Fication
Precis, inom Buddhismen är det inte fel på oss som varelser, inom buddhismen är det fel på precis allting. Allt är lidande. Det går ju naturligtvis att tolka hur som helst, men enligt myten så såg den unge Prins Siddharta ett fält som plöjdes och förfärades av detta och frågade sig själv om smärta verkligen är en nödvändig del av livet. Det andra tillfället som är mer känt är när han levt i sin skyddade värld i palatset och en dag kommer ut och får se fattigdom, svält och nöd. Detta skakar om honom så att han antagligen får en identitetskris och börjar sitt sökande.
Det han till sist kom fram till var att smärta är en del av livet och är kommet ur att man har behov, därför ska man ska sträva efter den gyllene medelvägen för att småningom nå nirvana där alla begär upphör och man försvinner in i nirvanas tomhet. Alltså, lösningen på livets dilemma är självutplåning enligt mitt sätt att tolka buddhismens lära.
Jag har en alienerad känsla
Moderator: Moderatorgruppen
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 11 och 0 gäster