En film alla män borde se

[Esther]

Men vilka ÄR då de grundläggande skillnaderna mellan en kvinna och en man? Och med det menar jag inte att de inte finns. Det blir bara för vagt. Om vi tar den här videon, hur går terapi på ett kvinnofängelse till? Visst, män har mer testosteron, men vad då?

OM du verkligen vill veta - läs lite neurobiologi ... samt studera djurens värld - där är det helt och totalt direkt att se. När sedan mannen lyfter sig upp på en högre nivå (vi är alla djur tills vi slutar vilja vara det) kan du se skillnaden i högt utbildade män och kvinnor. För att se detta grafiskt kan du studera den video jag lade upp i "vilken musik lyssnar vi på" - där man diskuterar meningen med livet. Kvinnan slirar hela tiden. De två män som finns har två HELT olika sätt att framföra sina tankar - jag är mer förtjust i Jordan men beundrar den totala kristallklara strukturerade och totalt i sak - hållna av William framförande.
När jag läste - alla män - filosofi var det (för mig) en skönhetsupplevelse att läsa män. Deras återhållna totalt i sak framförda tankar var vackra som för mig naturen kan vara - totalt och fullständigt rent i sak. Kvinnor flätar in (jag gör det sällan om jag inte pratar med kvinnor) underliggande emotiva argument som de försöker dölja men alltid finns --- jag har inte mycket kärlek till detta. Män som inte valt att gå den "övre" vägen har också detta. Det lyser igenom. Du kan se när du gör det. Kvinnor utvecklar sällan den delen - delvis för att vi inte har den i samma mått som män.

Det är tyvärr så att Gud aldrig har fel.

Hm, nu börjar det bli spännande. Det där får jag fundera på ett tag. Ska kolla den där filmen.

haha... då kommer genast nästa "problem" - det är nämligen mannens urskiljningsförmåga. Den ... när och OM den finns. Innebär att man kan - som kvinna - luta sig tillbaka och slippa ta rodret för att man ser tydligt att mannen kan, fattar och vet exakt vad han gör. Detta är i den tid vi lever i mycket sällan det händer - NÄR OCH OM - man som kvinna själv utvecklat (vilket idag många kvinnor också valt göra) sig själva. Du kan se vad en man har på hans kvinna - det är där hans verkliga innehåll syns. Det handlar inte om plastbröst eller hur välsminkat hon är. Utan hennes innehåll. Redan på hennes utseende (om hon väljer eller inte plast) kan man se vad halten är.

Så - bakom varje stor man finns en stor kvinna --- stämmer bara när det är så. Vilket sällan är. Eftersom man tror att "stor" har med saker att göra som absolut inte har med den inre hållningen i en individ.

En man utan urskiljningsförmåga hoppar på allt, tar allt bara det glänser på utsidan och visar intresse för hans ego. och sådan kaka sådan maka.

[klorofyll]

Tycker du ska se klart...

Sett hela nu. Mycket bra. Det handlar väldigt mycket om att vara tvungen att bevisa saker... Jag brukar tänka: "När jag lämnar rummet så vet alla" - .

[Kreativ]

Det som förvånade mig var att många hade svårt att finna riktning eller vad de ville i livet. Trodde jag var en av få som haft svårt att finna vad jag vill. Resten var mer Exitium-problem, inte nödvändigtvis "manliga" även om sådan är klyschan.

[Esther]

Tycker du ska se klart...

Sett hela nu. Mycket bra. Det handlar väldigt mycket om att vara tvungen att bevisa saker... Jag brukar tänka: "När jag lämnar rummet så vet alla" - .

Bevisa?
Menar du manlighet?

[Esther]

Det som förvånade mig var att många hade svårt att finna riktning eller vad de ville i livet. Trodde jag var en av få som haft svårt att finna vad jag vill. Resten var mer Exitium-problem, inte nödvändigtvis "manliga" även om sådan är klyschan.

Det stämmer nog att det inte bara gäller män. Men ni verkar ha speciellt svårt att öppna er inför varandra. Jag förstår det eftersom det förmodligen kan utlösa en skur av förlöjligande av andra. Det är väl inte många som vill vara med om det.... Bli kallad kärring och höna. Mm.

Att sakna tydlig riktning... Är nog tidstypiska drag... Vet inte.

[klorofyll]

Tycker du ska se klart...

Sett hela nu. Mycket bra. Det handlar väldigt mycket om att vara tvungen att bevisa saker... Jag brukar tänka: "När jag lämnar rummet så vet alla" - .

Bevisa?
Menar du manlighet?

Det är ungefär som det här klassiska: Skulle du hellre vara "en kejsare som missbrukar sin makt men är älskad av folket" än "en god och anspråkslös undersåte som blir nedtrampad även om ingen lägger märke till det"?

Jag tror att man saknar behov av bekräftelse om man har god självkänsla, och man behöver inte förklara sig och vinna över alla på sin sida.

[Anders]

Det som förvånade mig var att många hade svårt att finna riktning eller vad de ville i livet. Trodde jag var en av få som haft svårt att finna vad jag vill. Resten var mer Exitium-problem, inte nödvändigtvis "manliga" även om sådan är klyschan.

Äh, det är bara de få människor som är födda i de miljöer där frågan alla barn marineras med är "vad vill du göra med ditt liv". Vi i den fattigare majoriteten ser plugget, och sen fixar man jobb. Har man tur fixar man familj. That's it. Träffade mitt gamla gäng för en tid sen, kompisarna från området. Och det är ändå ett villaområde, föräldrar som kunde ge sina barn ett tryggt liv. Men inte fan var det någon som förverkligat nån "riktning". Det är sånt som min frus släkt gör, och där gör alla det. Det fanns kosing för ett par generationer sen. Ren klassfråga. Och ingen som helst skillnad om man är akademikerpojke eller akademikerflicka i det avseendet. Ok, ett och annat maskrosbarn förverkligar drömmar, men då är det oftast för att man hamnat i nån situation där man måste ta hand om sig själv tidigt.

[Kreativ]

Äh, det är bara de få människor som är födda i de miljöer där frågan alla barn marineras med är "vad vill du göra med ditt liv".

Verkligen? Tyckte jag fick den frågan rätt ofta som ung, både i plugget och hemma (arbetarklassfamilj), särskilt ju mer det blev tydligt för andra att jag "inte gjorde någonting" (från ett yttre perspektiv).

Vi i den fattigare majoriteten ser plugget, och sen fixar man jobb. Har man tur fixar man familj. That's it.

Att plugga, fixa jobb, o s v kräver att man vill plugga och fixa jobb. Jag hade svårt att ens vilja det, och som kronisk outsider på grund av konstitutionella anledningar (blandad med lite för mycket ärlighet mot mig själv) vägrade jag anpassa mig yttre krav eller det färdigriggade "spelet." Jag tror att vad många känner av med att inte veta vad de vill är en brist på frihet att vara sig själva. Varför vilja något när man redan är? Barndomen är trevlig, sedan *måste* man något, och det är inte lika trevligt.

Träffade mitt gamla gäng för en tid sen, kompisarna från området. Och det är ändå ett villaområde, föräldrar som kunde ge sina barn ett tryggt liv. Men inte fan var det någon som förverkligat nån "riktning". Det är sånt som min frus släkt gör, och där gör alla det. Det fanns kosing för ett par generationer sen. Ren klassfråga. Och ingen som helst skillnad om man är akademikerpojke eller akademikerflicka i det avseendet. Ok, ett och annat maskrosbarn förverkligar drömmar, men då är det oftast för att man hamnat i nån situation där man måste ta hand om sig själv tidigt.

Som sagt, klassfråga och vad omständigheter tvingar en till är irrelevant när det kommer till grundfrågan om att hitta något genuint man vill göra. Att "förverkliga drömmar" eller "inte lyckas förverkliga drömmar" kräver i båda fallen att man har drömmar (begär, vilja) till att börja med. Det är denna själva brist på vilja som jag syftar på och som varit svår för mig att hitta. Lät som männen i dokumentären (eller en av dem iallafall) hade liknande frågor. Ingen klagade över att "jag kan aldrig nå mina drömmar!"

[Esther]

Det som förvånade mig var att många hade svårt att finna riktning eller vad de ville i livet. Trodde jag var en av få som haft svårt att finna vad jag vill. Resten var mer Exitium-problem, inte nödvändigtvis "manliga" även om sådan är klyschan.

Äh, det är bara de få människor som är födda i de miljöer där frågan alla barn marineras med är "vad vill du göra med ditt liv". Vi i den fattigare majoriteten ser plugget, och sen fixar man jobb. Har man tur fixar man familj. That's it. Träffade mitt gamla gäng för en tid sen, kompisarna från området. Och det är ändå ett villaområde, föräldrar som kunde ge sina barn ett tryggt liv. Men inte fan var det någon som förverkligat nån "riktning". Det är sånt som min frus släkt gör, och där gör alla det. Det fanns kosing för ett par generationer sen. Ren klassfråga. Och ingen som helst skillnad om man är akademikerpojke eller akademikerflicka i det avseendet. Ok, ett och annat maskrosbarn förverkligar drömmar, men då är det oftast för att man hamnat i nån situation där man måste ta hand om sig själv tidigt.

Håller inte med alls - det att det skulle vara en klassfråga är just något man påstår och sedan finner folk "belägg" för att så är fallet... varje hem är olikt - och det finns gott om fattiga människor (känner många) som fått uppmuntran hemifrån att förverkliga sig själva - på de sätt de kunnat och de medel som stod till deras förfogande tillåtit. Det är mer en viljehandling och individberoende.

[Anders]

Du kan se vad en man har på hans kvinna - det är där hans verkliga innehåll syns. Det handlar inte om plastbröst eller hur välsminkat hon är. Utan hennes innehåll. Redan på hennes utseende (om hon väljer eller inte plast) kan man se vad halten är.

Så - bakom varje stor man finns en stor kvinna --- stämmer bara när det är så. Vilket sällan är. Eftersom man tror att "stor" har med saker att göra som absolut inte har med den inre hållningen i en individ.

En man utan urskiljningsförmåga hoppar på allt, tar allt bara det glänser på utsidan och visar intresse för hans ego. och sådan kaka sådan maka.

Är inte det ömsesidigt i partnersökandet? Kan man inte se kvinnan på mannen?

Har lyssnat igenom alla tres föredrag och en bit in i deras diskussion med varandra. Peterson är ju en demoniskt god talare, men även de andra två kommer igenom väl. Kommenterar inte så mycket de här underliggande emotiva argumenten baserat på videon, måste se mer, men vad för sjutton säker på att en man också har underliggande emotiva argument när han talar och att de också vävs in. Men jag skall lyssna vidare. Det är inga lättsmälta historier du refererar till...

[Anders]

Det som förvånade mig var att många hade svårt att finna riktning eller vad de ville i livet. Trodde jag var en av få som haft svårt att finna vad jag vill. Resten var mer Exitium-problem, inte nödvändigtvis "manliga" även om sådan är klyschan.

Äh, det är bara de få människor som är födda i de miljöer där frågan alla barn marineras med är "vad vill du göra med ditt liv". Vi i den fattigare majoriteten ser plugget, och sen fixar man jobb. Har man tur fixar man familj. That's it. Träffade mitt gamla gäng för en tid sen, kompisarna från området. Och det är ändå ett villaområde, föräldrar som kunde ge sina barn ett tryggt liv. Men inte fan var det någon som förverkligat nån "riktning". Det är sånt som min frus släkt gör, och där gör alla det. Det fanns kosing för ett par generationer sen. Ren klassfråga. Och ingen som helst skillnad om man är akademikerpojke eller akademikerflicka i det avseendet. Ok, ett och annat maskrosbarn förverkligar drömmar, men då är det oftast för att man hamnat i nån situation där man måste ta hand om sig själv tidigt.

Håller inte med alls - det att det skulle vara en klassfråga är just något man påstår och sedan finner folk "belägg" för att så är fallet... varje hem är olikt - och det finns gott om fattiga människor (känner många) som fått uppmuntran hemifrån att förverkliga sig själva - på de sätt de kunnat och de medel som stod till deras förfogande tillåtit. Det är mer en viljehandling och individberoende.

Sorry no. Klass är inte bara familj, det är område, skola, miljö, föräldrars vänner. Man är i en social kontext. Som jo, till gigantiskt stor del är klassbunden. Pengar, överleva. That kind of shit. Har du aldrig gjort en klassresa? umgåtts i miljöer klasser upp och ned. Hela släkter verifierar vad jag säger. Alla i en släkt jobbar åttatillfem för att tjäna pengar. Medan andra släkter inte innehåller en enda som inte primärt har intresse som yrkesval med pengar som bieffekt. Jag är själv chockad över hur uniformt det är. Född i höghus, från fattig släkt, där far gjorde klassresan till småhusområde. Och där jag genom studier och gifte har kommit i kontakt med de högre klasserna. Skillnaden är ENORM. Just vad det gäller expectations for life.

[klorofyll]

https://WWW.youtube.com/watch?v=EFjsSSDLl8w

[Anders]

Såg klart The Work i går kväll.

Rent allmänt, mäktig historia. Man kan ju undra lite över de intagnas uttrycksformer, det är tydligen en väg för att få frigivning, men ingen har ju återfallit. Men den kontakt männen får och de känslor de tycks våga visa är stora.

En del frågetecken om genusperspektiv dock:

- Hur reagerar en flicka på en icke fungerande fader i familjen hon växer upp i?
- Vilka uttryckssätt skulle man förvänta sig om filmen spelats in på ett kvinnofängelse?
- De här sessionerna tycks locka fram väldigt personliga saker som man vågar delge för gruppen. Jag har själv aldrig varit i närheten av något sådant. I grupp med mer än en annan man är snarast den konstellation där jag minst skulle känna mig hågad att komma med några förtroenden. Finns det över huvud taget något manligt i denna uppriktighet?
- Vad är det som är POSITIVT här, på sätt där kvinnor inte skulle uppnå motsvarande positiva saker?

[Esther]

Såg klart The Work i går kväll.

Rent allmänt, mäktig historia. Man kan ju undra lite över de intagnas uttrycksformer, det är tydligen en väg för att få frigivning, men ingen har ju återfallit. Men den kontakt männen får och de känslor de tycks våga visa är stora.

En del frågetecken om genusperspektiv dock:

- Hur reagerar en flicka på en icke fungerande fader i familjen hon växer upp i?
- Vilka uttryckssätt skulle man förvänta sig om filmen spelats in på ett kvinnofängelse?
- De här sessionerna tycks locka fram väldigt personliga saker som man vågar delge för gruppen. Jag har själv aldrig varit i närheten av något sådant. I grupp med mer än en annan man är snarast den konstellation där jag minst skulle känna mig hågad att komma med några förtroenden. Finns det över huvud taget något manligt i denna uppriktighet?
- Vad är det som är POSITIVT här, på sätt där kvinnor inte skulle uppnå motsvarande positiva saker?

Vet ärligt inte hur kvinnor som inte haft fungerande fäder fungerar - tror de tar äldre män... har pappakomplex eller så söker de likadana - icke fungerande män.
Absolut inte detta tror jag... kvinnor har inte samma uttryckssätt, inte heller samma typ av gemenskap. Det syns redan på barn. Små flickor är två och två och sluter gärna ut en tredje. Killar är i grupp och kan spela boll eller göra annat samman med många grabbar.
Det som är positivt är att dessa "värstingar" tar hand om vanliga mäns inre problem (det är ju det filmen visar) och mäns respekt mot varandra har ofta med fysisk styrka och ledarskap att göra - dessa "värstingar" har ju dessa "positioner" men öppnar sig och visar sig i sitt inre - INGEN av de andra vågar ens skratta eller säga något förlöjligande till DEM. Det - hade kanske män gjort om det inte varit sådana män som öppnat. Ingen vågar säga emot dem. Det liksom ligger i sakens natur.
Sådant kan inte vanliga män göra för de skulle bli utskrattade av andra - vanliga - män. Men ingen vågar skratta dessa mördare i ansiktet... ingen. Därmed är det så ofattbart effektivt. De är liksom top-of-the- game - och vågar visa sig svaga - vilket gör att alla följer, faller och vågar öppna sig.
Kvinnor har inga top-of-the-game --- och det är bara så.

[Anders]

Manliga hiearkier. De är väl på gott och ont. Jordan Peterson höjer dem till skyarna, och det finns väl bra saker med det. Man pratar nog rätt öppet, tänker lite så här generellt. Frugan har en del tjejgäng som gör saker tillsammans och i de grupperna tycks det finnas mycket av den här läkande förtroligheten. Men jag har ju aldrig varit med så jag vet inte riktigt hur det funkar, sånt.

Vad jag kan säga är att jag nog aldrig varit i större grupper där både män och kvinnor ingått där man sett något av den här läkande effekten. Det blir alltid väldigt formellt liksom då tjejer är med. Det kan bli angenämt, men det uppstår sällan något förtroligt i de situationerna tycker jag. Jag har själv inte missbrukat, men jag undrar hur det går till på behandlingshem och liknande då man skall prata i grupp. Fungerar det lika bra i alla genusmässiga konstellationer?