Esther skrev:klorofyll skrev:Esther
Så du menar att, om jag inte söker någon, så söker någon mig?
Nje eller - så kan det vara också... beroende på.
Vad jag menade var att när vi är unga (som Alexei i Karamasov var) brukar vi leta lite efter "hjältar i andra", se någon som vi kan se upp till, vilja vara lika, ta som rolmodel - lite så. Och vi väljer våra "hjältar" lite efter hur vi själva är.
När vi blir äldre blir vi mer och mer definierade som personer, vi finner mer och mer (eller utkristalliseras mer och mer) att vara eller bli de vi kan bli, vill vara. Då söker de flesta inte mer att finna personer de kan identifiera sig med, eller efterlikna - utan om man är formad då kan man ägna sig åt sitt. Finna någon att dela det med (livet brukar väl se ut så mer eller mindre) som vi tycker om, och som de också tycker om.
Din hjälte Alexej var ung, sökte en hjälte själv i den "helige" för han valde den förebilden. I början. Eller?
Faktiskt så tvivlar på om Alexej sökte någon? Det kändes lite som att Zozima var en tomte. Jag tror inte att någon i Bröderna Karamazov förstod Zozimas storhet, förutom kanske pappan som bär författarens namn?
