Märker att det finns en del för mig själv att fundera på här. Hmmm... Dels har jag ett visst mått av inlärd hjälplöshet, dels uppfattar jag att många trivs med att vara duktiga/kapabla. Vill ju inte att någon känner sig underlägsen. Kanske ska blondera mig? Nä

... fullt så långt ska vi inte gå.
Häromdagen på flyget beställde mitt sällskap en varsin liten champagneflaska till oss. Jag tittar på den med min mest konfunderade mr Bean-look. "Hur öppnar man en sån här då?" Ser in i en alternativ framtidsvy hur jag tjoffselipoffsan "Hmmm... Daaaaa

!" öppnar den med råge och "... ooops!" *flackar lite med blicken med ett skärrat leende* samtidigt som jag, efter första chocken, diskret smyger upp en näsduk ur min handväska som jag duttar lite med på passagerarens genomblöta nacke framför mig. Jodå, jag kan skratta åt mig själv!
Hursomhelst öppnade jag ju flaskorna. Utan olyckshändelser. Men visst tyckte jag att det var något genant. Han fick ju inte upp sin kork, ens med vitnande knogar. Men jag är ju inte fullt så dum att jag inbillar mig att jag är starkare för det.