förstår mig själv skrev:Genom sitt sätt att vara får mina hundar mig att må bättre. De sprider glädje och absorberar det som känns tungt. Klart att man kommer sörja när de dör. De är alltid "snälla".
Det är som du säger, det spelar knappt roll hur man mår.. umgås man med djur (kanske framförallt hundar och katter?) så har de en förmåga att neutralisera ens känslostormar. De påminner en om vad den normala nivån är eller bör vara på nåt höger... Varför brusa upp för? man hittar inte mer mat eller brudar för det - tvärtom. You gotta be street smart! Det fattar vilken dobberman som helst.
Algotezza skrev: Vi livnär oss på känslor, ja, vi behöver "äta" känslor (tankar och fantasier) såväl som fysisk föda. Känslor har en sida som vetter åt den fysiska världen och en som vetter åt medvetandevärlden, ty de utgör länken mellan det mer fysiska och det mer medvetandemässiga som alltså inte har någon tydlig gräns emellan varandra. På detta forum mumsar vi varandras tankar.
Vi äter ljud med öronen och ljus och skuggor, färger och former med ögonen.
Känslor genomsyrar hela kroppen samt även medvetandet. Man kan medvetet lära sig detsamma när det gäller tankar - att tänka med hela kroppen, låta även tankarna genomsyra kroppen.
Jag är en fysisk kropp och jag är ett medvetande och befinner mig i en upplevbar omvärld. Jag är inte "något" som "har" en kropp och som "har" ett medvetande, vad skulle "jag" då vara? Utan jag är en kropp och ett medvetande vilka genomsyrar varandra och bildar en enhet. Jag är mina upplevelser av mig själv och omvärlden. Jag är på sätt och vis världen jag upplever just därför att jag upplever den och gör mig en bild av den. Omvärlden kan man säga är vad vi gemensamt är.
Sorg är en djup känsla av förlust av något som varit en kärt och nära som tar både kropp och medvetande i besittning.
/Algotezza
Hela din post var intressant Algotezza men det du skrev här:
"Känslor genomsyrar hela kroppen samt även medvetandet. Man kan medvetet lära sig detsamma när det gäller tankar - att tänka med hela kroppen, låta även tankarna genomsyra kroppen."
... tyckte jag var extra intressant. Självklart en självklarhet, men så pedagogiskt och enkelt formulerat att jag kunde koppla det lättare nu. Ska ge det en ärlig chans att sjunka in.
EDIT: fyllesnack raderat.
Förstår att det är balans som är bra att eftersträva!
Jag tror också på en lagom mix av "känslor" och "tankar" för att nå "förståelse".
För övrigt, apropå kanske ingenting - det gäller att dö i tid. Man kan dö "för sent".