Går det kommunicera alls?

[Algotezza]

Hey man, vi är filosofer! Det här är första vetenskapen. Vi rör oss utanför comfort zone, där vetenskap och produktiva livet hålls med sina tjusiga svar. Vi är där Platon var då han funderade på "hästens ide" och sånt - det som sedan ledde fram till genitik. Vi bryter ny mark här. Ser bara ut som om man står och stampar och snackar runt. Men det är mer ett tecken på att det är diskussioner där man visar att man är en mental man och inte en mus. De första faserna av ett projekt är alltid luddiga, de stora besluten är sällan att man kommer fram till någon gordisk knut utan det minst dåliga. Misströsta icke, det går bra här även om det inte ger tjusiga resultat.

'Enda knepet är att inte blanda in för mycket rädsla och personlig prestige i diskussionerna utan att vara seriöst och brutalt nyfiken.

Den där aha-känslan har jag nog aldrig känt, men det har gått rätt bra i alla fall, med de intellektuella utmaningar jag genom åren givit mig i kast med.

Ja, ur tankeutbytets kaos kan växa fram nya mönster. Detta forum som en tänkandets smältdegel... Man påstår något för att se vilka reaktionerna blir. Tankeexperiment. Detta forum som ett filosofiskt labb... En del lyckade experiment, andra misslyckade man ändå kan lära något av...

/Algotezza

[förstår mig själv]

När vi "språkar" är vi orsak till en reaktion hos den vi språkar med. Denna reaktion läser vi av. Reaktionen är alltså "svaret". Vi är som hundar, vi är "medvetna" om alla människor omkring oss (värderar med känslorna) ju starkare påverkan de har destå mer "uppmärksammar" vi den andre. Vi "förändrar" oss omedvetet till andra människor. Förhåller oss till dem. Vi vänjer oss vi vem vi är, om vi tex är stora, små, utseende osv detta är en del av vad vi uttrycker med språket.

Vad är det för slags reaktion du åsyftar när vi talar med varandra? Något mentalt? Ett verbalt svar grundat på en inre reaktion? Använder vi bara känslor när vi värderar? Handlar kommunikation och språk bara om känslor eller finns det fler dimensioner i dessa?

/Algotezza

Det uppstår kemiska reaktioner i din hjärna när du träffar någon, detta kan ses som ett svar. Ja känslorna är det vi värderar med.(det som känns bra är rätt, det som känns dåligt är fel).

[Algotezza]

När vi "språkar" är vi orsak till en reaktion hos den vi språkar med. Denna reaktion läser vi av. Reaktionen är alltså "svaret". Vi är som hundar, vi är "medvetna" om alla människor omkring oss (värderar med känslorna) ju starkare påverkan de har destå mer "uppmärksammar" vi den andre. Vi "förändrar" oss omedvetet till andra människor. Förhåller oss till dem. Vi vänjer oss vi vem vi är, om vi tex är stora, små, utseende osv detta är en del av vad vi uttrycker med språket.

Vad är det för slags reaktion du åsyftar när vi talar med varandra? Något mentalt? Ett verbalt svar grundat på en inre reaktion? Använder vi bara känslor när vi värderar? Handlar kommunikation och språk bara om känslor eller finns det fler dimensioner i dessa?

/Algotezza

Det uppstår kemiska reaktioner i din hjärna när du träffar någon, detta kan ses som ett svar. Ja känslorna är det vi värderar med.(det som känns bra är rätt, det som känns dåligt är fel).

Kemiska reaktioner är en sak. En annan hur man upplever dem när de sker och i vad mån man medvetet kan styra dem.

/Algotezza

[Pilatus]

Det uppstår kemiska reaktioner i din hjärna när du träffar någon, detta kan ses som ett svar.

Vad är det för kemi du talar om? Är det inte rimligare att tala om nervsystemets biokemi? "Större delen av all forskning kring nervsystemet rör nu nervsystemet på en molekylär, neurokemisk nivå." Kemiska sektionen vid Stockholms universitet

[Algotezza]

Det uppstår kemiska reaktioner i din hjärna när du träffar någon, detta kan ses som ett svar.

Vad är det för kemi du talar om? Är det inte rimligare att tala om nervsystemets biokemi? "Större delen av all forskning kring nervsystemet rör nu nervsystemet på en molekylär, neurokemisk nivå." Kemiska sektionen vid Stockholms universitet

Biokemi och svag elektricitet handlar det väl om, materiellt sett, i hjärnan och nervsystemet. Om nu inte elektriciteten redan inkluderas i begreppet biokemi.

/Algotezza

[Pilatus]

Biokemi och svag elektricitet handlar det väl om, materiellt sett, i hjärnan och nervsystemet. Om nu inte elektriciteten redan inkluderas i begreppet biokemi.

Ja, det tycks förklaras med att nervsystemets biokemi är nära släkt med molekylärbiologin, som räknas som en del av biologin. Neurokemi handlar om hjärnans kemiska uppbyggnad och funktion.

[förstår mig själv]

Jag har ju sagt tidigare att den materiella världen är förenlig/uppstår som resultat av vad vi känner och förstår. "Kemin"/"fysiken" faller ut enligt högre ordningar/teorier. Från det högre går det att nå till det lägre.

[Pilatus]

Jag har ju sagt tidigare att den materiella världen är förenlig/uppstår som resultat av vad vi känner och förstår. "Kemin"/"fysiken" faller ut enligt högre ordningar/teorier. Från det högre går det att nå till det lägre.

Litet abstrakt hållet, fms. Kan du förklara i mer konkreta termer.

[Algotezza]

1. Jag har ju sagt tidigare att den materiella världen är förenlig/uppstår som resultat av vad vi känner och förstår.

2. "Kemin"/"fysiken" faller ut enligt högre ordningar/teorier.

3. Från det högre går det att nå till det lägre.

1. Är det inte tvärtom?

2. Vilken högre ordning talar du om här?

3. Går det inte att gå från andra hållet med? Men vad för slags högre och lägre talar du om egentligen?

/Algotezza

[Zokrates]

Går det kommunicera alls?
Inte här.

[Algotezza]

Går det kommunicera alls?
Inte här.

Nu fattar jag inte alls vad du menar.

/Agotezza

[Pilatus]

Går det kommunicera alls? Inte här.

Du menar inte att du skrivit 8550 inlägg förgäves?

[Zokrates]

Tydligen, har någon ens blivit visare av något av dem?

[reflex]

Är kommunikation bara möjlig genom att vi suggererar oss att tro det och genom att samtalet ibland kan få synliga, materiella konsekvenser?

Kommunikationen mellan människor under sådana här omständigheter sker på en verbal nivå. Vi utbyter ord med varandra i skriven form. Den "normala" kommunikationen mellan djur (vi är ju också djur) sker genom flera kommunikationssätt, ljud, rörelser, minspel etc. Detta "normala" sätt är sålunda betydligt mer mångfacetterat är det vi använder via dator och tangentbord

Är filosofiska samtal kring metafysik möjliga utan att man hamnar i diskussioner om definitioner som ju riskerar bli utan ände för när har man definierat färdigt?

Det verkar vara en vanlig sjukdom hos många filosofiintresserade. ( se t.ex. tråden "Om du var Gud, vad skulle du göra" )

Filosofi kanske mest bara är ett alternativ som omväxling till sudoku och dataspel... Eller till fia med funk. Eller därför att man är impotent eller frigid...

Vi har, via språket, fått möjligheten att filosofera därför kan det vara svårt att låta bli.
Hos somliga skapar det ångest, hos andra eufori.

[Algotezza]

Här sker väl ett slags tankeutbyte trots allt. Det får man vara glad för. Man får kanske också viss stimulans till att utveckla sitt eget tänkande. Man får även en inblick i hur andra fungerar emotionellt och kognitivt. Vem har sagt att det ska vara filosofiska quick-fix här och att vi ska lösa de filosofiska problem som ältats och vridits på i kanske tusentals år?

Men är det inte också så att motparterna, de andra, kan fungera som katalysatorer för det egna tänkandet? Att rikta sig till den andre kan då vara ett sätt att få ur sig sina tankar så de inte bara mal runt i skallen. Det kanske inte spelar så stor roll då om svaret ibland är Goddag Yxskaft utan det viktiga kan vara att man får distans till sina tankar genom att "lämna över" dem till den andre.

Jag kan ju märka när jag pratar med folk att kommunikationen inte alltid funkar live heller utan folk får frågetecken i blick och svarar på ett sätt att man fattar att det man sagt inte gick fram. Även om man har både kroppsspråk, gester, mimik, tonläge och ögonen till förfogande. Så varför skulle det vara lättare här?

Vi hade ju filosofiskt kafé i Lund och det blev ofta lite prestigeladdat. Det viktiga var att föra fram något slags ståndpunkt man "visste" var "korrekt" därför att den och den tänkaren stod bakom. Och så lite namedropping. Men även det var roligt och givande så länge det varade. Det finns ju inte übermycket av den varan idag. Man får bara inte förvänta sig för mycket.

/Algotezza