inte påstått makteliten är
ondskefull, i betydelsen sadistisk eller så. Däremot verkar den väldigt kallsinnig, den verkar strunta blankt i om den kör över mänsklig rättighet efter mänsklig rättighet. Visst, det är möjligt, kanske rentav sannolikt, att den gör detta av hänsyn till folket, för att "bekämpa brottslighet" som den påstår, eller bara för att "det bara blir så" eller av något annat till synes inte så allvarligt skäl. Men det är ett misstag att bara fråga sig: "vad är
troligen deras intentioner?". Det är även viktigt att fråga sig "
om nu (mot förmodan) deras intentioner är att skapa ett Orwell-samhälle, hur
hemskt vore det om de lyckades med det, och uppväger [hur hemskt detta vore] med råge det faktum att sannolikheten, för att de har denna intention, är relativt liten?"
Det är överförenklande att bara fråga sig hur världen
förmodligen är beskaffad. Även små sannolikheter måste tas på allvar, när de ska multipliceras med väldigt stora effekter "om de mot förmodan skulle slå in".
Man väljer att ta en hemförsäkring trots att ens hus
förmodligen inte kommer att råka ut för något allvarligt. Man tar hemförsäkringen
utifall att något allvarligt skulle hända. Likadant bör vi tänka när det gäller hur landet styrs. Vi bör ta en "försäkring" - rösta in Piratpartiet i riksdagen till exempel -
utifall att det mot förmodan skulle vara så att den globala makteliten (med svenska regeringar, vilka vi än får, som medlöpare) tänker skapa en global Orwell-diktatur. Sveriges Piratpartis framgång kan då inspirera andra länders dito medborgarrättspartier, och det är en sorts "försäkring", om än inte alls så säker som man kunde önska.
snarare än att inse att det liberaldemokratiska systemet är precis vad som tillåter en sådan mediamanipulation och sådana makteliter att ta form.
Analogt med det kan man resonera att vad som gör att rökare ofta dör i lungcancer är att de andas. Om människor slutade andas, skulle inga rökare dö i lungcancer. Därför bör vi å det snaraste utveckla teknik som kan ersätta våra andningsorgan med någon apparat som syresätter vårt blod utan att vi behöver dra in någon luft. Ungefär så resonerar du om det liberaldemokratiska systemet.
Man kan vilja avskaffa det liberaldemokratiska systemet, men det är lönlöst att försöka innan vi blivit uppkopplade till varandra i tillräcklig grad för att förstå varandra på djupet allihop (eller åtminstone nästan allihop). Först då kommer människor att förstå att de tjänar på att släppa på sin krampaktiga vilja att hålla reda på vem som äger vad och vem som förtjänar vad.
Men samma teknik kan före dess användas i väldigt farliga syften av makteliten, och detta är det mest akuta att förhindra.
Det är inte en perverterad form av demokrati - det är just den "verkliga demokratin".
Nejdå. Vi har inte sett verklig demokrati ännu. Verklig demokrati uppstår först när vi har riktigt djup kontakt med varandra allihop, så att en hjärtlig gemenskap mellan oss allihop uppstår och kan upprätthållas varaktigt. Så att vi upplever oss alla som en och samma person, och därmed bryr oss om varandra allihop lika mycket. En sådan gemenskap kan bara avancerad teknik för sammankopplande av människohjärnor åstadkomma.
Det är ett inbyggt systemfel.
Inte mer än vad andning är.
Ingen har skickligt maskerat nånting,
Inte? IB-affären då? Och FRA:s hemliga och olagliga avlyssning av en massa oskyldiga svenskar innan FRA-lagen klubbades? Och alla dessa hemliga överläggningar om ACTA, Q6/17 m.m. mellan världens ledare? Den som påstår att ingen maskerat något, har inte följt vad som hänt i världen. Dock kan man diskutera om de maskerat
skickligt eller inte. Jag misstänker att det som upptäckts bara är det mindre skickligt maskerade (därför upptäcktes det).
För att demokrati ska "fungera" och inte falla ihop i ett kaosartat kackel så krävs "effektivitet" i beslutsstrukturerna tillföras (vilket är ett kapitalistiskt honnörsord). Denna effektivitet går stick i stäv med demokratibegreppet som sådant, det urholkar det medborgerliga medbestämmandet och inflytandet och för över all makt till en liten elit som delegerar order ut i samhällskroppen.
I min vision, där vi alla är uppkopplade djupt med varandra (mycket djupare än vad internet gör idag), har alla lika mycket makt. Till skillnad från idag kan i min vision ingen människa eller grupp människor manipulera en majoritet av folket till att rösta emot sitt eget bästa, för allt som alla tänker är tillgängligt för alla. Så fort någon eller några försöker (eller ens får en idé att) lura folket till något som inte är bra för folket, upptäcker folket detta genast, och gör det omöjligt. De individer, som löpande utses av folket för att rent handgripligen (med tvång om nödvändigt) se till att ingen individ går emot majoritetens vilja, har inte mer makt än övriga människor; det är alltid majoriteten som bestämmer. Man kan tro att detta skulle leda till att majoriteten förtrycker minoriteter. Men de flesta människor är inte tillräckligt kallsinniga för att kunna med att förtrycka någon de har djup kontakt med. Några kanske fortsatt är så kallsinniga, men dessa kan inte göra något farligt mot någon, eftersom majoriteten (som består av övervägande goda människor) har makten. Jag tror i själva verket att ett sådant här system mycket snabbt skulle göra att
alla människor blev goda, genom att de alltid står i (åtminstone bara ett par knapptryckningar bort) kontakt med det djupaste inre hos de människor de annars skulle ha kunnat vara "icke-goda" mot.
Det finns inget annat sätt att lösa det på. Demokrati pendlar alltså mellan anarki och fascism i själva sin struktur, och eftersom anarki är för ineffektivt så kommer den automatiskt att dra mot det fascistiska hållet. Lösningen på demokratins problem är inte mer av samma, utan ett nytt och annorlunda system.
Det är just ett nytt och annorlunda system jag förespråkar. Till skillnad från dig ser jag inte nuvarande system som riktig demokrati. Vissa har väldigt mycket mer makt än andra, i det som nu felaktigt kallas demokrati. Det är farligt. Det är inte demokrati. Demokrati är när alla har
lika mycket makt. Det skulle eliminera alla faror.
Varför inte? Jag tycker den håller väldigt bra. Inte heller kan du försvara dessa aktörers undantag från hastighetslagstiftningen med att de fått dessa undantag genom demokratiska beslut - för du är ju tydligen emot demokrati med tanke på att du tydligen tror att demokrati ofelbart leder till en global Orwell-diktatur!
Situationer motiverar "undantag" inte mandat. Men där tycks vi (i vad du skriver i nästa stycke) vara eniga.
Det känner jag till. Vore ett totalförbud mot hastighetsbegränsningsöverskridning för polisens del bättre än hur det är nu? Med andra ord: vore det bättre om enskilda poliser aldrig fick överskrida hastighetsbegränsningen ens när det verkligen är befogat, och att de poliser som i sådana situationer (typ biljakter) följer sitt samvete och kör för fort då alltid löper risk för att få körkortet indraget - vore en sådan lagstiftning bättre än att en massa poliser kör för fort på slentrian som idag?
Varför förutsätter du att dessa alternativ är de enda?
Svara på frågan istället för att ställa en motfråga. Jag anser inte nödvändigtvis att de två alternativ jag beskrev är de enda, bara att det sätt att resonera på, som vore bäst som process för att komma fram till vilket av dem som är bäst
om de vore de enda två alternativen, är ett bra sätt att resonera på. Nämligen att det viktiga är skademinimering (eller mer exakt: maximering av överskottet av lycka över lidande i universum).
Vad gäller fruntimmerfrågan. Jag tycker bäst om fruntimmer som spatserar omkring bara i en överdimensionerad och urblekt T-shirt från åttiotalet som nattlinne, inget på underkroppen utom trosor, hyffsat otvättade, och hår och ansikte i en enda oreda.
Det där är ju ljusår från det stinkande 200-kilos fettberg jag beskrev. Att du kan tända på ett sådant fruntimmer som du beskriver här, visar inte särskilt övertygande att du inte är styrd av dina gener till att föredra till utseendet hyfsat friska kvinnor.
Själva tanken på att behöva ha sex, och riskera att vakna upp intill, något som man inte på något sätt klaffar med men som är "snyggt" är direkt avtändande.
Mer avtändande än om hon dessutom är ful? Varför?
Jag tror du har en skev syn på "människan". Det handlar inte om att bara befrukta (hade våra gener sagt oss det hade vi ju inte haft tid att ta hand om avkomman och ta uppfostra den så pass att den i sin tur kan föra gener vidare). Du förenklar så att du missar det faktum att människan väsentligen inte är individualist, utan ett djur som likt myror bygger samhällen. Därför måste man ta många fler faktorer i beaktande. Att leva med kvinnan under lång tid är en förutsättning för att barnet skall hinna bekanta sig med mannen och ta efter också honom. Så jag skulle påstå att synen på mannen som nån kvinnokarl som söker sprida sin säd i alla väderstreck mest är en myt, skapad av män för att stärka deras egen självkänsla och befästa vissa könsroller och arbetsdelning.
Som jag skrivit tidigare (kanske i en annan tråd, minns inte): nästan vilken man som helst kan bilda familj. Ytterst få män kan få i säng ungefär vilken kvinna de vill, och ungefär när de vill. Att satsa på familj är inte alls optimalt för ens gener
om man kan få i säng nästan vilken kvinna som helst - bara om ens valfrihet på kvinnofronten är begränsad. Kan man få i säng nästan vilken kvinna som helst, kan man få så stor spridning på sina gener att det mer än väl kompenserar för den i och för sig lite negativa faktorn att ens barn kommer att växa upp med plastpappor (som de kanske tror är deras riktiga pappor) eller utan någon riktig pappa, snarare än med just en själv. Kvantitet kan kompensera för kvalitet, med råge.
(Och så finns det mellanting: män som är hemma med familjen en hel del, men som går ut och befruktar andra kvinnor ibland också. Men för de flesta familjefäder räcker väl inte energin till för ett sådant liv, antar jag.)
Det är en väldig skillnad mellan 1) att göra den minimala ansträngning som krävs för att tända på att se på en fotomodell man brukar tända på att se på, och 2) den enorma ansträngning av fantasin som krävs för att man ska få sig själv till att "tända på" 200-kilosvarianten jag beskrev ovan (i det senare fallet är nog synintrycket mer till besvär än en tillgång för fantasin att utgå från, i det förra fallet underlättar synintrycket ens "fantiserande" rejält (om vi accepterar din definition av "fantiserande")).
Likväl finns det sådana vars preferenser det var du beskrev i detalj.
Ja, precis som det finns människor som älskar att äta skit. Hur många av världens män tänder på 200-kilosfettberget jag beskrev? Och hur många av världens män tänder på fotomodellutseendet? Det är bara löjligt att förklara den skillnaden med kultur. Slanka, fräscha, friska kvinnor är bättre på att föra vidare en mans gener. Självklart har män därför evolverat - genetiskt - till att främst tända på sådana kvinnor.
Ja, och det är skillnad på om de (våra "begrepp") griper in av sig själva utan att vi behöver anstränga oss, och om vi måste anstränga oss rejält för att få dem att gripa in på ett visst sätt med ett visst resultat som går emot vår biologiska programmering.
Jag tror emellertid inte att vår "programmering" är fixerad och statisk, utan öppen och dynamisk. Vad som stämmer överens med denna beror på vilka erfarenheter vi gör, och vad vi har för erfarenheter att relatera till. Därför blir du på ett visst sätt om du växer upp i en miljö, men på ett helt annat sätt om du växer upp i en annan. Du lär dig ett språk på ett ställe, ett annat på ett annat. Osv.
Du verkar ignorera min poäng, att det är stor skillnad på hur lätt/svårt det är att få de önskade begreppen att "gripa in", beroende på hur mycket det vi står i begrepp att göra går emot vår biologiska programmering. Du kanske kan fantisera fram mycket, men jag tvivlar på att du lika
lätt kan njuta av det sjuka 200-kilosfettberget jag beskrev, som du kan njuta av en slank och frisk kvinna. Du kan det inte
tillnärmelsevis lika lätt. Eller hur?
)
